För inte mer än 120 år sedan var det knappt någon präst eller pastor i det här landet som ansåg att Andens mirakulösa gåvor – såsom tungotal, profetia och helande – fortfarande finns tillgängliga. Detta innebar att varje gång de skulle predika utifrån en bibeltext som handlade om dessa gåvor, såsom Apg 2, la de krutet på att förklara för sina församlingsmedlemmar varför det dog ut med apostlarna. Först med pingstväckelsen i 1900-talets början och den efterföljande karismatiska rörelsen blev det ovanligare med cessationism som den här idén kallas, och idag är den närmast ickeexisterande i Sverige.
1800-talspredikanter som ville bortförklara mirakulösa gåvors relevans och vikt drevs av olika saker. Dels hade de sällan en egen erfarenhet av det och ville inte anses andligt mesiga. Dels var det ovanligt i deras församling, så av pastoral hänsyn ville de inte att församlingsmedlemmarna skulle känna press att börja profetera och bota sjuka. Och dels var säkert flera av dem helt enkelt övertygade om att cessationismen var sann, trots att den låg på så otroligt bräcklig grund – det finns ju för det första inget bibelställe överhuvudtaget som faktiskt säger att mirakulösa gåvor ska upphöra med apostlarnas död.
När pastorer och präster idag predikar och undervisar om egendomsgemenskap ser vi ungefär samma sak hända. De allra flesta lever inte själva i det och vill det inte heller, trots att det mycket troligt skulle gynna dem andligt och stressmässigt, och de flesta av deras församlingsmedlemmar lever inte heller i det. Så man undervisar en sorts ekonomisk cessationism där den apostoliska praktiken att sälja allt och ge till de fattiga, som uppmanades av Jesus själv (Luk 12:33), beskrivs som något passé och i vissa fall till och med som en dålig idé.
Jag är ju redaktör för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice och på vår Facebooksida delade vi nyligen följande snygga meme av Melissa Garman:
När vi spred den i olika pingstforum möttes vi av en rad protester och motreaktioner. Vissa invändningar är legitima, som frågan varför egendomsgemenskap inte finns tydligt beskrivet i epistlarna om det nu är tänkt som en del av ett normalt kristenliv (en fråga för ett annat blogginlägg, men intressant nog ser vi många exempel på egendomsgemenskap i annan tidig kristen litteratur). Dock var väldigt många motargument rätt så kassa. Flera av dem går jag och Jesus Army-veteranerna Huw och Mike igenom i denna video:
Där ingår bland annat argumentet att de tidiga kristna levde i egendomsgemenskap för att de felaktigt trodde att Jesus skulle komma tillbaka under deras livstid, och argumentet att egendomsgemenskapen ledde till ekonomisk kollaps som Paulus fick ta hand om sen genom sin insamling. Jag gjorde en Facebook-rant där jag klagade på hur dåliga dessa argument är: ingenstans anges Jesu återkomst som motivation för att leva i egendomsgemenskap utan Jerusalemförsamlingen motiverades av kärlek och fattigdomsbekämpning (Apg 4:32-34), och egendomsgemenskap kan inte orsaka fattigdom i sig själv utan fattigdomen på 50-talet berodde högst troligt på en hungersnöd eller på förföljelse.
Dessa undermåliga argument återvinns dock gång på gång i församlingarna när predikanter som inte har djupstuderat egendomsgemenskap för vidare vad de i sin tur har hört, ofta utifrån en känslomässig oro för att behöva ändra sin livsstil. Och knappt någon predikant kopplar samman Jesu bud i Luk 12:33 och texterna om egendomsgemenskap i Apg 2 och 4, trots att det är samma författare till båda böckerna som givetvis använder samma språkbruk (säljande av allt man äger) för att peka på att detta är en applicering av Jesu bud.
Jag skulle önska att kristna ledare och bibellärare blir mer ärliga i sina utläggningar av texterna om egendomsgemenskap, och att de gör ordentlig research som inte drivs av en personlig agenda av att bortförklara det som upplevs som obekvämt. Upprepa inte myter som att Jerusalem skulle vara den enda församling som hade egendomsgemenskap, eller att inte alla kristna i Jerusalem levde i egendomsgemenskap (Lukas tar i med tårna för att betona alla i Apg 2:44, 4:32 och 34). Den nuvarande kyrkliga undervisningen om egendomsgemenskap som vi har i Sverige gör oss rent ärligt sämre på att förstå och följa Jesus, såsom apostlarna förstod och följde honom.
Hela Pingsten 
Kommer den som inte lever i egendomsgemenskap att gå minste om det eviga livet med Gud?
