Frikyrkan och patriarkatet

jerry-kiesewetter-199731-unsplash

Hej frikyrkan.

Idag är det internationella kvinnodagen och som ni säkert fått med er är detta inte dagen att gratulera kvinnor på. Det är lite som att gratulera en svältande den dag som dedikeras till att uppmärksamma svält.

Idag är dagen vi uppmärksammar kvinnans plats och förutsättningar i världen. Trots att stora framsteg gjorts det senaste seklet ger situationen fortfarande inte skäl till optimism. Det som trots allt är positivt idag är att få i inom svensk frikyrklighet är emot att kvinnor ska kunna ta plats inom kyrkan. Det är fantastiskt bra.

Så om vi alla kan enas om att kvinnor är lika mycket människa som män, hur speglas detta i frikyrkan? Förekommer objektifiering? Har kvinnor samma förutsättningar som män? Mänga vill hävda att så faktiskt är fallet. Frikyrkan är jämställd, bara se på hon som är pastor! Titta så många mjuka män som finns!

För mig som kvinna ser jag inte detta. Enligt en studie gjord 2013 bestod Pingsts styrelse av 18% kvinnor, inom Trosrörelsen förekom inte en enda kvinnlig styrelseledamot. Frälsningsarmén och Equmeniakyrkan hade flest kvinnliga styrelseledamöter på 47 respektive 57%. Könsuppdelningen i styrelser är inte det enda sättet att mäta jämställdhet, däremot ger den en indikation på vilken kompetens som tillskrivs kvinnor i olika samfund och vilken prioritet frågan ges.

Påståendet att frikyrkan är jämställd blir lätt högmod, att istället erkänna att kvinnor trots allt inte har samma möjligheter blir lite som ett personligt nederlag. Ett surt äpple som trots allt bör bitas i, om vi nu menar allvar med att kvinnor också är människor.

Ok, så du har valt att bita i det sura äpplet. Vad nu?

Vad ska till för att kvinnan ska ha samma förutsättningar som mannen? En stor missuppfattning är att män och kvinnor konkurrerar på lika villkor, något som inte stämmer. För att råda bot på detta måste vi först och främst börja prata om det. Hur uppfostrar vi flickor i kyrkan? På vilket sätt är vårt avguderi av äktenskapet ett hinder för jämställdhet? Hur ser egentligen uppdelningen ut i hemmet? Här är tre konkreta områden som har enorm inverkan på hur kvinnor fungerar och prioriterar i våra kyrkor, som vi måste kunna problematisera för att få en långsiktig förändring:

  1. Uppfostran

kelly-sikkema-203594-unsplash

Vi måste fråga oss hur vi uppfostrar våra barn och vilken agenda vi lägger bakom det, eftersom detta får konsekvenser för självförtroende och prioriteringar. ”Låt flickor vara flickor och låt pojkar vara pojkar” sägs det ofta. Men vad är det? Vad är flickigt och vad är pojkigt? Vi tenderar att låta vår kultur diktera vad som är maskulint och feminint, istället för att fråga Gud. Visste ni att rosa blev en flickfärg först på 1950-talet, och att rosa ända fram till dess hade ansetts vara en ”lämplig, maskulin färg” för små pojkar? Vilka drömmar uppmuntrar vi hos flickor respektive pojkar? Hur påverkas vårt tal av om vi pratar med en pojke eller flicka? Hur påverkar överdrivna utseendekomplimanger små flickors självbild och identitet?

Frikyrkan måste börja prata om och lära sig om genus. Poängen är inte att förneka förekomsten av biologiskt kön, utan att få ett samtal om hur vi befäster könsroller som inte är från Gud. Resultatet av okunskap är att de som faktiskt vågar prata om genus kategoriseras som onda genusvetare som har som främsta mål med sin existens att förstöra allt Gud skapat. Denna attityd hjälper ingen.

