Hur Jesus utmanade nationalismen – av Greg Boyd

Denna text är skriven av Greg Boyd och har ursprungligen publicerats på engelska här. Översättning och publikation på Hela Pingsten har gjorts med författarens godkännande.

Nationalismen spelar en central roll i Gamla Testamentet. Det nationalistiska konceptet är tätt kopplat till det lagstyrda förbund Gud gjorde med israeliterna på berget Sinai – för i kärnan av detta förbund fanns löftet om att lydnad mot lagen skulle ge trygghet för nationen, medan olydnad skulle resultera i olycka för nationen (5 Mos 27-28). Vi ska nu titta närmare på hur denna nationscentrerade bild av Gud i Gamla Testamentet också är en förklädnad som vår ödmjuka, inkarnerade Gud nedlät sig att bära. Detta korrelerar med principen om Cruciform Accommodation som jag introducerar i Crucifixion of the Warrior God.

För att greppa innebörden av detta koncept måste vi först få en uppfattning om hur stark den judiska nationalismen var vid Jesu tid. Judar hade styrts av förtryckande hedniska nationer i århundraden och härskades vid denna tid av romarna. Längtan att få se Israel återupprättat till proportioner av Kung Davids glansdagar var ett hett ämne. Många trodde att denna återupprättelse skulle komma när en smord ättling till David ledde Israel i ett våldsamt uppror för att störta deras hedniska förtryckare. Detta var inte bara en längtan efter politiskt självbestämmande, utan framförallt var det en längtan efter Guds rättvisa. Det faktum att Guds utvalda folk/nation styrdes av hedningar i deras eget Förlovade land var för många ett angrepp på det distinkt judiska anspråket att Jahve var den enda sanna guden och Herren över hela jorden.

När Jesus visade på en kraft och makt bortom vad någon tidigare hade skådat, började många judar tro att han var den efterlängtade Messias. Samtidigt förblev han frustrerande tyst om nationella och politiska frågor. Människor försökte gång på gång att locka Jesus att ta ställning i politiska frågor, men han lät sig inte luras. Värre än så, en del av Jesu undervisning direkt utmanade uppfattningen om Israel som en gudomligt favoriserad nation.

Ett exempel på denna lära återfinns i Jesu första predikan i hans hemstads synagoga. Jesus stod och läste från Jesaja 61. Passagen förkunnar att Guds smorde tjänare skulle förkunna ett glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fångna, ge syn till de blinda, sätta de förtryckta fria och förkunna ett Nådens år från Herren. Jesus förstummade sedan lyssnarskaran genom att kungöra att denna profetia om Messias precis hade blivit uppfylld genom honom (Luk. 4:18-19).

Än mer chockerande var dock det faktum att Jesus avslutade sin läsning med att utelämna den sista delen av passagen ur Jesaja. För många judar i denna tid var detta en viktig del i det glädjebudskap som Messias förväntades komma med, för denna del av texten adderade att Herrens tjänare skulle proklamera ”en hämndens dag från vår Gud” (Jes. 61:2b). Många var övertygade om att Guds favör av Israel skulle visa sig på ett slutgiltigt sätt när han skulle utgjuta sin vrede mot Israels nationella fiender och återupprätta Israel till sin forna storhet. Genom att utelämna denna del, antyder Jesus att glädjebudskapet om Guds favör var för alla, inklusive Israels förtryckare.

För att strö ytterligare salt i såren, fortsatte Jesus sin predikan med att påminna sina åhörare om historien där Elia ger mat åt och helar den hedniska kvinnan i Sidon (Luk. 4:25-26) och den anmärkningsvärda historien om hur Elia helar den leprasjuke militärofficeren i den syriska armén, vilket gjordes i en tid då Israel och Syrien var i krig med varandra (vers 27). Det som sticker ut mest med dessa historier är att de är exempel på profeter som kringgick den judiska gemenskapen för att hjälpa främlingar och fiender. Genom att ta upp dessa berättelser, visade Jesus både att han inte tänkte hämnas på Israels fiender och samtidigt att glädjebudskapet var tänkt för alla, men de som var trygga med att de var Guds utvalda folk tack vare deras nationalitet och efterlevnad till lagen fann sig ofta förbipasserade.

Jesus vände i allt väsentligt uppochner på föreställningen om en gudomligt favoriserad nation. Idén var inte bara ogiltig: han menade också att detta nationalistiska antagande faktiskt utgjorde ett viktigt hinder för människor att ta emot Evangeliet. Mycket av Jesu undervisning återspeglar samma tema där självsäkra insiders upptäcker att de är utanför, medan de som typiskt ansetts vara outsiders, fann sig själva innanför. Åhörarna i Jesu hemstad fattade poängen med undervisningen och blev så ursinniga att de ville döda honom (Luk. 4:28-29).

Greg Boyd

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s