Ytan ger bara ett sken och en osäker bild av vad som faktiskt döljer sig inuti. Först efter ett smakprov av vad som finns att erbjuda kan man avgöra om frukten är mogen eller ej. Avokadon som har svartnat, bananen som gulnat och äpplet som rodnat är ofta ett mognadstecken, men är – som du säkert vet liksom jag själv – allt annat än en garanti. Konfrontationen med omognad är ett av Jesu huvudteman i sin tjänst beskriven i evangelietexterna – och är en konfrontation Han för oss in i även idag.
I andra kapitlet av Johannes evangelieberättelse berättas det om Jesu första kraftgärning, att Han gjorde vatten till vin. Där står det uttryckligen om hur seden var på den tiden, till en början tog man fram det finaste man hade, för att allt eftersom lyfta in det som var sämre i tron att människor inte kunde tyda skillnad. Det som förbluffar festens värd är att vinet efter Jesu förvandling är gott rätt igenom. Det finns ingen perfekt fasad som döljer något värre – ytan smakar helt konsekvent med det inuti.
Vad är då denna mognad som Jesus själv har i sanning – och som vi ska efterlikna? Efesierbrevets fjärde kapitel länkar samman denna mognad med att orubbligt hålla fast vid sanningen och de läror som står i Skriften, och att inte avvika från dessa även om människor påstår annat. Att fullt och sant vara trogna det som vi vet är Guds vilja, det som är moraliskt sant och gott.
Problemet är oftast inte att vi tycker fel i sak, i varje fall inte utifrån den bibliska berättelsen. Där finns det professionella ’tyckare’ – fariséer och skriftlärda – som visar denna fasad av mognad & tyckande, men inte låter det tränga igenom livet längre än så. De talar stundtals sanning, men den levs inte ut i deras kroppar.
Tillåt mig att ta med dig in i ett konkret exempel; äktenskapets definition. Kulturen i Sverige innanför såväl som utanför kyrkans väggar, är i ordalag en ofta bejakande syn av äktenskapet som institution. Trots detta vill man sandpappra ned dess förbundskaraktär och avbild av Guds relation till mänsklighet (som beskrivet i bland annat Höga Visan, Hosea & Uppenbarelseboken). På många sätt har detta skett genom att vi undervärderar äktenskapet och övervärderar bröllopet. Att praktiska, ekonomiska och själviska skäl håller oss från att vara trogna det förbund som äktenskapet faktiskt är. Vi flyttar ihop innan bröllopet för att spara pengar som går åt till dubbla hyror. Vi flyttar ihop innan bröllopet för att testa och se om vi som par verkligen är en bra ’match’ för varandra.
Problemet med dessa skäl är att de ekar av ett annat hjärta än det som har Kristus som sin främsta kärlek. Äktenskapet garanterar inte ekonomisk välgång. Äktenskapet ska – liksom Gud själv – vara en källa av villkorslös kärlek. Detta innebär att älska trots att mina villkor för den perfekta partnern förblir ouppfyllda – för det är precis så Kristus har älskat oss. Vi kommer aldrig att uppfylla Hans villkor – alltså ska vi inte vänta oss att någon annan ska uppfylla våra.
Vi är kallade att älska villkorslöst, såsom Han har älskat oss villkorslöst. Det är detta som är att vara sant mogen – att till sin nästa vara sant trogen. Inte bara i ord – utan med hela livet. Inte ett sken av mognad – utan mognad genom allt.
Hela Pingsten 
Eddeland skriver att äktenskapet ska vara ”en källa av villkorslös kärlek”. Ett möjligt villkor skulle kunna vara detta: att inte bli misshandlad. Men om INGA villkor får ställas i ett äktenskap, så kan rimligen inte heller detta villkor ställas. Och eftersom paret som gifter sig enligt Eddeland även bör avstå från att pröva sin relation genom att leva tillsammans före äktenskapet, så minskar dessutom chansen för en kvinna att i tid upptäcka att den aktuella mannen är våldsam.
För mig är det obegripligt att en sådan här text inte blir motsagd (av andra än mig hittills). Håller ni andra med om det som Eddeland skriver? Hur kan någon som kallar sig feminist läsa denna text, och inte reagera?
