Pingstvännen som talade tyska, franska, spanska och hebreiska utan att någonsin ha lärt sig det

I mina efterforskningar om språkmirakler har jag gång på gång återvänt till pingströrelsens begynnelse under det tidiga 1900-talet. Många talade i tungor på mänskliga språk, och ett av de mest enastående personerna jag har stött på hette Mabel Witter Smith.

Hon var en ung änka och lärare från Galveston, Texas, som medverkade på Charles Parhams väckelsemöten i Kansas och upplevde dussintals – om inte hundratals – språkmirakler.

Författaren G. J. Buck som skildrade pingstväckelsens begynnelse kallade henne den mest begåvade tungotalaren av dem alla. Han kunde själv sju språk och hörde henne tala tyska, franska, hebreiska och spanska.

Han såg dessutom vid flera tillfällen hur andra kände igen språk när hon talade i tungor och sprang fram till henne för att fråga var hon hade lärt sig det.

Stanley Frodsham, som kom att bli en av de mest inflytelserika pingstledarna i både Storbritannien och Canada, beskrev hur en man tilltalade Smith på tyska och hon svarade honom felfritt.

Henry Tuthill beskrev hur Smith hade talat i tungor på ett gatumöte, varav en man klev fram och erbjöd henne arbete som franska- och spanskatolk på hans kontor. När hon förklarade att hon inte kunde språken utan hade predikat på Andens ingivelse blev han bestört, övertygad om att hon spelade honom ett spratt.

Historikern Ethel Goss skrev om gatumötena:

”När Mabel predikade brukade hennes tal plötsligt ändras från engelska till tungotal. Ibland höll hon nästan hela sin predikan på ett annat språk. Andra gånger kunde hon använda så många som tre eller fyra språk. Det fanns alltid någon bland åhörarna som förstod vad hon sa, och efter mötet ville de prata med henne på sitt eget språk.”

Ett annat ögonvittne till Smiths tjänst skrev:

”Hur dyrbart smord hon var! Vi kan fortfarande känna rysningar från hennes budskap, inte för att de var världsligt visa, utan när Anden kom över henne fylldes hennes ansikte av ett underbart sken, och ord flödade från hennes läppar som från en fontän. Hon gav alltid ett budskap i tungor, med tolkning, och rummet fylldes med den Heliges närvaro.”

Bara några år senare efter att hon hade gift sig med evangelisten Lemuel Hall dog hon. Henry Tuthill anmärkte att Herren använde henne under bara några få år för att sedan ta hem henne. Trots att hon gjorde så stort intryck i sin samtid blev hon nästan helt bortglömd med tiden, men pingstforskaren Estrelda Alexander har gjort ett fantastiskt arbete med att gräva fram information om denna fascinerande evangelist i sin bok The Women of Azusa Street.

När jag läser det här blir jag alldeles tagen. En kvinna som de flesta aldrig har hört talas om blev mäktigt använd av Gud så hon kunde predika evangeliet och föra människor till tro i en tid då de flesta kvinnor förbjöds ägna sig åt sådant. Som Jesus sa: ”Vinden blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.”

Jag ser så mycket fram emot att skriva klart Språkmirakler! Om allt går enligt planen kommer den ut innan året är slut. För uppdateringar om den boken och mina andra skrivprojekt, anmäl dig till mitt nyhetsbrev!