Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. – Jesus (Matt 10:28)
I min församling Mosaik har vi varje vecka ett ”gå ut, kom in”-möte på tisdagar. Vi samlas på centralstationen, bjuder förbipasserande på fika och berättar om Jesus, och sen går vi in för att be och läsa Bibeln.
Igår var en synnerligen bra kväll, vi fick långa, goda samtal på gatan med judar, muslimer och ateister, och sen hade vi ett fantastiskt givande bibelstudium om Gudsfruktan vs människofruktan.
Jesus är tydlig ovan med att vi ska frukta Gud, han kan till skillnad från människor förgöra vår själ och är därmed inte någon att bråka med. Innebär det att vi ska vara rädd för honom? Och är det verkligen en hållbar grund att bygga en kärleksfull relation på?
Faktum är att rädsla och kärlek är motsatser enligt Johannes:
”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” (1 Joh 4:18).
På Bibelstudiet uppmärksammade vi hur många gånger uttrycket ”var inte rädd” återkommer i Nya Testamentet (se exempelvis Matt 1:20, 14:27, 28:5, Luk 1:13, 8:50, 12:32). Budskapet att människor inte behöver vara rädda för änglar, Jesus eller Gud hamras verkligen hem där. Hur går det ihop med Gudsfruktan?
Tja, kanske är den bibliska innebörden av ”fruktan” bredare än skräck och rädsla. Sarah, min fru och medpastor, påpekade att Psaltaren 2:11 säger: ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan!” Glädje och fruktan går hand i hand i den bibliska föreställningsvärlden.
Vissa löser paradoxen med att tänka sig att det är vårt syndiga, köttsliga jag som fruktar Gud och vårt pånyttfödda jag som renas från all rädsla av hans kärlek. Jag tänker snarare att den bibliska förståelsen av Gudsfruktan har mer att göra med respekt och förundran än med skräck.
Inte för att Gud omöjligen är något man kan vara rädd för:
”Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebr 6:30-31).
Tanken på en enormt mäktig varelse som fullständigt kan krossa mig, om han vill, lär få benen att skaka på ens den tuffaste samuraj.
Lyckligtvis är Gud god, och för någon som känner honom och tryggt kan vila i att ingen fördömelse finns i Kristus (Rom 8:1) blir detta mer en form av svindel än faktisk rädsla, tänker jag.
Och som Jesus påpekar i Matt 10:28 innebär det också att vi har noll anledning att vara rädda för människor. De kan med sina fjuttiga metoder bara döda vår kropp på sin höjd.
Vilka blåmesar.
Vi har Gud på vår sida, och därför kan vi frimodigt sprida hans evangelium, stå upp för de förtryckta och ickevåldsligt förändra världen i hans kraft utan att behöva oroa oss för morgondagen.
Hela Pingsten 
Jag tänker på Narnia, Häxan och Lejonet, när Herr och Fru Bäver berättar om vem Aslan är för barnen – att han är ett väldigt lejon.
Lite fritt citerat ur minnet:
Lucy frågar ”är han ofarlig?”
Herr bäver blir lite upprörd. ”Ofarlig! Skulle Alsan vara ofarlig! Ett jättestort lejon! Nej.
Men han är god.”
Aslan är inget tamlejon utan ett stort vilt lejon som rent tekniskt skulle kunna slita barnen i stycken. Men han är god och offrar sig själv för Edmund trots att han gjort fel och överlåtit sig till den onda häxan. Jag tycker C S Lewis beskriver Guds karaktär väldigt bra på det sättet.
Vi får närma oss en oerhört mäktig men God Gud. Vi behöver inte vara rädda, men nog är det en svindlande upplevelse 🙂
Tack för ett bra inlägg!
GillaGilla
Det finns en lite annan betydelse för ordet ”frukta” än rädsla, och det är orden dyrka/lyda/tillbe, och används dessa synonymer till ordet ”frukta” i bibliska sammanhang, så brukar man oftare träffa rätt i förståelsen.
Personligen brukar jag ersätta ordet ”frukta” med ”älska”
GillaGilla
Hej!
Typiskt Ad hoc argumentation. Ni försöker att i efterhand få ihop det.
Inte lätt. att tro på den guden.
Vad är det för fel på blåmesar?
Annie Svensson
GillaGilla
Hej Annie! Vad menar du med ”i efterhand”? Samma författare som skriver att vi ska frukta Gud kan också skriva att vi inte ska vara rädda. Menar du att författaren var en idiot som inte vet vad ord betyder, eller kan det vara möjligt att våra nutida ord har annan klang och betydelse än ord hade för 2000 år sen?
Allt gott!
GillaGilla
Hej Micael!
Vad jag menar är att det går att hitta pecis vad man vill i Bibeln. Givetvis har våra ord en annan innebörd än då. Detta skrevs i en annan tid och en annan kontext än nu. Och jag håller med om att 1 är mycket bättre än 2. Så varför inte bara välja det som är bra?
”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” (1 Joh 4:18).
”Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebr 6:30-31).
Tror du att Bibeln är Guds ord, och att dessa ord aldrig kan förändras? Om du ser det så, är nog tolkning utifrån dagens kontext den enda möjligheten att kunna visa på Guds godhet.
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGilla
Hej Annie,
Ja, tänk vad fantastisk bibeln är, där man kan hitta precis vad man vill. Gud talar till oss genom bibeln, men låter oss inte förstå allt vi läser förrän Gud öppnar våra ögon/sinne.
Finns tydligen någon I USA som innehar en bibel som genererar olja (se länken):
Jag, som vetenskapsman, kan absolut inte förklara hur detta är möjligt. Kan du förklara detta fenomen Annie?
GillaGilla