GillaGilla
Hejsan Johan! Tack för din kommentar, som hjälper mig att förtydliga lite 🙂
Problemet med ditt resonemang, som jag ser det, är att du misstar min användning av ‘villkorslös kärlek’ till att innebära helt enkelt bara ‘villkorslös’. Ditt exempel om misshandel ser jag alltså inte håller; för detta faller inte inom ramarna för vad biblisk sanktionerad kärlek innebär, som är den överlåtelse och ömsesidig omsorg trots fluktuerande känsloliv som kan drabba äkta makar. Likaså är bitterhet, okontrollerad ilska och otämjd sexuell aptit andra exempel på sådant som faller utanför ramarna för vad villkorslös kärlek faktiskt innebär.
Vad termen ‘villkorslös’ avser mena i mitt resonemang är att betona förbundsrelationen som äktenskapet innebär; att ”jag lovar att ge mitt allt för dig – för dina behov är viktigare än mina”. Detta i kontrast till den mer vanliga konsumtionsrelationen bland romantiska relationer; att ”jag lovar att vara tillmötesgående och omsorgsfull gentemot dig – så länge du ger mig vad jag behöver”. I ditt ovannämnda exempel om misshandel så är det uppenbart att det finns en obalans i att en part lever i en utnyttjande konsumtionsrelation, och den andra står fast i en förbundsrelation. En sådan relation är i så fall destruktiv i sitt fundament – om detta inte har klargjorts.
Jag ser inte hur något som jag har skrivit skulle kunna vara polemiskt mot feministisk ideologi – då villkorslöst älskande är i Skriften något som åberopas likvärdigt hos såväl mannen som kvinnan i det äktenskapliga förbundet?
Om jag har missförstått dig i något så tar jag tacksamt emot rättelse 🙂
Guds frid tillönskas dig Johan!
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för svar!
Först om villkorslös kärlek. Om person A älskar person B villkorslöst, så beskriver vi någonting hos person A. Vi beskriver inte nödvändigtvis någonting hos person B. Jag tror att det kan finnas sådan villkorslös kärlek. Jag tror exempelvis att en förälder kan älska sitt barn villkorslöst.
Om det råder sådan villkorslös kärlek i en vuxen relation är det alltså en beskrivning av den ena partens kärlek gentemot den andra. (Det kan givetvis även råda villkorslös kärlek i den andra riktningen – i så fall har vi två exempel på villkorslös kärlek inom samma relation.)
Det du beskriver i ditt svar är några allmänna villkor som måste vara uppfyllda för att villkorslös kärlek ska gälla. Det får inte råda bitterhet, etc. Jag menar att detta dels är självmotsägande eftersom du nu ställer upp villkor för villkorslösheten. Och dels menar jag att du felaktigt beskriver villkorslös kärlek som någonting allmänt och övergripande – som en princip eller policy – när det i själva verket beskriver någonting hos en av parterna (eller båda om det skulle råka förhålla sig så). Om person A älskar person B villkorslöst har det alltså ingen betydelse om person B är en skitstövel, eftersom person A:s kärlek är just villkorslös.
Jag menar att det är etiskt oförsvarbart att måla upp detta som ett ideal. Vi lever inte i den bästa av världar. Vi lever i en värld där exempelvis många kvinnor lever tillsammans med män som misshandlar dem, både fysiskt och psykiskt. Jag menar att vi bör göra allt vi kan för att stötta kvinnor som behöver komma bort från äktenskap som är destruktiva, och i vissa fall livsfarliga. Att då prata om äktenskap som heliga förbund och att hålla fram den villkorslösa kärleken som ett ideal, går i rakt motsatt riktning.
Sedan anser jag att den kärlek som Jesus pratar om inte alls är villkorslös. Den är hårt villkorad. Men det är kanske en annan diskussion.
Mvh Johan
GillaGilla
Hej igen Johan! Tack för att du fortsätter begära förtydling 🙂
Ditt första stycke håller jag helt med om. Ditt andra stycke instämmer jag också i, och menar att detta är fundamentet för den bibliskt sanktionerade äktenskapliga kärleken.
