Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah och Katarina startade för några veckor sedan Jesusfeministpodden där jämställdhet och feminism diskuteras utifrån kristen tro. Här bjuder vi på ett av de första avsnitten som tar sig an Paulus ord i 1 Kor och 1 Tim. Menade han verkligen att kvinnor inte får leda eller ens prata? Eller har vi missat viktiga saker i våra bibelöversättningar?
Prenumerera på Jesusfeministpodden på Soundcloud eller i valfri podd-app nära dig!
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.
Hela Pingsten 
Absolut inte, men ingen kvinna vill göra det han säger.
Bb
GillaGilla
Björn,
”ingen kvinna”?
Nu är det inte lätt?
Vi kan väl försöka förstå vad apostlarna säger i stället för att ge upp så kategoriskt, även om jag förstår känslan.
Vad tror du Petrus menar med det här?:”De underordnade sig sina män, så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre.”
Svara du först så ska jag redovisa min uppsats i saken sedan 🙂
Skojar bara. Jag har enbart börjat fundera på vad Petrus säger att kvinnor ska göra i sammanhanget och undrar vad du vill säga om bibelstället.
GillaGilla
Ulrika!
Jag har skrivit om detta på min blogg:
http://skanebloggaren.blogspot.com/2018/05/den-aktenskapliga-vandringen-jag-skrev.html
Jag har även skrivit om att det inte finns några äktenskapsproblem.
http://skanebloggaren.blogspot.com/2011/11/det-finns-inga-aktenskapsproblem.html
Man kan nog säga att det är lite av uppsatser!
Bb
GillaGilla
Björn,
Jag tror att du har mycket att ta till sig i ämnet.
Bemöter det gärna och det blev även för mig en liten uppsats, snarare än en kommentar.
Nu hoppar vi kanske lite fram och tillbaka i sammanhangen men i det stora hela ska det ju ändå i slutändan hänga ihop och någonstans får man börja.
https://bibelreflektioner.wordpress.com/2018/09/28/svagare-karl/
GillaGilla
Ulrika!
Allting blir fel i ett äktenskap om inte Jesus får vara herre, dvs att paret underordnar sig kungen. Vandringen och livet i äktenskapet är tänkt att vara i och genom Kristus och detta är det samma som att Anden råder och leder det äkta paret.
Det finns ett bibelord i Amos 3 som säger: färdas väl två tillsammans utan att vara överens.
Detta ord anser jag som väldigt viktigt för ett äktenskap då det innebär att i allt paret vill göra, så skall man vara överens. Du vet vad det står i apg, vi och den Helige Anden har kommit överens och så tror jag att det skall vara i äktenskapet. Man gör det man är överens om tillsammans med Anden.
Vad innebär det då i praktiken? Jo, jag kan inte köra mitt race och inte heller min fru. Jag kan inte ex hugga ner häcken om inte min fru vill det och detta ser vi hela tiden i vårt äktenskap.
Gud tillåter inte att jag gör något utanför denna gräns, jag kan alltså inte fatta några beslut utan min frus medgivande.
Nu kan ju detta missförstås och tolkas som att jag, eller min fru måste fråga om lov för att köpa en korv om vi är hungriga och så är det inte, det handlar om lite större saker.
Problemet som jag tror i äktenskapen är just det jag skrivit i min blogg, att Jesus inte får vara herre, utan båda vill vara sina egna herrar vilket är helt mot Guds tanke.
Jag läste det du skrivit på din blogg och jag tror att Gud inte vill att någon skall vara stark i sig själv, utan just svaga kärl som är beroende av Gud själv.
Bb
GillaGilla
Björn.
”och jag tror att Gud inte vill att någon skall vara stark i sig själv, utan just svaga kärl som är beroende av Gud själv.”
Det tror jag också. Ett svagare kärl är svagare i jämförelse med ett svagt kärl och inte med ett starkt. (”Svag, svagare, svagast”)
Bibeln är full av bibelcitat från tex Moses, David och Paulus som uttrycker sin svaghet och vänder sig till Gud med den.
GillaGilla
I podden talas om ett tecken i 1 Kor 14:36 som skulle betyda ”what?!” eller något motsvarande. Vilket tecken är det som åsyftas? Det enda jag kan se är Ἢ/ἢ, men det betyder ju ”Eller”/”eller”.
GillaGilla
Precis. Recovering biblical manhood and womanhood diskuterar den här (miss)tolkningen av artikeln ἢ på sidorna 149-151. Det grundar sig på ett missförstånd av Thayer’s grekiska ordbok. Partikeln förstärker föregående mening, inte förkastar.
