Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken och sade: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.” – Matt 3:1-2
Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.” –Matt 4:17
Det Jesus och Johannes började predika enligt Matteus var omvändelse. Det var det första de sa åt människor att göra för att blir frälsta, och samma mönster återkommer senare i Apostlagärningarna. Omvändelse är ofrånkomligt: utan omvändelse- ingen frälsning. Varför det? Är det här samma sak som att ”ta emot Jesus i sitt hjärta”, att be en överlåtelsebön och säga med sin mun att Jesus är ens Herre? Nej.
Omvändelse har att göra med synd. Ordet omvändelse kommer från grekiskans metanoia, och kan översättas som att tänka om, ändra sinnelag. Den som omvänder sig inser sin skuld inför Gud på grund av sina synder och sin oförmåga att på egen hand göra sig kvitt den, ens med goda gärningar (Rom 3:19-20, Jes 64:6). Hon inser att hon har brutit relationen med Gud och förtjänar döden för detta (Rom 6:23). Hon inser allvaret i varje liten synd. Att hon själv varit värre, och Gud bättre än hon trott. Men inte nog med detta. Hon bekänner även sina synder öppet inför någon eller några andra människor. Specifika synder (Apg 19:18). Hon visar med ord och gärning att hon vill leva ett annat liv nu (Luk 3:8-14, Apg 19:19, 26:20), och hon säger till Gud att ”jag vill gå din väg”. Hon bestämmer sig för att vilja förlåta andra (Matt 6:14-15). Sedan tar hon emot Guds förlåtelse med stor tacksamhet (Luk 24:47,1 Joh 1:9). Det här kan mycket väl ha hänt med vissa människor som idag säger sig ha tagit emot Jesus i sitt hjärta och bett en överlåtelsebön, men definitivt inte alla. För en människa som omvänt sig skyr synden som pesten. Hon vill leva radikalt.
Är det vad vi ser bland människor som kallar sig kristna idag? Eller ser vi människor som ursäktar och försvarar sina överträdelser, som rentav älskar dem? Jag tycker mig se vissa som är självupptagna, andra som kränker främlingen och den faderlöses rätt, eller till och med hatar andra, ytterligare andra som lever i överflöd och ljuger. En del bittra människor som inte vill förlåta. Och jag ser att man normaliserar och stryker över sexuella synder. En vanlig uppfattning verkar vara att synden i oss blir vi aldrig av med i det här livet, den är liksom bara där och vi måste acceptera den. Kan inte hjälpas. Gör ditt bästa. Döm inte. Nåden räddar. Den som säger så verkar ha missförstått allvaret i synden. Synden skiljer oss från den helige Guden. Han hatar synd och kan inte ha riktig gemenskap med den. Det är så allvarligt att den enda vägen genom vilken vi kunde få förlåtelse och befrielse var den att Jesus själv, den ende helt goda människan, offrade sitt eget dyrbara blod för oss. Ja, det gjordes av enorm kärlek! Men det gjordes ändå inte lättvindigt, han våndades(Mark 14:33-36) och led fruktansvärt. Och vårt svar till honom måste visa att vi förstår det. Så det här är allvarligt, och Jesus varnar oss:
Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
[…] Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare. –Matt 7:13-14, 21-23
Det här är alltså Jesus egna ord. Folk som trott sig ha Honom som Herre och som profeterat, drivit ut demoner och gjort kraftgärningar ska bli avvisade för att de är förbrytare. Det här vill jag förstås inte att någon som vill följa Jesus ska råka ut för. (Jag menar heller inte att alla kristna har försummat omvändelse och att det enda vi ser är folk som lever i synd. Så är det helt uppenbart inte. Men jag tycker mig se en stor acceptans av syndigt beteende bland vissa kristna och ett budskap på många håll som inte ställer stora krav på människor inom kyrkan. Eller förklarar för de som vill bli frälsta att de behöver dö från sin synd.) Jag kan dock förstå att man ursäktar sin synd när man inte ser nån väg bort från den. Finns det en regel jag inte kan hålla måste det ju vara fel på regeln, kan man tänka. Inte så logiskt, men psykologiskt förståeligt. Just därför vill jag återkomma till dopet.
I mitt förra inlägg skrev jag om kraften i dopet, och jag skrev att för att en person ska komma in i den frihet som dopet ger så krävs att hon döps i tro och omvändelse. Det beror på att dopet är ett bad som renar oss från synd, och för att kunna bli renad från synd behöver hon erkänna sig smutsig. Att synden har smutsat ner henne.
I mitt fall så hade jag absolut inte en fullständig förståelse av synd när jag döpte mig, och inte heller någon stark gudsfruktan. Det gjorde att jag gick och syndade mer eller mindre medvetet efteråt. Men jag hade åtminstone tro på Jesus. Typ.
En tid innan dess hade jag känt Guds närvaro starkt på ett konfirmationsläger och jag tror att jag hade vänt mig till Gud vid något tillfälle och bett om förlåtelse för mina synder, insett min synd och i någon mening omvänt mig. Men eftersom ingen förklarade för mig att dopgraven faktiskt var en grav i mer än symbolisk mening, fick jag inte gå in i den befrielse som Paulus talar om på direkten. Jag var glad ett tag med Jesus, men gick sedan och syndade. Jag trodde att nu tillhörde jag ju Jesus oavsett vad, och därför spelade det ingen större roll vad jag gjorde, vår relation och min frälsning var säkrad. Nu inser jag att det här är långt ifrån vad Bibeln lär. Dessutom fanns det flera typer av synder, såsom stolthet, glupskhet, fylleri och sexuell lusta, som jag inte erkände som synder ännu. Jag tyckte inte de var så hemska. Så småningom kom en tuff period då Gud arbetade med mig.
Jag började inse att jag verkligen behövde Honom, och min stolthet bröts sakta ner till förtröstan och ödmjukhet. Jag funderade över kärleksbudet och vad det kräver av oss, och jag kom efter några år till en punkt då jag insåg att jag brustit totalt i mitt försök att leva riktigt av egen kraft, i min egen stolthet. Jag vände mig till Gud en kväll helt förtvivlad och sa att jag verkligen insåg att om Han var på riktigt, då har jag gjort så mycket hemskt att jag utan tvivel förtjänar Hans straff och definitivt inte Hans nåd. Jag tänkte att det kanske var försent eftersom jag redan en gång döpt mig och haft en liknande omvändelse innan dess, så nu kunde nog inte Gud förlåta mig mer. Men jag sa att ”om din nåd är så otroligt stor som jag hört predikas om, så snälla snälla förlåt mig Gud, trots att jag inte förtjänar det. Om jag kan få en ny chans så vill jag ge mitt allt till dig”
Morgonen efter, som jag minns det, svarade Gud med en otrolig frid i mitt inre. Gud gav mig förtröstan och jag längtade nu efter att få tjäna Honom. Jag hade inte längre någon lust att svära och supa, det minns jag som de tydligaste omedelbara förändringarna. Det kändes väldigt underligt, för just det var saker jag tidigare verkligen inte tyckt varit så hemskt eller konstigt, och jag hade länge tyckt att kristna som inte ville svära och dricka alkohol var tråkiga och pretentiösa. Nu kändes det bara onödigt, fult och meningslöst att ägna mig åt sånt, orden smakade liksom äckligt i munnen. Jag ville även sluta äta kött, vilket var en av grejerna som fick mig att ödmjuka mig inför Gud från början: min likgiltighet inför konsekvenserna av min kost för nästan i Bangladesh och för djuren, trots kunskap om miljöproblemen. För mig hade Guds löfte i Hes 36:26 och 36:31 blivit verklighet. Jag hade fått ett nytt hjärta och börjat se annorlunda på mitt gamla beteende. Inte långt senare fick jag uppenbarelse om dopet och gick in i den friheten.
