Nytt avsnitt av Jesusfolket! Micael samtalar med Lars Gunther om skällsorden ”liberalteolog” och ”fundamentalist”. Varför kopplas de samman med vänster-högerskalan? Vad gör att ingen vill använda dessa ord om sig själva? Och varför motsatte sig gamla tiders liberalteologer demokrati och mänskliga rättigheter?
Ladda ner MP3-filen av avsnittet här.
Artikel av Lars om hur forna tiders liberalteologer var höger och fundamentalisterna var vänster.
Del 2 av samtalet kommer nästa vecka!
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill att vi ska komma och prata i din församling, bjud in oss!
Hela Pingsten 
Micael, många människor mår dåligt i sitt inre, både i Sverige och i andra länder. Självkänslan ör mycket låg hos många människor. Folk oroar sig över allt och inget. Många befinner sig i ett ständigt brus och dem hittar inte ut. Dem försöker med att gå på gym och gå på Yogakurser.
Dem letar efter Gud, men dem förstår inte vad dem letar efter, eftersom ingen har talat om för dem vad/vem Gud är.
Micael, människor behöver Jesus Kristus i sina liv, och inte vetskapen om dem är liberalteologer eller fundamentalister
Mänskligheten behöver möta Jesu lärjungar
GillaGilla
Kommenterar för att hålla mig informerad om något mer sägs här.
GillaGilla
Intressanta program, ni skall ha en eloge för att ni försöker bringa lite reda begrepp som oftast används som skällsord snarare än sakliga beskrivningar.
Intressant att tidigare generationers liberalteologi ofta kunde kombineras med en konservativ politisk hållning. Egentligen är det rätt logiskt: Man vill ha en kristendom som inte utmanar de besuttna klassernas livsstil eller ekonomiska standard.
Jag tror det finns en fara i att många som befinner sig åt det konservativa hållet i teologisk inom kristendeomen glider in i ett populistiskt tänkande – man blir ”hardliners” när det gäller muslimer eller hbtq-personer, men mer tolerant när det gäller ”medelsvenssons” synder.
Själva kärnan i den (höger)polulistiska världsbilden är ju att ”medelsvensson” inte skall behöva offra något av sin bekvämlighet, vare sig om det sker för att rädda miljön eller för att hjälpa människor på flykt. I populisternas retorik är det alltid ”de som inte är som vi” – vare sig det handlar om invandrare, tiggare, etniska eller andra minoriteter, journalister, etablerade politiker, EU, eller vilka det nu kan röra sig om – som får ta skulden för problemen i samhället. Jag har mer och mer börjat känna att detta är något som skaver mot min kristna tro.
GillaGilla
Kan du inte berätta varför vi har problem i samhället? Är det medelsvenssons fel? Vad innebär det att rädda miljön? Ur ett kristet perspektiv?
GillaGilla
Materialism, gudlöshet, sexuell omorall och familjeupplösning är exempel på uttryck för ”svenska värderingar”. Hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, små barn slits från sina mödrar och tvingas i praktiken in i samhällets barnpassningsinrättningar, endast en spillra av svenskarna håller fast vid den traditionella kristna sexualmoralen (den har övergivits även av många kyrkor), uppenbart omoraliska brancher som nätkasinon kan skörda jättevinster. Allt sådant drar till sig guds vrede.
Jag tycker man skall undvika att gör teologi av specifika politiska ställningstaganden. Men om man kan skönja ett tydligt mönster hos någon – även sådana som kallar sig kristna – att man ogärna stöter sig mot genomsnittssvenskens värderingar eller livsstil – då kan man absolut fråga sig vilka ens grundläggande drivkrafter är. Vill man predika hela Guds Ord i all dess skärpa? Det är en sak att predika sådant som åsiktseliten blir upprörd av, det är en annan sak att predika sådant som de stora massorna ogillar.
Om vi tittar på amerikanska evangelikaler så har vi flera exempel på obibliska skilsmässor och omgiften, som dock inte tycks hindra dem från att fortsätta verka. Många som dundrar mot enkönade äktenskap (som är en synd), tycks ha missat att Bibeln även lär att skilsmässa och omgifte – utan giltigt bibliskt skäl – är en synd. Jag såg någon intervju med Paula White, som är inne på sitt tredje äktenskap, och fick frågan om det kristna i detta. Det som jag reagerade på är hur lätt hon verkade vifta bort sina egna synder, samtidigt som hon intagit en rätt hård profil i andra frågor.
I många svenska frikyrkiga kretsar väcker homosexualitet – och i viss mån aborter – upp starka känslor. Samtidigt har man ändrat sig i en rad andra frågor, utan att det väckt någon nämnvärd debatt. Skilsmässor och omgifter förekommer, och olika former av otukt accepteras i praktiken, då man har upphört att praktisera församlingstukt. En hypotes som jag funderat över är att det helt enkelt är lättare att hålla en ”hård” linje i frågor som främst drabbar en liten minoritet (som hbtq-personer), än sådant som riktar sig mot majoritetsbefolkningen – och då inkluderat många församlingsmedlemmar.
GillaGilla