  1. Äktenskap

petr-ovralov-239624-unsplash

Drömmen nummer ett som flickor indoktrineras med inom frikyrkan är att gifta sig och bilda familj. Det målas upp som det självklara målet, om en kvinna mot all förmodan inte vill gifta sig eller ha barn är det något fel på henne, eftersom moderskapet är en sådan integrerad del i vår bild av kvinnan. Alla kvinnor vill inte ha barn, och många som vill kan inte av olika anledningar. När vi sätter en persons identitet i något så skört som detta riskerar vi att förminska människan och avguda moderskapet. Flickor behöver lära sig att meningen med livet inte är vad en man säger att du är, utan vad Gud säger. Naturligtvis målas äktenskapet upp som ett mål för män också, men för mannen är äktenskapet ett medel för att styrka sin kallelse, kvinnan uppmuntras istället till att i äktenskapet se sitt kall. Detta gör att kvinnor inte tar sig själva och sina gåvor på allvar, något som är en enorm förlust för kyrkan (men jättesmidigt för män vill slippa sköta kyrkkaffet).

  1. Oavlönat arbete

simple-322427-unsplash.jpg

Kvinnor lägger fortfarande mer tid på hemmet än vad män gör. Enligt SCB (2011) lägger kvinnor en timme mer på obetalt arbete per dag än män, i denna statistik syns emellertid inte kvinnan som hemmets projektledare och all tid och energi detta tar. 2016 togs 73% av föräldrapenningen ut av kvinnor. Ansvaret för organiseringen av hemmet och barnuppfostran är med andra ord fortfarande kvinnans domän, detta är mycket märkligt då män rimligen borde ha samma intresse för det gemensamma hemmet och avkommorna. Jag menar inte att kvinnor ska sluta bry sig om sina barn eller låta sina hem förfalla, utan att männen måste steppa upp. Männen måste få samma intresse för barn och hem, annars kommer inte kvinnor kunna göra något annat utan att det blir på bekostnad av barnen.

Jag hör ofta folk som ”önskar att fler kvinnor kunde ta plats och tala i kyrkor”, men att de inte finns att hitta. Och vet du varför? För att de är för trötta av jobb och hem och barn för att OCKSÅ orka bry sig om en karriär inom kyrkan, hur mycket de än brinner för det. Kvinnors oavlönade arbete måste lättas om kvinnan ska ha en chans att ta för sig i kyrkan. De män som på allvar menar att de vill lyfta upp sina fruar kan börja med att ta ut en större del av föräldrapenningen.

Om vi menar allvar med att kvinnor också är människor med lika stor förmåga att förmedla Guds hjärta kan jämställdhet inte vara en ”intressant fråga”.

Det behövs medvetet arbete, långsiktig strategi och konkreta förändringar i vardagen. Vi behöver se över hur vi uppfostrar barn, vilka drömmar vi uppmuntrar och vem som ges frihet att utöva sitt kall. Först då kan kyrkan bli jämställd.

(Jämställdhetsvänner! I Augusti är det premiär för Jesusfeministpodden, där kommer jag och Sarah Grenholm prata om feminism, kyrka och könsroller. Det blir kul!)

22 Comments

  1. Katarina!

    Om du läser bibeln ser du att Gud har skapat mannen till att vara man och kvinnan till att vara kvinna.

    Om du läser vidare, så ser du att det inte är frikyrkan som indoktrinerat tjejerna om att äktenskap och skaffa barn är drömmen nr 1, Gud själv har gett denna dröm.
    Vill man sen inte gifta sig så är Gud helt ok med det.

    Kollar du sen hur könsrollerna ser ut i GT och NT så märker du att man och kvinna har ett lika värde, men inte lika i sin funktion.
    Skriften sätter mannen över kvinnan i äktenskapet där kvinnan skall underordna/lyda sin man.

    Varför tror du att det bara var män som var apostlar och varför talar NT inget om kvinnor som föreståndare?

    Man kan tycka och tro att det du skriver är av Gud, men faktum är att det kommer från världens ande och det är inte så lysande.

