Det allra roligaste med att skriva bok är enligt mig inte själva skrivandet, planerandet eller ens releasen. Nej, det roligaste är de stimulerande samtal och diskussioner som boken förhoppningsvis genererar. Läraren Thomas Illman i Åbo har skrivit en kommentar till Dokumenterade mirakler där han rekommenderar boken men också för fram kritik av den.
Jag uppskattar hans feedback otroligt mycket, och känner att den ger mig anledning att förtydliga några saker. Framför allt vill jag kommentera William Nolens bok Healing: A Doctor in Search of a Miracle som Illman menar placerar stora frågetecken kring mirakelpåståenden. Illman har också en del andra invändningar som jag möjligtvis kommer tillbaka till i framtida blogginlägg.
Läkaren William Nolen granskade påstådda helanden på Kathryn Kuhlmans väckelsemöte i Philadelphia 1967. Han fann inte att någon av de 23 personerna (nedan kallade ”patienterna” även om Nolen själv inte vårdade dem) blev mirakulöst friska, och Illman tycker det är anmärkningsvärt att jag inte bemöter detta påstående utan enbart hänvisar till andra läkare såsom Richard Caddorph som intygar att oförklarliga tillfrisknanden skedde på Kuhlmans möten.
Illman tycker att även detta ger bilden av att helanden ”är mycket sällsynta” och att en ateistisk kritiker av min bok skulle på goda grunder hävda att om de fall jag har sammanställt utsattes för en granskning likt Nolens skulle det kunna få samma resultat, ”dvs att det ändå inte var fråga om äkta mirakel”.
Här behöver flera saker förtydligas. Något jag inte betonade tillräckligt i boken är att Nolen avfärdar de flesta av dessa tillfrisknanden som psykosomatiska baserat helt på sin egen tolkning. Det är alltså inte en bedömning från patienternas egna läkare, utan det är Nolen som granskar ett tillfrisknande som skedde i omedelbar anslutning till bön, och hävdar att de alla orsakades av psykets kraft – inklusive försvunnen synnedsättning!
Craig Keener skriver:
”He therefore dismisses cures of such conditions as potentially psychosomatic, although many other observers would be less inclined to dismiss some of them (such as loss of sight) so readily. Since only one of the six cancer cures on the list would talk with him, he dismissed the other cures, and he observed that the person who did agree to talk with him was healed of prostrate cancer, which may have simply been cured by prior medical treatment or by a spontaneous remission. (Given his verdict, the person who talked to him may have wished that, like the others, he had refused to discuss the case with Nolen).” – Keener, Miracles, s. 465.
Det är alltså inte så, som vissa har fått för sig, att Nolen kunde visa hur ingen av dessa 23 blivit friska. Nej, det han gjorde var att beskriva alla tillfrisknanden som naturligt orsakade även om han inte hade studerat dem. Nolens metodologi hade förmodligen blivit underkänd om han skrev en uppsats istället för en bok (Keener, s. 466). Medan Casdorph presenterar röntgenplåtar, läkaranteckningar och journalutdrag samt fullständiga namn och bilder på dem som blivit friska, ger Nolen oss inget av detta (Candy Gunther Brown, Testing Prayer, s. 109). Ingen kunde kontrollera om Nolens bedömningar var korrekta, för ingen vet vilka patienter han undersökte.
Bilden av att Nolen effektivt visar att inga av dessa 23 fall var äkta mirakler är alltså väldigt överdriven. I själva verket erkänner Nolen att de flesta av dem blev friska, men han skyller det på dolda psykosomatiska funktioner i hjärnan snarare än Gud. Jag tycker det är rätt uppenbart att Nolen har bestämt sig för att naturalismen är sann och anpassar observationerna efter det. Det som är riktigt alarmerande är att han utgår från att de som inte vill prata med honom inte har blivit friska. Det är som att jag skulle göra en studie av vilka partier folk röstar på, och beskriver alla som inte ville prata med mig som anhängare av Kommunistiska partiet.
Och även om Nolen hade presenterat ordentliga bevis för att ingen av dem som hävdade sig bli friska faktiskt blev det – vilket alltså är långt ifrån vad som faktiskt hände – så skulle det varken bevisa att mirakler inte sker eller att de är sällsynta, helt enkelt för att urvalet är för litet och för att misstolkade helanden och genuina helanden kan existera i samma värld.
