Monthly Archives: augusti 2017

Öppet brev till polisen

polisen

Foto: Lisa Wanneby. Creative Commons

Hej polisen.

Jag läser i tidningarna att ni i fredags arresterade fem papperslösa barnfamiljer på ett läger anordnat av Svenska kyrkan.

30 poliser och polishundar använde ni för att göra detta.

Resultatet är bland annat att en av familjerna, med barn på fyra och elva år, sitter inlåsta på förvar och väntar på att bli tvångsutvisade. Er presstalesperson, Ewa-Gun Westford, deklarerade att respekten för kyrkofriden officiellt är över när hon sa:

Det finns inga fredade zoner enligt svensk lag. Det enda som finns är ambassader, i övrigt finns inga fredade zoner.

Jag har några frågor till er.

Skulle ni vilja att era barn arresterades av poliser och tvångsutvisades till ett land de inte vill vara i? Frågan är nästan meningslös, det är klart att ni inte vill, även om det så vore Hawaii de tvångsutvisades till så vänder era magar sig av tanken att någon tvingar dem dit mot deras vilja.

Så känns det förstås för de familjer ni arresterade. Read the rest of this entry

Ekonomisk efterföljelse?

20170722_143657-2 Detta är den sjätte och avslutande delen av sommarens följetong Gud eller Mammon. Följande del av fördjupningsarbetet är personliga reflektioner utifrån det som tidigare skrivits i del ett, två, tre, fyra och fem av följetongen. Texten i sin helhet är skriven 2015 och finns att läsa här.

Avslutning (och en ny början)
Syndabekännelse. Inledningsvis när jag skrivit den här texten har jag känt stor frustration och sorg över mitt liv. Att se diskrepansen mellan mitt liv, mina sammanhang, och Jesu undervisning i Lukasevangeliet måste väcka någonting i mig. Insikten att jag är en farisé som allt för ofta älskar pengar mer än människor skakar mig i grunden. Denna insikt kan dock inte stanna i förkrosselse och skam, utan måste leda fram till en syndabekännelse. När jag lever i orättfärdigt överflöd medan mina syskon inte har sina basbehov fyllda, när jag skadar skapelsen, då har jag inte älskat Kristus över allt annat, inte älskat min nästa som mig själv. I Kristus är vi rättfärdiggjorda och får ta till oss hans uppmaning om att ”gå nu, och synda inte mer.”

Rik i den här världen? Min utgångspunkt i följetongen har varit att jag definierar mig som ”rik i den här världen”. Här kommer någon läsare kanske inte känna igen sig i bilden.Vi läser ibland texter om att ”85 personer äger halva jordens tillgångar” och lägger därmed problemet om global ekonomisk orättvisa utanför oss själva. Men jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har kläder på kroppen och tak över huvudet, jag äger en dator, en kaffebryggare och inte så få böcker. Jag har pengar på banken och i plånboken. Utifrån detta definierar jag mig som rik i den här världen. Att reagera och säga ifrån varje gång någon kallar mig för ”fattig student”, eller de gånger jag själv råkar göra det, har för mig varit viktigt för att inse min privilegierade position i den här världens ekonomiska system. Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap är den Helige Andes vilja

IMAG5114-1

Jesus säger: ”Inte alla som säger ”Herre, Herre ” till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? ”Då ska jag säga dem som det är: ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Matt. 7:21-23

Min avsikt att skriva om detta är absolut inte något ifrågasättande av de karismatiska gåvorna. De har vi fått för att förhärliga Fadern och Guds Rike med. Nej,  det är orden: ”Jag känner er inte!” som är huvudsaken här. Tänk att Jesus kan komma att säga så! Till dom som säger ”Herre Herre ” till honom! Och det till dom  som har fått dessa karismatiska gåvor t.o.m.?  Jag blir förkrossad när jag läser det och frågar ängsligt ”Jesus…Du känner väl mig?” och ”Vad betyder det Jesus, att du känner någon, och att du inte känner någon?” Du som ju vet vad som är i alla människor!