GillaGilla
Intressant. Då förstår jag bättre varifrån idén om att ἢ skulle betyda att man tar avstånd ifrån det föregående kommer. Det är ju annars ett ganska vanligt ord i NT och jag har aldrig stött på den tolkningen förut.
Man kan läsa Thayer’s definitioner av ordet här:
https://biblehub.com/greek/2228.htm
GillaGilla
Hej Anders och Elias!
Ni hänvisar här till en bok som getts ut via John Pipers ministry Desiring God. Jag skulle tro att den nya vågen av kristna män i Sverige som anser att kvinnor inte ska leda är till rätt stor grad influerade av Piper. Han anser att kvinnor inte ens ska undervisa på högskolor: https://www.desiringgod.org/interviews/is-there-a-place-for-female-professors-at-seminary Det finns enorma problem både med Pipers bibelläsning och hans logik: han menar att det inte är något fel på kvinnors kompetens eller intelligens, men de ska vare sig vara pastorer eller lärare på högskolor. Men om det inte är något fel på deras kompetens, varför inte använda deras gåvor? Om Heidi Baker är en fantastisk missionär som fört tusentals till tro på Herren, varför skulle det vara fel att hon är en ledare?
Ett försvar för att Paulus använder ἢ för att markera avstånd finns bland annat i boken Women and Worship at Corinth: Paul’s Rhetorical Arguments in 1 Corinthians
Är er hållning att 1 Kor 14 innebär att kvinnor inte ska undervisa idag? Om ja, varför skulle Gud anse det?
GillaGilla
Hej Micael,
En fråga är också vilken ände man ska börja i.
För mig är det naturligt att börja med premisserna och sedan komma till slutsatsen; eller att börja med exegetiken i detta fall. Annars finns det en risk för ett skyttegravskrig med låsta positioner, istället för att man tillsammans går till texten.
Frågan blir därför 1) om Paulus förbjuder kvinnor att tala i vissa sammanhang och 2) med vilken motivering han i så fall gör det. Om vi är eniga om dessa två punkter så kan vi säkert också enas om slutsatserna.
Frågan om huruvida Paulus förbjuder kvinnor att undervisa beror bland annat på användningen av ἢ. Ger Lucy Peppiatt något otvetydigt exempel på när ἢ används för att ta avstånd från det föregående påståendet i sin bok ”Women and Worship at Corinth”?
GillaGilla
Frid! Jag är tyvärr inte intresserad av att diskutera det här ämnet i det här forumet just nu. Men det behöver ingen sörja, för Recovering Biblical Manhood and Womanhood säger det hela mycket bättre än vad jag kan. Författarna (John Piper med flera andra) besvarar frågeställningarna på ett för mig väldigt tillfredsställande sätt.
För övrigt tycker jag att bara ordet ”problemtexter” i sig är ett avslöjande faktum om den hållning som presenteras av podden.
(Jag är samma Elias Nyström, men nu är jag visst inloggad via WordPress och inte Twitter.)
GillaGilla
Konsensus vill gärna landa i frågan ”Varför skulle en annan (annans om hon är gift) kvinna vara huvudledare för ens man när man själv, som mannens närmaste kvinna, inte ska vara huvud för honom? För mig är en fungerande församling ett större sammanhang av en fungerande familj. Samma ordning i större format. I en kärleksfull församling där båda könen respekteras för de som de är fungerar detta per automatik. Inte så att det aldrig uppstår konflikter men i kärlek löser man dem. Eller som Björn uttryckte det ”Det finns inga äktenskapsproblem.” Som kvinna kan jag tycka att det är väldigt förspänt att komma så nära toppen man kan komma utan att behöva ha huvudansvaret. Det är så förspänt att man ofta frestas att börja utnyttja situationen och börja tramsa i stället för att inse privilegiet att få tjäna sitt huvud. Ibland har man läst om mindre församlingar i landsbygden där det saknas män. Då har äldre kvinnor fått ta huvudledningen, så det finns säkert tillfällen då nöden inte har någon lag men riktigt bra blir det ju inte i en sådan församling ur ett helhetsperspektiv. Tror att kvinnor kan ha ledningsfunktioner i grupper i församlingen men det yttersta ansvaret tror jag ska vara hos en man i linje med det ovan sagda. Ett äldsteråd kan ha nytta av en kvinnlig medlem för råd ur ett kvinnoperspektiv men tar kvinnorna över på ett sådant sätt att de sätter sig över männen tror jag man bryter mot det som jag tolkar som ett av Paulus budskap i ”kvinnan ska tiga.” Om det skulle vara en man i ledningen som inte är kärleksfull på något sätt, han kanske inte respekterar båda könen eller inte älskar sanningen , då behöver varken männen eller kvinnorna i församlingen följa denne.
GillaGilla