En afghansk ung man har bott hos oss i veckan. Han lever i osäkerhet, som så många andra. Osäkerhet kring om han bedöms som värdig att stanna här. Tidigare har vi haft papperslösa i vårt hem som rakt upp och ned fått beskedet att de inte kvalar in. Deras beslut att lämna allt de visste om och ta sig någon annanstans var tydligen inte välgrundat, enligt svensk byråkrati. Dagligen umgås och arbetar jag med utsatta EU-medborgare som skyfflas omkring i våra städer utan någon verklig chans att starta sina liv här.
Själv får jag betalt för att studera och flänger så mycket att jag nyligen fått någon form av stammiskort på SJ. Jag har som längst arbetat ett år på halvtid i mitt liv, ändå har jag rest till andra sidan jorden och flera gånger semestrat runt i Europa. Svenskt pass. Alltid välkomnad.
Visst är det underligt, våra landsgränser. Att vi känner att vi har rätten att rita upp dem, och sedan låta människor lida och dö för vår rätt att bestämma vem som kan korsa den linje som inte egentligen finns där. Det är ingen naturlig mur att klättra över. Oftast skulle man kunna promenera eller i värsta fall simma över. Men inte i vår moderna idyll. Osynliga befästningar.
Jag avskyr överläget jag har. Att våra papperslösa vänner kände att de var tvungna att städa och skämma bort vår lägenhet. Att det alltid ska kännas som att det är ädelt med självklarheter. Varifrån får vi fräckheten att lägga så stor betydelse vid våra gränser att vi kan sätta upp vakter som skjuter mot desperata flyktingar? Varifrån tror vi oss ha fått rätten att göra det så svårt att resa att oräkneliga barn sakta sjunkit mot botten på havet, avkastade från en gummibåtsresa dyrare än en flygbiljett till Australien.
Fri rörlighet är en bärare av sanning. En brevduva som berättar för oss om orättfärdigheten i att det i den obarmhärtiga medieskuggan svälter ihjäl tusentals i hungersnöd i östra Afrika samtidigt som vi närstuderar Trumps handskakningsteknik och opererar in chip så att det ska bli smidigare att komma in och köra överklasspinning på SATS.
Jag avskyr att vi sitter på 30 fots segelbåtar och instämmer i att ’vi inte kan hjälpa aaalla, även om det är synd om stackarna’. Jag avskyr att jag äter svindyr avokado på frukostmackan och delar ut överblivet halvtorrt bröd till hemlösa. Jag avskyr mitt oförtjänta, orättfärdiga överläge.
Tänk att det har blivit radikalt att i rika länder säga att en inte söker ha mer än en behöver, när det är flera hundra miljoner människors högsta önskan. Jag vill försöka kämpa mig ur det absurda i att se det som min rätt att leva som en kung när många saknar el. Min längtan är till det rättvisa rike som kommer. Där vi alla sitter vid Hans bord som jämlikar på riktigt. Till dess vill jag påpeka det absurda i att vi tror oss ha rätten att skicka hem försynta, sympatiska afghanska unga män för att de korsade en påhittad gräns och sen misslyckades med att redogöra för treenigheten i förhör med våra myndigheter. Använda mitt svenska, blonda, medelklassöverläge för att kämpa för dem i underläge, utan att lura mig till att tro att Gud ser mig som förmer än min broder på vandringen.
Jesus förbarma dig.
Hela Pingsten 
Apg 17:26
GillaGilla
Matte!
Härligt att någon vet vad det står i skriften
GillaGilla
Svårt att se vad du menar, klargörande krävs.
”Stanna och dö där du föddes”? ”Stoppa alla fysiska kommunikationer”? Annat?
GillaGilla
Det är inte underligt att det finns landsgränser som författaren till inlägget skriver att det är.
GillaGilla
OK för det. Frågan är mera hur du relaterade det konstaterandet till innehållet i artikeln. Dvs hur vi förhåller oss till dem som tvingas korsa en sådan gräns.
GillaGilla
Det enda jag har att säga är att jag är för kontrollerad invandring.
GillaGilla
OK
GillaGilla
Apg 17:26 handlar varken om statsgränser eller migration. Läs Lars Gunthers grundliga genomgång av vad versen betyder här: http://itpastorn.nu/nationalistiska-kristna-laser-bibeln-pa-samma-satt-som-apartheids-forsvarare/
GillaGilla
Gunther är för professionell för att man ska orka läsa hans tolkning.