Först kommer jag att tänka på hur det är bland oss. Att jag bara kan känna en person som vill ge sig till känna för mig. Den person som vill ge oss tid och öppna sitt inre för mig. Som vill berätta om sig själv, sina erfarenheter och funderingar, känslor, och om sin vandring både i glädje och sorg. Om svårigheter och nederlag, och om segrar och styrka. Ju mer personen vill öppna sig…ju mer lär jag känna henne. Men allt klokt och förklarat prövas ju bäst i vardagen. Det gäller oss alla. Vi behöver få vara tillsammans även i det för att lära känna varandra väl. Read the rest of this entry

Hur motverkar vi terrorism?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Terrordåd sprider skräck i Europa och världen – när bilar används som vapen blir terrorattacker otroligt svåra att förutse. Främlingsfientliga argumenterar för att vi måste utvisa fler för att terrordåden ska stoppas. Vi pratar om varför det snarare ökar terrorism, och vad vi bör göra istället för att motarbeta det.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Du ska döden dö- i dop eller vid dom

Är du fri?

Frågan tolkas idag på helt olika sätt beroende på vem som får den, och generellt tänker nog många i vår kultur kring frihet i meningen att ha många valmöjligheter med hur man ska spendera sin tid, sina pengar, vem man ska ha sex med och vart man ska resa på semester. Och visst, det är en sorts frihet, men det är inte alltid den friheten som syftas på när Bibelns författare nämner frihet.

I Romarbrevet kapitel 6-8 skriver Paulus om de troendes relation till synd. Han skriver om att vara slav under eller fri från synd, och liknar alltså förhållandena med något väldigt bekant för de kristna i Rom, det som gäller för slavar och fria, ”för att ni ska förstå”. Han skriver att de troende var slavar tidigare, när de levde efter syndens lag, men att de nu har blivit befriade genom att dö med Kristus och begravas i dopet. För syndens- som en mästare till en slav- lön är döden, men Guds gåva är evigt liv. Och det livet börjar i en mening här och nu. Nu har synden inte längre makt över dem. De har blivit förklarade fria från synden.

Rom 6:1-7:
Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.  För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.

Så det jag menar är, är du fri från synd? Blev du befriad genom dopet?

Read the rest of this entry

”Braheart”

Processed with VSCO with tk preset

Hjärnan och hjärtat i fokus

Säg “Brain”

Säg “Heart”

Och så båda tillsammans – Brain heart. Eller Braheart… Eller på svenska “Hjärnta”. Varken den engelska eller svenska versionen ligger särskilt bra i munnen och skulle nog kunna misstolkas till ganska många olika saker, typ: Brave Heart, Järnhjärta eller Bra Heart – en förkärlek till behåar. Skulle ju iof passa någon kampanj riktad mot pensionärer. “Behåhjärtat & Stödstrumpan, Sonjas damunderklädesbutik för seniorer”.

Read the rest of this entry

Var inte rädda.

walk-with-me-greg-olsen.jpg

När Jesus kommer gåendes mitt i en härjande storm, när hela himlen öppnar sig över Jesus vid hans dop, vid varje tillfälle en ängel visar sig för någon.. Vid alla de ögonblicken och många fler blir uppmaningen på människors reaktion: ”Var inte rädda.”

”Var inte rädd” kan tyckas vara en banal uppmaning. Om rädsla är en känsla, är det något vi inte styr över.

1 Joh 4:18 säger:

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” 

Att vara orädd tror jag handlar om att välja bort rädsla. Det finns många situationer vi står inför där det är upp till oss att välja vår respons. En sådan är rädsla eller kärlek, dessa två bibliska motsatser. När vi väljer att respondera i enlighet med honom som har större makt än vad det än är som inger fruktan, gör vi en tyst men mäktig bekännelse. Hur mycket terror som än sker, bekänner jag genom min kärleksrespons att det är Gud och hans godhet som har sista ordet i berättelsen om oss människor. Genom att välja kärlek istället för rädsla när jag är på väg hem en mörk natt, väljer jag att bekänna Guds kärlek för alla försvunna söner och döttrar där ute i mörkret. Du har säkerligen helt egna rädslor i ditt liv och kan använda dina egna exempel.