Det var mitt fall, men för varje person kan det se annorlunda ut. Jag deltog i somras under tre veckor på lärjungaträning med The Last Reformation i Nederländerna. Vi tränades och utrustades i att hela och predika evangelium, och under tiden där blev flera av deltagarna döpta. Det var människor som redan gått under vattnet för att döpas tidigare. Men de hade inte fått frihet från synd ännu. En man var fast i porrsurfande och behövde bekänna och dö från det. En annan plågades av demoner efter att ha praktiserat ockultism. Hon hade döpts två-tre gånger redan och var ändå inte befriad. Ingen hade hjälpt henne grundligt bekänna sin synd. Ytterligare en annan brast i glädjetårar när hon äntligen förstod vad det innebar att bli fri från synd. Hon hade lärt sig att säga till sig själv att hon var fri genom Jesu kors, trots att hennes samvete sa något annat. Men när de fått lyfta upp det här i ljuset så kunde inte mörkret hålla dem bundna längre. I dopet fick de då på riktigt begravas och återuppstå med Kristus. Det här är kraften i omvändelse och dop, genom dessa ger Gud oss frihet och liv!
Så, om du är en av dem som på frågan ”när blev du kristen?” svarar ”jag har alltid varit kristen”, fundera över om du har eller behöver omvända dig från synd. Eller du kanske redan nu har insett att du lever i synd. Kanske har du som jag redan omvänt dig tidigare, men sedan syndat utan att förstå att det var synd, eller av vilken anledning som helst. Be till Gud att Han ska uppenbara för dig allt vad du behöver omvända dig från. Läs Bibeln om du har svårt att komma på något, Bergspredikan i Matt 6-8 till exempel. Och bekänn sen dina specifika synder inför någon annan och inför Gud. Be om kraft och vilja att leva ett annat liv, få ett nytt hjärta. Omvändelse är inget du gör ensam, Gud hjälper dig. Du måste bara bestämma dig.
Och en sak till, jag hoppas verkligen att det här ger dig rätt typ av fruktan och syndanöd. Om du vill plåga dig själv eller ta livet av dig så gör inte det, det är inte det som menas med omvändelse och Jesus har redan både lidit och dött för dig. Han vill inte att du ska dö av skuld och skam. Du är för värdefull för det ❤
Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar ska dö[…] Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva.-Hes 18:4,21-22
Hela Pingsten 
GillaGilla
GillaGilla
Tack, Jacob för din vittnesbörd!
GillaGillad av 1 person
Omvändelse nr 1. Är att vända om från att inte tro på Jesus till att tro på Jesus, då får man syndernas färlåtelse och blir född på nytt.
Omvändelse 2 till ett antal tusen är att bekänna sin synd när man syndat, vilket vi alla gör och då troligen dagligen.
Helgelse är ett Guds verk i oss, dvs att Gud bit för bit avskiljer oss från världen, syndabeteenden och allt som inte behagar Gud.
Bb
GillaGilla
När ett barn aldrig vill bli vuxet eller när en vuxen aldrig tillåter sitt barn att bli vuxet, så tror jag att de flesta reagerar och känner att något gått fel. Jag tror att de flesta föräldrar och barn önskar något annat. Vi vill att barnen ska bli självständiga och stolta över sig själva. Vi vill att föräldrar ska släppa taget och låta barnen ta vuxet ansvar.
Den relation med Gud som du beskriver gör mig beklämd. Gud vill att du ska vara helt beroende av honom. Du är inte värd någonting om inte pappa ger dig beröm.
Jag misstänker att vi har Paulus att tacka för detta. Hans tolkning av berättelsen om Eden har i mina ögon förstört väldigt mycket, även mycket av det friska som fanns hon Jesus.
För mig handlar det så kallade syndafallet om något helt annat. Rent av det motsatta mot vad Paulus skriver. Adam och Eva äter av frukten och får därigenom kunskap om gott och ont. Det betyder att vi tack vare dem fick moral. Var det något dåligt? Medförde det att vi föll? Gud säger: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.” Som en av oss. Är det en beskrivning av någon som har degenererat?
Vad Eden berättar för mig är att vi människor inte längre är barn, så som vi var i paradiset. Vi är vuxna nu. Det är både bra och dåligt. Det sorgliga är att vi inte längre bara kan leka och ha det kul och räkna med att maten står på bordet när vi kommer in. Det som är bra är att vi blivit egna individer som tar moraliskt ansvar.
Om jag hade trott på Gud, så skulle det vara en Gud som älskade sina barn så mycket att han lät dem bli fria, stolta och ansvarstagande. Jag förstår inte hur du kan tro på en Gud som önskar att vi ska leva i evig barndom.
GillaGilla
Johan,
Du har missuppfattat de första kapitlen i Bibeln. Tvärtom vad du tror så ladde Jesus mycket ansvarsfulla uppgifter på Adams axlar:
”Gud välsignade dem och sade till dem:”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” (1 Mos 1:28). Och:
”HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den.” (1 Mos. 2:15)
Som du ser så var deras uppgift att råda över jorden. Adam och Eva föddes inte som barn, utan som fullvuxna. De gavs dock ingen bakgrundsinformation varför de föddes eller vad som fanns innan. Inte heller fick de veta någon om Gud eller det gudomliga. Inte heller om Satan och den frestelse som snart skulle komma. Men, vi kan läsa att Jesus vandrade med dem i Eden och att de var rena från synd.
GillaGilla
Jag refererade till den andra skapelseberättelsen, den om Edens trädgård. Ja okej, mannen ska i denna version sköta en trädgård full av dignande fruktträd som är ljuvliga att se på och goda att äta av. Låter det betungande? Eller låter det som rena paradistillvaron? Jag förstår att mannen och kvinnan inte är barn rent fysiskt. Men de är barn i moralisk mening eftersom de saknar kunskap om gott och ont, vilket jag menar är det centrala. (Nu kan ju även barn i växlande grad ha kunskap om gott och ont, så vi får kanske snarare tänka spädbarn, utan några som helst föreställningar om rätt och fel.)
GillaGilla
Eftersom de är utan synd finns det bara det rätta, det är det som menas med att vara utan synd. Det fanns alltså ingen moral eftersom det inte fanns något som var fel, bara det rätta. Jag vet att det är svårt för oss att greppa som alltid levat i en syndfull värld, så det är bara något vi måste acceptera.
Trädet stod mitt i Eden med ett syfte och det var inte att de skulle synda utan att Satan måste ha något som de skulle kunna lockas med. Varför, fick de aldrig veta, vilket också betyder att det fanns någon form av uppgörelse innan skapelsen mellan Gud och Satan. Jesaja kapitel 14 ger en hint om Lucifers fall, men det finns mycket mer att skriva om syndafallet och vad som är den troligaste förklaringen varför vi befinner oss här på jorden.
GillaGilla
1:50-2:40min (50 sekunder)
9:00-11:00min (2minuter)
GillaGilla
Marcus,
Trams som hela tiden sprids från elitens trollverkstäder, numera även via program som skriver program, det många felaktigt benämner AI.
Kommentar: I första videon läser mannen från ett manuskript på skärmen.
GillaGilla
En kvinna som blev omvänd.
I DIED IN WRECK AND SAW JESUS my testimony
GillaGilla
good song,”God of Wonders”.
Esra 5:11
11Och detta var det svar som de gåvo oss: ‘Vi äro himmelens och jordens Guds tjänare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, för många år sedan, var uppbyggt här, och som en stor konung i Israel hade byggt och fulländat.
