Monthly Archives: augusti 2017

”Braheart”

Processed with VSCO with tk preset

Hjärnan och hjärtat i fokus

Säg “Brain”

Säg “Heart”

Och så båda tillsammans – Brain heart. Eller Braheart… Eller på svenska “Hjärnta”. Varken den engelska eller svenska versionen ligger särskilt bra i munnen och skulle nog kunna misstolkas till ganska många olika saker, typ: Brave Heart, Järnhjärta eller Bra Heart – en förkärlek till behåar. Skulle ju iof passa någon kampanj riktad mot pensionärer. “Behåhjärtat & Stödstrumpan, Sonjas damunderklädesbutik för seniorer”.

Read the rest of this entry

Var inte rädda.

walk-with-me-greg-olsen.jpg

När Jesus kommer gåendes mitt i en härjande storm, när hela himlen öppnar sig över Jesus vid hans dop, vid varje tillfälle en ängel visar sig för någon.. Vid alla de ögonblicken och många fler blir uppmaningen på människors reaktion: ”Var inte rädda.”

”Var inte rädd” kan tyckas vara en banal uppmaning. Om rädsla är en känsla, är det något vi inte styr över.

1 Joh 4:18 säger:

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” 

Att vara orädd tror jag handlar om att välja bort rädsla. Det finns många situationer vi står inför där det är upp till oss att välja vår respons. En sådan är rädsla eller kärlek, dessa två bibliska motsatser. När vi väljer att respondera i enlighet med honom som har större makt än vad det än är som inger fruktan, gör vi en tyst men mäktig bekännelse. Hur mycket terror som än sker, bekänner jag genom min kärleksrespons att det är Gud och hans godhet som har sista ordet i berättelsen om oss människor. Genom att välja kärlek istället för rädsla när jag är på väg hem en mörk natt, väljer jag att bekänna Guds kärlek för alla försvunna söner och döttrar där ute i mörkret. Du har säkerligen helt egna rädslor i ditt liv och kan använda dina egna exempel.

Att vara orädd blir därför en medveten respons på en instinktiv känsla, snarare än känslan själv. Konsekvensen av responsen beskriver Johannes i samma stycke: ”Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” (1 Joh 4:16)

Varje gång du väljer att älska som respons på rädsla, blir du förvandlad. Istället för att med din rädsla bekänna globala terrornätverk kan du med din kärlek bekänna Guds rike som till skillnad från någon mänsklig konstruktion, är evigt och oförstörbart.

Är rädsla en rättfärdigad respons ibland? 

Att älska är inte att springa framstupa in i en fara eller att göra något dumdristigt. Det handlar som tidigare nämnt om en medveten inre respons på något yttre man upplever hotfullt. Att ta den tryggare vägen hem kan vara smart och behöver inte tyda på att rädslan styr.

Var och en behöver pröva sig själv. Fråga dig själv i varje given situation om du låter kärlek eller rädsla styra ditt beslut. På så sätt blir du gradvis ett starkare och starkare ljus i den här världen, genom många små beslut att låta kärlek få regera i dig istället för rädsla.

7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet

Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.

Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.

Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!

På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter: Read the rest of this entry

Varför är vi så ensamma?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper? Detta pratade Micael om på ett av Frizonfestivalens seminarier förra veckan.

Ladda ner MP3-filen här.

Stort tack till Frizon för inspelningen! Kolla in deras podd Frizonpodden.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Därför spelar din syn på den yttersta tiden roll

Skärmavbild 2017-03-28 kl. 18.25.52

Jag är ingen teolog och kan därför med ett ödmjukt hjärta också erkänna att jag inte är särskilt påläst inom eskatologi. När jag gick bibelskola hade vi en dag dedikerad till ämnet, och eftersom jag inte tog en enda anteckning under hela min tid som bibelskoleelev försvann den lilla kunskap jag tillägnat mig väldigt fort. Jag lärde mig i alla fall att det kallas ESKATOLOGI för den som vill låta smart och ENDETIDSLÆRE på norska. Vad det heter på svenska vet jag inte men det är av mindre betydelse här och nu.

