De allra flesta pingstvänner och karismatiker världen över är så kallade ”Progressive Pentecostals”, vilket innebär att de bryr sig om och verkar för social rättvisa och fattigdomsbekämpning. Forskning pekar till och med på att pingströrelsen är världens största rörelse för social rättvisa som någonsin har existerat.
Pentekostala studier är verkligen på frammarsch. Förr så undvek de flesta pingstvänner akademiska studier då det ansågs ”släcka Anden”, och många forskare såg på den känslomässiga karismatiska rörelsen med en hel del förakt och utan större akademiskt intresse. Idag är dock pingstkarismatiska akademiker som Amos Yong och Craig Keener världsledande inom sina repektive fält, och även forskare av annan tro börjar inse att man kan inte blunda för hur 600 miljoner människor formar världen.
För fyra år sedan släpptes antologin Pentecostalism and Development: Churches, NGOs and Social Change in Africa, redigerad av Dena Freeman vid London School of Economics, som slog fast att pingströrelsen förmodligen har gjort mer för Afrika vad gäller fattigdomsbekämpning och utveckling än alla internationella biståndsorganisationer tillsammans.
Japp, ni läste rätt. Freeman skriver:
Pingstkyrkor är ofta mer effektiva förändringsaktörer än biståndsorganisationer… De är förvånansvärt effektiva på att orsaka personlig förvandling och självförtroende, de ger moralisk legitimitet för att förändra beteenden som annars skulle gå emot lokala värderingar, och de omskapar familjer och gemenskaper på ett radikalt sätt som stöder de nya värderingarna och beteenden. Utan dessa typer av sociala förändringar… så är det svårt för ekonomisk förändring och utveckling att ske. (s. 3).
Freemans forskning ligger i linje med vad sociologerna Donald Miller och Tetsunao Yamamori upptäckte några år tidigare. De inledde ett forskningsprojekt för att undersöka kyrkor i utvecklingsländer som hade aktiva sociala program för att hjälpa utsatta människor. När de hade sonderat terrängen upptäckte de till sin förvåning att 80 % av dessa kyrkor var pingstkarismatiska.
De valde då att fokusera sin forskning på orsakerna till detta, vilket ledde till boken Global Pentecostalism: The New Face of Christian Social Engagement. Där myntade de bland annat begreppet ”Progressive Pentecostal”. Jag kontaktade Donald Miller för att höra mer om vad de kom fram till.
Vad betyder det att vara ”Progressive Pentecostal”?
Fördomen om pingstvänner är att de helt och hållet fokuserar på frälsning och inte på social förändring. Enligt vår forskning är detta en falsk dikotomi, eftersom vi stötte på många pingstkyrkor och karismatiska församlingar som engagerade sig i att förbättra sitt lokala område och adressera saker som fattigdom, drogmissbruk, psykisk ohälsa, korruption med mera. Det är dock ovanligt att pingstvänner adresserar sociala frågor på politisk nivå och, olyckligt nog, har de istället ibland stöttat högerpolitiska diktatorer.
Men när pingstvänner utbildar sig börjar de förstå de strukturella orsakerna till fattigdom snarare än att enbart respondera på de omedelbara behoven såsom mat och husrum. Vissa delar av det sociala lyft som erfars av pingstvänner är indirekt – de ger upp alkohol, promiskuitet och hasardspel, vilket gör att de får ett överskottskapital att investera i utbildning eller i ett småföretag. Pingstvänner hamnar också ofta i chefspositioner eftersom arbetsgivarna anser att de är ärliga och driftiga.
Hur vanligt är progressiv pentekostalism globalt?
Progressiv pentekostalism är vanligare i utvecklingsländer än i västvärlden. Betoningen på framgångsteologi överskuggar den framväxande progressiva pentekostalismen, även om dessa två idétraditioner inte behöver utesluta varandra. Till exemepel ger framgångspredikanter ibland det mod som åhörarna behöver för att drömma sig bortom sin nuvarande situation, och den visionen kan bli en självuppfyllande profetia.
Det är också viktigt att se de sätt som pingströrelsen ger värdighet till kvinnor och fattiga, genom att förmedla budskapet att de är skapade till Guds avbild och därmed har rättigheter, både personligt och politiskt.
Varför är amerikanska pingstvänner inte lika socialt engagerade som pingstvänner i majoritetsvärlden?
Den relativa rikedomen som amerikanare besitter får dem att vilja ha ännu mer materiella tillgångar. Det finns även en individualistisk anda som betonar en ”ta dig i kragen”-mentalitet snarare än den gemenskapsbaserade överlåtelsen som många i det Globala Syd har. Evangeliets barmhärtighetsetik resonerar med de fattiga. Att bli ännu rikare resonerar med människor i kapitalistiska ekonomier.
Tror du att den offentliga bilden av pingstkarismatiskt socialt engagemang kan förändras i framtiden?
Visionärerna för detta kommer komma från det globala syd, medan charlataner i USA som har uppbundit sig själva i konservativa politiska ideologier kommer förlora inflytande. Pingströrelsen har en gigantisk mångfald. Många ledare har påkommits med att ha lerfötter i form av ekonomiska och sexuella skandaler. Det finns en möjlighet att nya röster träder fram som är Andefyllda, har högre värderingar än materiell vinning, och som har ett genuint medlidande med de fattiga.
Jag är glad att få bidra med mitt strå till stacken genom mitt engagemang i Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice. Om du är intresserad av att följa vårt arbete för att främja pingstkarismatiskt engagemang för fred och rättvisa, skriv upp dig på vårt nyhetsbrev!
Hela Pingsten 
Fantastiskt bra om ni lägger er energi på fattigdomsbekämpning. Alla tummar upp!
Risken är dock stor att er belöning blir ökad sekularisering, precis som det har blivit i vår del av världen sedan vi fick det bättre.
GillaGillad av 1 person
Visst hoppas jag att du har rätt i din analys. Men tex. Folkmorden i Rwanda 1994 visar trots att Pingströrelsen är stor där hade den inget inflytande på att stoppa folkmorden där istället har pågått en maktkamp i rörelsen . Alla kristna borde vara en positiv demokratisk kraft i ett samhälle men tyvärr ser jag inte den utvecklingen http://www.dagen.se/dokument/styr-rwandas-regim-landets-pingstrorelse-1.102882
GillaGillad av 1 person
Här kommer lite mer forskning.
Först en studie som beskriver hur pentekostal kristen ideologi i Zambia medverkar till diskriminering av homosexuella och hur hatet mot hbtq-personer används för att forma en nationell kristen identitet:
Homosexuality, Politics and Pentecostal Nationalism in Zambia
av Adriaan van Klinken, Professor of Religion and African Studies at the University of Leeds
http://www.euppublishing.com/doi/pdfplus/10.3366/swc.2014.0095
Två citat ur studien:
”[…] the constitutional declaration of Zambia as a Christian nation has given rise to a form of ‘Pentecostal nationalism’ in which homosexuality is considered to be a threat to the purity of the nation and is associated with the Devil.”
”Thus, the Zambian debates on homosexuality in a Christian nation raise much broader, critical questions about the role of Pentecostalism in the public sphere, and the relation between Pentecostalism and democracy and between Pentecostalism and human rights. Taking into account that both Pentecostalism and the discourse of homosexuality and LGBTI rights in Africa are products of modernity and globalisation, what we are facing in the Zambian case (and also in other African controversies about homosexuality) is not so much a ‘clash of civilisations’ between Africa and the West, but a clash of conflicting visions of modernity in Africa – a clash that centres around questions of the relation between religion and the public sphere, religion and politics, and religion and human rights.”
