Julen är över igen, och förhoppningsvis handlade den för din del mer om andra människor än om dig själv. Och då menar jag inte i det korta perspektivet att du umgicks med din familj och nära vänner, utan att den betydde något för din globala nästa! Att dagen som firas till vår frälsares födelse verkligen handlar om Jesus och hans budskap och inte gjordes till en överkonsumtionsfest till jultomtens ära!
En vän till mig, Kerstin Åkesson, är en av de som reagerat på att något är fel med vår konsumtion och gjorde för några år sedan ett konsumtionsfritt år där hon inte köpte något till sig själv under hela året (artikel om det i Dagen här). Det inspirerade mig så mycket att jag 2018 kommer göra samma sak, och i det här inlägget ska jag förklara varför jag tycker det är något som du också borde överväga.
Julhandeln i Sverige slog enligt de flesta beräkningar alla rekord – i år igen. Trots att vi svenskar gärna lyfter fram hur goda vi är, hur mycket bra vi gör, så finns det fortfarande människor som är exakt lika mycket skapade till Guds avbild som svälter på andra håll i vår värld, på grund av vår egoism. De pengar som lades på julhandeln i USA förra året (ca 680,4 miljarder kronor) hade kunnat utrota hela världens hunger – tio gånger om! Läser du bara den meningen eller förstår du vad den verkligen betyder?
Vår materialism och längtan efter saker trasar sönder vår värld, och det är precis vad Jesus så många gånger varnar för i evangelierna. Att kärleken till pengar är roten till allt ont.
Det är tillräckligt illa att titta på världen och förfasas över att vi i västvärlden roffar åt oss på bekostnad av andra och det är en rimlig och positiv slutsats att komma till, men tyvärr ser det inte så mycket bättre ut i våra församlingar. Skulle hela världens befolkning leva efter samma standard som svenskar skulle det krävas resurser från 3,7 jordklot men jag är rädd att om alla skulle leva som svensk kristenhet skulle det fortfarande landa på drygt tre jordklot. Varför har vi ljudbord och scenlampor för tusentals kronor när det finns kyrkor i andra länder där medlemmarna svälter varje dag? Varför samlas vi i stora byggnader, byggnader som majoriteten av världens kristna bara skulle kunna drömma om, och lyssnar på en person som försöker leda hundratals när Jesus skulle ha träffat människor ute på gatan eller i parken och delat upp dem i mindre grupper som jobbade med att leda varandra och göra varandra till lärjungar? Varför tar vi inte hans budskap på allvar även när det gäller vår ekonomi?
Ännu jobbigare blir det om vi zoomar in på oss själva. Vad säger att jag, bara för att jag hade lyckan att födas i ett land med hög levnadsstandard, ska ha rätt att spendera mer på mig själv än barnfamiljen i Afrika som varje dag behöver kämpa för att få ihop mat för dagen? “Vårt dagliga bröd giv oss idag” är ingen mening som på något sätt kan sägas bokstavligt av oss kristna i Sverige, vi har ingen anledning att förtrösta på Gud för vår ekonomi har redan löst alla de där bekymren för oss.
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Allt detta hörde fariseerna, som älskar pengar, och de gjorde narr av honom.” (Luk 6:13-14)
“Men jag älskar ju inte mina pengar bara för att jag har dem, det handlar om vart hjärtat är” brukar vara en vanlig invändning och försköning av Jesu radikala budskap när det gäller ekonomi, men det är att helt missa poängen. Du hör aldrig någon kristen säga, eller snarare erkänna, att de älskar pengar – men är det verkligen sant? Hur blir det om vi verkligen undersöker vart våra hjärtan egentligen är?
Om du äter kladdkakor varje dag, så kommer jag anta att du älskar kladdkakor. Du kan säga hur mycket du vill att du inte älskar kladdkakor men alla kommer titta på dig och tycka att du verkar i alla fall äta rätt mycket kladdkaka för någon som inte älskar det. Så när människor lägger enorma summor pengar på sig själva men hävdar att de inte älskar det, “jag köper inte allt detta till mig själv för att jag älskar de här sakerna”, så är det en väldigt skev självbild.
