Tidningen Inblicks fullständiga magplask

 

Jag gillar Inblick, inte minst för de hundratals fantastiska livsberättelser de har publicerat om människor som blivit frälsta, helade och befriade. Vissa av dem som har intervjuats känner jag personligen, och jag tycker det är strålande att deras viktiga vittnesbörd får utrymme på nätet. Inblick har även ambitionen att vara en nyhetstidning, och även om de inte är lika stora och nyanserade som min favorittidning Dagen så uppskattar jag alla initiativ som vill fylla mediavärlden med evangelium.

Jag blev på grund av detta mycket och förvånad och besviken när Tidningen Inblick kallade mig för kommunist för tre timmar sen.

Låt mig förklara kontexten till detta märkliga uttalande. I förrgår publicerade Inblick en artikel av tidningen tf chefsredaktör Ruben Agnarsson, titulerad ”Riksdagen kan bli hans nya arbetsplats”. Det är en intervju med Alexander Christiansson som är kristen och kandiderar till riksdagen för Sverigedemokraterna.

Artikeln är som en propagandeskrift för SD, där formuleringar som ”SD eller inget”, ”Hur kan man inte kombinera Sverigedemokraternas flyktingpolitik med den kristna barmhärtighetstanken?” och ”Jag är glad att partiet har städat upp i och med nolltoleransen mot rasism” står oemotsagda. Den enda fråga som kan tolkas som ett ifrågasättande av SD är i själva verket bara en inbjudan att tillrättavisa ”SD:s kritiker”. Som journalist saknar Agnarsson helt och hållet ryggrad i detta ickeförsök att ställa makten till svars.

Artikeln är dessutom pepprad med faktafel. Det hävdas att ”Sverigedemokraterna länge har drivit en linje där Sverige skall öka biståndet för att hjälpa fler på plats i närområdet”, när de i själva verket vill sänka biståndet och när fler hjälps på plats om rika länder tar emot fler invandrare, eftersom invandrare skickar enorma summor pengar till sina släktingar utomlands.

Min gode vän Johannes Widlund, som är skribent här på HP, kritiserade artikeln på Facebook:

Jag räknar till en enda fråga som på något sätt kan benämnas som problematiserande, den kring SDs historia. I övrigt låter det som en presentation i SDs egna skrifter eller ett propagandablad. Är inblick en reklamplats för politisk propaganda? Är det inte på sin plats att en kristen tidning ställer frågor om ‘på frukten känner man trädet’ och SDs småkriminella riksdagsgrupp/övriga företrädare? Ifrågasätter hur man som kristen, alltså efterföljare av flyktingen Jesus, kan legitimera ett i praktiken stopp av invandringen. Eller hur många judiska organisationer inte alls är särskilt tacksamma eller optimistiska kring SDs ‘stöd’ som före detta nazister. Eller hur det totala sänkningen av biståndet som SD förespråkar går ihop med kristen etik (även om de vill öka just UNHCR delen). Eller hur klimatskepticismen är utbredd I partiet, fastän en enad forskarkår menar att det är den största utmaningen vi som civilisation står inför. Etc etc etc etc

I kommentarsfältet bemöttes han av en kvinna som menade att Inblick inte alls sprider propaganda på grund av att de till skillnad från andra medier inte är vinklade. Hon slog fast att hon har fullt förtroende för Ruben Agnarsson. Johannes svarade att alla medier är vinklade, att han oroas av Inblicks utveckling och att Agnarsson inte har förtjänat hans förtroende.

Det var i detta inlägg jag skrev: ”Mycket bra skrivet, Johannes!” Varav Tidningen Inblicks konto taggar mig och skriver ”Måste man vara kommunist för att få ditt förtroende?”

Många frågor uppdagar sig. Vem på Inblick skrev detta? Varför kommenterar de inte det Johannes skriver? Varför tror de att man måste vara kommunist för att få mitt förtroende? Varför riktar de kommentaren till mig trots att det var Johannes som skrev om att han saknade förtroende för Agnarsson?

Men framför allt: vad i hela världen håller Inblick på med?

Det som i synnerhet smärtar mig är att jag faktiskt blev uppringd av en av Inblicks reportrar i januari för att kommentera hur vi som kristna kan motarbeta nazistiska grupper som Nordiska motståndsrörelsen. Jag nämnde att bemöta dem med kärlek och dialog – något reportern verkligen tog fasta på – men lyfte även att vi måste motarbeta den långt mer utbredda rasismen och främlingsfientligheten inom exempelvis Sverigedemokraterna, som från början var en nynazistisk organisation. Det kom dock inte med i tidningen.

SD står för och har alltid stått för rasism, nolltoleransen är en schimär. Detta beskriver jag och Stefan Swärd i vår bok Jesus var också flykting på ett utförligt sätt. Ett utdrag från sidorna 127-130 om SD-politiker som sagt otroligt rasistiska saker utan att drabbas av någon ”nolltolerans”:

SD är inte ett härligt, kristet parti utan någon rasism. Sådana idéer är fake news. Att Inblick inte vill erkänna detta, utan stämplar sakkunniga som jag själv som kommunister, visar att de helt tappat greppet. Jag förväntar mig att jag och Johannes får en ursäkt från Ruben Agnarsson så snart som möjligt.