GillaGilla
Inlägg till kristna på bloggen och särskilt till Jacob och Michel. Jag skriver nu ärligt från mitt hjärta och vissa ord kanske låter som illvilliga. Jag ber ta dem som jag menar och inte som de kanske låter.
Detta med omvändelsen och helgelsen är det stora frågetecknet i mitt liv. Vet att jag tror på Jesus som Messias och att Gud uppväckt honom från de döda men inte säker på om jag tagit emot honom eller om jag har sann frälsande tro då jag fortfarande ser all synd inom mig.
Hur och vad omvändelsen är har blivet en stor förvirring.
Mycket av min förvirring kommer av att olika kristna förkunnare och kyrkor lär olika om vad synd är i de fall bibeln inte direkt säger det och vad omvändelse är från de som menar att bara det bibeln säger uttryckligen är synd ska räknas som detta (allt annat är tillåtet) och att det handlar om att vila i det Jesus gjorde för oss. Och de som menar att nästan allt är befläckat och helt tar avstånd från allt i samhället. Menar att hela Mose lag måste följas och säger att det även är synd att inte ge tionde, synd att bära smycken – även bröllopsringar – eller försköna sitt utseende då det är uppror att ändra på den gestalt vi fått av Gud, Synd för kvinnor att ha maktpositioner över män och för kvinnor att bära byxor då det är manskläder. Slutligen att man måste leva i stort sett syndfritt (osjälviskt) efter omvändelsen – är det ens möjligt för någon människa att bli totalt osjälvisk både i handling och sinne. Klarar man inte det är man falsk kristen och om man inte lever efter deras tolkning av det kristna livet går man förlorad. Vad är sann omvändelse. Hur omvänder jag mig från själviskhet, girighet, kärlekslöshet. Vad är den trånga porten och smala vägen som vi måste gå på – olika kristna inriktningar säger här olika. Hur ska man kunna kämpa för att ta sig in genom den trånga porten som Jesus säger när man inte vet vad det innebär.
Hur ska man se på saker som bibeln varken direkt förbjuder eller godkänner. Bör man se något som synd om det inte finns ett uttalat förbud eller tillsägelse att deta är synd i bibeln eller finns det fler aspekter. Och hur är det med saker som kan leda till synd men inte är synd i sig eller där bruket är rätt och gott men missbruket synd. Ty att arbeta och tjäna pengar kan leda till girighet, mat kan leda till frosseri, vila kan leda till lathet, sex kan leda till otukt, relationer med medmänniskor kan leda till att vi börjar älska dem mer än Gud. Alla dessa är ursprungligen goda gåvor som Gud gett männskligheten, men missbruket av dem är synd. Om vi ska undvika allt som ens kan fresta oss måste vi stänga in oss i en låda och även då skulle vi begå synd genom underlåtenhet. Men vad är synd eller ickesynd i dessa frågor. Hur ska man göra med bibeläsning, bön och kyrkobesök. Har svårighet med att komma in i bibeltexten eller vad jag ska börja någonstans . Blir mest ett Bibelställe här eller ett bibelställe där. Bönen blir mest att jag ber Gud om förlåtelse, eller ber för andra, ibland tacksägelse men jag har aldrig hört Guds tilltal och utan dialog blir det inte mycket med längre böner eller ens någon relation – hur ska det kunna finnas en relation utan närhet och dialog utan det blir ju bara tron en instution vilket allt som oftas den blivet genom historien.
I frågor om givande och tionde har jag verkliga problem om det är ett krav. Jag har inte råd då jag har stora räkningar och skulder. Min gode man förbjuder det och jag vet inte i dessa fall hur jag skulle kunna göra det rent praktiskt. Om det stämmer att det är ett måste – ja då kommer jag gå förlorad – för det är en praktisk omöjlighet för min skrala ekonomi. Jag skulle förmodligen fortfarande vara lika kärlekslös och egoistisk om jag gav bort allt jag ägde och ägnade varje stund åt att hjälpa andra för jag skulle göra det av räddsla och av tvång, i bästa fall av lydnad motiverad av fruktan.
Jag har också vissa starka åsikter i dessa frågor som jag är bered att stå för då dessa värderingar smält samman med min varelse.
Tror på och försvar med näbbar och klor en absolut privat äganderätt där skillnaden mellan ditt och mitt består, våra tillgångar är enbart våra – motsätter mig förvaltartanken. Är lika mycket emot att man förtrycker de fattiga genom att plundra dem på det lilla de väl äger som att tvinga de rika att ge bort sin egendom till människor som inte gjort något för att förtjäna den. Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör – även om det så på grund av hans driftighet, uppfinningsrikedom och ihärdiga arbete generar i miljontals kronor – varje krona är deras om de förtjänat dem med ärliga medel. De bestämmer ensamma vad som skall göras med dem – om de skall brukas för uppehället, användas till rekreation, av barmhärtighet avhjälpa behövande medmänniskor nöd, har till och med rätt att kastas bort. Inte för att jag föraktar de svaga eller är emot barmhärtighet, menar bara att om den inte görs frivilligt utan är ett måste så är den inget annat än slaveri och det finns inget som kan få mig att acceptera någon form av slaveri som något gott. En stor del av min motvilja mot givande och främst egendomsgemenskap är att jag assiorerar all egendomsgemenskap med kommunism – något jag verkligen avskyr. De har blivet ett och samma i mina ögon. Påverkats av läst en bokserie som brännmärker den tvingande alturismen och all form av kommunistliknande verksamhet som ond då de använt hot, våld och tortyr. De som använder sådana metoder kan inget annat en vara onda. Ingen har rätt att påtvinga någon sin övertygelse. Att dela med sig av sin egendom måste vara frivilligt, annars är det inte annat än slaveri och ondska – i mina ögon kommunism. Är bered att att ge om Jesus kräver det, han är Herre och isåfall för jag sätta mig över min ovilja men står ändå för människans absoluta frihet och den privata äganderätten och bered att dö i frihetens försvar. Bered att stå för den inför Guds egen tron sedan får han göra vad han vill med mig – annars skulle jag ljuga och till ingen nytta för Gud skulle se i mitt hjärta hur det verkligen låg till. Även om jag motvilligt skulle gå med på att ge bort mina tillhörigheter om gud gav mig en direkt befallning – så finns det inget som skulle få mig att leva i en kommunitet eller egendomsgemenskap – hellre döden dör jag.
Citat ur bokserie där kampen mellan kommunism och fri privatägd frihetssträvande samhälle skildras
”Every person’s life is theirs by right. An individual’s life can and must belong only to himself, not to any society or community, or he is then but a slave. No one can deny another person their right to their life, nor seize by force what is produced by someone else, because that is stealing their means to sustain their life. It is treason against mankind to hold a knife to a man’s throat and dictate how he must live his life. No society can be more important than the individuals who compose it, or else you ascribe supreme importance, not to man, but to any notion that strikes the fancy of that society, at a never-ending cost of lives. Reason and reality are the only means to just laws; mindless wishes, if given sovereignty, become deadly masters.
*”They (the communist group) says that no individual should have the right to achieve something on his own, to accomplish what someone else cannot. They say that accomplishment is corrupt because it is rooted in the evil of self-interest, therefore the fruits of that accomplishment are tainted by its evil. This is why they preach that any gain must be sacrificed to those who have not earned it. They hold that only through such sacrifice can those fruits be purified and made good. We (the freedomloving side) believe, on the other hand, that your own individual life is the value and its own end, and what you achieve is yours. Only you can achieve self-worth for yourself. Any group offering it to you, or demanding it of you, comes bearing chains of slavery.
*”Generosity is fine, if it’s by your free choice, but a belief in the primacy of self-sacrifice as a moral requisite is nothing less than the sanctioning of slavery. Those who tell you that it is your responsibility and duty to sacrifice are trying to blind you to the chains they are slipping around your neck”.
