”Bokstavstrogen” fundamentalism var inte problemet i Knutby

Jag var bara tolv år när Knutbymorden skedde, och fick intrycket att när Helge Fossmo dömdes så var historien över.

Men det var den verkligen inte.

Filadelfiaförsamlingen i Knutby har fortsatt vara en sekt i många år, där apokalyptisk slutenhet vävs samman med övergrepp och maktmissbruk.

Jag är så tacksam att Korskyrkan Uppsala lyckades nå medlemmar i församlingen och bidra till att sekterismen lades ned. Sånt här är fullständigt livsfarligt.

Peter Halldorf skriver på Dagens debattsida om att den fundamentalism som präglade Knutby finns på fler håll i den pingstkarismatiska rörelsen, och applåderas ibland på exempelvis pastorskonferenser:

Den fundamentalistiska läsningen av Bibeln fortsätter att vinna gehör därför att den erbjuder svar på människors livsproblem. Det har med rätta sagts att denna läsning av Bibeln inbjuder, outtalat, till ett tankens självmord. Det är därför den är så farlig. I Knutby drevs konsekvenserna av detta bibelbruk till sin dödliga spets. Från den rörelse som avlade Knutby förväntar sig många mer än avståndstaganden. Det oroar att markeringen mot den fundamentalistiska läsningen av Bibeln, som i dag finns på fler håll än Knutby, inte är mer resolut.

Jag håller med honom till ungefär till 50 procent.

Ja, Knutby präglades av en svartvit världsbild, och problemen som ledde till sekterismen finns även på andra håll i frikyrkligheten – i synnerhet där man föraktar teologisk utbildning och reflektion.

Men Halldorf beskriver Knutbys fundamentalism som ”bokstavstrogen” och söker härleda sektbeteendet till att läsa Biblen bokstavligen.

Bibeln säger dock inte bokstavligen att Åsa Waldau är Kristi brud, eller att Jesus ska komma tillbaka till Knutby i Uppland, eller att pastorer utövar andliga strider genom att ha sex med vem de vill, eller att Gud vill att Helge Fossmos hustru ska dödas.

Den roll Bibeln har spelat i att utmejsla denna destruktiva, förvirrade teologi har snarare varit allegorisk, dvs. bildlig, utifrån en tradition av att pastorn har den rätta tolkningen som alla ska underordna sig. Den bygger mer på påstådda uppenbarelser än på exegetiska utläggningar.

Problemet som jag ser det är inte huruvida man läser vissa passager bokstavligen eller bildligen. Problemet är ledarskapskulturen, bristen på insyn och, som Halldorf är inne på, att man inte tillåter nyanser.

10 kommentarer

  1. Det känns som om det Peter Halldorf kallar för ”fundamentalism” är den som på Bibeln som traditionellt rått inom pingströrelsen – på gott och på ont. Det som är positivt är att man hållit fast vid verbalinspirationen – det är inte så att den Helige Ande misslyckades med att få ner de ord han ville ha i Bibeln. Det negativa har varit att det inte funnits någon stark tradition av teologisk reflektion. Man ”läser som det står”, utan någon mer djupgående exegetik där man sätter in olika bibelverser i sitt bibliska sammanhang. Då finns alltid risken att predikanter rycker loss enskilda bibelverser och ger dem en egenartad tolkning.

    Till detta kommer förstås den stora elefanten i rummet när det gäller karismatisk kristendom: predikanter som menar sig stå i direktkontakt med Gud, med förmåga ta emot ”profetiska tilltal”. Medlemmarna i Knutby må ha varit utsatta för en enorm psykisk press. Men grundprincipen bör vara att man som vuxen, myndig människa har ett ansvar att inte vara godtrogen. Om någon påstår sig ta emot meddelanden direkt från Gud, bör den spontana reaktionen vara: ”men vänta lite, hur kan vi vara säkra på det? Och om man väljer att tro på ett ”tilltal” som senare visar sig vara falskt, är det något man kan leva med?

    Gilla

    1. Även jag håller med dej Mikael.
      Tveksamt att som Peter Haldorf gör jämställa en pingstpastor som står upp och försvarar bibeln som Guds ofelbara ord på en konferens med det som skett i Knutby?
      Halldorf behöver förklara vad han menar med fundamentalism och då speciellt kristenfundamentalism? Att utpeka en enskild person som kristi brud tvärt emot vad Bibeln lär och i löndom utföra mord, begå äktenskapsbrott, uppmuntra till sexuella synder, lögn och misshandel är knappast ķistenfundamentalism utan ren och skär synd som som bibeln tveklöst varnar och tar avstånd ifrån.
      Halldorfs uttalande vittnar mera om hans ortodoxkatolska dragning där Bibeln inte längre betraktas som högsta skriftliga auktoritet utan endast en av många i en tradition som övertid bestäms och formas av en kyrklig elit?