Att vara orädd blir därför en medveten respons på en instinktiv känsla, snarare än känslan själv. Konsekvensen av responsen beskriver Johannes i samma stycke: ”Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” (1 Joh 4:16)

Varje gång du väljer att älska som respons på rädsla, blir du förvandlad. Istället för att med din rädsla bekänna globala terrornätverk kan du med din kärlek bekänna Guds rike som till skillnad från någon mänsklig konstruktion, är evigt och oförstörbart.

Är rädsla en rättfärdigad respons ibland? 

Att älska är inte att springa framstupa in i en fara eller att göra något dumdristigt. Det handlar som tidigare nämnt om en medveten inre respons på något yttre man upplever hotfullt. Att ta den tryggare vägen hem kan vara smart och behöver inte tyda på att rädslan styr.

Var och en behöver pröva sig själv. Fråga dig själv i varje given situation om du låter kärlek eller rädsla styra ditt beslut. På så sätt blir du gradvis ett starkare och starkare ljus i den här världen, genom många små beslut att låta kärlek få regera i dig istället för rädsla.

7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet

Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.

Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.

Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!

På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter: Read the rest of this entry

Varför är vi så ensamma?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper? Detta pratade Micael om på ett av Frizonfestivalens seminarier förra veckan.

Ladda ner MP3-filen här.

Stort tack till Frizon för inspelningen! Kolla in deras podd Frizonpodden.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Därför spelar din syn på den yttersta tiden roll

Skärmavbild 2017-03-28 kl. 18.25.52

Jag är ingen teolog och kan därför med ett ödmjukt hjärta också erkänna att jag inte är särskilt påläst inom eskatologi. När jag gick bibelskola hade vi en dag dedikerad till ämnet, och eftersom jag inte tog en enda anteckning under hela min tid som bibelskoleelev försvann den lilla kunskap jag tillägnat mig väldigt fort. Jag lärde mig i alla fall att det kallas ESKATOLOGI för den som vill låta smart och ENDETIDSLÆRE på norska. Vad det heter på svenska vet jag inte men det är av mindre betydelse här och nu.

Trots bristande kunskap kan jag i alla fall konstatera en sak:

Din syn på den yttersta tiden spelar roll

Den spelar roll för hur du investerar din tid, dina resurser och dina gåvor. Om du har en mörk syn på den yttersta tiden, tänk klassisk ”käre Jesus kom snart”-mentalitet, kommer detta prägla hur du ser på världen runt dig. I praktiken har du redan hissat vit flagg. Exempelvis är ett klassiskt antimiljöargument en bit ur Jesaja där det står att jorden ska slitas ut ungefär som en gammal trasa. Med denna vers blir det lätt att bara sucka och skaka på axlarna när man ser exploatering av miljön som resulterar i lidande för andra människor, utan att man försöker förändra något. För det står ju i bibeln att det ska vara så här i den sista tiden, ojojoj hjälp oss, Jesus må du komma snart… Total förlorarmentalitet och tyvärr inte ovanlig i kristensverige.

Vet du vad som också står i bibeln? Att vi är Guds barn, skapade till goda gärningar. Att vi fått som uppgift att förvalta skapelsen och att vi är kallade till att sprida Guds rike på jorden. Detta kommer vi inte uppnå med förlorarmentalitet.

Perfekt kärlek kastar ut all fruktan

Många blir rädda när de tänker på den sista tiden. Jag skulle vilja påstå att en syn på den yttersta tiden som skapar fruktan inte kan vara från Gud. Det står i bibeln att Gud är perfekt kärlek, och att den perfekta kärleken kastar ut all fruktan. Jag tror att vi måste våga ta denna versen på allvar.