Det står väl klart av mitt inlägg vilken syn jag står för.
Av mina andra värderingar synes dessa vara de viktigaste.
Friheten. Alla människor har rätt att leva fria som de önskar med vilka värderingar de än önskar ha så länge de inte skadar sina medmänniskor, försöker påtvinga dem sina värderingar med våld och följer de lagar som finns till för att skydda människors rätt till liv och frihet. Alla innehar Individuella fri- och rättigheter, som åsiktsfrihet, yttrande-och tryckfrihet, religionsfrihet, jämlikhet och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi. Demokratin, med fri och allmän rösträtt viktig – bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är rättmätig.
Kapitalist. Står för privat egendom och fri konkurrens inom affärslivet. Samhället bör präglas av fri konkurrens, tillgång och efterfrågan på varor och fri handel. Varje människa äger sina tillgångar och sin tidsanvändning och får använda dem efter behag. Om någon vill vara generös med sina tillgångar är det okej men påståendet att det är en moralisk skyldighet är inget annat än slaveri.
Försvarare av Åsikts och yttrandefrihet. Varje människa har rätt att hysa en egen åsikt – hon får om den gör skada eller består av förakt inte praktisera eller yttra den, men hon har all rätt att hysa den var det än är.
Nulist. Tror att nuet är det viktigaste. Livet på jorden har ett egenvärde och är minst lika viktigt som nästa tillvaro i evigheten.
Individualist. Alla människor är individer och har sitt värde som enskilda människor och inte som en del av en grupp. Individen är en egen person med eget ansvar för sitt liv, sin lycka och sin framtid. Gruppens bästa kan aldrig gå före individens bästa.
Antikommunist. Starkt emot kommunismens ide att skapa ett gemensamt ägande av produktionsmedlen och ett klasslöst samhälle där allt ska delas och ingen har rätt till mer än någon annan. Dels för att sådana samhällen nästintill alltid bygger på tvång och den självklara rätten att den som arbetar hårt ska ha mer i lön än den som inte gör det.
Antiasketist. Emot asketismen försakelsen av jordiska och äktenskapliga bindningar och även asketismens upphöjandet av lidandet som något gott och ett självändamål. Njutningar är inte i sig onda – det finns syndiga njutningar – men det är inte fel att njuta av Guds goda gåvor och glädja sig över livet. Lidandet är inte heller i sig gott – det är ont och förblir ont – men Gud kan använda det för att forma oss. Har aldrig kunnat förmå mig att glädjas vid tanken på det eller längta efter det som vissa tidiga kristna martyrer gjort – enligt min mening är de som aktivt söker eller försöker igångsätta martyrskap och lidande ingen annat än galna virrpannor. Bered på det – men och kanske nödvändigt men det förblir ändock ont.
Antiracist/nazist – Emot att man behandlar människor olika eller förtrycker dem på grund av ras, religion, sexuell läggning etc.
Antikolonalist – Emot att folk drar in och erövrar och förstör andra folks liv och kulturer även om de så idkar avgudadyrkan, kannibalism, människo-och barnoffer och sexuella orgier. Ingen har rätt att ödelägga en kultur hur den än är.
En annan aspekt av min förtvivlan är vetskapen att våra nära och kära som inte tror är på väg till helvetet. Finns det någon tröst och om det inte finns det vad ska vi ta oss till i vår förtvivlan. Varken min far, mor eller bror eller några av mina närmaste vänner (och jag har inte många eftersom jag mest håller mig för mig själv) är frälsta eller tror på Jesus. Att acceptera att de man älskar har gått förlorade. Att man aldrig kommer träffa dem mer och än värre att de kommer plågas i eldsjön i all evighet är nästan mer än jag kan uthärda utan att gå under i förtvivlan. Bara att medan de lever tänka att om de inte kommer till tro går de under är oerhört smärtsamt och en grogrund för förtvivlan. Jag har heller aldrig kunnat slappna av i Kansken eller Antaganden om att de kanske… sånt här ingen tröst för mig. Sant att jag inte kan bestämma åt mina nära och kära, men kan trots det inte acceptera att de är på väg till helvetet. Smärtan är för stor. Hur ska ett barn kunna finna ro när dess förälder är på väg till fördärvet. Hur ska en förälder kunna leva med att dess icketroende barn gått förlorad. Hur ska ett syskon eller vän kunna acceptera detta utan att gå under i förtvivlan. Vet inte om jag kommer orka leva om detta sker att mina föräldrar eller bror dör utan att jag vet om de var troende eller ej eller värre att jag vet att de inte var troende. Det skulle ta knäcken på mig helt. Det är en av de saker som får eller skulle få mig att sluta bry mig helt vad som sker med mig.
Inser att jag lever i synd så fort jag prövar mig inför det största budet Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, hela din kraft och hela ditt förstånd och Du ska älska din näste som dig själv. Vem har någonsin gjort det – utom Jesus förstås. Har ingen kärlek till Gud, men blir mer och mer skräckslagen inför honom. Bryr mig inte om de människor jag inte har någon relation till. När jag hör om den ena katastrofen efter den andra som dödat miljontals så bryr jag mig inte särskilt mycket – för jag vet att det nästa vecka kommer ske ytterliggare en katastrof som dödar miljontals någon annanstans. Jag ska erkänna att jag inte skulle fälla många tårar om nyhetsreportren på morgonens nyhetsprogram avslöjade att Asien, Afrika, Sydamerika hade sjunkit i havets djup med alla dess människor eller att alla dessa människor dött utan tro på Jesus och därmed gått förlorade. Vet att det är synd men absolut ingen aning om vad jag ska göra åt det eller hur jag ska omvända mig – tror inte man kan börja älska någon på befallning om man inte gör det och inte heller sluta älska någon på kommando. Jag kanske har fel perspektiv på vad älska Gud och sin näste är. För mig innebär det att sätta Gud först varje minut, varje dag hela året och att aldrig tänka på sig själv utan ständigt vara upptagen med att tjäna Gud och bered och villig att offra allt för sin näste på bekostnad av eget liv och intressen. Om denna tolkning inte stämmer och om någon kan förklara vad det då innebär att älska Gud över allt och sin nästa som sig själv vore jag tacksam.
Vet inte hur det ska bli en förändring annat än om Gud mirakolöst förändrar mitt innersta och ingjuter sin kärlek både till honom och min nästa i mig.
Jag har nått den punkt där jag förlorat i stort sett nästan allt hopp. Jag vet att jag inte älskar Gud av hela mitt hjärta eller min nästa som mig själv. När jag inte nu gör det vad är det då för mening att omvända sig från yttre synder som överätande och pornografi. Har till skilnad från de yttre verkssynderna ingen som helst aning om hur jag ska omvända mig från de inre synderna i hjärtat. Jag tror på hel omvändelse – antingen allt eller inget. Jag tänker inte lura mig själv att jag är frälst och omvänd när jag inte är det. Resignerat mig inför att helvetet med lågorna och plågan blir min eviga destanitation. Ingen rolig tanke och jag önskar det inte, men jag ser inte inte hur jag skulle undkomma att hamna där. Kan lika gärna låta köttet styra den tid jag har kvar innan jag dör och hamnar i helvetet. Min förtvivlan har fått mig att vända åter till de synder jag vet att Gud förbjudit vilket får mig att må ännu sämre efteråt. Har åter blivet slav under Frosseri i de mest ondskefulla, syndiga, orena, lustfyllda, sexuella tankar och fantasier med tillhörande ondskefullt pornografiska syndiga bilder och texter, även funderat på handlingen om tillfället uppenbaras. Vilket den förmodligen inte gör då jag är blyg inför det kvinnliga könet. Annars är det väl nästan okänt i dagens syndigt sexuallössläpta samhälle att bli 30 år och ändå vara oskuld. Nu börjar till och med avskyn klinga av och även om den lilla rösten i sinnet fortfarande säger åt mig att det är fel ser jag ingen mening då jag ändå på grund av andra mer försåtliga synder är på väg till lågorna. Om Jesus vill ha en relation med mig och vägleda mig får han börja kommunicera annars blir det ingen relation. Jag vet vare sig ut eller in längre och ser heller ingen utväg vare sig fram eller bak.
