Gäller yttrandefriheten även dem som vill avskaffa den?

En förkortad version av denna text publicerades som gästkrönika på Sändarens ledarsida förra veckan.

När den danske högerextreme politikern Rasmus Paludan nyligen försökte förkunna sitt budskap om att förbjuda islam i den muslimtäta stadsdelen Råslätt i Jönköping, illustrerat av att offentligt bränna upp en koran, blev han tillfälligt förhindrad av kyrkklockor. Fredrik Hollertz, präst i Råslätts församling, hade beslutat att ringa i kyrkklockorna som en ickevåldslig protest.

Sedan hundratals år har kyrkklockor använts för att varna för fara, och i modern tid har tyska kyrkor börjat ringa i dem när nynazister arrangerar manifestationer. Denna praxis kom hit till Sverige för några år sedan. 2014 marscherade nynazisterna i Svenskarnas parti för etnisk rensning och demokratins avskaffande i Jönköping, varav Hollerz och andra präster använde kyrkklockorna för att dränka deras hatiska budskap.

Fredrik Hollerz

När det begav sig ledde det såvitt jag inga rättsliga processer – men nu är Fredrik misstänkt för brott för att ha stört en allmän sammankomst. Det är på ett sätt förståeligt, men bilden kompliceras av det faktum att Hollerz agerade för att olikt polisen förhindra Paludan att ägna sig åt brottet hets mot folkgrupp, något han tidigare blivit dömd för på grund av rasistisk hets mot afrikaner. Vidare förutsätter Paludans krav att avskaffa islam att både religionsfriheten och yttrandefriheten avskaffas – för om islam vore förbjudet blir det också förbjudet att offentligt yttra att islam är sant.

Detta aktualiserar den sekelgamla frågan om sann yttrandefrihet innebär att även de som vill avskaffa den ska vara fria att yttra det. Är koranbränning en antidemokratisk handling, eller en nödvändig konsekvens av en fri demokrati?

Jacob Rudenstrand från Svenska evangeliska alliansen, har varnat för hädelselagar och betonat vikten av att bemöta extrema åsikter med argument istället för med förbud. Den kristna författaren Maria Küchen har däremot argumenterat för att koranbränning måste klassas som hets mot folkgrupp då lagen uttryckligen förbjuder den som uppståtligen ”hotar eller uttrycker missaktning” gentemot en grupp personer med anspelning på bland annat trosbekännelse.

Juridiskt har vi än så länge inget facit: bokbränning har aldrig prövats gentemot hets mot folkgrupp i högsta domstolen. Kanske hittar vi tydligare svar i kyrkohistorien, hos de tidigaste tänkarna som formulerade idéer om yttrandefrihet?

Medan moderna fri- och rättigheter ofta tillskrivs 1700-talets upplysning byggde dåtidens filosofer på äldre idéer med tydligt kristet ursprung. Med ett förbluffande ”modernt” språkbruk skrev kyrkofadern Tertullianus i början av 200-talet att ”det är en fundamental mänsklig rättighet, ett naturens privilegium, att varje människa ska kunna tillbe enligt sin egen övertygelse: en människas religion varken skadar eller hjälper någon annan.” Denna inställning kom på 400-talet att ersättas med Augustinus idéer om rättfärdig förföljelse och att tortera heretiker tills de insåg sanningen, vilket flitigt applicerades av medeltidens statskyrkor. Men på 1500-talet återupplivades fornkyrkans demokratiska idéer av anabaptister som Balthasar Hubmaier som skrev att heretiker inte ska straffas utan ”lämnas ifred”, då förföljelse av oliktänkande innebär att man ”förnekar Kristus”.

Balthasar Hubmaier (1485-1528)

Syftet med att tolerera idéer och religioner man själv ansåg var felaktiga var dels att minska våldet i samhället, dels den ödmjuka insikten att i vissa frågor är det minoriteter som har rätt –både Tertullianus och Hubmaier tillhörde trots allt själva minoritetsrörelser. Att den yttrandefrihet de föreslog skulle användas som argument för våldsam retorik och för att öka minoriteters utsatthet var knappast något de tänkte sig.

