Category Archives: Apologetik och filosofi

Ung, dum och kristen?

pexels-photo-89909.jpeg

Gästinlägg av Anelle Egserius, ursprungligen publicerat på Nouw.

Många anser kristna som korkade och dumma i huvudet vilket jag först tyckte var jobbigt, men jag insåg sen att jag hellre är korkad och dum i huvudet och mår såhär bra (tack vare gud), än är ”normal” och går miste på den glädjen och kärleken jag fått från Jesus!

LIVET:

Jag växte upp i en kristen familj och i en församling som jag idag kallar ”min extra familj”. Jag har alltså hängt i kyrkan mer eller mindre hela mitt liv, åkt på kristna läger och konferenser, och älskat att bara umgås med Jesus. Redan som ung förälskade jag mig i jesus, hans kärlek, glädje, närhet, allt. Därför döpte jag mig väldigt tidigt, vid endast nio år (vi har vuxendop i vår församling). Många ansåg det som för tidigt Men jag var stensäker redan då och stensäker även nu på att Jesus är på riktigt.

Desto äldre jag blev desto oftare fick jag höra kommentarer och blev stämplad som en viss person bara för att jag var kristen. Det ledde till att när jag började på gymnasiet valde jag att inte berätta för folk att jag var kristen förrän de frågade, just för att jag var rädd och ville att folk skulle lära känna mig annat än att bara förutsätta vem jag var.

Nu har jag en mycket större trygghet i min tro, vilket jag fått nu under våren när jag var sjukskriven. För mitt i det jobbiga så hade jag alltid gud, och när allting annat försvann, när hela livet tog stopp, så höll ändå Jesus genom allt. Det är bara genom bön och tack vare honom jag mår så pass mycket bättre nu. Read the rest of this entry

Guds ord och sanningen

Den senaste tiden har Gud dragit min uppmärksamhet till det faktum att Jesus var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14), med betoning på sanningsdelen av detta. Vi lever i en tid då sanningen av många anses vara relativ, vilket i sig är en märklig tanke då man måste omdefiniera vad sanning är för att kunna göra ett sådant påstående. Vi kristna frestas också att dras med i ett liknande tänk; framför allt kanske vi frestas att vara tysta och inte stå upp för sanningen därför att det är mer bekvämt, även fast vi är kallade att som Guds folk vara ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15), samt ”hålla fast vid sanningen i kärlek” (Ef 4:15).

Jesus var fylld med både nåd och sanning – inte bara nåd och inte bara sanning. De två tillsammans är en oslagbar kombination! Ofta tenderar vi människor att luta över åt något av hållen (beroende på vår personlighet) och bli obalanserade, antingen till en flummig och billig nåd utan sanning (vanligare här i Sverige) eller till en hård och obarmhärtig sanning utan nåd. I mitt förra inlägg här på HelaPingsten delade jag en predikan om nåd, så jag ska inte lägga tonvikten där i detta inlägg. Jag kan bara säga att jag tror att vi i mycket har missförstått vad nåd faktiskt är i biblisk bemärkelse.

Jesus är Sanningen (Joh 14:6), det gudomliga Ordet som var i begynnelsen hos Gud och blev människa (Joh 1:1, 14). Jesus är alltså Guds Ord personifierat och förkroppsligat, vilket inte betyder att Jesus och Bibeln är samma sak, och Gud talar alltid sanning. Det är därför Jesus i nästan samma andetag både kan säga att ”sanningen ska göra er fria” och ”om nu Sonen [alltså han själv] gör er fria blir ni verkligen fria” (Joh 8:32, 36). Jesus är Sanningen. Och han är definitivt inte någon relativist. Då skulle han inte konstant börja sina meningar med ”amen, amen säger jag er…” (amen betyder sannerligen). Han gör anspråk på sanningen som du antingen kan ta emot och tro på eller förkasta. Alternativet ”min sanning är min sanning och din sanning är din sanning” finns inte hos Jesus (Micael skrev nyligen ett inlägg om detta och liknande självmotsägande påståenden). Om det nu dessutom är så att det är sanningen som gör oss fria – vilket vi alla innerst inne faktiskt vet (oärlighet leder aldrig till frihet) – så är det viktigt att vi lever i sanningen och står upp för den så att andra också kan få uppleva frihet. Det är därför vi predikar (vilket betyder proklamerar) Guds Ord och tror att det faktiskt ska göra något med människor. Read the rest of this entry

10 självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga + svar på invändningar

apple.jpg

Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets blogg.

Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.

Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.

Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem. Read the rest of this entry

Varför utmålas kristna som “the bad guys”?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Forskning visar att lärare på svenska gymnasier ofta utgår från att ateismen är sann och beskriver religiösa, inte minst kristna, som lite dumma och elaka. Det är något som vi och vår vän Samira känner igen från våra högskolestudier. Vad beror detta på, och hur kan vi förändra det?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Behövs Gud?

'Adam's_Creation_Sistine_Chapel_ceiling'_by_Michelangelo_JBU33cut.jpg

Gästinlägg av Hajdi Moche. Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets hemsida.

Ibland funderar jag på om det inte är ganska naturligt att färre och färre människor tror på Gud i vårt samhälle idag. I alla fall om man utgår ifrån den psykologiska vetskapen att folk tenderar att vara funktionella i sina beteenden. Och vad innebär det? Jo, att agera funktionellt innebär att människor fortsätter göra ett beteende (t.ex. borsta tänderna) så länge det agerandet fortsätter fylla en funktion (t.ex. är bra för tänderna och socialt önskvärt). Alltså, ett beteende fortsätter att existera så länge det fyller en viktig och önskvärd funktion för personen. Låter vettigt, eller hur?

Så när en person mår dåligt och vill ha hjälp att må bättre av en psykolog, så kan psykologen vilja börja med att förstå varför personen gör som den gör. Vissa psykologer kan då göra en så kallad beteendeanalys, eller närmare bestämt en funktionell analys, där man undersöker detta lite närmare.

Låt mig ge ett simpelt exempel för att förtydliga. En person kan ha skapat sig en vana att äta mängder av sötsaker på kvällarna, även om personen själv (och utomstående personer) kan tycka att det är väldigt dåligt, till exempel för personens hälsa. Så varför fortsätter personen göra detta, även när denne tycker det är dåligt? Jo, helt enkelt för att tröstätande fortsätter fylla en funktion för personen. I detta fall kan funktionen av att tröstäta till exempel vara att undvika något obehagligt, exempelvis ångest som kryper fram på kvällarna (för man vet också att kortsiktiga konsekvenser/belöningar ofta ”vinner över” de långsiktiga konsekvenserna, dvs. ångestlindring i stunden vinner över hälsan på lång sikt i detta exempel).

Så vad har funktionella analyser att göra med Gud? Jo, om man skulle göra en liknande funktionell analys på Gud (förminskande som det kan låta) tycks många människor uppleva att Gud inte längre fyller en funktion i deras liv. Varför inte? Jag tror att det dels är på grund av samhället, och dess olika influenser, och dels på grund av människors beteende- och tankemönster. Om vi börjar med samhället så verkar vi ha ett samhälle som är riggat för att funktionen av Gud, och allt som har med tron att göra, inte längre upplevs vara nödvändig. Vi har till exempel ett socialt tryggt samhälle utan varken krig eller naturkatastrofer – och det har kanske skapat en (falsk) illusion av evig trygghet. Read the rest of this entry

Ronnys kamp mot ateismen

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Micael intervjuar Ronny Almroth på en bar i centrala Stockholm om Svenska apologetiksällskapet, mötet med Jesus och vilka Gudsargument han tycker är bäst.

Gå med i Svenska apologetiksällskapet här.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Moral är inte vetenskap, Christer Sturmark

Skärmavbild 2017-05-21 kl. 14.12.51

Skärmdump från SVT Opinion

Jag måste ta och skriva en bok om det moraliska Gudsbeviset alltså. Inte bara är det något jag diskuterat flitigt med ateister (bland annat i denna bloggs kommentarsfält), utan som aktivist för fred och rättvisa är moraliska sanningar mycket viktigt för mig, och insikten om att dessa måste vara övernaturliga och enbart existera om Gud finns är något som går rätt i linje med min passion för karismatisk, mirakulös aktivism.