Vissa dagar känns bra, men vissa dagar känns det som om jag håller på att gå sönder av skräck och förtvivlan speciellt efter att jag läst ett av bibelns eller någon förkunnares domsbudskap då jag tar åt mig och förlorar hoppet som om det gällde mig vare gång någon skriver eller skriker om dom då jag Ibland har jag i förtvivlan funderat på självmord – för om jag ändå ska till helvetet är det lika bra att komma dit nu än att först leva i kanske åttio år av ständig skräck. Det enda som hindrar mig från att skära halsen av mig är att jag vet att då är jag i helvetet innan ugglan vaknar den kvällen och jag tror och hoppas fortfarande att Jesus kan rädda mig och att någon ska kunna bringa klarhet i den oreda om vad som är sant och falskt och leda mig in på livets väg.
Jag har bett och frågat gång på gång i bön Gud vad som är rätt så jag inte går vilse i all förvirring, vad som är synd när bibeln inte direkt säger det och när man får olika svar av kristna bröder och systrar, bett honom vissa mig vad sann omvändelse är och vad och hur jag ska omvända mig från. Den enda som kunde ge mig ett tydligt svar – Gud själv – är lika tyst som alltid.
Skriv om du vill till tobisgottfridsson@outlook.com
GillaGilla
Tobias,
Din situation beskriver en person som saknar mentor i tron.
Det glädjande är att det inte är upp till dig, utan det är Jesus Kristus verk på korset som räknas. Dvs det är inte dina känslor och tankar som räknas utan att Jesus redan har betalat för ditt frikännande.
När du kom till tro att Jesus Kristus verkligen är Guds Son och att han dog på korset och återuppstod och nu sitter med Gud Fadern och du erkände att du är en syndare som behöver räddas, i det ögonblicket var Jesus trofast och räddade dig. I och med det så uppväckte Guds Heliga Ande din döda ande och du är nu RÄDDAD TILL ETT EVIGT LIV!
All förvirring och skuldkänslor är inte från Gud, utan det är satans lakejer som nu gör allt för att förstöra ditt liv. Satan vet att han förlorat dig, men han kan fortfarande förstöra ditt liv och hindra dig från att bli den Gud tänkt att du ska bli.
Omvändelsen ser olika ut för varje människa, eftersom vi alla är unika. Du måste dock förstå att det är din ande som är återuppväckt och din själ är upprättad, men det betyder inte att du är syndfri. Beroende hur ditt tidigare liv sett ut, kan du dras med mer eller mindre allvarliga problem av olika slag inkl. demonisk aktivitet i din själ och kropp. Det är dessa onda andemakter som gör livet svårt för dig. Mycket finns att skriva om detta, men jag nöjer mig här.
Vad du ska göra är att börja studera Bibeln på allvar och lämna dina tankar om vad som är rätt och fel därhän. Guds Ande kommer att successivt rensa bort de värsta orenheterna och du kommer med tiden märka att du lever ett allt mer rättfärdigt liv.
Kom inför Jesus som ett barn och lägg alla bekymmer hos honom och glöm aldrig att i den perfekta kärleken finns varken oro, rädsla eller fruktan. Kärleken till dina bröder och systrar och till sanningen är A och O i den kristna tron.
Slutligen, gör allt för att lämna ifrån dig bitterhet och oförlåtsamhet. Att förlåta andra för oförätter är inget tillval, det är ett krav!
GillaGilla
Tobias. Nu fick du råd från Thomas. Honom har jag debatterat med på flera olika forum och han är nog den mest extrema kreationist jag känner till. Akta dig noga för att lyssna på en sådan person.
Din självbild är tragisk och oroväckande och den har säkert olika orsaker. Jag som ateist misstänker dock att en av dom är din tro.
Det finns faktisk ingenting alls om tyder på att varken gudar eller helveten existerar Tobias, så sannolikheten att din tro är ren inbillning är oerhört stor.
Försök i stället att frigöra dig från vad du tror att denna, med största sannolikhet rent påhittade, figur kan tänkas ha för åsikter om vad du gör och koncentrera dig på att leva nu.
Jag är helt övertygad om att vi bara har ETT liv att leva. Vi får bara en chans och det gäller att ta den när man kan.
Att vara levande är makalöst fantastiskt Tobias och det är just det jag tror du behöver komma till insikt om. Att bara gå ut i naturen och känna lukterna och lyssna på fåglarna är ett egentligen otroligt, men man behöver få lite perspektiv på tillvaron för att fatta det.
Din sexualitet är fullt naturlig och absolut inget att skämmas över Tobias. Alla har den, även tjejerna.
Problem med att hitta tjejer är nog annars en av dom stora anledningarna till att vi killar blir deppiga. Jag var själv rätt mycket sådan i min ungdom, men det problemet orsakar vi nog oftast själva, det är iallafall inte tjejernas fel.
Vår självbild är en oerhört viktig sak i livet och ibland kan vi hamna i att vi börjar tycka illa om oss själva. Vi tycker inte att vi duger, vi är för fula, för feta, för blyga, för dumma eller vad det nu är vi får för oss och det låter som att du behöver börja just där, med självbilden.
Troligtvis är det inget större fel på dig alls Tobias, mer än att du själv tycker att det är det.
Jag vet att detta låter nästan löjligt hurtigt, men börja träna. Man behöver inte satsa på att bli någon bodybuilder, men att bli lite mer nöjd med sin egen kropp och vad man klarar av har jättestor betydelse för självbilden och självbilden har i sin tur jättestor betydelse för hur man uppfattas av andra.
Du kan fixa detta Tobias, bara du slutar hata dig själv, men lösningen ligger också hos dig själv, inte hos några påhittade sagofigurer.
Din superkapitalistiska inställning i politiken har jag stora problem med, men kanske behöver du satsa på dig själv en hel del framöver.
GillaGilla
Anders,
Jag brukar be för din frälsning Anders, när Guds Ande leder mig till det.
Du kan förneka Jesus Kristus din skapare hur många ggr som helst, men om du förnekar Guds Ande då är det fara och färde…
Här är iaf ett passande Bibelord som svar på dina orättfärdiga anklagelser:
”Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. Då kom Herrens ord till mig: ”Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?” (Ezk 14:1-3).
GillaGilla
Avgudar?? Thomas lille, jag har sagt det förut, du kan inte hantera nattvardsvinet.
GillaGilla
Alla är upptecknade i livets bok till sista andetaget. Så stor är Guds nåd att Han väntar till sista andetag innan han stryker människan från sin bok… …något att tänka på!
Gud välsigne dig, Anders!
Thomas
GillaGilla
Vilka är i så fall alla dessa som inte finns uppskrivna i livets bok och som kommer att kastas i den brinnande sjön?
GillaGilla
Tobias. Hoppas du läser Thomas kommentarer så du inser vilken fullständigt fanatiskt människa han är. Han tror att han vet precis allt om sådant som ingen människa kan ha de blekaste aning om. Han lever helt och hållet i sagornas värld. På det viset har han betydligt större problem än dig. Han inser det dock inte och tror antagligen att han är lycklig. Så länge det håller så är det väl bra för honom, men man skall inte lyssna på honom.
