Att älska en vänsterkristen idiot

Vi sitter på tåget en kväll, Jacob och jag. Han skriver på ett blogginlägg. Fingrarna seglar skickligt över tangentbordet och skapar ett rytmisk knaster till vilket jag läser Matteusevangeliet. När han är färdig lyfter han blicken mot mig och jag talar om vad jag gör: “Jag räknar alla gånger Jesus befaller oss att älska varandra… och sen letar jag efter alla gånger Jesus uppmanar till att kalla varann för vänsterkristna idioter.” Och Jacob skrattar mjukt. “Än så länge leder det förstnämnda”, klargör jag. “Men, jag är säker på att det andra snart kommer ikapp.”

Vi har kul åt det. Det går att skämta om det. Men när Jacob postat sitt inlägg så skapas en plats som kallas kommentarsfältet och där gäller inte alltid kallelsen att älska sin nästa. Det är mindre kul.

Älskade syskon, det är sunt med diskussioner och meningsutbyten. Debatt är en förutsättning för gott ledarskap. Det måste finnas utrymme att ifrågasätta och pröva någons lära mot skriften. Punkt. När vi gör detta, låt oss då göra det med Jesu befallning om att älska varandra som grund. Även om de syskon vi stöter på online ofta är ansiktslösa främlingar för oss.

Min man har ett ansikte. Han är mild och han är energisk. Jacob är mjuk. Han är obotligt exalterad. Med jämna mellanrum försvinner Jacob, bort i bottenlösa tankar och allt det där som exploderar bakom hans näthinnan. Ibland måste min man få sitta ner och skriva av sig. Efteråt står han i köket och skiner, hela han strålar, ja han ler med hela själen. Flera kalla februarikvällar drar han upp ett bord till torget och ställer fram fika och biblar. Han är ensam när han berättar för människor om Jesus, för jag är för feg för att vara korsets dåre. Ibland gråter min man när jag tar hans ansikte mellan mina händer och frågar honom om han glömt att Gud lyft av oss våra synder. Några långa nätter sitter han med mig i en tyst väntsal på akuten utan att påpeka att jag klarat att gå dit själv. Vissa kvällar ligger han i soffan i Dalby och jag högläser ur ​Gömstället ​för honom, andra sitter han tyst och lyssnar medan jag i obarmhärtig detalj redogör för njurarnas anatomi och funktion. Det är också sant att min man har otaliga brister. Enormt, mycket, väldigt sant. Kanske är han en vänsterkristen idiot. Men han är också min nästa.

Nu har ni honom framställd för er. Jag vill att ni ska ha det. Det är nödvändigt att ni har det. För när ni ser en ansiktslös främling som skriver om flyktingar, global rättvisa och inbillad fattigdom, så ser jag detta: Jacob på ett tåg med fingrarna seglande över tangentbordet. Jacob strålandes, i köket, på torget, i en öde väntsal på akuten. Jag ser honom gripen av Guds nåd. Jag ser honom sluta ögonen när jag läser om familjen ten Boom. Jag ser min medmänniska, min nästa. Tror ni att ni också kan se det?

Tänk om vi kunde sitta på tåget en kväll, Jacob och jag, vissa om att kommentarsfälten till kristna bloggar är en trevlig plats. Inte en plats präglad av homogenitet, utan av debatt i ödmjukhet och syskonkärlek. För när jag sitter där på tåget och läser Matteusevangeliet så kommer jag fram till en sak: Jag hittar inte bibelversen där Jesus ilsket beklagar sig över alla vänsterkristna idioter…

Bild, chatbubbla av V. Hryshchenko on Unsplash

Kategorier:

13 kommentarer

  1. …läste i min andaktsbok nu imorse ifrån JAKOBS brev 2:9: ”Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.”
    Texten du skrev är bland det bättre jag läst här. Inget ont om det andra, utan snarare att det drabbade mig. Vi vinner inga själar på att sätta epitet på varandra och slita i varandra. Herren välsigne dig, Jakob och ni andra på hela pingsten. Fortsätt förkunna evangelium och älska Jesus!

    Gilla

    1. Vilket sammanträffande! Även jag har tänkt mycket på just det bibelordet den senaste tiden, dock kring lite andra sammanhang. Håller med, det finns inget gott i att nedvärdera våra kristna syskon.

      Tack för härlig och varm uppmuntran! Önskar dig Jesu rika välsignelse 🙂

      Gilla

  2. Hej Julia, Kul att du skriver!

    Guds Ande bor i oss som tillhör Jesus och denne Ande reagerar när vi i tal, tankar och gärningar går utanför hans gränser. När vi förstår att Anden har gränse förstår vi också att tron har gränser, likaså skriften.

    Paulus säger i Rom 12 att inte skicka oss efter denna tidsålders väsende och att förnya vårt sinne. I Upp 13 talas det om ett märke på pannan, eller handen vilket kan betyda sinne och gärningar.
    Det som jag ser som ett stort problem i kristenheten idag är att världens tankesystem och normer kommit in och till viss del tagit över de kristnas syn på liv, livsstil och gärningar.

    I Rom 12 står det även, förnya ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja.
    Att inte skicka oss efter denna tidsålders väsende och att förnya vårt sinne handlar ytterst om att kunna pröva vad som är Guds vilja. Är våra sinnen dränkta i världens tankegods blir vår tro och gärning därefter. är våra sinnen förnyade och vi söker Gud fär att få veta hans vilja blir vår tro och gärning därefter.

    Paulus sa också något om att låta Kristus ta gestalt i oss och ju mer han får göra det, desto mindre utrymme finns det för oss att gå över hans gränser i våra tankar, ord och gärningar!

    Bb

    Gilla

    1. Hej Björn! Kul att du läser!

      Håller med om att vi kristna ständigt behöver förnya vårt sinne och att ett förnyat sinne också visar sig i hur vi bemöter andra. Hur tänker du att den förnyelse av sinnet sker? Vad är det kristenheten missar som leder till det mindre kristus-lika bemötande vi ibland ser på kristna bloggar?

      Gilla

      1. Julia!

        Det jag tror att kristenheten missat är Helgelsen. Alltså den helgelse Gud utför i oss.

        Helga betyder avskilja och helgelse är en aktiv process av avskiljning som Gud utför i sina barn. Helgelsen leder till att vi inte längre kan tala, tänka och göra hur vi vill, vi blir mer och mer avskillda till Jesus.

        Många förstår inte att Tron, Anden och kärlek har gränser. Man kan inte ha tro för något som inte är Guds vilja, Anden sanktionerar aldrig något som går emot ordet.
        Kärleken till vår nästa har ställts utanför ordets och Guds herravälde, där man gjort om kärleksbudet till något annat än vad skriften lär.

        Bb

        Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s