I fråga om ditt tredje stycke så förstår jag absolut din förvirring, och den till synes uppenbara självmotsägelsen. Jag menar att villkorslösheten ämnar betona ‘hur mycket’ som vi ska älska varandra; snarare än att det är villkorslöst i vad begreppet ‘att älska’ har för implikationer. Om jag bestämmer mig för att spela en match Settlers of Catan med en vän så behöver vi först och främst vara säkra på att vi går in i detta med samma spelregler – annars kommer spelet bli helt ohållbart, frustrerande & totalt meningslöst; då jag kanske har en helt annan uppfattning om vart spelet är på väg, hur man vinner, hur man slår tärningen osv., jämfört med min vän. Om detta är något som man vill benämna som ‘villkor’ för relationen, låt gå. 🙂 Jag ser det som att definiera spelreglerna. Villkorslösheten lyfter jag fram som sagt för att visa på det oavbrutna självutgivandet som ska karaktärisera ett bibliskt grundat äktenskap.
Stundtals kommer alla människor i äktenskap, som du lyfter fram (i fråga om att vi lever i en brusten värld, och vi alla är förtappade syndare) bete sig som skitstövlar, på ett illa sätt. Då måste tydligheten komma tillbaka, och en referens till spelreglerna göras. Förlåtelse och försoning måste få sin plats och tid – för att Nåden ska kunna bryta igenom och äktenskapet ska kunna fortgå. En kronisk hustrumisshandlare har inte gått in med samma spelregler som sin fru, därför blir äktenskapet ohållbart. Trots detta svåra ämne behöver vi fortfarande ha i anseende det som Skriften säger om skilsmässa och äktenskapet som livslångt förbund.
Sedan anser även jag att Jesus älskar oss och tar emot oss på ett hårt villkorat sätt. Men dessa villkor är villkor av helighet som Han själv har uppfyllt – men våran del i den relationen är totalt och absolut villkorslös. Något annat måste väl antyda att det finns villkor som jag som människa kan fylla upp för att förtjäna min frälsning och Guds mottagande av mig själv? Men det är, som du säger, en annan diskussion 🙂
Tillönskar dig Guds frid Johan! Allt väl! 🙂
GillaGilla
Hej Markus!
Uppskattar verkligen att du är vegan! Det är jag också sedan 26 år tillbaka. Och det av etiska skäl. Vi människor har i relationen till icke-mänskliga djur en relation som är på våra villkor. Vi har makt över dem. Men ändå är det möjligt att älska dem villkorslöst. Hur kommer det sig?
Mitt svar på frågan är att de relationer som vi vanligtvis förknippar med villkorslös kärlek, i ett maktperspektiv är ojämlika. Tänk till exempel på en förälders kärlek till ett nyfött barn. Tänk på den kärlek som går att känna till ett djur. Och den kärlek du beskriver mellan Gud/Jesus och människan. Det kan tyckas vara en paradox. Är inte villkorslös kärlek jämlik? Nej, blir mitt svar. De relationer som upprättas mellan två personer i ett jämlikt förhållande, kan aldrig vara villkorslösa.
När två eller flera personer möts, och där maktfördelningen är jämlik, uppstår en annan dynamik. Här har (som i ditt exempel: äktenskapet) vi ett ömsesidigt kontrakt, då det finns all anledning att ställa villkor och krav på förhållandet. Om den ena parten behandlar den andra illa, eller om tiden gör att de två väljer olika vägar i livet, finns ingen anledning att förbli i en relation som skadar den ena, eller båda parterna. Den mogna och jämlika relationen är aldrig villkorslös. Den kan förändras eller upplösas. Eller vara livet ut.
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGilla
Annie! Tack för din kommentar! Jag uppskattar verkligen din tanke – och tycker den är intressant och spännande.
Jag tycker du sätter fingret på något i fråga om jämlikhet inom äktenskapliga relationer. Jag tycker det är svårt att sätta ord på och definiera i klara termer. Om vi ser till exemplet Jesus så säger Fil 2:6-8 hur Han avstod från att hävda sin jämlikhet med Gud och blev som en tjänare gentemot oss för att till varje pris vinna våra hjärtan.