Illman tänker sig som sagt att en ”oberoende granskning” likt Nolens skulle kunna avslöja de tillfrisknanden jag har i Dokumenterade mirakler som naturliga, vilket han menar gör att mitt mirakelargument för Guds existens är mycket svagare än andra apologetiska argument. Det funkar dock inte med Nolens metod – dvs att avfärda patienter som inte vill delta som icke-friska och de som blivit friska som resultatet av psykosomatiska fenomen oavsett om sådana effekter tidigare har observerats eller ej.
Däremot är det förstås möjligt att någon med bättre metodik granskar mina fall och finner dem alla ha naturliga orsaker. Då skulle dock ord stå mot ord, i och med att mina fall redan bygger på läkares bedömningar och har därtill granskats av andra läkare innan boken publicerades.
Dessutom bygger mitt mirakelargument, som är filosofiskt, på premissen att det finns många VOTEB. Även om jag backar upp det med flera konkreta fall är det bara ett litet urval av den mängd VOTEB som finns där ute, och för att någon ska vederlägga den premissen behöver man inte bara motbevisa exemplen som finns i min bok utan även de tusentals VOTEB som exempelvis katolska kyrkan har dokumenterat, eller de hundratusentals som amerikanska läkare har rapporterat om.
Återigen, det är teoretiskt möjligt att lyckas med det. Men det är inte sannolikt att hundratusentals läkare har gjort fel. Därmed är det inte särskilt sannolikt att någon kan vederlägga mirakelargumentet på den punkten.
Hela Pingsten 
Din kritik av Nolens bok sker med hänvisningar till vad Craig Keener och Candy Gunther Brown skrivit om boken. Jag skulle vilja veta vad du själv fick för intryck när du läste Nolens bok?
GillaGilla
Personen på bilden är inte Nolen, utan pratshowvärden Johnny Carson… eller så är de förvillande lika!
GillaGilla
Läser just nu i en bok som heter ”helandets kraft” av John Wimber. Inledningsvis citerar Wimber en bibelvers och leder läsaren in i en tro att versen handlar om att vårt mål är att förbli kroppsligt friska i detta livet. Läser man hela kapitlet i bibeln som ”Wimbers vers” står i , ser man att löftet som versen ger avser det eviga livet som följer efter detta liv för den som tror på Jesus. Det är nog ganska vanligt nu för tiden att man blandar ihop vad som lovas för evigheten och vad som lovas för nuet.
Jag vill tro att Wimber är en människa som känner medlidande med människor och givetvis ska vi be för sjuka och för varandra. Men låt det ”stanna där” för detta livet och minns att vi uppstår med Herren Jesus Kristus först vid uppståndelsens dag och det är där och då lidandet i alla dess former tar slut. Det är den segern 1 Kor 15 handlar om. Inte att vi vunnit en sådan seger i det här livet.
Jesus läker oss på olika sätt här och nu ja, men inte totalt. Varför han väljer som han gör i bönesvaren kan vi inte få veta.Hur ska vi få uppståndelsens dag om alla skulle vara odödliga och uppstå idag? Uppståndelsens dag och den helt nya uppståndelsekroppen som vi får vid en specifik tidpunkt kan man läsa om i detta kapitel. (1 Kor 15)
Klart vi ska be även för våra fysiska kroppar (alla våra önskningar får vi lyfta fram i bönen) men det som vi ska vara rädda om är främst själen, det är den som frälses. Själen kan beskrivas som ”den kraft som gör ett kroppsligt väsen levande.” Den kraften får vi av livgivaren Jesus när vi lever i tron, relationen med honom. Läser och följer hans ord osv. Nu vi ”50-strecket” börjar ju kroppen säcka ihop på sina håll men jag vill tro att jag blivit mindre olydig mot honom som livet ger. Det ger hopp om att fungera bättre i evighetens boning. Han är ingen auktoritär Gud. Bara Pappa med stort P, som vill och vet vårt bästa.