Faktum är att om vi ska ta Jesus kärleksbud “Älska din nästa som dig själv” på allvar, borde det inte betyda att vi spenderar minst lika mycket på de fattiga som vi spenderar på oss själva? Hur skulle det se ut om du lade minst femtio procent av din inkomst på att hjälpa andra, vore inte det att göra det som är rätt utifrån Bibelns budskap? Och att varje timme vi lägger framför spegeln på morgonen på oss själva borde innebära minst en timme samma dag på att hjälpa någon i nöd. Att för varje insamlad peng till kollekt i våra församlingar borde det gå lika mycket till utåtriktat arbete som det gör för vår egen församling. Varför förändrar vi inte församlingarnas budget så att åtminstone 50% av det som kommer in går iväg direkt som bistånd?
Utöver alla de andra olika miljömässiga, etiska och sekulära anledningarna som att det hjälper andra människor i nöd så menar jag att det finns starkt teologiska skäl till att skära ner på vår bekvämlighet rejält och försöka eftersträva att så lite som möjligt av våra pengar läggs på oss själva. Vill du inte gå hela vägen till ett konsumtionsfritt år uppmuntrar jag att försöka ha tankesättet att du inte ska spendera mer på dig själv än vad du gör på andra, som en biblisk princip. “Sälj allt du äger och ge åt de fattiga” var vad Jesu lärjungar gjorde och det finns ingen anledning för oss idag att säga att det bara var för deras tid – vi är också kallade att ge upp vår bekvämlighet.
“De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid” (Mark 14:7)
Och om vi menar allvar med Jesus ord om att det vi gör för hans minsta gör vi mot honom borde vi inte kunna negligera detta. Om vi undviker att hjälpa vår nästa i nöd är det som att vi gör ett aktivt val att inte hjälpa Jesus.
Gott nytt år! Gör det till ett verkligt gott år där du hjälper dina medmänniskor i världen! 🙂
Hela Pingsten 
Jag lever ungefär som ni förespråkar på denna blogg, men jag är inte överens med er teori. – Även kristna behöver äta och ha byxor på sig. Gud kräver inte att vi går i vadmal, vi får äta gott och tacka för gåvorna. Om konsumtionen blir för låg blir det arbetslöshet. Inte bra. – Det är tillåtet att tjäna massor med pengar om man kan, och man får då mycket som kan dela med sig av.
GillaGilla
Hej!
Jag håller med dig till viss del. Det är sant att även kristna behöver äta och ha byxor på sig, men problemet som jag ser det är när vår konsumtion stiger till den grad att den får en negativ effekt på en så stor del av vår omvärld. Det är som sagt inte hållbart om alla skulle leva efter en västerländsk standard, så åtminstone sänka sin standard tycker jag är rimligt 🙂
Ang. att det är tillåtet att tjäna en massa pengar om man kan så att man får mer att dela med sig av köper jag också till viss del, men det förutsätter också att man faktiskt gör det och delar med sig av det istället för att samla på hög. Så absolut kan man tjäna mycket pengar – så länge man inte behåller allt för sig själv 🙂
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Varför inte lyssna till Gud i vad som skall köpas, eller inte köpas?
Om Jesus är Herre i våra liv så borde han få vara den som bestämmer, eller?
Bb
GillaGilla
Hej Björn!
Jag är inte riktigt med på vad du menar, att det skulle vara Gud som säger till så många människor att köpa pryl efter pryl? Det tror jag inte är fallet 🙂 Och om det skulle vara fallet att någon får ett tilltal från Gud att köpa något så kan den personen väl göra det, men då borde saken verkligen fylla ett direkt större syfte 🙂
Min tolkning av Bibelns budskap gällande ekonomi tycker jag är relativt glasklart, att vi inte ska samla på oss för mycket. Därför tror jag att ett sådant tilltal från Gud, som när rika pastorer sagt att Gud vill att de ska köpa ett jetplan, troligtvis inte är äkta utan en ursäkt som är producerad i efterhand 🙂
GillaGilla
jakobromeborn!