Därtill talar det moraliska Gudsbeviset rätt in i vår kultur: vi vill å ena sidan tro att Guds existens är irrelevant eller motbevisad, och å andra sidan benhårt tro på moraliska sanningar om mänskliga rättigheter, jämställdhet, antirasism, demokrati och så vidare. Om dessa tankar inte går ihop – vilket jag tycker är uppenbart – så är det en väldigt bra anledning för det svenska kollektiva medvetandet att tänka om.

Jag skrev för inte så länge sen om ateistprofeten Christer Sturmark och hans framgångar i det svenska medielandskapet. Hans syn på moral är oerhört intressant. I ett samtal med teologen Joel Halldorf (se nedan) sa han att han är ”agnostisk” vad gäller objektiv morals existens. Han menade att det inte är omöjligt för objektiva moraliska värden att existera i ett universum utan Gud (han jämförde de med primtal, som han som matematisk platonist menar existerar oberoende av oss), men han visste inte om de fanns.

Read the rest of this entry

Vad kyrkan måste lära sig av Christer Sturmark

sturmark

Sturmark

Jag lyssnade för ett tag sen på podcasten Dagens människa och deras intervju med Christer Sturmark. Där sa han att hans engagemang som ordförande i humanisterna är ideellt – hans jobb är att vara förläggare på Fri Tanke förlag. Jag utgick från att han var anställd på heltid av humanisterna!

Dagen skrev 2012 ett bra reportage om humanisterna där de bland annat nämner att deras medlemsantal endast är 5 500 personer. Enligt Wikipedia var de 2015 några hundra personer färre, utspridda i tolv lokalavdelningar. De har inte ens någon lokal och anställer enbart en kassör på halvtid.

Ändå har de enormt inflytande; ”oproportioneligt” mycket enligt Sturmark själv. De är den självklara rösten för ateism och sekularism i Sverige. Deras tankar om privat religion som inte ska säga åt andra vad som är rätt och fel har fått otroligt stort genomslag.

Sätt detta i kontrast till exempelvis pingströrelsen som har 80 000 medlemmar och ett 50-tal anställda centralt. Eller EFS som har 15 000 medlemmar och över 30 anställda centralt. Eller Equmeniakyrkan som har över 100 000 medlemmar och 70 anställda centralt.

Read the rest of this entry

Hur kan man på allvar tro att Jesus har uppstått?

Gästinlägg av Sonja Abrahamsson.

Nu har det varit (och är väl på sätt och vis fortfarande) påsk och då kan man ha fått höra ett och annat  ”Jesus är uppstånden!”.

Och innan jag blev kristen så hade det väl nån gång då och då fladdrat förbi mig med att ”Jesus lever”. Men det var en sån där grej som jag på något sätt sorterade bort som skräpinformation. Det fastnade helt enkelt inte.

Något som jag också hörde då och då och som hade betydligt lättare att fastna var det här att ”Jesus dog på korset”. 

För till skillnad från ovanlig uppståndelse från de döda så kunde jag ta in och smälta sannolikheten att någon råkat ut för den betydligt vanligare döden.

Så det var där som mitt fokus landade i hela den här berömda Jesus-på-korset-affären. Det landade på att han dött. ”För oss”. Vilket jag för övrigt tyckte verkade helt onödigt. ”För min del hade han gärna fått fortsätta leva” minns jag att jag sa. Jag kände mig ganska storsint när jag sa det också, haha.

somnainisleep.png

”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” Korintierbrevet 1:18

Read the rest of this entry

Kristen: Konservativ, kvinnoförtryckare och klimatförnekare?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah blev inbjuden till Skeptikerveckan på KTH i Stockholm och tog med sig Johannes för att tala om hur kristendomen kidnappats av mörka krafter. Snarare än att göra oss till Trump-anhängare gör efterföljelsen av Jesus oss till lite godare och radikalare människor.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Jesu uppståndelse: gravplundring, hallucinationer – eller mirakel?

Jesus-Resurrection-Walking-out-of-Tomb-900.jpg

Text skriven för Svenska apologetiksällskapet.

Livets bräcklighet

Förra veckans terrordåd i Stockholm får oss oundvikligen att tänka på livets bräcklighet. Det fanns ingen gemensam nämnare för dem som dödades. Maïlys, den belgiska kvinnan som väntade på Drottninggatan för att träffa sina vänner hade inget att göra med Ebba, den elvaåriga flickan som var på väg hem från skolan. De dog urskillningslöst.