När västerländska demokratier sedan började experimentera med yttrandefrihet var det aldrig fråga om en gränslös princip utan undantag. Man är inte fri att yttra statshemligheter eller uppmaningar till mord och terrorism. Efter att Förintelsens vansinne uppdagades stärktes lagar om hets mot folkgrupp och skydd för judiska och romska minoriteter i Europa. Mycket av nazisternas retorik hade varit olaglig i Weimarrepubliken, men domare hade flera gånger sett mellan fingrarna eller ansåg att antisemitiska påhopp var ”fakta” snarare än hat. Efter kriget har länder som Israel och Tyskland gått mycket längre i att inskränka yttrandefriheten än Sverige, med förbud mot nazistiska organisationer och att förneka förintelsen – något som gjort att tyska nynazister ofta har åkt till Sverige för att producera material eller spela in vit makt-musik.

De klassiska invändningarna mot dessa inskränkningar är att det underskattar ordets och logikens makt att underminera hatiska idéer i fri debatt, samt att risken blir att de som odlar hatet stärks av ett martyrkomplex och blir ännu frimodigare i sin kamp mot systemet. Samtidigt lever vi i en tidsålder där konspirationsteorier, falska nyheter och främlingsfientlighet växer och frodas på den friaste plattformen i världshistorien: internet. Tertullianus och Hubmaier menade inte att yttrandefriheten nödvändigtvis leder till att en osynlig hand gör att all intolerans rensas bort av sig självt genom någon inneboende godhet i människan, utan yttrandefriheten skulle vara själva vapnet mot intoleransen i en värld ofrånkomligt fallen i synd.

Sverige må inte förbjuda förnekelse av förintelsen, men vi har förbjudit nazistiska symboler. Om Paludan hade velat avskaffa judendomen istället och vifta med en hakkorsflagga utanför en synagoga hade vår yttrandefrihet inte tillåtit det. De oacceptabla, våldsamma kravaller som skedde efter koranbränningarna var förmodligen inte bara en reaktion mot Paludan utan även mot det system som upplevs tolerera hans hat mot muslimer mer än vad man tolererar hat mot andra grupper.

Det ursäktar inte våldet, men det säger något om dess orsaker. Även om prästen Fredrik Hollerz blev misstänkt för brott var Jönköping ett av få ställen Paludan besökte som inte drabbades av upplopp. Kanske är det inte konstant, gränslös yttrandefrihet som bygger ett fredligt, demokratiskt samhälle, utan en frihet åt de förtryckta genom att förtryckarna ibland begränsas?

5 kommentarer

  1. Fast jag håller inte med om att vi tolererar hat mot muslimer mer än hat mot tex kristna. Där är det precis tvärtom. Biblar bränns och slängs. Kristna elever utsätts för hån och förakt, till och med av lärare , i skolan. Vi utsätts för ”dokumentär” efter ”dokumentär” om hur genomusla vi är . Kristna företrädare porträtteras som illvillga hycklare: Moder Teresa exempelvis. Jesus karikeras. Crucifix doppas i kiss. Ingen reagerar mot det med våld

    Jämförelsen med judar och nazister haltar så äckligt betänkligt. Läs detta: https://skma.se/2012/06/de-ar-offren-for-judehatet-i-malmo/. Judar får dessutom betala för sitt eget skydd medan fotbollssupportrar får slåss med skattebetald polis som buffert. Jehovas vittnen knuffas nerför trappor och hånas i media. Kommunister jämförs med Stalin. Veganer får inte äta i fred, Homosexuella trakasseras i omklädningsrum. Svarta frå höra både det ena och deta ndra-även från muslimer. Muslimer behandlas inte sämre än andra grupper annat än just fotbollssupportrar, de har definitivt gräddfil i Sverige.

    Jag är glad att inte vi kristna bränner bilar och hämtar lass med gatsten för att kasta mot poliser pga denna orättvisa. Oavsett hur muslimer ”uppfattar” saken är det alltså inte läge att ursäkta ett helt oacceptabelt upplopp på någon grund alls.

    Om du är ute på islamistiska sajter (det finns franska och engelska sådana) ser du hur förvrängd verkligheten är hos islamisterna. De , och endast de, är skyldiga till upploppen.

    NB: Förakt mot muslimer är lika mycket inte okej . Tro inte ngt annat. Men kristna/ateister/buddhister/ agnostiker/asatroende/zoroastriker/druser/hinduer som kastar sten hade jag också fördömt. Nu var det, vad jag vet, inga kristna med i upploppen. Men var det så, är de lika skyldiga som alla andra. UPPLOPPEN är fel i sig!