God is love. When we take up permanent residence in a life of love, we live in God and God lives in us. This way, love has the run of the house, becomes at home and mature in us, so that we’re free of worry on Judgment Day—our standing in the world is identical with Christ’s. There is no room in love for fear. Well-formed love banishes fear. Since fear is crippling, a fearful life—fear of death, fear of judgment—is one not yet fully formed in love. (1 Joh 4:17-18, The Message)

Så om dina teorier och åsikter leder till ett liv i fruktan, kan dessa omöjligen vara förankrade i Gud, han som är perfekt kärlek. Den helige andes frukter är glädje, hopp, kärlek, medkänsla osv. Inte fruktan. Inte missmod. Detta är inte för att peka ett finger mot de som lever med missmod och fruktan, inte på något sätt. Detta är till uppmuntran!

Hopp är inte skygglappsoptimism. Hopp är att veta att man är perfekt älskad av Gud, och att han har kontroll!

Jag bryr mig inte om vilka teologiska begrepp du använder för att beskriva din syn på den yttersta tiden, huruvida du tror på hänryckning och sju år av vedermöda eller ej. Det jag är intresserad av är vilka konsekvenser detta har för hur du väljer att leva ditt liv.

En person med en Jesuscentrerad och hoppfull syn på den yttersta tiden har en vision för hur denna världen skulle kunna se ut, istället för att hissa vit flagg och gömma sig under en sten till hen dör eller Jesus kommer tillbaka. En person som varje dag dör från sig själv letar aktivt efter guldet i människorna runt sig och tar sin roll som förvaltare av skapelsen på allvar. 

Låt oss vara sådana människor.

Om globala orättvisor

pexels-photo-220432.jpeg

Det här inlägget är femte delen i sommarens Gud eller Mammon-serie som finns i sin helhet här. Del ett, två, tre och fyra har tidigare publicerats på bloggen.

”När jag ger de fattiga bröd kallas jag helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har något bröd kallas jag kommunist.”
– Dom Hélder Câmara, romersk-katolsk ärkebiskop i Brasilien

Att älska sin nästa är en självklarhet i kristen etik. I dagens globaliserade värld kan en rimlig definition låta: Min nästa är varje människa som påverkas av mina val. Vad jag köper, äter, reser med och så vidare har konkret betydelse för människor över hela jorden. Att avskärma kärleken till sin nästa från dessa sammanhang blir allt mer absurt. – Ur equmenias hållbarhetspolicy

Palestina under Jesu tid präglades av stor ekonomisk ojämlikhet och stora skillnader mellan rika och fattiga. Vissa daglönare kunde knappt få ihop till sitt dagliga bröd. Även vår värld idag är extremt ekonomiskt orättvis. 1,22 miljarder människor lever i extrem fattigdom och lever på under 1,25 amerikanska dollar per dag. Dock har den extrema fattigdomen nästan halverats de senaste 20 åren. De här siffrorna är alltså möjliga att förändra. Samtidigt som fattigdomen minskar globalt, ökar dock de ekonomiska klyftorna i världen. Världens rikaste tio procent äger 87 procent av världens tillgångar. 3,3 miljarder människor äger tillsammans endast 2,9 procent av världen privata tillgångar, men de flesta av dessa är ännu fattigare. Enligt UNICEF beräknas 870 miljoner människor i världen vara undernärda, och i utvecklingsländer är en fjärdedel av alla barn undernärda. Det finns även en problematik kring relativ fattigdom i höginkomstländer, vilken i Sverige innefattar 7,3 % av alla barn. Således har vi syskon och medmänniskor i världen som svälter och lider nöd, medan vi lever i ett av världens rikaste länder. Dessutom finns en stor brist på utbildning och sjukvård globalt.

”Att höra Bibelns ord om rättvisa, att verkligen höra det, leder oss in i den hungerns och fattigdomens problematik som råder i vår tid” skriver Foster och kommenterar vidare att ”i en värld med begränsade resurser blir vi rika på de fattigas bekostnad” och att en sänkt levnadsstandard är nödvändig för att närma sig rättvis resursfördelning i världen. Att verka för en rättvis resursfördelning handlar inte bara om bistånd och givande, utan om att ”se hur våra handlingar och konsumtionsmönster påverkar andra människor.”