    Bb

    Gilla

    1. Hej Björn!

      Som det framgår av min text har jag inget intresse av att motsäga mig skillnader i biologiskt kön. Problemet är att vi lägger en kulturell förståelse i vad det innebär att vara man/kvinna. Om könsrollerna vore eviga, varför har de då ständigt förändrats? Manlighet på 1700-talet kunde exempelvis innebära att klä sig extremt pråligt och gråta mycket. Har vi ingen förståelse för hur könsroller omdefinierats genom historien har vi inte så mycket att säga till om i den här frågan.

      Jag ser ingenstans i bibeln att äktenskap skulle vara kvinnans primära kall eller att Gud ”indoktrinerat” kvinnan med man och barn som största dröm, så ge mig gärna ett exempel på var det står. Och när det gäller verser som till synes begränsar kvinnor rekommenderar jag att du läser på lite i ämnet, ”Why not Women” av Loren Cunningham är väldigt bra.

      Ha en fin dag!
      Katarina

      Gilla

      1. Katarina!

        Grunden för man och kvinna är att leva ihop i äktenskap och att utifrån äktenskapet föröka sig. Detta ligger i både man och kvinna och det är Gud som gjort det så, det står i vår bibel.

        Jag har inga problem med att kvinnor är pastorer, eller andra tjänster i frikyrkan, men läser man skriften ser man att ex Paulus har det, han vill ju inte att kvinnor träder upp som lärare

        1Tim_2:12  Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

        Detta är Paulus ord och bör inte förkastas, eller?

        Bb

        Gilla

        1. Det du säger är i sak inte fel, men taget helt ur fel vinkel. Målet med vår existens på jorden är inte att gifta oss, utan att sprida Guds rike. Äktenskapet är genom sin kulturella färgning något som påverkar kvinnor negativt på ett sätt som inte drabbar män. Jag tror inte att det är meningen men det är tyvärr så det är just nu.

          Din tolkning av verserna är problematisk då du tvingas kassera en stor del av vad bibeln säger om kvinnor i övrigt. Igen, jag vill uppmana dig till att läsa på om ämnet.

          Gilla

      2. Katarina!

        Angående könsroller genom historien, eller hur rollerna har förändrats i tiden, så menar jag att skriften måste vara måttstocken, inte hur saker har förändrat i världen.

        Kvinna och man har ett lika värde, men jämnstäldhet ser jag inte i skriften.

        Bb

        Gilla

        1. Men om vi ska ta allt som står i bibeln som måttstock får det ju helt bisarra konsekvenser. När köpte du en duva till prästen sist? Jag som kvinna borde isoleras i en menshydda en vecka i månaden, och blir tvungen att högljutt annonsera var i min menscykel jag befinner mig så att ingen råkar komma nära mig och bli oren. Om vi ska vara konsekventa menar jag. När vi menar att vi ska leva med bibeln som måttstock utan att försöka förstå biblisk kontext och framförallt Guds hjärta blir det lätt att vi hamnar i konstiga situationer. Igen, jag vill uppmana dig att läsa på lite mer om ämnet.

          Jag kommer inte fortsätta svara på kommentarer här eftersom jag inte tror att det leder någonvart. Ha en fin dag vidare.

          Gilla

          1. Katarina!

            Om vi inte har bibeln som måttstock blir det ju konstigt, då kan ju vad som helst accepteras i församlingen.

            Du skriver om din menscykel, problemet med detta resonemang är att det är GTs lag som är fullbordad och inte gäller längre, skrift skall bekräfta skrift.

            Exempel, Homosex är synd i GT och det är synd i NT, alltså gäller det.

            PS Om du inte vill svara de som inte håller med, är det ju meningslöst att skriva en bloggpost som du gjort. Vill du inte ha reaktioner, eller vill du bara ha jasägare som applåderar din åsikt?

            Ha själv en bra dag!

