Monthly Archives: oktober 2017

Himlajorden är mitt hem

elena-prokofyeva-17909

Foto: Elena Prokofyeva, Unsplash.

Jag ska ingen annanstans
– bara för en kort tid
ska jag drömma mig en vacker sömn
medan jag väntar utanför tiden

Solen går upp i öster
– när Han säger mitt namn
vaknar jag ur min goda dröm
och stiger ut att möta det nya livet

Jorden är skimrande nyfödd
– jag andas förundrad
och varje cell i min kropp njuter
fullt ut av att finnas till

Universum andas obehindrat
-och genomträngande
är den puls av kärlek
som håller allt vid liv,

Helt kännbar och bortom allt tvivel
-bryter jublet löst:
Skapelsen är befriad!
Och vi är sannerligen, sannerligen, äntligen hemma!

Moses: Slav, mörkhyad, handikappad och kvinna

harriet-tubman-horiz-57a9b07b67fb7f69

På en gård i staten Maryland föddes det en liten flicka runt år 1820. En dålig tid att komma till världen på om du var mörkhyad i en slavstat. Hela hennes familj var en vit mans egendom och Araminta, eller ”Minty” som hon kallades, fick redan vid fem års ålder lära sig vad det innebar att vara ägd. Hon blev uthyrd till en familj som behövde en barnvakt till deras nyfödda bäbis.

Mintys uppgift var att se till att den här bäbisen togs hand om dygnet runt. Hon minns att hon var tvungen att sitta ner på golvet när hon vaggade barnet i famnen då hon själv ännu inte var helt stadig på benen. Under nätterna skulle hon hålla sig vaken och vagga krubban medan bäbisen och dess föräldrar låg och sov.

Om Minty råkade slumra till och barnet började gråta så kom mamman kvickt ut från sovrummet, dock inte för att trösta bäbisen, utan för att använda piskan på Minty och lära henne att mörkhyade femåringar minsann inte ska ha någon sömn. Det var hennes första arbetsplats, och det var där hon även samlade på sig sina första ärr som skulle vittna om hennes kommande framtid.

Read the rest of this entry

Varför Hawaii har världens bästa Bibelöversättning

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Hur svårt kan det vara att översätta Bibeln till ett nutida språk som folk fattar? Varför vågar inga biblar skriva ut att Jesus pratade om bajs i Mark 7:19? Var är Rinkebybibeln som gör Guds Ord lika tillgänglig som Hawaii Pidgins suveräna Da Jesus Book?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.

Till män som är chockade över #metoo

Skärmavbild 2017-10-18 kl. 21.58.12

Foto: Emelie Linder Öberg

Hej alla män!

Jag tänker på det flera av er skrivit om era reaktioner på alla som skriver #metoo, om hur fruktansvärt det känns, hur chockerande det är och hur berörande det är, och det ledde till att jag funderade över min egen, ganska likgiltiga reaktion över samma sak.

Att det knappt ens berör, eller jo, det ger mig en millisekund av ilska, men framför allt bara en trötthet inför att vi än en gång måste liksom ”bevisa” för män att detta är ett strukturellt problem.

Så jag känner inte alls igen mig i er reaktion.

Jag kom fram till att förklaringen till varför jag inte känner samma äckel och lika berörd som ni är för att för mig är det vardag. Det har hänt så otaligt många gånger både för mig och för kvinnorna runtomkring mig att jag aldrig blir förvånad längre, att det nästan normaliserats till ett självklart inslag i livet som kvinna.

Ett oacceptabelt inslag, men lika fullt självklart. Read the rest of this entry

Kristen apati är livsfarlig

nazism

Igår skrev Samira om nynazistiska rörelser och hur viktigt det är vara ljus i mörkret. Jag tänkte fortsätta på samma tema, men med ett historiskt perspektiv.

I en tid då nazister organiserar sig öppet och folkvalda främlingsfientliga partier  på nytt breder ut sig i parlamenten runt om i Europa är det lätt att en som liten obetydlig människa känner sig handfallen och lite apatisk. En ställer sig frågor kring hur detta kan hända, i det Europa som under 1900-talet slogs sönder och samman i krig motiverade av bland annat extrem nationalism och rasism. Borde vi inte veta bättre?