Du behöver lösa verkliga problem med din självbild och komma till insikt om hur mycket glädje livet har att erbjuda oss. Man måste inte bli ateist för det, men vissa delar av religionen skall nog behandlas med en nypa salt, då dom antagligen kan bidra till att skapa sådana problem som du upplever.
GillaGilla
Du vänder dig till de kristna. Jag är inte troende, så jag förstår om du väljer att ignorera detta.
Först vill jag säga att din situation låter förfärlig. Jag hoppas att du kan få stöd och hjälp av människor i din närhet, och även professionell hjälp om du behöver. Jag lever nära en person med kronisk depression. Den personen lever idag ett bra liv, tack vare kunniga läkare. Men jag vet givetvis inte om det är just depression som plågar dig.
Du skriver om väldigt många saker. En sak som verkar plåga dig mycket är tanken på helvetet. Jag undrar varför du tror att det finns ett helvete? Om det beror på att du har läst om helvetet i Bibeln, så undrar jag om något är sant bara därför att det står i Bibeln? Frågan är retorisk. Men jag är inte ute efter att ta ifrån dig din tro på Gud. Det jag vill ifrågasätta är om tron på just helvetet är rimlig. Är det rimligt att en kärleksfull och barmhärtig Gud inrättar ett universum med en tortyrkammare där människor ska plågas i en evighet? Är det rimligt att Jesus säger att vi ska älska alla människor och till och med våra fiender, om han inte själv klarar av att leva upp till detta? Att plåga sina fiender i evighet är inte kärlek. Jag menar att det inte finns något sätt att kombinera tron på ett helvete med tron på en kärleksfull och barmhärtig Gud eller med tron på det kärleksbudskap som många kristna menar är det centrala i Jesu lära. Som jag ser det, måste du släppa det ena, om du vill ha kvar det andra. Släpp inte kärleken.
Mvh Johan
GillaGilla
Ronald Heino Vittnesbörd
GillaGilla
Från Tobias Gottfridsson
Jag måste personligen säga att jag inte har mycket hopp kvar. Vet inte vem som har rätt när det gäller vad omvändelse och det kristna livet ska levas när skriften inte är exakt tydlig. Den största skiljegrenen är lagen då vissa kristna utifrån somliga bibelord menar att den fortfarande i helhet gäller och lever man inte fullkomligt syndfritt efter att ha kommit till tro och efter alla lagens bud går man förlorad. De menar även utifrån vissa stycken i skriften att kvinnor inte får gå i byxor, att det är synd att på något sätt försköna sitt utseende genom smycken, smink, parfym. Finns även några som menar att matföreskrifter, Herrens högtider, sabbatshelgandet på lördagar är nödvändiga. Tänk om de som hävdar att tiondet är ett måste, att det är synd att bära smycken och för kvinnor att gå i byxor. Att ta del i sysselsättningar som världens människor ysslar med trots att bibeln inte säger att dessa saker är synd har rätt och jag avfärdar deras påståenden som strunt. Andra menar att mose lag förutom morallagen som även finns i våra samveten och givetviss gäller inte är bindande för kristna och att lagar om tionde, sabbatshelgande etc är upp till varje person. Jag står villrådig i förvirring, medveten om att om jag lyssnar på fel tolkning om e saker jag inte förstår är risken stor att jag går fel och fortsätter mot fördärvet. Drabbats av den mest absoluta uppgivenhet. Resignerat mig inför att helvetet med lågorna och plågan blir min eviga destanitation. Ingen rolig tanke och jag önskar det inte, men jag ser inte inte hur jag skulle undkomma att hamna där. Dessa tankar för mig att överväga att inte bara ge upp utan också att lika gärna låta köttet styra den tid jag har kvar innan jag dör och hamnar i helvetet. Dessa tankar fyller mig med förtvivlan och förvirring och jag vet vare sig ut eller in. Jag har bett och frågat gång på gång i bön Gud vad som är rätt så jag inte går vilse i all förvirring, vad som är synd när bibeln inte direkt säger det och när man får olika svar av kristna bröder och systrar, bett honom vissa mig vad sann omvändelse är och vad och hur jag ska omvända mig från. Jag är livrädd för att gå fel och utan medvetenhet om det fortsätta gå på den väg som för till döden, vilket gör mig uppgiven och leder till att ag faktiskt går på den väg som för till döden. Den enda som kunde ge mig ett tydligt svar – Gud själv – är lika tyst som alltid.
Frågor
Vad är sann omvändelse. Vad innebär det att omvända sig i praktiken. Hur omvänder vi oss frånd inre synderna själviskhet, girighet, kärlekslöshet och obarmhärtighet mot de fattiga. Vad är den trånga porten och smala vägen som vi måste gå på. Hur ska man kunna kämpa för att ta sig in genom den trånga porten som Jesus säger när man inte vet vad det innebär. Vad menas med att försaka sig själv och ta upp sitt kors i praktiken. Hur korsfäster man sitt kött praktiskt sett. Vad menas med att älska Jesus mer än våra anhöriga eller sig själv. Vet att jag är en syndare så fort jag prövar mig inför det största budet Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, hela din kraft och hela ditt förstånd och Du ska älska din näste som dig själv. Kommer aldrig fullständigt klara det. Älskar inte mina medmänniskor – bryr mig inte alls om de jag inte känner. Vet inte hur det ska bli en förändring annat än om Gud mirakolöst förändrar mitt innersta och ingjuter sin kärlek både till honom och min nästa i mig. Jag vill inte bli lagisk, men funderar ofta på och vet att man ska omsätta tron i vardagen, men vet inte hur det ska gå till rent praktiskt. Skulle fortfarande vara lika kärlekslös och egoistisk om jag var tvungen att ge bort allt jag ägde och ägnade varje stund åt att hjälpa andra för jag skulle i mitt hjärta fortfarande älska det och göra det enbart av räddsla och av tvång, i bästa fall av lydnad motiverad av fruktan.
Hur se på handlingar, aktiviteter och sätt att leva som bibeln varken direkt förbjuder eller godkänner. Är något synd om det inte finns ett uttalat förbud eller tillsägelse i bibeln. Exempel läsa skönlitteratur, se på film och spela spel som beskriver människors livstil – även deras fel och synder.
Hur se på sexualitet och onani. Vissa menar att det är synd, medan andra utifrån att det inte finns ett direkt förbud i skriften menar att det inte är det. Andra säger att det kan leda till synd men vågar inte brännmärka det som synd då de inte finner ett direkt förbud mot det i skriften. Vad stämmer. Vad är det som är synd med sexuell lust – hur är det inom äktenskapet med lust mellan man och hustru. Eller är all passion – även inom äktenskapet – av ondo.
Hur göra med givandet och barmhärtighet till de behövande. Förvirrad då vissa menar att vi är skyldiga att ge, medan andra säger att det är fel att ge om man inte vill det utan bara gör det av olust och tvång. Är det rätt att ge om man inte vill det, av olust eller tvång eller är det i sådana fall orätt. Jag är inte emot att hjälpa min näste – Självklart bör man hjälpa de i nöd men det skall ske genom vårt lands välfärdssystem och social hjälp vilket vi är med och finansierar via skatt – men emot att det skall v ara vår skyldighet att göra så då de på intet sätt har någon rättighet att få del av det vi arbetat för. Främsta orosmolnet är påståendet att man är skyldig att ge tionde annars får man en enkelbiljett till helvetet – något som jag inte i dagsläget har någonsomhelst praktisk möjlighet att praktisera då min ekonomi är skral med stora skulder och jag har en god man som förbjuder det. Har dessa rätt kan jag lika gärna
Vänja mig vid de brinnande lågor och outsägliga plågor. Jag kommer brinna i evig tid, aldrig får jag vila i frid. Ser man på det rimmar ju.