            DS

            Bb

            Gilla

            1. Tack för att du tog min poäng! Precis på samma sätt som vissa saker i GT blir irrelevanta genom evangeliet gäller detta också kvinnosynen. Hur kan vi säga att kvinnor inte ska ha framträdande roller när Paulus säger att i kristus är vi varken jude eller grek, man eller kvinna? Om både söner och döttrar ska profetera? Det är inte logiskt. Igen, jag vill verkligen uppmuntra dig till att läsa på om ämnet eftersom du uppenbarligen tycker att det är av intresse.

              Jag är bland annat heltidsstudent och kan därför inte svara på hur mycket som helst. Ha det fint.

              Gilla

              1. Katarina!

                Jag förstår om du inte hinner svara, det är ok.

                Min poäng som kanske inte syns i mina inlägg, men samhället vill förstöra det som är manligt och kvinnligt till något könslöst jämlikhets och jämnställdssamhälle och det är det jag menar är världsligt.

                Jag tror inte att det är bra att ändra skapelseordningen där man vill göra mannen till kvinna. Vad menar jag? Jo när man i princip tvingar mannen att ta moderns plats när barnen är små för att det skall bli jämnställt och jämnlikt i äktenskapet.

                Hade Gud tänkt att det skulle vara så, så borde han skapat mannen och även kvinnan annorlunda. Jag tror m a o att kvinna bättre lämpad att ta hand om barnen och jag tror även att Gud anser det.

                Det jag ser har skett är att samhället har förvrängt och rubbat på Guds skapelseordning.
                Vad jag vet, har det i alla tider varit kvinnan som ansvarat för barnen, det är inte förren de senaste ca 40 åren detta har ändrats.

                När skapelseordningen åtsidåsätts för människoideer blir Guds syften för individen om intet. Jag tror snarare att Gud vill upprätta sina ordningar och inte att de skall förvrängas än mer

                Sen tror jag ändå att Gud kallar både kvinnor till de fem tjänsterna, men det Paulus säger om att kvinnor inte skall träda upp som lärare blir ju ett problem, för lärare är ju en av de fem tjänstegåvorna.

                Tack för att du tog dig tid!

                Bb

                Gilla

  2. Det är uppenbart att den judiske guden förvandlades till en manlig fruktbarhetsgud vars främsta syfte var att kontrollera kvinnors barnafödande. Se Lilith och Eva, Hagar och Sara, Lea och Rakel. Som framkommer i tråden, läs på mer och tyck lite mindre.

    Gilla

  3. Jag håller i sak med om allt du skriver. Det finns dock, tänker jag, anledning att tänka igenom vilka begrepp man använder.
    Är feminism, genus och patriarkatet begrepp man fullt ut kan gå i god för? Istället för att koppla an till den rättvisekamp som i någon utsträckning alltid har pågått sedan vi blev ett i Kristus och alla skillnader mellan könen upphörde (Gal 3:28) så kopplar man an till en väldigt ung rörelse; feminism, som har massa politiska kopplingar man nödvändigtvis inte vill associeras med som kristen.

    Kring begreppet genus; Sverige är ganska ensamt om att kalla genusstudier för genusvetenskap. Till stor del för att det innehåller så många pseudovetenskapliga inslag. (Queer-teori för att nämna något)
    Den sexuella revolutionen som började på 60-talet har somliga goda inslag, men har också skapat en enorm skada. Ur postmodernismen och individualismen kommer den sexuella revolutionen; allt är relativt, sanningen får du själv hitta på. Det som är sant för dig är sant för dig, till och med din könstillhörighet. Inget är säkert i tillvaron, det finns ingen trygg punkt.
    Att vi idag har större utbredning av psykisk ohälsa än någonsin tidigare är inte konstigt; den identitetsförvirring som kommer av den rörelsen är påtaglig.
    Detta menar jag står i direkt motsats till Bibelns budskap.