Flera faktorer möjliggjorde Nazisternas maktövertagande 1933. Skulden för första världskriget hade, kanske inte helt rättvist, hamnat helt på Tyskland. Det enorma skadestånd som fastslogs under fredsförhandlingarna 1919 kom att bidra till Tysklands totala ekonomiska haveri på 1920-talet, vilket i sin tur ledde till en inflation som haft få motsvarigheter i modern tid. Omställningen från krigsekonomi till fredsekonomi var inte heller smärtfri. Detta kombinerat till de förändringar i social hierarki som inflationen lett till orsakade massarbetslöshet, vilket i sin tur ledde till stor social oro och en känsla av hopplöshet inför framtiden. Weimarregimen var politiskt och ideologiskt splittrad och hade därmed ingen tydlig vision för Tyskland.

Mot denna gråa bakgrund är det inte överraskande att ett relativt nytt parti med en karismatisk ledare och en tydlig vision, väl förankrad i den rasism som redan fanns i samhället, kunde få inflytande.

Read the rest of this entry

När mörkret sluter sig kring dig

david-monje-219913.jpg

Foto: David Monje, Unsplash

För några veckor sedan skulle NMR demonstrera i Göteborg. Det skrevs mycket om det, och likt de flesta fick det mig att känna en hel del. Min första reaktion var chock. Det kanske låter naivt, men jag trodde inte att det fanns så många som sympatiserade med nazistiska idéer idag. Någonstans tänkte jag att NMR nog var en moderniserad, förklädd variant av nazism – något slags nazism light där man måste gräva åtminstone lite för att hitta de där riktigt tydliga nazistiska idéerna.

Så snubblade jag över en artikel om NMR som hänvisade till deras valmanifest. Efter att ha läst igenom några av punkterna satt jag tyst. Det lilla hopp jag haft om att det kanske inte var så illa låg som en punkterad ballong i mitt inre. Det var nazism i ren form, öppen för världen att beskåda, utan ens ett försök att maskera sig som något annat.

Sedan dess har jag funderat av och till. Hopplösheten har hela tiden lurat runt hörnet och försökt dra ner mig i sitt lömska gap. Hopplösheten över polariseringen, över brustna förtroenden för politiker, över sinnen som hårdnar. Utan att jag märker det har hopplösheten obemärkt ändå lyckats smyga sig in, tätt följd av frustrationen, vanmakten och till sist – cynismen. Stenhjärtat.

Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

Orden står där. Stirrar mig i ansiktet. Orubbliga.

Read the rest of this entry

Världens ensammaste land

pexels-photoEn vän till mig berättade att hon häromdagen fått en ångestattack på bussen. Hon hade gråtit högljutt och inte vetat vart hon skulle ta vägen. Bussen var full med människor som inte kan ha undgått att höra, men ingen frågade hur läget var eller erbjöd sig att hjälpa på något sätt. Den upplevelsen av att alla låtsades som ingenting förstärkte min väns ensamhetskänslor och ångest.

Sverige har beskrivits som världens ensammaste land. Vi värderar oberoendet, självständigheten och valfriheten. Relationer tycks utbytbara och ”jag, mig och mitt” tycks vara det viktigaste i världen.

Frida Park skrev i våras en tänkvärd text på temat i Dagen. Tyvärr tycker jag att hennes analys missar någonting viktigt. Hennes poäng är att familjen är samhällets viktigaste enhet, och hon pratar om hur vi ska skapa ett gott samhälle, men utan att nämna församlingen en enda gång.

Men ska vi prata om ensamhet och gemenskap ur ett kristet perspektiv så måste vi tala om församlingen. Pratar vi bara om kärnfamiljen så missar vi poängen och exkluderar en massa människor. Jag tror att familjen är viktig, och jag hoppas på att få barn en dag – men vi är först och främst kallade in i en ny familj, Guds familj. Jesus själv säger, när människor frågar om hans familj, att ”den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”

Församlingar som delar med sig, där det finns singlar, par, ensamstående, barnfamiljer, människor från olika länder, med olika språk, klassbakgrund och intressen… Gemenskaper där omsorg och omtanke är viktigare än blodsband. När jag blev dumpad och inte visste vart jag skulle ta vägen men inte klarade av att vara ensam i det läget, i en ny stad där jag varken hade min familj eller särskilt många vänner, var det just människor i församlingen som jag kände att jag kunde ringa. Folk som såg till att jag fick i mig något, bad för mig och som erbjöd en sängplats. Det är kristen gemenskap. En gemenskap som vågar stötta när någon mår dåligt, dela med sig av pengar när någon har det tufft ekonomiskt och som bär varandra i bön och vardagsbestyr.