GillaGilla
Gå miste…
GillaGilla
Micael!
Håller du sabbatsbudet? Om inte, det är ett bud som väger tynger än egendomsgemenskap som inte är ett bud.
När det sen gäller Lukas 12:33 så ser man av sammanhanget, att frågan är var vårt hjärta är, därovan eller i bekymmer för det som hör till ett världsligt orostänkande.
Paulus sade, ha ditt sinne vänt till det som är därovan, till det som hör Anden till.
Att leva i egendomsgemenskap är inget bud, men det är sabbatsbudet och håller du inte det ena, så kan du inte kräva att andra skall hålla det andra!
Bb
GillaGilla
Jag måste komma med kritik igen – ty jag har lovat mig själv att bekämpa egendomsgemenskap och kollektivaism vilket jag avskyr såvida inte några av helt fri vilja bestämt sig att leva så då jag bara ser kommjnismens grinnande döskalle när jag tänker på egendomsgemenskap. Trots att vi har olika syn på detta skulle jag vilja ta del av era synpunkter angående detta.
Står för en absolut privat äganderätt. Varje människa äger sina tillgångar och sin tidsanvändning och får använda dem efter behag. Våra tillgångar är enbart våra. Ingen annan kan göra anspråk på eller kräva det vi arbetat för eller fått som gåva av någon annan. Är lika mycket emot att man plundrar de arma på det lilla de väl äger som att tvinga de välbärgade att ge bort sin egendom till andra människor om de inte frivilligt väljer att göra det. Citatet ”Det är den som brukar jorden som äger den” uttrycker perfekt min uppfattning. Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör – även om det så på grund av hans driftighet, uppfinningsrikedom och ihärdiga arbete generar i miljontals kronor – varje krona är deras om de förtjänat dem med ärliga medel. De bestämmer ensamma vad som skall göras med dem – om de skall brukas för uppehället, användas till rekreation/ha roligt för dem, av barmhärtighet avhjälpa behövande medmänniskor nöd, har till och med rätt att kastas bort dem. Om någon vill vara generös med sina tillgångar är det okej men påståendet att det är en moralisk skyldighet är inget annat än slaveri. Jag är inte emot att hjälpa min näste – Självklart bör man hjälpa de i nöd men det skall ske genom vårt lands välfärdssystem och social hjälp vilket vi är med och finansierar via skatt – men emot att det skall vara vår skyldighet att göra så då de på intet sätt har någon rättighet att få del av det vi arbetat för. Jag tror också mer på att att köpa vår medmänniskas tjänster och varor. Så länge vi vill ha saker och köper det kommer det finnas jobb för de som säljer det, om vi slutar handla det försvinner jobben och de blir utan inkomst. Jag har ofta undrat hur de människor tänker som säger att vi bör ge bort det vi inte strikt behöver för vårt uppehälle till de fattiga och nöja oss med det nödvändiga. Hur ska det då gå för dem som livnär sig på överflödsjobb, sådana som säljer varor och tjänster som vi inte behöver men önskar oss. De som jobbar inom turism, kondetori och godisbranchen, smyckes och sminktillverkning – är dessa onda och onödiga yrken.
Står för att alla människor har sitt värde som enskilda människor och inte som en del av en grupp. Gruppens bästa får aldrig gå före individens bästa.
Antikommunist. Starkt emot kommunismens ide att skapa ett gemensamt ägande av produktionsmedlen och ett klasslöst samhälle där allt ska delas och ingen har rätt till mer än någon annan. Hyser även motvilja mot kommunitetsliv och egendomsgemenskap – vilket utgår från min avsky mot kommunism och socialism i alla dess former då den oftast använt sig av onda metoder och inte accepterar andra levandssätt för att genomdriva sin samhällssyn – något jag fullständigt vänder mig emot. Om människor frivilligt väljer att leva i sådan gemenskap och dela med sig av allt så är det deras val men de har ingen rätt att kräva att andra ska leva likadant. Även om jag motviligt skulle gå med på att ge bort mina tilhörigheter om gud gav mig en direkt befallning – så finns det inget som skulle få mig att leva i en kommunitet eller egendomsgemenskap – hellre döden dör jag.
Anti-Alturist – Emot skyldigheten att sätta andra främst. Om någon tjänar sin näste måste det ske frivilligt. Jag håller förvisso med att egoism där man sätter sig själv först och aktivt skadar sina medmänniskor är ond men betraktar ändå dess motsvarighet alturism (skyldigheten att tjäna sin näste, osjälviskhet) som avskyvärd och vill inte leva i en värld som styrs av den principen.