    Paludan gör inget jag gillar, men det är inget brott att bränna upp sin egen bok. Idiotiskt, korkat vansinnigt, men inte olagligt. Han gjorde det inte framför en moské heller utan i ett bistadsområde. I en modern demokrati måste vi tåla en hel del-även att puckon yttrar sig på punschiga sätt. Det var längesedan det ansågs rimligt att skära tungan av den som sa misshagliga saker. Låt det förbli så.

    Gilla

    1. Hej Alma-Lena! Min poäng var inte att antisemitismen eller kristofobin i Sverige inte är allvarlig. Min poäng är att Paludan hade inte fått vifta med en hakkorsflagga (ens om det hade varit hans egen egendom), vare sig framför en synagoga eller i ett judiskt bostadsområde, eftersom det räknas som hets mot folkgrupp. Även om betydligt mer behöver göras i kampen mot antisemitism har vi tillräckligt mycket vett för att förstå att symbolhandlingar som kommunicerar hat mot judar inte ryms inom yttrandefriheten. Men symbolhandlingar som kommunicerar hat mot muslimer, av en person som uttryckligen vill utföra etnisk rensning av muslimer och avskaffa religionsfriheten, är tydligen okej. Det är inkonsekvent, hur mycket man än vrider och vänder på det.

      Gilla

      1. Jag antar att du inte vill tillåta hakkorsflaggor någonstans i Sverige men även då de förekommit har jag inte sett en enda person angripa polis med lassvis av gatusten. Det är våldet som är fel här. Och inget kommunalråd har slätat över Paludans vansinne som Reepalu försvarat antisemtitimsmen i Malmö. Däremot förekommer en och annan politiker som försvarar våldet mot polisen med upplevd ”utsatthet”. Jag tycker det är synnerligen allvarligt och inkonsekvent eftersom islamism på riktigt är ett allvarligt hot mot fred och religiös tolerans i lika hög grad som högerextermismen. Våldet kan aldrig rättfärdigas , det var judessutom polis på helt andra platser än de där Paludan var, som blev hårdast attackerade. Alltså inte jämförbart med hakkors framfrö synagogor.

        Ingen vettig människa försvarar Paludan och hans vettlösa politiska kampanj mot muslimer. Men jag menar att hakkorsflaggor framför synagogor inte kan jämföras med koranbränning i ett bostadsområde. Koranbränningen är mycket mer jämförbar med krucifix doppade i kiss eller Elisabeth Olssons gnostiska konstfotografi av Satan i Edens lustgård som hängdes upp i en kyrka(!). Ingen reagerade på detta med stenkastning mot poliser. Paludans manifestation är klandervärd på alla sätt men det ursäktar inte våldet mot poliserna På samma sätt som hat och hån mot kristna bekämpas med argument bör hat och hån mot muslimer bekämpas med oslagbara argument.

        Judar bör däremot aldrig förekomma i vår argumentation i dessa frågor eftersom endast romer har en jämförbar historia av folkmord och förföljelse. Muslimer är definitivt inte lika utsatta som judar och jag hoppas innerligt att de aldrig blir det heller. Värst av antisemiter idag är dock just islamister och därför är jämförelsen ännu mer osmaklig i detta sammanhang.

        Gilla

  2. Om de som tillåtits ta över våldsmonopolet från rättssamhället ytterst får bestämma graden av yttrandefrihet så är det inget annat än en bekräftelse på att Sverige blivit det samhälle som några vågat varna för.

    Gilla

  3. Koranen och Bibeln är böcker som är någons ägodel. De går att använda till att provocera dem som tror på böckernas budskap. Men handlingen, att bränna en sådan bok, innebär inte att man därmed uttalat sig om det teologiska innehållet.

    Men den som ställer sig utanför en moské och muntligen proklamerar Jesus som Gud, korsfäst, död och uppstånden, förklarar därmed islam som en villolära, eftersom islam förnekar allt detta.

    Hur skulle en sådan handling tas emot? Ger den frihet åt de förtryckta, eller innebär den ett förtryck som behöver begränsas?

    Kan någon garantera att ingen människa aldrig någonsin kommer att manas av Gud – som vill att vi skall predika ordet och träda fram i tid och otid – att göra just detta?

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s