Värnar vi främst om vår jämlikhet i förhållande till vår partner så är jag rädd att relationen är dödfödd; då man sitter och räknar sitt relationskapital istället för att leva i just villkorslöst utgivande gentemot den andre. Bibeln säger att båda parter i äktenskapet har samma skyldigheter att älska varandra såsom sig själva. Om löftet finns, som det bibliska äktenskapet vittnar om, att ge utan att vänta sig i retur så finns det ingen anledning att sätta påföljande krav och villkor, för att värna om sin jämlikhet med den andre.
Rom 15:7 säger att vi ska ta emot varandra på samma sätt som Kristus mottagit oss. Vi kan aldrig till fullo återgälda Jesus för det oändligt stora offer Han gjorde för våra synders skull – och vi ska inte leva för att försöka det heller. Vi ska leva i utgivande tacksamhet för det goda vi redan har fått, inte för att få det. Samma gäller även äktenskapet. De handlingar av kärlek däri är uttryck av tacksamhet och villkorslöshet; inte för uppbyggande av relationskapital. Äktenskapets definition enligt Skriften har detta som fundament. Det förändras inte, och det upplöses inte. Det varar livet ut.
Guds frid tillönskas dig Annie! 🙂
GillaGilla
Hej Markus!
Du skriver: ”Äktenskapets definition enligt Skriften har detta som fundament. Det förändras inte, och det upplöses inte. Det varar livet ut.” Och jag förstår så väl önskan om att det ska finnas något evigt och något som varar livet ut.
Men världen förändras. Det kan upplevas som farligt, men också hoppingivande.
Människor förändras, värderingar förändras. Att vi i vissheten om det skulle klamra oss fast vid vår önskan om att äktenskapet skulle vara undantaget förändring är ohållbart.
Jag värderar både trohet och kärlek. Men att tro att äktenskapet skulle vara oföränderligt, det är inte realistiskt. Här kommer några ord till dig som jag minns från min läsning av bibeln (GT). Jag tror att avsnittet ändrats i den nya översättningen, och jag vet inte om jag kommer ihåg det ordagrant. Men ändå.
Människan av kvinna född
lever en liten tid och mättas av oro
likt ett blomster växer hon upp
och vissnar ner
Hon flyr undan såsom skuggan
och har intet bestånd
Livsvisdom när den är som bäst.
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGilla
Annie! Hejsan, och tack för din kommentar! 🙂
Jag tror att jag förstår vad du har som grund för din argumentation, och därför når vi nog inte riktigt fram till varandra. Jag ser Bibeln som en outtömlig källa av tidlös, orubblig Sanning, skriven in i en viss tid och kontext som vi som läsare tusentals år efter dess tillkomst har som utmaning att utröna med Guds ledning och exegetisk metod. Likväl som jag kan tro att Plancks konstant har ett oföränderligt värde som definierar hela våran fysiskt gångbara tillvaro för allt mänskligt liv, så kan jag också tro att Skriften som Guds Ord besitter den yttersta sanningen om tillvaron som vi människor ska söka oss till för att lära känna Jesus Kristus genom.
Du säger att världen förändras. Jag kunde inte hålla med mer; det framgår tydligt i en snabb scanning av tillvaron vi lever i nu, jämfört med samma kultur för bara tio år sedan. Men Skriften själv säger (Rom 12:2) att vi inte ska anpassa oss efter denna världen (observera, VI är aktörerna i detta stycke); utan vi ska låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar (observera, GUD är aktören, vi är objekten). Det första stycket vittnar om en mänsklig moralitet där vi gör, strävar, formar, anpassar oss efter en värld som är föränderlig, och vi blir utmattade och orkeslösa av all prestation vi måste upprätthålla. Det andra stycket vittnar om en verklighet där en kärleksfull Gud möter oss i vår brustenhet och förvandlar oss i enighet med den oföränderliga Nåden och Sanningen, baserat på Hans verk och inte våra egna.
I fråga om ditt citerade bibelavsnitt så kommer det från Job 14:1-2. Detta skulle jag inte säga pratar om ett berättigande av människans föränderlighet, utan om människans förgänglighet. Amen – det är visdom – men jag kan inte säga att det styrker ditt argument om uppmuntran till förändring som människa.
Guds frid tillönskar jag dig Annie – tack för diskussionen! 🙂
GillaGilla