Och sedan kommer en studie kring mediernas roll i Uganda, mot bakgrund av den hårdare kriminalisering av homosexualitet som drevs igenom 2014 och som ursprungligen innehöll skrivningar om dödsstraff:
A “religious revolution”? Print media, sexuality and religious discourse in Uganda
av Dr Barbara Bompani, Centre of African Studies, the University of Edinburgh
http://www.research.ed.ac.uk/portal/files/19491773/Bompani_2015_A_religious_revolution_.pdf
Två citat ur studien:
”In particular, the otherwise fragmented Ugandan Pentecostal-charismatic community has found a deep rooted and univocal voice in articulating the immorality of homosexuality.”
”Introduced and supported by MP David Bahati during parliamentary discussions in 2009, the AHB [Anti-homosexuality Bill] has more recently been associated with the promotion of the Parliamentary speaker Rebecca Kadaga. Both Kadaga and Bahati represent a new generation of politicians with strong public connections to Pentecostal-charismatic churches (PCCs).”
Info från Amnesty om Anti-homosexuality Act (som var i bruk i Uganda mellan den 24 februari och 1 augusti 2014):
https://www.amnesty.org/en/latest/news/2014/05/uganda-anti-homosexuality-act-prompts-arrests-attacks-evictions-flight/
Den största rörelsen för social rättvisa?
GillaGilla
Hej Johan!
Det är ett mycket viktigt perspektiv du tar upp – som pingstkarismatiker skäms jag för den förföljelse av homosexuella som vissa pingstvänner driver över världen. Det är dock viktigt att minnas att medan de flesta pingstvänner är eniga om att samkönade äktenskap inte är enligt Guds vilja, så anser de allra flesta att man inte ska förtrycka, demonisera, förfölja eller på annat sätt skada HBTQ-personer. På samma sätt som man är emot polygami, men inte för att förfölja polygama.
Freemans, Millers och Yamamoris poäng är inte att alla pingstvänner är eniga, utan de beskriver generella fenomen. Hela poängen med ”progressive Pentecostals” är att beskriva en grupp som inte utgör alla pingstvänner. Att argumentera för att homosexuella ska avrättas diskvalificerar en från att vara progressiv pingstvän – de flesta ägnar sig inte åt politisk påverkan överhuvudtaget, som Miller säger. Så det rör sig sannolikt om olika sorters pingstvänner.
Allt gott!
GillaGilla
Hej och tack för svar.
Du skriver att de flesta pingstkarismatiker anser att man inte ska förtrycka, demonisera, förfölja eller på annat sätt skada HBTQ-personer. Vad har du för underlag som visar att det verkligen är så? Mina två exempel från Uganda och Zambia visar hur pentekostal kristendom kan bete sig när den får politisk makt. Bara en olycklig slump?
Du skriver vidare att de flesta pentekostala inte ägnar sig åt politisk påverkan överhuvudtaget. Menar du att de inte ens röstar? I en studie som Pew gjorde 2006 framkom att väldigt många pentekostala i de tre afrikanska länder som ingick i undersökningen förespråkade en politisk utveckling i riktning mot en ”kristen nation”:
”Regionally, support for this position is particularly strong among pentecostals in Africa, where 48% of Kenyan pentecostals. 58% of Nigerian pentecostals and 45% of South African pentecostals say the government should take steps to make their nation a Christian nation.”
(Pew: ”Spirit and Power – A 10-Country Survey of Pentecostals”)
Slutligen undrar jag vad ordet ”progressive” egentligen syftar på i begreppet ”progressive Pentecostals”? Folk kan ju vara progressiva på ett område och samtidigt konservativa på ett annat. Jag menar att du själv är ett exempel på en sådan person, som är radikal i exempelvis flyktingfrågan men samtidigt reaktionär i synen på homosexuella. Vad är det som säger att inte termen ”progressive Pentecostals” på motsvarande sätt enbart syftar på gruppens åsikter i vissa frågor, som har med ekonomisk rättvisa att göra?
Mvh Johan
GillaGilla
Hej!
Har skrivit en kommentar som verkar ha fastnat, kanske pga länkar.
Mvh Johan
GillaGilla