      Gilla

  2. Jag tror att man kommer djupare i analysen om man tittar mer på vad (O-) trosrörelsen hade för sej i Uppsala och Sverige från sin start i början av 80-talet.

    Fossmo tex hade innan flytten från Kristineham (där både han och jag växte upp) till Knutby en ”Livets ords-filial”.

    https://www.dagen.se/debatt/knutbys-narhet-till-livets-ord-ar-obestridlig-1.239597

    Det man försöker se i kopplingen mellan fel i pingst och händelserna i Knutby blir i sammananget mariginellt i jämförelse med vad trosförkunnlesen med Ulf Ekman i spetsen ställde till med. Visst har människor farit illa genom tiderna i en del pingstförsamlingar men inte på den nivån och och i den omfattning som avhopparna från Livets ord.

    Att vara ”fel” tex och inte passa in efter en församlings syndakatalog är inte speciellt för pingst. Det finns i olika varianter genom tiderna i alla samfund.

    Finns mycket att reflektera över. En sak jag tänker på är det här med att inte få samtala om saker i en sekt. När jag besökt sektliknande församlingar som mer eller mindre liknar den i livets ord har det inte sällan varit så att man når överhuvudtaget inte fram till människan man försöker tala med. Den bara slänger ur sej nåt och virrar iväg eller inte alls hör utan verkar befinna sej på en annan planet. Så olikt de första kristna. De första kristna begrundade skrifterna tillsammans, bad och spred evangelium om Jesus Kristus. Det var som om de aldrig tänkte på sej själva och sitt i fösta rummet.

    Gilla

  3. Jag tänker att halldorf på ett sätt har rätt i att utmaningen ligger i pingströrelsens bibelsyn. Men jag skulle påstå att problemet finns i att pingst har en lika delar konservativ samtidigt liberal bibelsyn.

    Dvs man har en hög bibelsyn i botten, i det närmaste verbalinspiration kombinerat med ett ofta ganska liberalt (fritt från kontext, lösryckt etc) sätt att tolka och lägga ut skriften.

    Så i vårt DNA finns det en känsla av att man inte kan ifrågasätta det som påstås med hjälp av bibelord (hög bibelsyn) samtidigt som det genom åren varit ok att bygga läror på ganska lösa exegetiska grunder (liberalt).

    Så halldorf har en del i sin analys som är rätt men missar en del

    Gilla

    1. Bra poäng Samuel. Jag håller med, även om jag själv tycker att begreppen ”konservativ” och ”liberal” inte är särskilt klargörande i teologiska sammanhang (eller ens politiska). Men det stämmer att pentekostal bibelanvändning skiljer sig från cessatinistisk iom att man betonar den Helige Andes ledning i bibelläsningen, och medan det är positivt att bjuda in Gud i bibelläsningen så kan det i praktiken som du säger leda till att man promotar rätt urflippade tolkningar för att man är övertygad om att det är det som Gud har uppenbarat, och eftersom man ”läser som det står” och ofta motsätter sig teologisk utbildning och kontextanalys så försvårar man för andra att ifrågasätta ens egen tolkning. Snarare än att upphöja Bibeln som Guds Ord finns då risken att man upphöjer sitt eget ord som Guds Ord – och det skapar massiva problem!

      Gilla

      1. Exakt! Problemet är ju inte i sig att man tror att bibeln är Guds ord. Men om man har ett väldigt högt tonläge kring vad det sedan innebär samtidigt som man tolkar relativt liberalt så kan det bli kaos. Ibland kan självklart det motsatta ske också, det blir bra, men risken ökar för dikeskörningar.

        Gilla

  4. När man hör de gripande berättelserna från fd medlemmar i sekten Knutby i den nyproducerade serien om det hela i 6 delar hos Svt slås man av hur medlemmarna trott på ledarna. De satte sin tillit till Åsa, Helge och några andra. Ledarnas ord blev lag. Det spelade ingen roll hur korkade bedömningar eller direktiv de utfodrade så gick en del medlemmar med på det. Några kvinnor som trodde på Åsa o C/O förleddes ut i skogen för att där tänka över sina ”synder” Där fick de stanna och sova i vindskydden. Äkta makar skildes åt för att den ena bedömdes vara fel. Barn skildes från sina föräldrar. Människorna gick med på det! Varför? Man visste inte på vem man trodde!

    Jag klandrar dem inte. Mången gång har man trott mer på människor, speciellt om de verkat fantastiskt andliga eller på annat sätt speciella, än på Gud. Jämför man ledarna med Jesus blir det som natt och dag.

    Där kan jag hålla med om att pingstsamfundet, med tradition från de stora talarna från Amerika har en större skuld i saken än de mer lågmälda lekmannasamfunden. I de ”höga samfunden” blir risken för högmod etc större. Fast de höga ledarna inom tex svk har väl inte heller alltid varit helt enkla att leva med.

    Med detta sagt vill jag ge en eloge för de ledare och andra ansvariga från sekten som bekänner sina synder. Att göra det inför hela svenska folket är stort.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s