Du förstår nog inte vad jag menar. Jag menar att om Gud genom sin Ande får leda och styra i det vi skall köpa och inte köpa, så blir nog resultatet att vi köper mindre.
Att vara styrd av denna världens Ande där begäret efter mer råder, eller att vara styrd av Guds Ande som vill fylla våra behov efter sitt sätt är en avsevärd skillnad.
Jag och min fru har sett det, vi handlar i princip bara det vi behöver och det är bra tycker vi.
Problemet är att det är inte så många som vet hur Anden vill leda i våra val, inte heller förstår så många Guds nerbrytningsprocess där han vill döda världens begär och invanda tankemönster som driver den troende i världens begärelse.
Bb
GillaGillad av 1 person
Jaha, då förstår jag bättre! 🙂 Håller med dig helt!
GillaGilla
”Om du äter kladdkakor varje dag, så kommer jag anta att du älskar kladdkakor. Du kan säga hur mycket du vill att du inte älskar kladdkakor men alla kommer titta på dig och tycka att du verkar i alla fall äta rätt mycket kladdkaka för någon som inte älskar det. Så när människor lägger enorma summor pengar på sig själva men hävdar att de inte älskar det, “jag köper inte allt detta till mig själv för att jag älskar de här sakerna”, så är det en väldigt skev självbild.”
Jag hoppas att jag aldrig glömmer denna liknelse
GillaGilla
Tack Sonja! 🙂 I ärlighetens namn är det ingen jag kommit på helt själv, utan är en omformulering från en av Francis Chans predikningar: https://www.youtube.com/watch?v=pkjxk4vWg7s?t=2m53s
Men tycker också den är klockren!
GillaGillad av 1 person
Amen amen amen!
Det väcks något så starkt inom mig när jag läser sådant här. Om det bara vore lika enkelt att leva ut sina övertygelser i praktiken som att konstatera hur sant det är och diskutera det med andra… Men jag tror jag är redo att satsa på något sånt här 2018. Det är ett jättesvårt område tycker jag, med konsumtion och pengar, och det är jag nog inte ensam om direkt. Mycket beror nog på dåligt samvete och en känsla av maktlöshet. Vi får uppmuntra varandra, sporra varandra till goda gärningar (och att avstå från gärningar som inte är goda) och be för varandra, att Gud ger oss rätt fokus och styrka att gå mot strömmen!
GillaGillad av 1 person
Tack Ida! Jag håller med, det är lättare sagt än gjort att göra något sådant här så förhoppningsvis klarar jag det också 🙂 Det blir en utmaning, och hoppas du följer med på den! Tack för bön och stöttning 😀
GillaGilla
Jag vill inte förolämpa er. Men mitt motstånd mot egendomsgemenskap och kollektiv får mig att agera – jag kan och får inte angripa den fysiskt så jag får göra det verbalt. Någon måste ju tala för hur galet det är med oreserverad gemenskap med främlingar.
Privatäganderätten är varje människas okränkbara rättighet. Både för fattig och rik. Den rike har ingen rätt att plundra den fattige på det lilla denne äger. Den fattige har ingen rätt att avkräva de rika deras egendom. Om du arbetat får någonting, fått det som gåva eller i arv är det ditt. Den rike kan av barmhärtighet välja att dela med sig men det är slaveri att avkräva honom det. Samhället kan ordna skattefinansierad fattigdomshjälp (ekonomiskt bidrag/socialt stöd) av våra skattepengar. Vi ska inte förtrycka våra medmänniskor men vi är konkurrenter om denna jordens tillgångar – så är det bara.