    Kring begreppet patriarkat: Det finns olikheter och skillnader mellan män och kvinnor. Olika förväntningar på att män bör vara si och kvinnor bör vara så, skapar många orättvisor. Det bör vi bekämpa ihärdigt.. Men. Det finns också en ådra av att skambelägga alla män eller indikera att alla män per automatik är en del av osynliga förtryckande system. Det är rakt av fel och skadligt. Historien kan vittna om att det är en av nyckel-ingredienserna för att det ska gå riktigt illa för mänskligheten; att skambelägga en grupp av människor för att de råkar ha den grupptillhörigheten. (se på alla etniska rensningar, nazism, kommunistiska sovjet.. Allt börjar i att tillskriva en grupp människor en inneboende egenskap som de bär skuld för)

    Jag behandlar kvinnor på samma sätt jag behandlar män, med respekt och kärlek. Att insinuera att jag i egenskap av man har inneboende onda egenskaper som jag behöver avprogrammera är lika illa som att säga att mörkhyade människor är lägre stående människor, eller något annat avhumaniserande man kan hitta på.

    Några tankar. Man behöver inte hänga på senaste trenden för att sträva efter rättvisa, jämställdhet och att Guds kärlek ska genomsyra varje del av mänskligheten.

    Allt gott!
    /Emil

    Liked by 1 person

    1. Hej Emil!
      Jag håller med dig och är medveten om att termerna inte alltid är lätta att förhålla sig till för många kristna. Å andra sidan är ju inte alla genusvetare eniga, precis som alla feminister inte tänker likadant. Jag ser personligen inga problem med termerna, utan ser dem snarare som användbara verktyg så länge de förklaras. Jag tror snarare att vi kristna behöver lära oss att använda oss av begreppen. Mitt mål är ju inte att folk ska bli feminister utan att lära folk att reflektera och analysera kring saker vi gör så att kvinnor (och män!) kan bli allt som Gud skapat dem till att vara. Jag har massor jag skulle vilja skriva om manshat, patriarkat osv. men har inte riktigt tid. I Augusti startar jag och Sarah Grenholm en feministisk kristen podcast, där hoppas vi kunna förklara mer och bidra till en nyanserad och bra debatt! 🙂

      Intressant med det du säger om association. Det var själva anledningen till att jag hade så svårt för att kalla mig feminist till en början. Jag ville inte associeras med dessa vulgära kvinnor som inte beter sig på det sätt som jag och kyrkan föredrog. Från min sida var den alltså ren religiositet, att jag ansåg mig själv vara bättre än dem. Jag menar inte att alla tänker så, men jag fick i alla fall omvända mig från det. 🙂

      Ha det fint!
      Katarina

      Gilla

      1. Hej igen!
        Jag tänker att det inte så mycket handlar om att förhålla sig till termerna som att faktiskt fundera över vad de innebär. Feminism i betydelsen att eftersträva rättvisa mellan könen har funnits länge för kristna. Därför blir begreppet onödigt i den kontexten.. Då återstår att haka på den moderna betydelsen av ordet vilket blir problematiskt, då den rörelsen innehåller mycket som är direkt destruktivt (som jag gav några exempel på i förra inlägget).

        Spännande att ni funderar vidare, jag lyssnar gärna på den podden. 🙂 Där går det att fundera vidare kring vart begrepp kommer ifrån.

        I det sista stycket gör du en märklig slutsats tycker jag; var du religiös/högmodig för att du ifrågasatte människors vulgaritet? Det är väl bra och bibliskt att se på frukten av människors åsikter? Om exempelvis en människa står och skriker i ett gathörn så spelar de för mig ingen roll vad det exakta innehållet är i budskapet; personen som skriker har med sitt beteende visat sig vara omogen och opålitlig. Titta på Gal där det står om tålamod och självbehärskning som frukt.

        Jag tror att din version av feminism (om jag förstått den rätt) är i minoritet. Det är därför jag ifrågasätter din förbehållslösa användning av begrepp som i det stora används av så ofräscha rörelser.

