Ickevåld är dubbelt så effektivt som våld

Vi lever i en våldsam värld. Spänningarna mellan USA och Iran är skyhöga. Kriget i Syrien pågår fortfarande. Konflikterna i Yemen, DR Kongo och Centralafrikanska Republiken får inte ens rubriker längre. De flesta år det senaste decenniet har världen blivit mindre fredlig.

I respons till sådan våldsamhet är det många som tänker att lösningen är mer våldsamhet. Vi behöver upprusta och bepansra oss så att vi skrämmer de hotfulla Andra som vill oss illa.

Vi som i likhet med de flesta kristna de första 300 åren menar att Jesu ord om att älska sina fiender och vända andra kinden till innebär att vi inte ska använda våld, anklagas ofta för att vara naiva. Ja, vissa har till och med hävdat att kristen pacifism är ondskefull! Visst låter det fint att inte vilja döda någon, men om man aldrig kan tänka sig att använda våld blir följderna katastrofala.

Krig och våld utmålas ofta som ett nödvändigt ont, en sista utväg som vi tyvärr måste använda för att stoppa auktoritära, massdödande regimer.

Varför tänker ickepacifister så här? Många känner nog intuitivt att det verkar stämma. Kristna ickepacifister argumenterar förstås för att det är förenligt med Bibeln, men det är svårt att hävda att tanken om våldets nödvändighet och effektivitet kontra ickevåld är hämtad från Bibeln.

Krigen i GT motiveras närmast aldrig med att de är ett nödvändigt ont eller sker i försvar, snarare beskrivs de som ett utövande av Guds dom och försöken att mönstra i försvarssyfte beskrivs som en allvarlig synd (2 Sam 24:1-10). I Nya Testamentet lyser tanken om våld som ett nödvändigt ont med sin frånvaro, snarare uppmanas lärjungar att besegra det onda med det goda och göra gott gentemot sina fiender (Rom 12:19-21).

När Augustinus på 400-talet formulerade läran om rättfärdiga krig hämtade han därför inte sina kriterier på vad som är acceptabla försvarskrig från Bibeln, utan från hedningen Cicero.

Finns det då modern forskning som backar upp intuitionen att våld är ett nödvändigt ont för att stoppa saker som folkmord och förtryckande diktaturer? Jag har som några av er vet pluggat freds- och konfliktstudier på Uppsala Universitet, som är ett av världens ledande säten för fredsforskning. Och där upptäckte jag något väldigt spännande.

Många fredsforskare är idag övertygade om att ickevåld är mer effektivt än våld.

En inflytelserik studie av konfliktforskarna Erica Chenoweth och Maria Stephan från 2012 visade att ickevåldsrörelser är dubbelt så effektiva som våldsamma rörelser på att uppnå sina mål. Den går att läsa om i större detalj i boken Why Civil Resistance Works. De samlade ihop data från över 300 proteströrelser mellan 1900 och 2016. 53 % av ickevåldsrörelserna lyckades uppnå sitt mål, oftast regimskifte, inom ett år, jämfört med 26 % av våldsrörelserna.

Av de 25 största rörelserna som de studerade var 20 ickevåldsliga, och 14 av dem uppnådde sina mål. Om ickevåldsrörelserna omfattade minst 3,5 % av befolkningen lyckades de alltid med sitt mål. Alltid. Chenoweth kallar detta för ”3,5-regeln”.

Denna studie var banbrytande, ingen hade jämfört våldsamma och ickevåldsliga metoders resultat på ett så omfattande sätt tidigare. 2018 publicerade Chenoweth en ny studie tillsammans med Evan Perkoski som undersökte hur väl ickevåld jämfört med våld motverkade massdödande, när regimer dödar 1000 personer eller fler. De fann att ickevåldsrörelser var fem gånger mer effektiva än våldsrörelser på att undvika detta.

Vad är orsakerna till ickevåldets effektivitet? Chenoweth anger flera skäl. Ickevåld är generellt billigare och kan lätt rekrytera många fler, det finns större variation av ickevåldsmetoder än våldsmetoder, det är psykologiskt svårare för regimtrogna att skada eller döda ickevåldspraktikanter än beväpnade rebeller, och det är lättare för regimtrogna att byta sida och förena sig med ickevåldsprotester och -sabotage.

Chenoweths arbete har gjort stora avtryck på freds- och konfliktforskning i stort. Även ickepacifister som James Pattison och Ed Cairns har fått en större respekt för ickevåldsmetoder och varnat för att alltför snabbt ta till våld.

Notera att Chenoweths forskning inte säger att ickevåld leder till garanterad framgång. Däremot är det mer sannolikt att man lyckas med ickevåld än med våld. Även i länder där ickevåldskampanjer misslyckats har man varit tio gånger mer benägna att övergå till demokrati inom en femårsperiod jämfört med om man protesterade med våld.

Även om man inte kan garantera att ickevåld lyckas kan man inte heller garantera att våld lyckas. Det ”nödvändiga” i våldet som ”nödvändigt ont” är svårt att bevisa vetenskapligt.

Frågan är då om det inte är bättre att satsa tid, pengar och människoliv på kampanjer mot förtryck som inte involverar att spränga, bränna, genomborra och skjuta huvudet av människor som är skapade till Guds avbild?