Trots bristande kunskap kan jag i alla fall konstatera en sak:

Din syn på den yttersta tiden spelar roll

Den spelar roll för hur du investerar din tid, dina resurser och dina gåvor. Om du har en mörk syn på den yttersta tiden, tänk klassisk ”käre Jesus kom snart”-mentalitet, kommer detta prägla hur du ser på världen runt dig. I praktiken har du redan hissat vit flagg. Exempelvis är ett klassiskt antimiljöargument en bit ur Jesaja där det står att jorden ska slitas ut ungefär som en gammal trasa. Med denna vers blir det lätt att bara sucka och skaka på axlarna när man ser exploatering av miljön som resulterar i lidande för andra människor, utan att man försöker förändra något. För det står ju i bibeln att det ska vara så här i den sista tiden, ojojoj hjälp oss, Jesus må du komma snart… Total förlorarmentalitet och tyvärr inte ovanlig i kristensverige.

Vet du vad som också står i bibeln? Att vi är Guds barn, skapade till goda gärningar. Att vi fått som uppgift att förvalta skapelsen och att vi är kallade till att sprida Guds rike på jorden. Detta kommer vi inte uppnå med förlorarmentalitet.

Perfekt kärlek kastar ut all fruktan

Många blir rädda när de tänker på den sista tiden. Jag skulle vilja påstå att en syn på den yttersta tiden som skapar fruktan inte kan vara från Gud. Det står i bibeln att Gud är perfekt kärlek, och att den perfekta kärleken kastar ut all fruktan. Jag tror att vi måste våga ta denna versen på allvar.

God is love. When we take up permanent residence in a life of love, we live in God and God lives in us. This way, love has the run of the house, becomes at home and mature in us, so that we’re free of worry on Judgment Day—our standing in the world is identical with Christ’s. There is no room in love for fear. Well-formed love banishes fear. Since fear is crippling, a fearful life—fear of death, fear of judgment—is one not yet fully formed in love. (1 Joh 4:17-18, The Message)

Så om dina teorier och åsikter leder till ett liv i fruktan, kan dessa omöjligen vara förankrade i Gud, han som är perfekt kärlek. Den helige andes frukter är glädje, hopp, kärlek, medkänsla osv. Inte fruktan. Inte missmod. Detta är inte för att peka ett finger mot de som lever med missmod och fruktan, inte på något sätt. Detta är till uppmuntran!

Hopp är inte skygglappsoptimism. Hopp är att veta att man är perfekt älskad av Gud, och att han har kontroll!

Jag bryr mig inte om vilka teologiska begrepp du använder för att beskriva din syn på den yttersta tiden, huruvida du tror på hänryckning och sju år av vedermöda eller ej. Det jag är intresserad av är vilka konsekvenser detta har för hur du väljer att leva ditt liv.

En person med en Jesuscentrerad och hoppfull syn på den yttersta tiden har en vision för hur denna världen skulle kunna se ut, istället för att hissa vit flagg och gömma sig under en sten till hen dör eller Jesus kommer tillbaka. En person som varje dag dör från sig själv letar aktivt efter guldet i människorna runt sig och tar sin roll som förvaltare av skapelsen på allvar. 

Låt oss vara sådana människor.

Om globala orättvisor

pexels-photo-220432.jpeg

Det här inlägget är femte delen i sommarens Gud eller Mammon-serie som finns i sin helhet här. Del ett, två, tre och fyra har tidigare publicerats på bloggen.

”När jag ger de fattiga bröd kallas jag helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har något bröd kallas jag kommunist.”
– Dom Hélder Câmara, romersk-katolsk ärkebiskop i Brasilien

Att älska sin nästa är en självklarhet i kristen etik. I dagens globaliserade värld kan en rimlig definition låta: Min nästa är varje människa som påverkas av mina val. Vad jag köper, äter, reser med och så vidare har konkret betydelse för människor över hela jorden. Att avskärma kärleken till sin nästa från dessa sammanhang blir allt mer absurt. – Ur equmenias hållbarhetspolicy

