Kristna som attackerar andra kristna när de tror att de attackerar islam

Har ni hört om de frikyrkliga svenskarna som vill att andra kristna ska förföljas och dödas?

Inte?

Martin Kroon har i flera år argumenterat för att kristna ska sluta upp bakom en sverigedemokratisk syn på invandring, jag har debatterat mot honom tidigare när han argumenterade för att Sverige inte ska ta emot flyktingar som flyr från krig. Nyligen skrev han en debattartikel i Dagen där han på fullaste allvar argumenterar för att asylsökande som konverterat till kristendomen ska tvångsutvisas till länder där kristna förföljs.

Ja, du läste rätt. Han skriver:

Om den asylsökande tillåts att skapa nya asylskäl under processen innebär detta oundvikligen en inbjudan till fusk, till exempel i form av skenkonversioner.

Inbjudan till Guds rike gäller alla människor, och som kristna i Sverige ska vi naturligtvis ta emot alla människor i våra församlingar och även erbjuda dem att konvertera till den kristna tron. Om detta kan inte råda någon tvekan. Men vi borde samtidigt kunna vara tydliga med att en sådan konversion i allmänhet inte påverkar konvertitens möjlighet till asyl.

Så en person som mött Jesus och blivit frälst ska tvångsutvisas till länder där han eller hon kommer förföljas och eventuellt dödas. Det sjuka är inte bara att Kroon – som jag antar kallar sig kristen – skriver detta, utan att hälften av dem som röstat i Dagens ”Håller du med debattören”-gallup säger att de gör det!

Så vi har kristna i det här landet som vill tvångsutvisa andra kristna till döden. Fräscht.

Jag och Stefan Swärd skriver i Jesus var också flykting om hur kristen främlingsfientlighet är en form av liberalteologi – ett tankesystem där den politiska idén om att stoppa invandring är överordnad all bibelläsning och allt lärjungaskap. Alltför många kristna i Sverige idag förblindas av sin övertygelse att just islam ska stoppas till varje pris (ateism och new age får det betydligt lättare i vår främlingsfientliga era), så att de i samma veva kämpar mot andra kristna.

Ett annat exempel på detta är debatten om böneutrop som blossat upp. Jag har skrivit en debattartikel om det som publiceras i Världen idag på måndag, och om du redan nu vill se mina argument för varför kristna inte ska förespråka förbud mot böneutrop kan du kolla in diskussionen på Hela Pingstens Facebooksida. Jag vill dock här belysa ett förfärligt dåligt argument för böneutropsförbud: att människor skulle ha någon slags ”rätt” att slippa höra religiös förkunnelse.

Tomas Samuel hävdade detta i sin uppmärksammade debattartikel i Dagen:

Vi bor i ett fritt land. Men din frihet tar slut där min börjar. En av de enklaste rättigheterna är att ingen ska bli tvingad att lyssna på en trosbekännelse han inte tror på.

Ann Heberlein håller med: ”religionsfriheten… innebär rätten att slippa religion, exempelvis i det offentliga rummet” och talar om ” rätt att slippa oönskade religiösa inslag i offentlighet” och ” rätt att slippa oönskad religiös påverkan”. Hon har till och med mage att säga att vi är mot religionsfrihet om vi inte förbjuder böneutrop, och påstår att FN står bakom hennes definition av religionsfrihet.

Det här är lögn, vänner. Ren och skär lögn. Religionsfrihet innebär enligt FN:

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

Det är sant att man senare har tydliggjort att människor också har rätt att inte tro på en religion, men att man skulle ha en rätt att slippa religiös förkunnelse eller religiösa sedvänjor i offentligheten är total lögn. En sådan rätt finns inte, för det skulle strida mot yttrandefriheten! Och tur är väl det, för om människor skulle ha ”rätt” att slippa religiös förkunnelse i offentligheten skulle all offentlig evangelisation plötsligt vara förbjuden.

Nu är det ju så att 99 % av Sveriges kristna aldrig evangeliserar offentligt, i kontrast till de tidiga kristna som alla deltog i evangelisation. Men kan jag som evangeliserat varje vecka i åtta år snällt be mina systrar och bröder som blir entusiastiska över Samuels och Heberleins evangelisationsförbud att omedelbart lägga av med det?

Jag har sett flera kristna dela Samuels och Heberleins debattartiklar i något slags försök att ”stoppa islam”, utan en tanke på att om deras perverterade omdefiniering av religionsfrihet skulle bli lag i Sverige är vi kriminella om vi försöker leda folk till Jesus. Så går det när man är förblindad av tidsandan. För det är inte förslag om att förbjuda försäljningen av Richard Dawkins böcker, eller Harmoni Expo som samlar Sveriges new age-elit, som väcker engagemang i kristnas sociala medier idag. Nej det är islam som ska förhindras, och vi som står upp för religionsfriheten anklagas för att vara liberalteologer, ge utrymme för en demonisk andemakt och vara allmänt mesiga.

Det fanns en tid när Sverige inte hade religionsfrihet, när alla var tvungna att vara lutheraner. Judar, muslimer, katoliker och frikyrkliga förföljdes, spärrades in, torterades och dödades. Jag vägrar se tyst på när mina systrar och bröder – många frikyrkliga dessutom! – försöker ta oss tillbaka till en tid när vi använder oss av lagar och förbud istället för evangelisation för att utbreda Guds rike. Det är ett projekt som är dömt att misslyckas, det korrumperar vår själ och det kommer förhindra vår egen evangelisation. Så lägg ner!

Läs mer om hur vi kristna ska förhålla oss till islam, främlingsfientlighet och invandring i boken Jesus var också flykting.