Anti-Asketist – Emot asketismen försakelsen av jordiska och äktenskapliga bindningar och även asketismens upphöjandet av lidandet som något gott och ett självändamål. Inte fel att njuta av Guds goda gåvor och glädja sig över livet. Betraktar förakt mot Guds goda skapelse – allt det av det här livets goda som inte är syndigt – som förakt mot Gud själv. Lidandet kan luttra och forma oss men i sig själv är det ont.
Förespråkare för livets egenvärde – Tror att livet på jorden har ett egenvärde och syfte och inte bara en förberedelsetid för evigheten. Livet skall levas för sin egen skull. Evigheten är viktig, men man får inte ge det större värde än den nuvarande livet. Det finns inget som kan vara viktigare än nuet och det liv som finns nu. Tror att sann lycka får man genom upplevelser – inte genom relationer eller pengar – även om relationer kan leda till bra upplevelser eller du kan köpa dem för peningar genom en spännande resa eller bra bok.
Tvång och slaveri är enbart av ondo. Vi får aldrig acceptera slaveri av någon form. Att se sig själv som slav är att anamma döden. Att vara levande död. Om Jesus säger något är jag bered att lyda även om jag alltid kommer säga till honom vad jag tycker om det (jag tror inte Gud vill ha en samling jasägare som av rädsla gör som han säger bara för att inte bli straffade). Jag tänker dock aldrig vara slav under någon – heller döden.
Jag ska med några citat ur böcker jag läst illustrera två synpunkter – den ena motsätter jag mig på grund av dess ringaktade av människosläktets frihet, den andra hyllar jag för att de kämpar för friheten.
Du måste lära dig att den moraliska vägen för en människa i detta livet är att hjälpa andra, inte sig själv. Mänskligheten är usel, ovärdig, osund, och vidrig. Att hjälpa andra är enda sättet att bevisa vad ens själ är värd. Det är det enda verkligt goda en människa kan göra.
Självuppoffring för att tjäna andra är människans högsta moraliska plikt och enda anledningen till att hon kommit till världen.
Det här två synsätten förespråkar slaveri och kan bara leda till död och förtvivlan.
Varje människas liv är rätteligen hennes eget. En enskilds människas liv kan och måste tillhöra bara henne själv, inte ett samhälle eller en stat – för då är hon bara en slav. Ingen kan förneka en annan människa hennes rätt till sitt eget liv, för det är detsamma som att stjäla hennes möjligheter att upprätthålla sitt liv. Det är förräderi mot mänskligheten att rikta en kniv mot en annan människas strupe och diktera hur hon ska leva sitt liv. Inget samhälle (grupp eller församling) kan vara viktigare än de enskilda människor det består av, för då kan man tillskriva vad som helst utom människan den högsta betydelse.
Livet är den gåva var och en av oss har fått. Vårt liv är vårt och ingen annans. Det är omätligt dyrbart. Det är det största värde vi kan få. Vårda er om det.
”De (de onda) säger att ingen enskild bör ha rätt att uppnå någonting på egen hand då ingen har rätt att uppnå vad någon annan inte kan. De säger att prestationer är korrupta eftersom de är rotade i egenintressets ondska, därför är frukterna av den prestationen besmittad av av dess onda. Det är därför de predikar att all vinning måste offras till dem som inte har förtjänat det. De tror att det bara genom ett sådant offer kan dessa frukter renas och bli goda. Vi tror å andra sidan att ditt eget enskilda liv har ett värde i sig själv, och vad du uppnår är ditt. Endast du kan uppnå självvärde för dig själv. Varje grupp som erbjuder det till dig, eller kräver det av dig, kommer med slavkedjor.
”Generositet är bra, om det sker utav egen fri vilja, men en tro på moralsk skyldighet att självuppoffra sig själv för andra är inget mindre än sanktionering av slaveri. De som säger att det är ditt ansvar och plikt att offra dig för andra försöker avleda din syn från kedjorna de fäster runt din nacke ”.
Det här synsättet hyllar friheten och är det enda sättet att leva om man högaktar livet
Kan åsikter och värderingar vara synd. Hur ska man isfall göra med starka värderingar som nästan blivet ett med ens varelse.
Jag är bered att ändra min handlingar i detta och motvilligt ändra livföring om det är syndiga värderingar men mina värderingar står jag för då jag inte kan annat sedan får Gud göra vad han vill med mig – Jag vet att jag aldrig kan få rätt mot Gud, men står ändå för det. Allt annat vore feghet och hyckleri.
