Mitt i faran är vi trygga – Casper ten Boom

Följande är skrivet av Casper ten Boom och återgivet i boken ”Father ten Boom” av hans dotter Corrie. Casper föddes i Holland 1859, var verksam som urmakare och gömde judar i sitt hem under andra världskriget. För detta fördes han till fängelse i vilket han avled 1944. Om detta finns skriven i den, bland kristna, klassiska boken ”Gömstället”. Detta är den tredje av flera liknelser som kommer publiceras. Fri översättning från engelska.


Liknelse

En resande man i Armenien åkte över hela landet i jakt på sällsynta växter och blommor. På en av hans resor lade han märke till att det i en djup klippskreva växte en blomma som var så sällsynt och vacker att han bestämde sig för att plocka den, oavsett vad det skulle kosta honom.

Men hur skulle han göra? De två klippväggarna var så branta att det var omöjligt att klättra ner till platsen blomman växte på. Det ända sättet skulle vara om man hissade ner någon i skrevan med ett rep. Men vem skulle riskera sitt liv för det syftet?

Efter lite sökande, hittade han en pojke och bad honom låta sig hissas ner och att plocka blomman för en bra summa pengar. Mannen uppmuntrade pojken med orden: ”Jag ska hålla ett stadigt grepp om repet.” Men pojken skakade på huvudet: ”Jag skulle inte göra det för alla pengar i hela världen! Men om min fader däremot kommer och håller, då gör jag det.”

Ett Guds barn är ofta i nöd, vacklandes över stup, men barnet kan vara fröjdefullt och lugnt, eftersom hans himmelske Fader håller i repet, och Han är pålitlig. I Psalm 94:18 sade David: ”När jag sade: ‘Min fot vacklar’, då var din nåd mitt stöd, Herre”.

Det andliga livets natur är att vi är säkra i vår osäkerhet. Vi är ovissa om vad som väntar, men vi är vissa om Guds pålitlighet. Andligt liv är att leva som ett barn. Vi är inte osäkra på Gud, men osäkra på vad Han kommer att göra härnäst. En glädjefull osäkerhet och förväntan…

– Casper ten Boom, med slutord från Oswald Chambers

Bild av Jeremy Perkins på Unsplash

3 kommentarer

  1. På senare tid har vi varit ute och åkt båt Gud och jag. Helt lugnt och stilla har bara han o jag suttit i den lilla båten och varit tillsammans. Han sitter längst fram i fören och jag i mitten av båten och vi säger ingenting. Vattnet är lugnt och vädret lagom varmt. Sol och ”bara vara”- väder. Ibland blåser det in mörka moln och ibland går det höga vågor runt båten men båten och vi berörs inte alls av det. Ibland hör man ljud från krig och oro i horisonten men lugnet i båten består. En gång frågade Herren Gud, Jesus om vi skulle resa runt en närliggande ö för att se vad som var på andra sidan ön och jag svarade ja så vi for dit. Men det var inte så mycket att se, ganska dött och skuggigt så vi åkte tillbaka till ursprungsplatsen mitt ute på det glasklara vattnet igen. Jag älskar att sitta där i båten med Jesus och bara finnas. Det ville jag göra idag också men Jesus föreslog att han skulle få bära mej till några olika platser i stället som tillhör livet. Jag fattar ju att han har rätt, man kan inte bara vara i båten, så jag väntar på att bli buren till första platsen efter att ha vilat lite till.

    Han har en båt för dej också och han sitter i alla båtar där man ber honom komma. Hans armar räcker för alla som vill bli burna av honom. Vad säger du om din dag? Båtfärd eller buren?

    Gillad av 2 personer

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s