Alla gånger man har försökt tvinga människor att göra det goda med våldsmedel har det slutat på samma sätt med långt mer fattigdom, våld och förtryck mot de som har avvikande åsikter. Ett egendomsdelande samhälle kan bara funka på två sätt i en liten grupp som är överens om att dela allt eller som stort i en diktatur där man förtrycker de som har avikande åsikter. Ty så länge jorden existerar kommer det alltid finnas dem som har olika åsikter- De som menar att man ska dela med sig och de som menar att våra tillgångar tillhör enbart oss. De som värdesätter ägodelar och de som värdesätter relationer. De som gärna umgås i gemenskap och de som helst vill leva ensamma. De som ömmar för hela världens befolkning och de som inte bryr sig om någonting utanför sin vän och familjekrets. De som menar att de starka har skyldighet att värna om de svaga och de som hävdar den starkares rätt. De som tycker att alla är lika och de som menar att det finns de som står över andra människor i klass. De som menar att vi är tjänare under varandra och de som menar att tjänande är avskyvärt.
Om någon själv vill leva i egendomsgemenskap eller kollektiv så är det deras ensak, men det kan aldrig tolereras att någon försöker tvinga/kräva andra att leva så. Vad är mest gott – ett samhälle där man tvingar de rika att dela med sig även om de inte vill– ett sådant samhälle är diktatoriskt. Eller ett fritt samhälle där det är upp till var och en att antingen vara frikostig eller snål.
*”Generosity is fine, if it’s by your free choice, but a belief in the primacy of self-sacrifice as a moral requisite is nothing less than the sanctioning of slavery. Those who tell you that it is your responsibility and duty to sacrifice are trying to blind you to the chains they are slipping around your neck”.
”Every person’s life is theirs by right. An individual’s life can and must belong only to himself, not to any society or community, or he is then but a slave. No one can deny another person their right to their life, nor seize by force what is produced by someone else, because that is stealing their means to sustain their life. It is treason against mankind to hold a knife to a man’s throat and dictate how he must live his life. No society can be more important than the individuals who compose it, or else you ascribe supreme importance, not to man, but to any notion that strikes the fancy of that society, at a never-ending cost of lives. Reason and reality are the only means to just laws; mindless wishes, if given sovereignty, become deadly masters.
Svara snälla antingen i kommentarerna eller till tobiasgottfridsson@outlook.com.
GillaGilla
Hej Tobias! Du har fått svar på ditt meddelande på Messenger där du skickade detta till mig.
Allt gott!
Emma
GillaGilla
Du har fel av många skäl: 1. De flesta lever redan i egendomsgemenskap. Familjer delar sin egendom med varandra och i välfärdsstater lever vi i egendomsgemenskap till och med om vi smiter från skatten får vi ta del av den allmänna välfärden.
Frivillig egendomsgemenskap har varit kyrkans doktrin från allra första början men att ”skattesmita” straffades med döden; Ananias och Sapfeira.
Om man inte har en familj har det normala varit att ändå dela hushållsgemenskap med andra: en väninna, en äldre människa med gott om pengar som behöver sällskap och assistans anställer en ensam yngre person utan pengar eller ett kloster.
Det ovanliga för människor är att inte leva i egendomsgemenskap med någon annan. Ensamhet är ett problem även i välfärdsstater. Vi är sociala varelser som dör av ensamhet och gör allt vi kan för att ha ett socialt sammanhang, på gott och ont.
Människan är ingen ö. Det nya med kristendomen var att institutionalisera även den egendomsgemenskap som inte byggde på genetiska släktband eller patronus/clientus/slavförhällanden.
GillaGilla
Vad jag förstår fanns det grupper som levde i egendomsgemenskap före de kristna. I Qumran exempelvis.
GillaGilla
Bara en korrigering: Tjugondag Knut dansas julen ut. Idag är det dessutom Trettondagsafton. Julen är alltså inte över! Annars : hear , hear!
GillaGilla