Kan du med några enkla meningar förklara vad det är för gränser som nämns i apg 17:26? Tack på förhand.
GillaGilla
Eller så kan ni se min video om det:
GillaGilla
Hej Micael!
Du verkar verkligen lida av orättvisan mellan människor på jorden. Så här skriver du: ”Min längtan är till det rättvisa rike som kommer. Där vi alla sitter vid Hans bord som jämlikar på riktigt” Förmodar då att du tänker på livet efter detta, som ni kristna tror på. Men stämmer det verkligen. Är det inte endast troende som kommer att föräras denna plats? Jag har väldigt svårt att förstå att ni kan se någon rättvisa i denna sortering av människor. Men jag kanske har missuppfattat något?
GillaGilla
Hej Göran! Det är Johannes Widlund som har skrivit inlägget, men jag förstår att det lätt kan missförstås. Du är varmt välkommen till himlen om du vill dit – vilket jag hoppas du vill! Där finns evigt liv i evig lycka tillsammans med den kärleksfulla Gud som har skapat dig. Om du vill ta emot den gåvan behöver du be en enkel bön genom att bara prata med Gud och be om förlåtelse för alla fel och synder du gjort. Genom att du i Jesu namn ger ditt liv till honom kommer du bli pånyttfödd och få hans Helige Ande. Därefter väntar ett väldigt spännande liv med honom som fortsätter in i evigheten!
Allt gott!
Micael
GillaGilla
Hej Micael,
Men du vet ju självklart att ALLA kommer inte med. Av olika orsaker. Båda ”orättvisorna” har ju sin grund i princip i olika uppväxtmiljöer. Vissa föds in i kristenheten (som du), medan andra växer upp under helt andra förhållanden och sammanhang. Min fundering är hur kan du vara så upprörd över den ena orättvisan, men totalt kallsinnig för den andra? Kommer du och dina likasinnade verkligen kunna njuta av livet efter detta om du samtidigt vet att andra lider? Kanske till och med nära anhöriga.
GillaGillad av 1 person
Ok, mina frågor skall väl i första hand riktas till Johannes Widlund, men misstänker att du, Micael, delar hans åsikter så…
GillaGilla
Mycket intressant artikel! Jag tror att i och genom församlingen – Kristi kropp på jorden – så kan Guds rikes principer och rättfärdighet redan här och nu visa på ett annat förhållande till flyktingen än det vi vanligtvis möter. Ett problem att jobba bort kan vara egot. Men om Guds utgivande kärlek får vara tongivande – ingen kallade något av det han ägde för sitt – så är det en underbar väg. Ingen fattig, ingen rik, vare sig träl eller fri.
Jag är också svensk och kan med mitt pass resa till 176 länder utan att be om lov (näst bäst i världen). Men framförallt är jag en Jesu lärjunge, och vill med mitt liv förverkliga hans ideal.
GillaGilla
När människorna i Sverige började söka Gud, då kom också välståndet. När vi slutade ära Gud för vårt välstånd och istället upphöjde oss själva, då kom också domen. Det är alltså inledningen på domen över de kristna länderna som vi ser idag, jmf. GT. Gud är densamme i alla tider!
GillaGilla
Thomas, vilket Sverige pratar du om?
I det verkliga Sverige blir vi mer och mer sekulära i takt med ökande välstånd.
GillaGilla
Relaterar så mycket! Som missionärsbarn som upplevt världens orättvisor på ett otroligt konkret sätt redan som 8-åring kan jag ibland känna ett slags förakt för mitt eget liv och önska att jag inte fötts som svensk. Men sådana känslor är inte så konstruktiva, det är kärleken som ska motivera… vi behöver Jesus så mycket på det här området!
GillaGillad av 1 person
Amen!
GillaGilla
Tack för din fina kommentar! Du har HELT rätt, men jag tror också det är viktigt att få uttrycka smärtan, utan att stanna i den, det var det jag försökte förmedla 🙂
GillaGilla
Absolut, det tror jag också! Jag menade inte att kritisera din text, det var snarare en vidare reflektion jag gjorde 🙂
GillaGilla