Jag blir bara mer förvirrad och förtvivlad då jag inte vet vem jag ska tro då alla säger sig tala Herrens budskap. Självklart blir vi frälsta genom tro men när det gäller det kristna livet, eller helgelsen säger de olika. Somliga att bära smycken, kostmetika eller kvinnor som går i byxor är syndigt då Herren sagt dem detta. Somliga att man måste betala tionde som kristen annars blir det en enkelbiljett till helvetet, att en kristen måste vittna och tala om Jesus med varenda person den möter annars går man förlorad. Ytterligare att vi måste ge bort våra pengar och leva i egendomsgemenskap. Vissa att det är synd att det är synd att läsa och se på berättelser som handlar om synd. Medan det finns andra om säger att allt detta är lagiskhet och du behöver inte göra något av detta. Jag vet vare sig ut eller in. Vågar inte utesluta att de som hävdar deras tolkning av helgelsen vara rätt har rätt men förmår inte leva på deras sätt. Har ingen praktisk möjlighet att ge tionde – har inte råd. Vittnar sannerligen inte för varje person jag möter. För varje person som jag ens försökt vittna för finns det säkert hundra jag inte kommer till tals med om Jesus. Starkt emot egendomsgemenskap och stark förespråkare för människans privata äganderätt – våra pengar och ägodelar är våra att bestämma över – samt en stark övertygelse om livets och människans höga värde. Det finns inget viktigare än den nuvarande tillvaron och livet här på jorden. Evigheten är viktig men nuet är viktigast.
All denna osäkerhet och oro har lett till att jag resignerat mig för tanken att jag hamnar bland lågorna i helvetet – den panik och förtvivlan jag först kände har ersatts av en tom ångestfylld resignation. Jag syndar hela tiden då jag fortfarande är självisk och kärlekslös och inte har en aning om hur jag ska omvända mig från det. Köttet i sin tur använder sig av detta till att argumentera att det inte är någon mening att avhålla sig från yttre verkssynder de jag nu ändå är så usel inombords och jag faller ofta för detta resonomang – oftast är det orena tankar och fantasier och ni förstår säkert vad jag menar även om tanken ibland kommit in på att göra något ont och förbjudet i praktisk handling – då jag inte ser något hopp då jag är fylld med synd. Jag älskar inte Gud eller min nästa – eller så vet jag inte vad älska betyder. Jag är självisk.Jag tycker inte om själviskhet där man skadar andra för att uppnå någon egen fördel, men jag fullkomligt avskyr alturismen – skyldigheten att uppoffra sig för andra – specielt okända. Jag tycker om pengar -även om det inte är själva pengarna jag älskar utan det man kan köpa för dem. Jag talar inte om ägodelar, ty i allt man kan tänkas köpa godsaker, böcker, resor etc har jag funnit att det är själva upplevelserna jag älskar – en spännande bok, att se mig om i världen etc. Därför tror jag numera att sann lycka inte beror på ägodelar eller relationer utan kommer från bra och spännande upplevelser. Jag stöder privatäganderätt trots att jag vet att både lärljungarna och de första kristna hade allt gemensamt och om man får tro skrifter från kristna bevarade från urkyrkan var starkt kritiska mot privat egendom. Jag tycker allt detta är rätt och ändå finns det synd i dessa värderingar. Jag tror starkt på privatäganderätt t.ex. på grund av att jag tror det är det bästa samhällssystemet och även på grund av min starka avsky mot kommunismen, men jag medger även att en smula girighet finns med i ekvationen.
Jag har bett och frågat gång på gång i bön Gud vad som är rätt så jag inte går vilse i all förvirring när man får olika svar av kristna bröder och systrar, bett honom vissa mig vad sann omvändelse är och vad och hur jag ska omvända mig från. Jag är livrädd för att gå fel och utan medvetenhet om det fortsätta gå på den väg som för till döden, vilket gör mig uppgiven och leder till att att jag faktiskt går på den väg som för till döden.
GillaGilla
Det känns som att det här inlägget har varit med förut, men jag kan ha fel. Hur som helst, ”Ingen annan kan göra anspråk på eller kräva det vi arbetat för ” och” Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör ” är logiskt inkopatibla påståenden, utom möjligen i fallet med den egna företagaren bonden. Om hen inte har några lån vill säga.
Om gruvarbetaren får allt guld han bryter får gruvföretagaren ingen vinst. Samma sak gäller all produktion. Om en volvoarbetare får ut hela värdet av bilen i lön så får företaget Volvo inte heller någon vinst och får då läggas ner.
Vinsten uppstår tack vare att mänskligt arbete INTE betalas fullt ut, dvs. någon annan gör anspråk på det vi arbetat för.
Jag tror du så att säga hade lite otur när du tänkte där Tobias.
GillaGilla