Församlingen är världens hopp! I mig finns en längtan efter en långsiktig, vardagsnära församlingsgemenskap. Längtar du med mig?

Sara har tidigare bloggat här på Hela Pingsten om Sverige och ensamhet utifrån dokumentären ”The Swedish Theory of Love”, och Jonas Melin har skrivit om församlingen som en familj här på Barnabasbloggen.

Är vi beroende av budord?

Vi verkar inte kunna avskaffa vår kärlek till regler och budord. Inte ens i en normkritisk tid. Normkritiken är en postmodern rörelse som marknadsför sig med att sanningen är relativ, eller att den inte finns, och att allt ska ifrågasättas. I Italien gifter sig en kvinna med sig själv. I Skåne kämpar en person för att bli accepterad som häst. Men parallellt med acceptansen för allsköns okonventionaliteter verkar en annan regelbok växa fram. Ungefär som att en sån där blyertspenna med suddgummi i ena änden används, och samtidigt som det ena raderas råkar pennan skriva på ett annat papper.

Förra veckan hade vi en mycket intressant föreläsning om gender och jämställdhet. Det är fruktansvärt hur systematiskt kvinnors prestationer inom akademien nedvärderas. Män med sämre kvalifikationer får pengarna för att de anses ha ’potential’, fastän kvinnor med överlägsen kompetens ansökt om samma finansiering. Men förutom det huvudbudskapet fångade en bisats min uppmärksamhet. Föreläsaren nämnde kort om hur ’lätt det är att säga och göra fel’ inom feminismen, både akademiskt och i vardagslivet. Vilka ord som anses kränkande. Vad som egentligen är feministiskt, förtryckande, befriande, ’empowering’.

Tidigare i veckan hade jag en annan konversation med en något yngre vän som menade att hen skulle bli dumförklarad om hen försvarade konceptet äktenskap som en vettig grej. Eller tron på en Gud.

01102014-JPA_2318 (2)

Read the rest of this entry

Hur kan vi veta att demoner inte finns?

johannes-plenio-266299

Foto av Johannes Plenio, från Unsplash

Marius inlägg i fredags om att kasta ut demoner har blivit häftigt omdebatterat, både här på bloggen och på Hela Pingstens Facebooksida. Medan flera håller med Marius om att demoner finns och kan och bör drivas ut i Jesu namn när de plågar människor, är det flera andra som är övertygade om att demoner inte finns – både ateister och kristna – som är väldigt upprörda att Marius skriver sin text och att vi publicerar den. Ord som vidskepelse, sekt, vansinne och fanatism har nämnts.

Det är sällan vi får så starka reaktioner när vi publicerar texter om att Gud finns. En och annan ateist kanske anmärker att vi är vidskepliga fanatiker då med, men de flesta ateister jag har pratat med förstår ändå att man kan vara en intelligent, ärlig och sund person och samtidigt tro att det finns en allsmäktig skapare. Och bland dem som inte är ateister blir det förstås inga negativa reaktioner alls. Mitt intryck är att det är rätt okontroversiellt i Sverige att tro på en god övernaturlig varelse (Gud), medan det är väldigt kontroversiellt att tro på onda övernaturliga varelser (demoner).

Mitt intryck är att det är rätt okontroversiellt i Sverige att tro på en god övernaturlig varelse (Gud), medan det är väldigt kontroversiellt att tro på onda övernaturliga varelser (demoner).

Varför?

Rent logiskt är ju en varelses existens inte mer sannolik för att den är god. Faktum är att med ondskans problem i åtanke – det vanligaste argumentet mot Guds existens – så är det snarare sannolikt att den övernaturliga dimensionen, om den finns, inte enbart innehåller varelser som är goda. Read the rest of this entry