Palestina under Jesu tid präglades av stor ekonomisk ojämlikhet och stora skillnader mellan rika och fattiga. Vissa daglönare kunde knappt få ihop till sitt dagliga bröd. Även vår värld idag är extremt ekonomiskt orättvis. 1,22 miljarder människor lever i extrem fattigdom och lever på under 1,25 amerikanska dollar per dag. Dock har den extrema fattigdomen nästan halverats de senaste 20 åren. De här siffrorna är alltså möjliga att förändra. Samtidigt som fattigdomen minskar globalt, ökar dock de ekonomiska klyftorna i världen. Världens rikaste tio procent äger 87 procent av världens tillgångar. 3,3 miljarder människor äger tillsammans endast 2,9 procent av världen privata tillgångar, men de flesta av dessa är ännu fattigare. Enligt UNICEF beräknas 870 miljoner människor i världen vara undernärda, och i utvecklingsländer är en fjärdedel av alla barn undernärda. Det finns även en problematik kring relativ fattigdom i höginkomstländer, vilken i Sverige innefattar 7,3 % av alla barn. Således har vi syskon och medmänniskor i världen som svälter och lider nöd, medan vi lever i ett av världens rikaste länder. Dessutom finns en stor brist på utbildning och sjukvård globalt.

”Att höra Bibelns ord om rättvisa, att verkligen höra det, leder oss in i den hungerns och fattigdomens problematik som råder i vår tid” skriver Foster och kommenterar vidare att ”i en värld med begränsade resurser blir vi rika på de fattigas bekostnad” och att en sänkt levnadsstandard är nödvändig för att närma sig rättvis resursfördelning i världen. Att verka för en rättvis resursfördelning handlar inte bara om bistånd och givande, utan om att ”se hur våra handlingar och konsumtionsmönster påverkar andra människor.”

Miljö & klimat – vår tids största rättvisefråga

Vi lever över vad den här planeten klarar av. Enligt Världsnaturfonden skulle det krävas 3,7 jordklot av naturresurser om alla skulle leva som svenskar. Vi är så rika att andra inte kan vara så rika för det skulle förstöra jorden ännu mer. ”Vår rikedom förutsätter alltså andra människors fattigdom” för att citera Micael Grenholm. Det här är en fråga om skapelseansvar, men alltså även en rättvisefråga. Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har kallat klimatfrågan för ”vår tids största rättvisefråga”, då miljöförstöring och följder av klimatförändringar slår hårdast mot fattiga människor i utvecklingsländer, medan ansvaret och skulden för samma miljöförstöring klimatförändringar framför allt ligger hos världens rika länder och invånare.

Problematiken hör ihop med den industrialiserade världens överkonsumtion, som i sin tur hör ihop med vårt habegär. Påve Franciskus skriver i sitt dokument om klimatfrågor att ”Vi vet alla att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande nivåerna av konsumtion i utvecklade länder och i rikare samhällsområden, där vanan att slösa och kasta bort har nått nivåer som saknar motstycke.” Påve Franciskus refererar även till östortodoxa kyrkans patriark Bartholomeus I av Konstantinopels ord om nödvändigheten att omvända oss från den synd det är, gentemot Gud och gentemot varandra, att skada naturen. Vidare skriver Bartholomeus att vi måste byta ut:

”konsumtion mot offer,
girighet mot generositet,
slösaktighet med en ande av delande,
en asketism som medför att vi lär oss att ge och inte bara att ge upp.
Det är ett sätt att älska, att gradvis röra sig bort ifrån vad jag vill till vad Guds värld behöver. Det är befrielse från rädsla, girighet och tvång.”

En minoritet av världens befolkning tror alltså att de har rätt att konsumera på ett sätt som aldrig hade kunnat gälla globalt, då planeten inte hade kunnat bära svinnet av sådan konsumtion. Vidare skriver påve Franciskus hur cirka en tredjedel av all producerad mat slängs, och formulerar träffsäkert att när den slängs är det som att den är ”stulen från de fattigas bord”

”Enkelheten är absolut nödvändig i vår tid. Vår lilla planet kan helt enkelt inte bära det rika västerlandets glupska konsumtion” är slutsatsen författaren Rickard Foster drar utifrån detta. I den tid vi lever i, i de utmaningar mänskligheten står inför, är det hög tid att låta vår efterföljelse få praktiska, synliga konsekvenser på detta område.

Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

618e9cb6816a733ef1773265efea788b

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry

Att lida för Jesus

Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.

Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.

Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry

Nej till slöjförbud!

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Det är populärt idag att vilja förbjuda slöjor, eller religiösa symboler generellt. Vi pratar om hur detta är antidemokratiskt och patriarkalt, och att kristna som vill förbjuda slöjor gör sig själva en enorm björntjänst.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

En ny film om Jesuslivet!

7days-dvd-mockup

Torben Søndergaard har släppt en film!
För ett år sedan kom filmen The Last Reformation – The Beginning. I denna film visades under och tecken, man fick se människors liv bli förvandlade. Denna film är extremt uppskattad och visas över hela världen. Många har förändrat sin livsstil och börjat leva ett nytt, radikalt liv med Jesus efter att de sett filmen.

Nu har det släppts en ny film som kommer att skaka kristenheten än en gång. Detta är inte en uppföljare till långfilmen utan snarare en dokumentation av Torben Søndergaards liv ”bakom kulisserna”. Du får följa med på en 7 dagars resa till Brasilien där Torben skall hålla en mötesserie. Ofta leder Den Helige Ande oss till platser och situationer som vi inte väntat oss, det är dessa tillfällen som gör denna filmen unik. Read the rest of this entry

Kommunitetsinspiration på Frizon

Skärmavbild 2017-08-02 kl. 09.43.50

Nästa vecka drar jag till Frizon! Under fyra dagar kommer jag tillsammans med bland annat Elof från Kommuniteten Oikos montra och presentera kommunitetsliv för massa kristna ungdomar. Vi kommer ha en fin banderoll för kommuniteter.se och massa smaskigt material att förkovra sig i. Och förstås skön och mysig stämning!

Montern är ett samarbete mellan Hjämareds folkhögskola som driver Pilgrim och Kommunitetsåret samt Jerusalemprojektet. Om du vill hjälpa oss bära kostnaderna för detta, ge en gåva till Jerusalemprojektets bankgiro 126-4282 eller swisha till 123-199 57 11.

Skärmavbild 2017-08-02 kl. 17.45.54

Jag kommer även hålla ett seminarium på festivalen, eller som kidsen numera kallar det: happening. Det heter Varför är vi så ensamma? och presenteras på följande sätt:

Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper?

Det ska bli spännande detta!

Franciskus och Klara av Assisi

Den här delen av fördjupningsarbetet behandlar Franciskus och Klara av Assisi, och vad vi kan lära oss av dem. Tidigare under sommaren har del etttvå och tre av arbetet Gud eller Mammon publicerats som blogginlägg på Hela Pingsten. 

Skärmavbild 2017-08-01 kl. 09.40.26

Franciskus och Klara av Assisi

1100-talets påvedöme avspeglade allt mindre Nya testamentets tankar kring icke-ägande, och var i stället en institution med världslig makt och stort inflytande. I denna tid växer asketiska reformrörelser fram, däribland de så kallade tiggarordnarna, av vilka franciskanerna var en. Franciskanerordern var en reformrörelse inom den etablerade kyrkoinstitutionen, som betonade apostolisk fattigdom.

Franciskus av Assisi har kallats för ”Guds lille fattige” och levde 1182 till 1226. Han föddes i en rik familj och levde som ung i överflöd. År 1206, när Franciskus var 24 år gammal, lämnar han allt för att leva i fattigdom. Franciskus sökte ett avskilt och bedjande liv och betjänade samtidigt de fattiga och spetälska. Genom avsaknad av materiell egendom ville han följa i Jesu fotspår.

Så småningom bildades en klosterorder, franciskanerrörelsen, som blev godkänd av katolska kyrkan och som till skillnad från andra ordnar inte ägde någonting. De vandrade omkring och predikade för evangeliet och levde utan materiella anspråk. Nedan kommer ett utdrag och en beskrivning på hur Franciskus själv beskriver att han och hans ordenssyskon levde:

Read the rest of this entry