Hur göra med bibeläsning, bön etc. Svårighet med att komma in i bibeltexten eller vad jag ska börja någonstans. Blir mest ett Bibelställe här eller ett bibelställe där. Var ska jag läsa. Bönen mest att jag ber till Gud men har aldrig hört Guds tilltal och utan dialog blir det någon levande relation – hur ska det kunna finnas en relation utan närhet och dialog utan det blir ju bara tron en instution.
Kan åsikter och värderingar vara synd. Hur ska man isfall göra med starka värderingar som nästan blivet ett med ens varelse.
Förespråkare för Friheten. Alla människor har rätt att leva fria som de önskar med vilka värderingar de än önskar ha så länge de inte skadar sina medmänniskor, försöker påtvinga dem sina värderingar med våld och följer de lagar som finns till för att skydda människors rätt till liv och frihet. Demokratin, med fri och allmän rösträtt det enda rätta statsskicket – bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är rättmätig. Ingen har rätt att förtrycka eller tvinga någon annan människa.
Förespråkare för Åsikts och yttrandefrihet. Varje människa har rätt att hysa en egen åsikt – hon får om den gör skada eller består av förakt inte praktisera eller yttra den, men hon har all rätt att hysa den var det än är.
Kapitalist – Står för en absolut privat äganderätt. Varje människa äger sina tillgångar och sin tidsanvändning och får använda dem efter behag. Våra tillgångar är enbart våra. Ingen annan kan göra anspråk på eller kräva det vi arbetat för eller fått som gåva av någon annan. Är lika mycket emot att man plundrar de arma på det lilla de väl äger som att tvinga de välbärgade att ge bort sin egendom till andra människor om de inte frivilligt väljer att göra det. Citatet ”Det är den som brukar jorden som äger den” uttrycker perfekt min uppfattning. Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör – även om det så på grund av hans driftighet, uppfinningsrikedom och ihärdiga arbete generar i miljontals kronor – varje krona är deras om de förtjänat dem med ärliga medel. De bestämmer ensamma vad som skall göras med dem – om de skall brukas för uppehället, användas till rekreation/ha roligt för dem, av barmhärtighet avhjälpa behövande medmänniskor nöd, har till och med rätt att kastas bort dem. Om någon vill vara generös med sina tillgångar är det okej men påståendet att det är en moralisk skyldighet är inget annat än slaveri. Fattigdomshjälp bör ske genom ett allmänt välfärdsprogram där alla medborgare genom skatt hjälper till att bistå. Jag tror också mer på att att köpa vår medmänniskas tjänster och varor. Så länge vi vill ha saker och köper det kommer det finnas jobb för de som säljer det, om vi slutar handla det försvinner jobben och de blir utan inkomst. Jag har ofta undrat hur de människor tänker som säger att vi bör ge bort det vi inte strikt behöver för vårt uppehälle till de fattiga och nöja oss med det nödvändiga. Hur ska det då gå för dem som livnär sig på överflödsjobb, sådana som säljer varor och tjänster som vi inte behöver men önskar oss. De som jobbar inom turism, kondetori och godisbranchen, smyckes och sminktillverkning – är dessa onda och onödiga yrken.
Individualist – Står för att alla människor har sitt värde som enskilda människor och inte som en del av en grupp. Gruppens bästa får aldrig gå före individens bästa. Emot kollektivatismen – människan behöver varandra – mn hon är inte ett flockdjur. Men det kan nog vara så att jag vant mig vid att vara ensam och blivet skygg för relationer.
Förespråkare för livets egenvärde – Tror att livet på jorden har ett egenvärde och syfte och inte bara en förberedelsetid för evigheten. Livet skall levas för sin egen skull. Evigheten är viktig, men man får inte ge det större värde än den nuvarande livet. Det finns inget som kan vara viktigare än nuet och det liv som finns nu. Tror att sann lycka får man genom upplevelser – inte genom relationer eller pengar – även om relationer kan leda till bra upplevelser eller du kan köpa dem för peningar genom en spännande resa eller bra bok.
Antikommunist. Starkt emot kommunismens ide att skapa ett gemensamt ägande av produktionsmedlen och ett klasslöst samhälle där allt ska delas och ingen har rätt till mer än någon annan. Hyser även motvilja mot kommunitetsliv och egendomsgemenskap – vilket utgår från min avsky mot kommunism och socialism i alla dess former då den oftast använt sig av onda metoder och inte accepterar andra levandssätt för att genomdriva sin samhällssyn – något jag fullständigt vänder mig emot. Om människor frivilligt väljer att leva i sådan gemenskap och dela med sig av allt så är det deras val men de har ingen rätt att kräva att andra ska leva likadant. Även om jag motviligt skulle gå med på att ge bort mina tilhörigheter om gud gav mig en direkt befallning – så finns det inget som skulle få mig att leva i en kommunitet eller egendomsgemenskap – hellre döden dör jag.
Anti-Alturist – Emot skyldigheten att sätta andra främst. Om någon tjänar sin näste måste det ske frivilligt. Jag håller förvisso med att egoism där man sätter sig själv först och aktivt skadar sina medmänniskor är ond men betraktar ändå dess motsvarighet alturism (skyldigheten att tjäna sin näste, osjälviskhet) som avskyvärd och vill inte leva i en värld som styrs av den principen.
Anti-Asketist – Emot asketismen försakelsen av jordiska och äktenskapliga bindningar och även asketismens upphöjandet av lidandet som något gott och ett självändamål. Inte fel att njuta av Guds goda gåvor och glädja sig över livet. Betraktar förakt mot Guds goda skapelse – allt det av det här livets goda som inte är syndigt – som förakt mot Gud själv. Lidandet kan luttra och forma oss men i sig själv är det ont.
Antiracist/nazist – Emot att man behandlar människor illa eller förtrycker dem på grund av ras, religion, sexuell läggning etc.
Anti-Kolonalist – Emot att folk drar in och erövrar och förstör andra folks liv och kulturer och tvångskonventerar befolkningen även om de så idkar avgudadyrkan, kannibalism, människo-och barnoffer och sexuella orgier. Ingen har rätt att ödelägga ett annat folks livstil hur det än är beskaffat.
Citat från några böcker som stärkt min tro på privatäganderätt och min avsky mot kommunism vilket jag står helhjärtat för. Det är en fiktionell berättelse med sagans alla tillbehör krig, kärlek, magi men också med ett starkt frihetsbefrämjande budskap. Bokserien heter Sanningens Svärd eller The Sword of Truth av amerikanen Terry Goodkind.
Varje människas liv är rätteligen hennes eget. En enskilds människas liv kan och måste tillhöra bara henne själv, inte ett samhälle eller en stat – för då är hon bara en slav. Ingen kan förneka en annan människa hennes rätt till sitt eget liv, för det är detsamma som att stjäla hennes möjligheter att upprätthålla sitt liv. Det är förräderi mot mänskligheten att rikta en kniv mot en annan människas strupe och diktera hur hon ska leva sitt liv. Inget samhälle (grupp eller församling) kan vara viktigare än de enskilda människor det består av, för då kan man tillskriva vad som helst utom människan den högsta betydelse.
Livet är den gåva var och en av oss har fått. Vårt liv är vårt och ingen annans. Det är omätligt dyrbart. Det är det största värde vi kan få. Vårda er om det.
* ”De (den socalistiska sidan i den här historien) säger att ingen enskild bör ha rätt att uppnå någonting på egen hand då ingen har rätt att uppnå vad någon annan inte kan. De säger att prestationer är korrupta eftersom de är rotade i egenintressets ondska, därför är frukterna av den prestationen besmittad av av dess onda. Det är därför de predikar att all vinning måste offras till dem som inte har förtjänat det. De tror att det bara genom ett sådant offer kan dessa frukter renas och bli goda. Vi (den induvidulistiska sidan som tror att alla har rätt till frukten av sitt arbete) tror å andra sidan att ditt eget enskilda liv har ett värde i sig själv, och vad du uppnår är ditt. Endast du kan uppnå självvärde för dig själv. Varje grupp som erbjuder det till dig, eller kräver det av dig, kommer med slavkedjor.
* ”Generositet är bra, om det sker utav egen fri vilja, men en tro på moralsk skyldighet att självuppoffra sig själv för andra är inget mindre än sanktionering av slaveri. De som säger att det är ditt ansvar och plikt att offra dig för andra försöker avleda din syn från kedjorna de fäster runt din nacke ”.
Jag är bered att ändra min handlingar i detta och motvilligt ändra livföring om det är syndiga värderingar men mina värderingar står jag för då jag inte kan annat sedan får Gud göra vad han vill med mig – Jag vet att jag aldrig kan få rätt mot Gud, men står ändå för det. Allt annat vore feghet och hyckleri. Den som byter värderingar bara för att den är rädd för bestraffning är ingen människa utan en feg stackare.
Synen på lidande och svårigheter som vi som kristna kan förvänta oss. Har aldrig kunnat förmå mig att glädjas vid tanken på det eller längta efter det som vissa tidiga kristna martyrer gjort – enligt min mening är de som aktivt söker eller försöker igångsätta martyrskap och lidande ingen annat än galna virrpannor. Själv är jag bered på det – men fortfarande skräckslagen inombords bara jag tänker på hur man behandlat de kristna och fortfarande gör i muslimska och kommunistiska länder. Är jag ens en äkta kristen då jag ännu inte drabbats av några större lidanden. Förutom min ständiga ångest och detta att de jag vittnat för inte vill lyssna därom vetskapen att de kommer gå förlorade så har jag inte drabbats av gliringar eller fysiska angrepp och längtar absolut inte efter det – kan bero på att jag håller mig undan från folk och om jag till yvens predikar evangeliet gör det genom traktat eller via Facebook och därmed inte ger någon något tillfälle att skada mig. I egen kraft har jag varken modet eller förmågan att stå emot vid hot om död och tortyr, den kraften måste Gud ge mig annars är det en omöjlighet. Söker fortfarande en flyktväg även om jag vet att det inte finns någon och att det hör till den troendes livsvillkor med prövningar. Om/när det kommer får det komma, men jag kommer aldrig tycka om det eller söka efter det eller vilja ha det. Om det gingo så låt mig slippa, men inte som jag vill Herre utan som du vill.
Angående att våra nära och kära som inte tror är på väg till helvetet. Varken min far, mor eller bror eller några av mina närmaste vänner (och jag har inte många eftersom jag mest håller mig för mig själv) är frälsta eller tror på Jesus. Att acceptera att de man älskar är på väg till denna tillvaro. Att man aldrig kommer träffa dem mer och än värre att de kommer plågas i eldsjön i all evighet är nästan mer än jag kan uthärda utan att gå under i förtvivlan. Bara att tänka på det är oerhört smärtsamt och. Jag har heller aldrig kunnat slappna av i Kansken eller Antaganden om att de kanske… sånt här ingen tröst för mig. Sant att jag inte kan bestämma åt mina nära och kära, men kan trots det inte acceptera att de är på väg till helvetet. Smärtan är för stor. Hur ska ett barn kunna finna ro när dess förälder är på väg till fördärvet. Hur ska en förälder kunna leva med att dess icketroende barn är på väg att gå förlorad. Hur ska ett syskon eller vän kunna acceptera detta utan att gå under i förtvivlan. Finns det någon tröst och om det inte finns det vad ska vi ta oss till i vår förtvivlan.
Angående vår skyldighet att vittna. Hört flera kristna predikanter hävda att vi ska börja gå ut i lydnad och göra det Jesu befallt – vittna, be för människor, bota sjuka och kasta ut onda andar. Är både blyg och försagd när det kommer till detta och skulle helst inte vilja ha den här uppgiften som Jesus givet åt alla kristna. Har inget emot att stå för och bekänna min tro på Jesus om någon undrar eller frågar, men pratar inte heller om det vitt och brett. Dels för att jag är för skygg och dels för att jag själv inte skulle uppskatta om någon vilt främmande kom fram till mig och helt utan förvarning frågade detta då jag innehar den största respekt för människor personliga intrigitet. Skulle aldrig våga gå fram på gatan till någon och vittna eller be för. Kan på sin höjd – vilket jag gjort några gånger – lämna efter mig traktat med budskapet om evangeliet. Ser inte heller särskilt många tillfällen att göra det då jag har isolerat mig från alla utom mina närmaste, helst lever ensam och inte umgås med andra.
Min förtvivlan har fått mig att vända åter till de synder jag vet att Gud förbjudit då jag inte ser det som någon mening att vända sig bort från en synd om jag samtidigt lever kvar i tio andra och inte orkar kämpa emot köttet när jag är uppgiven och förtvivlad. Antingen måste jag omvända mig från allt som är synd i mitt liv, om jag inte gör det är det ingen mening att omvända sig alls. Allt eller inget är vad jag tror på och många av de synder jag lever i har jag ingen aning om hur jag ska omvända mig från och vissa saker som jag sysslar med kanske är synd utan att jag vet om det då jag lyssnar på fel predikanter och pastorer.
Har åter blivet slav under starkt beroendeframkallande lustfyllda synder och numera ver jag inte hur jag ska upphöra med dem även om jag såg någon mening med det. Bland dessa märkes att jag blivet mer elak och grov i mina ordväxlingar, mindre nogrann med att om de hemsidor jag besöker är lagliga, sett på syndiga, orena, lustfyllda, pornografiska bilder, filmer och texter. Umgåtts med tankar och gjort förberedelser för att träffa någon jag kan ha utomäktenskapligt sex med men ännu inte gjort det. Ni kan inte ana hur många det är som söker efter tillfälliga kontakter därute.
Ibland har jag i förtvivlan funderat på självmord – för om jag ändå ska till helvetet är det lika bra att komma dit nu än att först leva i kanske åttio år av ständig skräck.
Skriv till tobisgottfridsson@outlook.com
GillaGilla
Micael, detta är David från Mosaiks bönegrupp. Jag var nyfiken på vad du tänker om syndanöd, för jag läser just nu mycket Frank Mangs och där är ju syndanöden omistlig för riktig väckelse och frälsning. Så jag var verkligen glad att hitta detta utmärkta inlägg. Tänk att dagens kristna tvekar inför själva ordet synd. Som om kristendomen skulle fungera överhuvudtaget utan det ordet. Jag tror att det är ett gigantiskt misstag att vattna ur kristendomen, för kristen vattvälling har faktiskt ingenting att ge. Låt kristendomen vara anstötlig för de flesta, det är den gjord för att vara, men låt den behålla sin fulla kraft för de få som är redo att höra.
GillaGillad av 1 person
Hej David!
Tack för din uppskattning över inlägget! Jag tror också det är viktigt att stå fast vid evangelium så som Jesus predikade det, även om människor tar anstöt.
Eftersom jag var författaren till detta inlägg så fick jag en mailnotis om din kommentar, men jag vet inte om Micael får det. Och även om han skulle få det så tror jag det kommer för många kommentarer på HP för att han ska hinna läsa alla. Så om du vill vända dig direkt till Micael så föreslår jag att du mailar till honom, eller skriver i chatten på facebook. Där brukar han svara förr eller senare.
Allt gott,
Jacob
GillaGillad av 1 person