Kasta ut demoner på stan

Demoner finns i Europa
Att driva ut demoner är något som vi länge har försummat i Europa, det är som om vi har glömt bort att de existerar. Varför är det inte en del av vår vardag på samma sätt som för lärjungarnas? Kanske tänker man att demoner bara finns i Afrika, de trivs inte så bra här uppe i Norden. Kanske tänker man att det är svårt att kasta ut demoner och att den uppgiften endast är avsedd för erfarna präster och predikanter. Eller så tänker man inte på det bara för att ingen pratar om det. Så var det iallafall för mig. För tre år sedan gav jag inte en tanke åt den andliga kampen som pågår, jag hade gått i kyrkan hela min uppväxt och aldrig sett skymten av demoner som manifesterade, jag tänkte att demoner befann sig mest i Afrika och att driva ut dem var inget som jag var kallad till. Det var innan jag upptäckte The Last Reformation. Idag har jag sett hundratals, kanske tusentals människor bli befriade från demoner. De finns i Afrika, men också i Sydamerika, även Nordamerika. Jag har sett dem i Asien och tro det eller ej, jag har sett dem i Europa. De existerar, och de har existerat hela min uppväxt. Varför har jag aldrig sett människor bli befriade från demoner förut? Därför att jag aldrig har kastat ut dem. Demoner manifesterar inte förrän vi driver ut dem. De tycker om att arbeta i det fördolda, de tycker om att vi inte tänker på dem. Men mot Jesus har de inte en chans och när de lämnar en människa så syns det ofta tydligt.
Read the rest of this entry

Vår första kommunitet är igång!

Jerusalemprojektet är den förening som driver Hela Pingsten och som även stödjer och startar kristna kommuniteter i Sverige. Nedan är vårt senaste nyhetsbrev:


Kommuniteten

Äntligen är Jerusalemprojektets första kommunitet igång! Det är en liten början med tre personer – jag själv, Sarah Grenholm och Katarina Hedman – samt mästerkatten Kafka, uppdelade i två stugor i Broby utanför Uppsala. Stugorna kallar vi Igelkotten och Kafkas hus, och i brist på annat är det även kommunitetens tillfälliga namn.

Vi försöker ses varje dag och har ett veckoschema där vi turas om med att laga mat, diska och ansvara för andakt. Vi är med i husförsamlingen Mosaik och är kopplade till den svenska kommunitetsrörelsen samt hjälporganisationen Stefanushjälpen. Read the rest of this entry

”Lyckolandet” visar varför tiggeriförbud är en katastrofal idé

Norska NRK:s dokumentär om tiggeri, Lyckolandet, har fått enorm uppmärksamhet även här i Sverige sedan Uppdrag Granskning sände den för några dagar sedan. Dokumentären visar på ett övertygande sätt hur 40 tiggande kvinnor i Bergen ingår i ett nätverk där de och ytterligare 100 personer ägnar sig åt prostitution, knarkhandel, stölder, koppleri och trafficking. Merparten av pengarna går till ett fåtal män som övervakar den kriminella verksamhet, något de spenderar på lyxprodukter och att bygga dyra hus.

I slutet av Uppdrag Granskning intervjuar Janne Josefsson kvinnan som producerat dokumentären och frågar henne hur den norska opinionen påverkats av den. Hon säger att människor har slutat ge pengar till människor som tigger i Bergen, att givandet har drastiskt gått ner i andra städer, samt att majoriteten har blivit för ett tiggeriförbud medan enbart 20 % är emot. Här i Sverige har dokumentären refererats flitigt av just dem som vill ha ett tiggeriförbud, inklusive Ann Heberlein som igår skrev på Expressen:

”Lyckolandet” visade med all önskvärd tydlighet att det förekommer organiserad brottslighet, människohandel och prostitution i anslutning till tiggeriet. Där sprack en av de ihärdigaste lögnerna i svensk debatt – att tiggeriet inte skulle vara organiserat.

Många menar alltså att det som dokumentären fann i en norsk stad kan generaliseras till alla som tigger här i Sverige – och att lösningen på problemet med kriminella nätverk är att förbjuda tiggeri. I själva verket kommer tiggeriförbud öka just prostitution, droghandel och stölder enligt den empiriska forskningen som tittat på tiggeriförbudets földer. Och som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg inser de flesta detta om de under bara en halv minut betänker vad människor tvingas till om de inte har jobb, inte får bidrag och inte tigger. Read the rest of this entry

Helgon och heretiker: Medeltidens kristna

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Under medeltiden levde några av världshistoriens radikalaste lärjungar till Jesus, men det var också en tid av brutal förföljelse där kristna dödade andra kristna. Krigarkungar utnämndes till helgon medan karismatiska pacifister kallades för heretiker. Egentligen var nog rollerna omvända.

Ladda ner MP3-filen här.

Detta är del 2 i Micaels föreläsningsserie om kyrkohistoria. Lyssna även på del 1: ”Den radikala fornkyrkan”. För att ladda ned Micaels powerpoint om medeltiden, gå in här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.