Miljö & klimat – vår tids största rättvisefråga

Vi lever över vad den här planeten klarar av. Enligt Världsnaturfonden skulle det krävas 3,7 jordklot av naturresurser om alla skulle leva som svenskar. Vi är så rika att andra inte kan vara så rika för det skulle förstöra jorden ännu mer. ”Vår rikedom förutsätter alltså andra människors fattigdom” för att citera Micael Grenholm. Det här är en fråga om skapelseansvar, men alltså även en rättvisefråga. Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har kallat klimatfrågan för ”vår tids största rättvisefråga”, då miljöförstöring och följder av klimatförändringar slår hårdast mot fattiga människor i utvecklingsländer, medan ansvaret och skulden för samma miljöförstöring klimatförändringar framför allt ligger hos världens rika länder och invånare.

Problematiken hör ihop med den industrialiserade världens överkonsumtion, som i sin tur hör ihop med vårt habegär. Påve Franciskus skriver i sitt dokument om klimatfrågor att ”Vi vet alla att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande nivåerna av konsumtion i utvecklade länder och i rikare samhällsområden, där vanan att slösa och kasta bort har nått nivåer som saknar motstycke.” Påve Franciskus refererar även till östortodoxa kyrkans patriark Bartholomeus I av Konstantinopels ord om nödvändigheten att omvända oss från den synd det är, gentemot Gud och gentemot varandra, att skada naturen. Vidare skriver Bartholomeus att vi måste byta ut:

”konsumtion mot offer,
girighet mot generositet,
slösaktighet med en ande av delande,
en asketism som medför att vi lär oss att ge och inte bara att ge upp.
Det är ett sätt att älska, att gradvis röra sig bort ifrån vad jag vill till vad Guds värld behöver. Det är befrielse från rädsla, girighet och tvång.”

En minoritet av världens befolkning tror alltså att de har rätt att konsumera på ett sätt som aldrig hade kunnat gälla globalt, då planeten inte hade kunnat bära svinnet av sådan konsumtion. Vidare skriver påve Franciskus hur cirka en tredjedel av all producerad mat slängs, och formulerar träffsäkert att när den slängs är det som att den är ”stulen från de fattigas bord”

”Enkelheten är absolut nödvändig i vår tid. Vår lilla planet kan helt enkelt inte bära det rika västerlandets glupska konsumtion” är slutsatsen författaren Rickard Foster drar utifrån detta. I den tid vi lever i, i de utmaningar mänskligheten står inför, är det hög tid att låta vår efterföljelse få praktiska, synliga konsekvenser på detta område.

Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

618e9cb6816a733ef1773265efea788b

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry

Att lida för Jesus

Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.

Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.

Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry

Nej till slöjförbud!

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Det är populärt idag att vilja förbjuda slöjor, eller religiösa symboler generellt. Vi pratar om hur detta är antidemokratiskt och patriarkalt, och att kristna som vill förbjuda slöjor gör sig själva en enorm björntjänst.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

En ny film om Jesuslivet!

7days-dvd-mockup

Torben Søndergaard har släppt en film!
För ett år sedan kom filmen The Last Reformation – The Beginning. I denna film visades under och tecken, man fick se människors liv bli förvandlade. Denna film är extremt uppskattad och visas över hela världen. Många har förändrat sin livsstil och börjat leva ett nytt, radikalt liv med Jesus efter att de sett filmen.

Nu har det släppts en ny film som kommer att skaka kristenheten än en gång. Detta är inte en uppföljare till långfilmen utan snarare en dokumentation av Torben Søndergaards liv ”bakom kulisserna”. Du får följa med på en 7 dagars resa till Brasilien där Torben skall hålla en mötesserie. Ofta leder Den Helige Ande oss till platser och situationer som vi inte väntat oss, det är dessa tillfällen som gör denna filmen unik. Read the rest of this entry