        Gilla

        1. Absolut har vissa grupper kristna varit för jämställdhet, men lika många kristna har varit med och cementerat bilden av kvinnan som underlägsen mannen. Tyvärr. Hörde någon som menade att feminismen kan ses lite som en världslig motreaktion där kyrkan borde ha varit pionjärer för kvinnors frigörelse, och jag tror det ligger en del i det. Men jag ser ingen poäng med att återuppfinna hjulet, feminismen har viss analys som jag tycker kyrkan kan ha nytta av. Att kassera allt tycker jag är kontraproduktivt. Då tror jag det är bättre att spotta ut benen. Och jag tror absolut att Gud har tänkt sig en version av jämställdhet som är långt mycket bättre än vad någon av oss kan föreställa oss 🙂

          Att jag inte ville associera mig med radikalfeminister var inte som du säger, utan uppriktigt att jag ansåg att det skulle ”befläcka” mig, om du förstår vad jag menar. Man ska kunna möta folk med kärlek oavsett, och det var det jag saknade. Därför blev det religiöst. Att jag väljer att kalla mig feminist gör inte att jag kompromissar med det jag tror. Jag är övertygad om att man kan kalla sig feminist samtidigt som man älskar Jesus och längtar efter att se folk förvandlade. Dessutom är det väldigt spännande att få in foten i sammanhang där kyrkan inte har en chans att komma in! 🙂

          Gilla

  4. Känner inte alls igen beskrivningen. Känns som en nidbild av hur en församling funkar. Anser att det är en självklarhet att det är en skillnad mellan man och kvinna. Även i ett äktenskap. Jag har tagit ut mest föräldradagar. Har en fru som har ett bättre betalt jobb. Jag jobbar inom vård, som ses som klassiskt kvinnoyrke, lagar den mesta av maten, tvättar, städar…. för att jag är hemma mer av tiden. Min fru är församlingsledare, och det är inte jag. Men för oss är det självklart att det finns en ordning som vi båda kan utläsa från vad Bibeln säger. Men det handlar om ansvar för familjen. Jag är ansvarig inför Gud för min familj, även om alla bär ett individuellt ansvar för sina liv. Sen har Gud gett oss män ett ansvar att älska vår hustru som Kristus älskat församlingen och utgett sig för den. Ef 5.
    Är lite trött på den slentrianmässiga bruket av patriarkat. Ny-feminismen har omtolkat begreppet och nu verkar knappt ingen kunna berätta vad det faktiskt är. Väntar på podden, så man får höra vad ni menar. För kan inte alls se det i vår församlingsgemenskap eller någon annan jag varit med i. Där har det varit självklart att mannen och kvinnan ges utrymme.

    Gilla

    1. Hej Martin!
      Fantastiskt att höra att du och din fru har en annan lösning än vad som är slentrianmässigt i vårt samhälle. Det gör mig jätteglad! Men det påverkar inte vad statistiken påvisar: 73% av föräldrapenningen tas ut av kvinnor. Jag gissar att ungefär samma procent gäller i frikyrkan. Igen, superbra att du lever annorlunda. Det betyder ju att du inte behöver ta till dig av kritiken 🙂 Fortsätt så! Hoppas du ska tycka att podden är informativ, vi har premiär 27 augusti 🙂

      Allt gott!
      Katarina

      Gilla

      1. Men har ni någon gång ställt frågan om kvinnan VILL avstå föräldrapenning/föräldraledighet? Vet inte om du har barn, men jag har tre, och jag kan säga att vår erfarenhet och många med oss, är att mamman ser barn som Guds gåva och faktiskt VILL vara hemma. Det gör och vill jag också och eftersom det är bättre rent ekonomiskt för oss att jag tar ut föräldrapenning, så har det blivit så att jag varit hemma mer tid. Är inte övertygad om att man ska forcera föräldraförsäkringen på folk och bestämma hur många procent parterna ska ta ut. Se till att slå ett slag för att höja statusen för de yrken där kvinnor är överrepresenterade. Där är den stora skammen i vårt samhälle, att arbete med människor inte värdesätts som det borde. Stirra dig inte blind på siffror och tro att tvång är lösningen. Arbeta för att statusen för de klassiska kvinnoyrkena ska höjas och lönerna därefter.
        Men som sagt; gör en studie bland familjer och kolla vilka som ser det som ett straff att få vara hemma med sina barn?
        Ytterligare en fråga; hur ser du på feminismens kontra kristen syn när det gäller strävande efter makt? Att sträva efter upphöjdhet och klättra i någon karriärsstege? Att se på tjänande och försakelse av sitt egna som något negativt? Om män i större utsträckning strävar uppåt i karriären; är det något eftersträvansvärt?
        För mig är det självklart att i hemmet liksom i församlingen så ska det råda ett tjänande sinnelag, från båda/alla parter. Framförallt från mannen, vad jag kan utläsa från Efesierbrevet 5 som jag skrev om tidigare.