Samma sak kan hända oss, när som helst. Det behöver inte ske genom en terrorattack, utan genom plötslig sjukdom eller en olycka. Vi kan inte ta livet för givet. Faktum är att vi kan vara döda imorgon.

När jag var ateist i yngre tonåren avskydde jag att tänka på detta. Jag kvävde mina existentiella tankar med underhållning av alla möjliga slag. Men när en familjemedlem hastigt gick bort kunde jag inte hålla dödsångesten på avstånd. Som jag beskrivit i djupare detalj här slutade det med att jag den 2 april 2006 blev kristen. Några veckor senare bad jag Gud visa sig för mig, och jag såg syner av Jesus nästan varje kväll i över ett år.

När jag berättar detta för ateister påpekar de ofta att min starka vilja att Gud skulle finnas och ge mig evigt liv påverkade mitt beslut att börja tro på det. Men viljan att något ska vara sant innebär inte att det är sant. Och det stämmer, men det innebär inte att min slutsats automatiskt är falsk. Read the rest of this entry

Varför Internetgenerationen är allergisk mot fakta

internet.jpg

”Allt är relativt!”

”Du är ju inte objektiv!”

”Var och en SKAPAR sin egen kunskap!”

”Det är din åsikt att verkligheten förhåller sig så, men min känsla säger något annat”

”Det som fungerar för dig kanske inte fungerar för alla andra!!”

”Vad är sanning? Allt kanske är sant?”

”Hmpf!” indignerat

Det pratas mycket om sanning och relativitet, förnuft och känslor i vår tid. Om Trump och fake news, media som ljuger, politiker som ljuger och känslostyrda drev på sociala medier. Etablerade sanningar och normer ifrågasätts. Den allmänna känslan verkar vara förvirring och att bli tagen på sängen gång på gång. Världen tycks liksom resa sig som ett stort och komplext monster, omöjligt att förstå, orubbligt för den lilla individen men så flyktigt att hon inte hinner överblicka det. Hon fattar efter något att greppa tag i, men allt är en del av monstret. Hela tiden nya intryck. Nya signaler som pockar på hennes uppmärksamhet. För den som känner så här finns det bara två val: fly eller illa fäkta.

Den som flyr ger upp mer och mer i sina försök att förstå, eller bemödar sig aldrig med att börja. Den undviker att göra några anspråk på kunskap i frågor som skulle kunna väcka diskussion och starka känslor. Den accepterar sin okunskap och blir likgiltig inför de svåra och de stora frågorna om meningen med livet, om vad moral är och hur den bör följas, och om hur världen fungerar. Read the rest of this entry

Vad är sanning?

what_is

Quod Est Veritas?

Svettpärlor tränger fram genom porerna på den nötta huden av en krigare. Dem förstör fräschhetskänslan av nytvättade kläder och även kroppen som hade smorts med de där dyra väldoftande oljorna efter morgonbadet. Det är inte värmens fel utan adrenalinet som obarmhärtigt pulsar ut i kroppen likt slagen av timpani-pukorna i Richard Strauss  “Sonnenaufgang”. Blodådrorna vid tinningen har svällt upp och förvandlats till förvridna mörkblå daggmaskar. Det var ju inte sådana här problem som han skulle ha att göra med, tänkte han tillsammans med alla andra tankar som slogs för att få hans totala uppmärksamhet. Framför sig har han den där märkliga mannen i trettioårsåldern. Han observerar att mannen har märken i ansiktet efter slag och blekheten vittnar om en turbulent natt.

