På frukten känner man trädet: Lars Enarsons svåra förhållande till sanning

Thomas Arnroth släppte för en vecka sen en bomb när han i en artikel för KIT påpekade att Lars Enarson är Daniel S. “Varför är det en bomb?” tänker du nu eftersom du inte vet vem Daniel S. (eller kanske Lars Enarson) är. Och det är klart att du inte vet vem Daniel S. är. Det är själva poängen. Det var en pseudonym som användes 2014 för att sprida idén att muslimer tänker utföra ett folkmord i Sverige.

Den SD-vänliga bloggen Aletheia återpublicerade Daniel S. text Ett allvarsord om Sverige i fyra delar år 2014, och vi på Hela Pingsten gav en saftig respons. Daniel S. menade att Bibeln var emot mångkultur och att “blanda folk”, att Sverige står vid ruinens brant och att kristna måste stödja SD. Och så var det där med muslimer. Som vi skrev när det begav sig:

”Daniel ger sig in i ett häpnadsväckande resonemang när han med boken Slavery, Terrorism and Islam som enda källa hävdar att ”Det våld som idag utbreder sig i invandrartäta områden i allt fler svenska städer är ingen tillfällighet som beror på arbetslöshet, brist på ungdomsgårdar eller svensk rasism. Utvecklingen följer ett exakt förutsägbart mönster som förekommer och har förekommit genom hela historien där islam utbreder sig.” Detta mönster är, kortfattat, att när ”den muslimska befolkningen” består av 1% av befolkningen skadar de ingen, när ”de” är 5% kräver ”de” ”oproportionerliga rättigheter” som halalkött och huvudbonader, ”När muslimerna uppnått 10% av befolkningen, vilket man har gjort i flera större städer idag i Sverige och Europa, börjar de använda laglöshet och våld för att klaga över sina förhållanden och skapa fruktan genom exempelvis bilbränder, stenkastning och våldtäkter”, när ”de” är 20% bildar ”de” terroristgrupper och bränner kyrkor (”Vi är snart där i Europa!” poängterar Daniel), från 60% utför ”de” sporadiska folkmord, när ”de” är 80% blir det statliga folkmord, och när ”de” är 100% börjar de ”döda varandra av olika orsaker”.

Det här är hets mot folkgrupp. Alla muslimer klumpas ihop och framställs som våldtagande, folkmördande monster, och det enda som hindrar dem från att förstöra och mörda är att de är för få. Det är fullständigt oacceptabelt att Aletheia publicerar denna hatiska smörja. Själva idén att diskriminerade ungdomar i utanförskap skulle vara del av en organiserad konspiration för att utföra folkmord på ickemuslimer är så absurd att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.”

Thomas Arnroth avslöjar inte bara att Lars Enarson var den som författade texten, utan i en kommentar på Facebook anmärker han att Enarson till och med delar ut texten i en broschyr på sin mötesserie i kyrkor inför valet.

Låt oss ta om det där: en kristen predikant har åkt runt inför valet och uppmanat församlingsmedlemmar att rösta på SD därför att han tror att muslimer likt dödsrobotar kommer utföra folkmord så snart de blir tillräckligt många. Det är lika allvarligt som att en predikant åker runt och menar att vi måste utvisa judarna nu för när de blir för många kommer de döda oss.

Påståendet är inte bara islamofobiskt, det är lögnaktigt. Lögner och överdrifter blandat med urusel exeges utgör stommen i Enarsons resonemang. I somras fick han mycket kritik för sin förbönskampanj för att Jimmie Åkesson ska bli statsminister. Inte minst påpekade folk att han ljög och överdrev en hel del i sina videor.

På detta svarade han att bibliska profeter kännetecknas av att “Deras svepande anklagelser, överdrivna påståenden och generaliseringar motsa objektiva fakta.”

Lögn är med andra ord Enarsons uttalade verktyg för att sprida sina idéer. När han glider med sanningen är det inte ett olycksfall i arbetet – det är själva kärnan i arbetet.

Låt oss nu titta på det senaste exemplet på när han gör detta. Så här skrev Enarson i kommentarsfältet här på Hela Pingsten innan valet:

“Nej SD kommer inte att bli tredje största parti. Du har huvudet i sanden och vet uppenbarligen inte vad som pågår bland vanligt folk idag. SD kommer att bli största parti med råge om inget väldigt oförutsett inträffar.”
– Lars Enarson 17 juli 2018,
i kommentarerna till blogginlägget “Varför Lars Enarson har fel”

“… om SD vinner valet, vilket SD definitivt kommer att göra eftersom det inte går att ljuga för folk hur länge som helst”
– Lars Enarson, 17 juli 2018

Enarson hade fel, SD fick 17,8 % av rösterna och är därmed fortsatt Sveriges tredje största parti. I ett mejlutskick försökte Enarson försvara sina tidigare tvärsäkra uttalanden om att SD kommer bli största parti genom att hävda att det förekommit valfusk, och uppmana att vi borde be för ännu mer parlamentariskt kaos genom att framkalla ett troligtvis meningslöst nyval och om “förvirring, oenighet och fortsatta maktstridigheter mellan de sju politiska partierna som vägrar att samarbeta med SD”.

Det är ett farligt sätt att be för överheten, då det explicit är att be att den ska störtas vilket bara skulle ta Sverige ännu närmare den demokratiska avgrund som han och många andra varnar för är på väg att hända i vårt land.

Det värsta är dock att Enarson återigen använder lögner och regelrätt förtal mot så många valarbetare som arbetat under valrörelsen för att få med sig människor. Han tar till alla medel han kan för att beskrivningen ska passa in i hans eget narrativ. Så att hans världsbild där SD är Sveriges största och viktigaste parti slår igenom, trots att det alltså är helt objektivt fel.

Ett av de enklaste sätten att testa en profetia är att se om den stämmer. Slår den inte in, så är den inte från Gud. Och även om visionen att SD skulle bli största parti inte ingår i själva profetian som sådan, så var det detta som Enarsons bönerörelse skulle be för inför valet och hoppas på bönesvar för. När det inte kommer, så börjar han manipulera fakta för att säga att det fortfarande är Guds vilja att det ska ske.

Vi på Hela Pingsten valde en helt annan väg – att helt enkelt vänta och se (“Huruvida SD blir störst, näst störst eller tredje störst får vi väl se den 9 september”, citat av Jakob Romeborn, 17 juli). Inga tvärsäkra uttalanden, inga profetior om hur valet skulle gå, utan bara att låta Gud göra sitt verk och sedan i efterhand bedöma trovärdigheten i Enarsons spekulationer. Nu när resultatet har räknats visar det sig att den mer ödmjuka hållningen segrade, och vi behöver inte jaga bortförklaringar, lögner eller konspirationer för att vända på verkligheten.

Enarson har däremot inga problem att kasta vitt och brett med anklagelserna, och i vissa fall gör han det på ett slugt sätt då han ger uppgifter som är svåra att verifierbara sanningshalten i utan att djupdyka lite mer i källorna.

Ett konsekvent tema är likt Donald Trump att han hittar de källor som passar in, ofta ur rätt suspekta sammanhang, medan traditionell media genomgående kallas för “fake news”. Detta var med redan när vi och Enarson diskuterade här på bloggen i juli, och vi har dessutom fört en mejlkonversation med Enarson om just mediesyn i efterdyningarna av blogginlägget under sommaren.

I mejlutskicket förekommer källor som Nyheter Idag, som drivs väldigt SD-vänligt av tidigare SD:aren Chang Frick, med artikeln om den danske politikern Michael Aastrup Jensens kritik mot det svenska valsystemet. Det är inget fel att de lyfter fram perspektivet – även medier som Aftonbladet och Expressen har snappat upp nyheten – men den tydliga skillnaden är kopplingen man direkt gör till någon form av valfusk. Aastrup Jensens huvudsakliga kritik går ut på att han säger att systemet med röstsedlar inte är demokratiskt och försvårar valhemligheten – men det har ju varit standard under en lång tid i Sverige. Varför kommer denna kritik upp just nu, och varför är det så viktig att trycka på just i det här valet och inte för att kritisera tidigare val (där SD gjort så stora framgångar)? Är det för att SD missgynnas av det och att det därmed inte går hem hos Lars Enarson?

“För första gången har internationella valobservatörer från OSSE i Europa undersökt ett svenskt val. De planerar att lägga fram sin rapport om åtta veckor. Det finns emellertid en risk för att de kommer att göra allt de kan för att försöka rentvå oegentligheterna som begåtts eller åtminstone minimera dem. Vi ska be emot detta och att rättvisa sker”
– Lars Enarson i mejlutskicket efter valet.

Precis som oss menar Lars Enarson att det är bra att saker granskas, såväl profetior som demokratiska val. Skillnaden är att vi kan tackla när granskningarna säger något vi inte gillar, medan Enarson då menar att det är fel på granskarna och att de försöker manipulera granskningen.

Sanningen är att det bara är en part i den här striden som konsekvent ljuger, manipulerar och omtolkar fakta till att passa in i sin personliga “sanning”, och det är Lars Enarson. En slags fake news-teologi. Han och alla i 7/14-bönerörelsen – som i grunden är jättebra: Vi behöver mer bön för vårt land, särskilt i detta ansträngda parlamentariska läge! – är fria att be om vad de vill men han borde göra sig själv en tjänst och vara ärlig med sitt uppsåt, samt kunna ta när ett bönesvar uteblir där han likställer Guds vilja med sin egen vilja för Sverige. Lars Enarson vill se Sverigedemokraterna som Sveriges största parti, därför säger han att Gud vill se Sverigedemokraterna som största parti.

Ett bättre alternativ, som vi också förespråkar här på Hela Pingsten, är att be för alla politiska makthavare i alla läger. Vi ber för både Alliansen och regeringen, både Ulf Kristersson, Stefan Löfven och Jimmie Åkesson. Att de ska agera och leda Sverige efter Guds vilja. Inte att Guds vilja ska formas efter hur vi vill att landet ska styras.

Jakob Romeborn och Micael Grenholm