        Gilla

        1. Hej igen,
          Jag tvivlar inte på att många kvinnor ser på moderskapet som sitt stora kall, och jag har inget intresse av att använda moderskapet som slagpåse. Det är inte min intention. Det vi, som jag poängterar i mitt inlägg, måste vara medvetna om är att vi all påverkas enormt av vår uppväxt och de könsroller vi har i samhället. Jag som kvinna har fått lära mig att mitt viktigaste bidrag till samhället och kyrkan är min livmoder. Jag som person med tankar, kall och en inre värld är med andra ord underordnad min kropp. När flickor fostras på det sättet, är det konstigt att de vill vara hemma med barn? Vi är inte oskrivna små ark som fladdrar genom livet utan fostras hårt av ideal, det vi måste göra är att prata om det, problematisera det och framförallt vara lyhörda för vad Gud säger.

          Jag stirrar mig inte blind på siffror, men anser att det ändå ger en viss bild av verkligheten. Och jag är inte för tvång, om jag nu gett det intrycket. Min poäng är att jag mött många som ställer sig frågande till varför så få kvinnliga talare finns. Jag tror att detta är en förklaring, och jag vet att många kvinnor inte drömmer om familjeliv a la 1950-tal. Du säger att få ser livet hemma med barn som ett straff, och det stämmer säkert. Men varför är då inte fler män hemma med barnen?

          Jag hade ett intressant samtal om detta med tjänande för ett tag sedan. En kompis påpekade att han trodde att kvinnor helt enkelt har varit bättre på att ta de kristna buden på allvar än män. Jag tror han har rätt! Naturligtvis är vi kallade till att tjäna varandra. Men varför är då män generellt sett så ointresserade av att tjäna kvinnor?

          Gilla

          1. Du skriver att män generellt är ointresserad av att tjäna kvinnor. Vad har du för belägg för det påståendet? Så du menar att försörja familjen inte är en form av tjänande? Åt båda håll?
            Lyssnade på följande diskussion för ett tag sedan. Har du tid, så lyssna gärna. En hel del intressanta tankar.

            Gilla

            1. Det känns som att du med vilje missuppfattar mig. Hela mitt grundresonemang bygger på att vi har gamla förlegade könsroller (man: försörjare, kvinna: omsorgsperson) som gör jämställdhet svår att uppnå och gör att kvinnor lever sina liv i konstant uppförsbacke. Säger jag att män inte får jobba? Naturligtvis inte. Det vi måste göra, som jag ständigt påpekar, är att PRATA om det. Varför vi har de stereotyper vi har och vad det gör med vårt samhälle. Vem hamnar mellan stolarna osv.

              Jag har aldrig träffat en man som på allvar brinner för lyfta upp (tjäna) kvinnor i kyrkan. Jo, män som tycker att det är jättelämpligt att kvinnor sköter barnarbetet och kanske undervisar någon gång. Jag är engagerad i en kristen festival som häromåret hade 92% manliga talare. Betyder det att 92% av alla män i kyrkan är kallade till att vara ledare? Och att bara 8% av kvinnor är det? Nej naturligtvis inte! Det är en indikation på hur svårt det är för kvinnor att ta sig fram. Och att män är ointresserade av att göra mer än att sucka över att situationen är som den är.

              Tack för diskussionen! Nu har jag inte tid att svara något mer.
              Allt gott!
              Katarina

              Gilla

Kommentarer inaktiverade.