Men Jesus och apostlarna väckte ju upp döda, gjorde människor oblinda, botade spetälska frågar du? Ja, det stämmer, det gjorde de. Som ett sätt att visa på det rike som brutit in med Herren Jesu återkomst till de sina och världen. För att visa på att det var Herren som kom och Herren som ska komma. Med apostlarnas död (!) ebbade denna ”väckelsetid” och ”upplysningstid” om att det var Herren som var hos ut. Varför? Jo, det var bevisat och klart att det var Frälsaren som kommit. Han dog och uppstod för oss. Alla under som skedde var för att bevisa vem Herren var och är. Vi kan läsa om det i bibeln och i tron på det som står där och på ordets ägare, vår Herre Jesus Kristus. Lita på (tro på) att vi får uppstå så som han uppstod, när uppståndelsens dag kommer. Det är den slutsegern vi väntar på.
GillaGilla
Hej Ulrika! Roligt att du läser Wimber! Jag har tre frågor till dig:
Har du någon bibelvers som visar att det enda undren i NT syftade till var att visa att Jesus är Frälsaren? Skedde de också inte för att exempelvis Jesus hade medlidande med sjuka?
Har du en enda (1) bibelvers som visar att något överhuvudtaget ”ebbar ut” i samband med apostlarnas död?
Allt gott!
GillaGilla
Hej Micael,
Vad gott att få samtala om detta
”Har detta skett?”
I länken du ger berättas om människor som blivit friska från sjukdomar. Det är inte min mening att ge intryck av att Gud inte botar sjuka. Gud botar sjukdomar liksom han ibland väljer att inte göra det. Trots allt dör vi alla en gång i detta livet och de flesta i någon form av ålderssjukdom. När Gud botar en sjuk i detta livet tolkar jag det som att han genom sin gränslösa nåd vill förlänga livet för den människan just då. Har personligen upplevt både sjukdomsläkande och att inte bli läkt.
”Har du någon bibelvers som visar att det enda undren i NT syftade till var att visa att Jesus är Frälsaren? Skedde de också inte för att exempelvis Jesus hade medlidande med sjuka?”
Jag tror att vi kan vara på väg att tala förbi varandra. En anledning till det är att undrens och tecknens plats är bredare och djupare än vad man ofta talar om och det är lite svårt att ge en heltäckande bild av detta, speciellt via små texter i en blogg. Hur beskriver man den upplevelse som en människa får när hon upplever att Gud griper in i hennes liv på något vis? Det kan handla om att bli av med ett missbruk, trolöshet, ensamhet, sjukdom och många saker som hållit henne fången på något sätt. Allt som Herren befriar oss ifrån som vi inte själva kunnat skapa fram är hans verk. Jordens skapelse är hans under. Din , min och allas tro på Honom här är hans under. Och vad leder Guds under till? Jo, tro på Honom och äran till Honom. Man skulle kunna säga att om Jesus är Kristus och av kärlek utgavs för världen – hur skulle något under han gjorde kunna vara gjort utan kärlek och medlidande? Hur skulle då något under kunna ha ett annat syfte än att visa vem Han är? En diskussion om ifall Jesus gjorde under av medlidande eller inte flyttar blicken från vem Han är – av kärlek Guds försoningslamm – och vad det betyder till något annat. Vi börjar se mer på människor och vår egen uppfattning om dem och öppnar kanske omedvetet för ett ifrågasättande av Jesu motiv. Varför helade Han inte alltid alla Han såg? Saknade han medlidande? Om Jesus är sann Gud bör vi lita på honom, hans vishet, kunskap och beslut.
”Har du en enda (1) bibelvers som visar att något överhuvudtaget ”ebbar ut” i samband med apostlarnas död?”
Det är mer en helhetsbild som vuxit fram genom åren då jag läst bibeln och samtidigt checkat det som står där med verkligheten. Guds sanning stämmer ju med den verklighet vi ser omkring oss. Ett bibelställe som jag brukar återkomma till för att förstå att de tolv apostlarna var speciellt utvalda är det tillfälle då Judas skulle ersättas. Då är behörighetskravet för att få ersätta Judas följande : ”Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse.” (Apg 1:21-22). Således kan man säga att när de som uppfyllde dessa behörighetskrav dött fanns det inte några kandidater till en sådan post. Dock skulle ju Judas ersättas så kort tid efter att Jesus dött och uppstått att det fanns gott om kandidater vid den tidpunkten.
Att pröva någons budskap är allas uppdrag och man kan gå olika tillväga när man gör det. Personligen väljer jag att läsa det bibelcitat som ofta inleder en bok, sedan läsa bibelcitatets hela sammanhang i bibeln för att ha en oberoende bild innan jag tar del av författarens text.
GillaGilla