Det börjar bli svårt att svälja, gommen känns torr. Tanken på att vinet och frukterna på silverfatet väntar på honom i skuggan i palatsträdgården gör honom ännu mer frustrerad. Igår morse låg han vid samma tidpunkt på den nya divanen från Florens. Tjänarna hade burit ut och ställt även den i trädgården för mer än två timmar sedan. Han suckar djupt och kvicknar till ur dagdrömmandet med ett litet ryck då folkmassan utanför börjat skrika slagord igen. Den där mannen som folket verkar ha retat upp sig på så förfärligt står fortfarande kvar på precis samma plats, som en lydig hund – tänkte han. Men blicken han gav var allt annat än lydig. Han kände igen den, han hade sett den förr – men var. Hjärtat slog fortfarande hårt och intensivt från insidan av den vältränade bröstkorgen så att det syntes på utsidan av kläderna. Hans ärr som gick längs vänstra sidan av bröstet värkte i samband med den tunga hjärtklappningen. Det var då han mindes. Ett fälttåg för många år sedan i Germania, den tiden innan han blivit befordrad till Praefectus urbis. Framför sig hade han en germansk hövding på knä som visste att han snart skulle komma att avrättas. Hans bundsförvanter låg i hundratal runt omkring honom, nedhuggna i leran. Även fast han förlorat nästintill allt, och snart även sitt liv så var det som att han med sin blick talade om att han ändå hade vunnit. Till och med då gladiuset trängde in i hans kropp och livet började lämna honom så höll han kvar blicken tills dess att han sjönk ihop.

Åter igen påminde folkmassans aggressivt eskalerande slagord att han måste agera. Han hade redan fått varningar från Rom, skulle det ske fler upplopp så var hans position i fara, tanken om att behöva bli legionär igen fick det att knyta sig i magen. Huvudet kändes som att det skulle implodera av spänningarna. Mannen, han med den där blicken, heter tydligen Jesus och är en alldeles vanlig jude. Massan av människor utanför skanderar att han ska avrättas då han kallar sig för kung. Han är sannerligen provocerande med sina konstiga motfrågor och märkliga svar, men mer än så är det inte, han har inte gjort något som han kan dömas för. Read the rest of this entry

Vad avgör den moraliska kompassen och vad är alternativen?

När jag var 19 år gammal och på riktigt började undersöka de olika världsbilderna ordentligt blev en sak tydligt; konsekvenserna vi drar ut från varje världsbild säger någonting om den. Om vi till exempel tar karma-tanken så går den ut på att det vi ger ut kommer tillbaka och den livssituation vi är i har vi förtjänat genom hur vi levde i vårt förra liv. På vissa sätt kan det ju låta rimligt, att vår livssituation till stor del avgörs av våra egna val. Men granskar vi det närmare så kan det bli märkligt. Om då en fyraårig tjej från Nepal säljs som sexslav till en bordell i Indien för att hennes föräldrar är så fattiga – är det för att hon i sitt förra liv levde moraliskt förkastligt? Har hon alltså förtjänat sin situation? Det här säger något om hur en idé leder till en viss konsekvens och där vi måste ta ställning till både idéerna och handlingarna de leder till.

När vi ska försöka reda ut frågan ”Finns det rätt och fel rent objektivt?” så kan vi börja med att titta på alternativen:

  1. En moral som är helt subjektiv
  2. En moral som är gemensam för varje kultur (kulturrelativism)
  3. En moral som är objektiv och som gäller för alla människor

1 –  Subjektiv moral – Det som är rätt för dig är rätt för dig och det som är rätt för mig är rätt för mig. Här bestämmer var och en över sin egen moral. En ganska postmodern tanke. Var och en gör som den känner för och ingen kan kritisera någon annan. Väldigt vanlig i Sverige och verkar ju väldigt tolerant till en början. Tills man skrapar lite på ytan.

Om du stjäl min dator kommer jag inte längre tycka att det är okej att det ”är rätt för dig”. Det är ju fortfarande fel för mig och det trumfar på något sätt över. En del säger då: ”så länge man inte skadar någon annan” så kan man ha sitt eget rätt och fel. Problemet är ju när vi inte är överens om ifall någon har blivit skadad eller inte. Vems definition gäller och hur bevisar du att du har fått ett krossat hjärta för att den man älskar varit otrogen? Varför skulle ”otrogen” ens vara något som är fel? Read the rest of this entry

Leder alla vägar till Gud?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Visst vore det skönt om alla hade rätt, om alla kom till Himlen och om vi alla kunde hålla sams? Absolut, men är något sant bara för att vi vill att det ska vara det? Sarah och Micael pratar om universalismen och hur dess toleranta och vidsynta yttre döljer ett väldigt fundamentalistiskt och trångsynt förhållningssätt till religion.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook.