Category Archives: Apologetik och filosofi

Behöver vi Gud för att vara goda? Min debatt med Anders Hesselbom

Äntligen är den här! Inspelningen från min debatt med humanisten och ateisten Anders Hesselbom på ämnet ”Behöver vi Gud för att vara goda?” Vi var överens om att ateister kan hjälpa gamla tanter över gatan, men hur motiverar vi att något är verkligt gott eller ont oberoende av vad folk tycker, om inte Gud finns?

Jag menade att ateismen är oförenlig med övertygelsen att det finns moraliska fakta, medan Anders Hesselbom tvivlade på att de ens finns moraliska fakta och menade därtill att Gud inte utgör en förklaring även om de skulle finnas.

20171109_195601 (1).jpg

Anders är väldigt trevlig och höll debatten på en saklig och proffsig nivå, även om jag kan tycka att han ämnesmässigt spretade iväg ganska ofta. Mina fyra argument för varför moralisk värderealism (idén att det finns moraliska fakta) inte kan vara sann om Gud inte finns bemöttes inte av honom på ett systematiskt sätt, tyckte jag. Flera av mina kristna vänner som lyssnade hade samma intryck. Jag är nyfiken på om även ateistiska lyssnare av debatten kan hålla med om det.

Hela debatten går att se i YouTubeklippet ovan, och första halvan av den går att lyssna på i Hela Pingstens podd Jesusfolket. Denna första halva innehåller våra inledningsanföranden. Ladda ner den här. Andra halvan, med responser och frågor från publiken, kommer om någon vecka.

Varför utgår så många från att Gud inte finns?

Skärmavbild 2017-11-23 kl. 16.48.12

Hajdi Moche

Gästinlägg av Hajdi Moche, ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapet.

Som student på universitetet är det vanligt att man blir tillfrågad att vara med i olika experiment, så en gång deltog jag i ett experiment där de ville undersöka implicita (omedvetna) värderingar kopplade till könsroller. De använde en metod som kallas för IAT (implicit-association test).

Det jag fick göra (om jag minns rätt) var att snabbt kategorisera ett attribut/begrepp (till exempel ”logisk” eller ”familj”) till två koncept (kategorierna ”man” och ”kvinna”). Genom att se hur snabbt människor kategoriserar ihop begrepp menar teorin att man kan undersöka människors attityder eller fördomar. Ju snabbare en person kategoriserar till exempel ”man” med begreppet ”familj”, desto starkare eller närmare antar personen att dessa begrepp hänger ihop (i just detta exempel har forskning dock visat att det är tvärtom, dvs. att folk tenderar att snabbare kategorisera ”kvinna” med ”familj” och ”man” med ”karriär” – vilket tolkas som att folk generellt antar att kvinnor hör ihop med familjen och män med karriär).

Detta är ett exempel på så kallade implicita antaganden och det är ungefär samma sak som begreppet grundantagande, som detta blogginlägg kommer handla om. Grundantaganden är sådana antaganden (mentala hypoteser/gissningar) som handlar om hur människor betraktar omvärlden, sig själv och andra människor. Ofta är de väldigt djupt rotade inom oss så de aktiveras automatiskt i vissa situationer. Detta gör att vi många gånger omedvetet präglas och styrs utav dem, så ofta är det svårt när man ska börja formulera sig kring vilka grundantaganden man har. Men när vi medvetandegör dem så blir det lättare att förstå sig själv, hur man relaterar till andra människor och till livet i stort. Man kan få grepp om varför man gör de val man gör eller varför man tror på det man tror på.

Så min fundering är vilka grundantaganden människor, och samhället i stort, har gällande Gud och kristendom? Read the rest of this entry

Fyra anledningar till att ateismen inte kan förklara existensen av gott och ont

Skärmavbild 2017-11-10 kl. 16.50.28

Igår hade jag förmånen att få debattera mot humanisten Anders Hesselbom på ämnet ”Behöver vi Gud för att vara goda?” Debatten arrangerades av Svenska apologetiksällskapet och min församling Mosaik och samlade cirka 25-30 personer, både kristna och ateister.

Allt spelades in så ni ska få se debatten i sin helhet om någon vecka eller två. Redan nu vill jag dock dela med mig av första halvan av mitt inledningsanförande, om varför jag anser att vi inte kan motivera existensen av objektiv moral, eller moralisk värderealism, om Gud inte finns.

Låt mig först och främst definiera moralisk värderealism. Det är idén att moraliska utsagor är genuina påståenden om faktaförhållanden. En värderealist anser att moraliska fakta existerar och att vi har en plikt att följa dem. Read the rest of this entry

Enhet i Kristus

Ekumenik kommer från det grekiska ordet oikoumene, vilket var uttrycket för den av grekerna kända världen.

 

Jag har precis börjat teama ett år på Ny Generation, som stöttar kristna skolgrupper runtom i hela Sverige. Då organisationen är allkristen har jag redan under mina första veckor träffat flera teamkamrater från olika samfund och vi har besökt kyrkor av massa olika slag – till exempel har jag gjort mina första besök både på en EFK- och EFS-gudstjänst.

Det som jag framförallt har lärt mig sedan jag flyttade till Uppsala är dock vikten av ekumenik, och att inse att vi alla faktiskt är kristna även om vi har våra olika meningskiljaktigheter och teologiska ståndpunkter på olika områden. Alla kyrkor är fortfarande en del av Kristi kropp.

Jag tror också att det framförallt är bibliskt att så långt vi kan sträva efter enhet. Det är nämligen vad Jesus själv ber om!

Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:20-21)

Read the rest of this entry

Om Gud vore annorlunda

christopher-mcgurn-209497.jpg

Foto: Cristopher McGurn, Unsplash

Min föreläsare i moralfilosofi, på vår andra föreläsning, målade upp ett problem med objektiva etiska värderingar-eller sanna morallagar- såhär: om de hävdas vara rotade i Gud, eller ett övernaturligt väsen, så har vi alternativen att det goda är gott därför att Gud tycker det, eller att Gud är god. Jag sa att det är det senare. Då frågade han mig, jaha så om Gud vore annorlunda, så vore Han inte god, och fick mig då att svara instämmande. Då menade han att det goda måste vara oberoende av Gud. Jag svarade att det inte var så, utan att det ligger i Guds natur att Han är god. Han pressade mig på nytt: ”men OM Guds natur vore annorlunda, så vore Han inte god?!”

Efter några vändor på det viset insåg jag mitt misstag i rävsaxen och lösningen. Istället för att säga: ”om Gud vore annorlunda så vore Han inte god”, så sa jag att ”då vore Han inte Gud” (Det gjorde inte föreläsaren det minsta mer övertygad, han svarade bara att jag inte verkade låta mig övertygas vad han än sa, men jag blev i varje tillfreds med mina tankar).

Godhet, kärlek och andra goda värden är inte oberoende av Gud. De är inte heller godtyckligt bestämda av honom, som om Han lika gärna hade kunnat bestämma sig för att allmänt hat, tortyr och barnamord vore gott. Nej, godhetens natur och existens är intimt sammanflätad med den yttersta existensen, det absoluta och oföränderliga högsta väsendet, den allsmäktige Guden, och Hans natur och existens. Godheten är oföränderlig, det finns inget ”om det goda vore annorlunda”, Gud är oföränderlig, det finns ingen möjlighet att Han vore annorlunda. Read the rest of this entry

Vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön

piron-guillaume-367208

Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapet.

Keener's Book

Keener’s bok

Craig Keeners arbete Miracles, som består av över 1000 sidor i två volymer, har hjälpt till att framför moderna mirakler som ett stödjande argument för kristendomen. Som nytestamentlig forskare stötte Keener ofta på David Humes idé om att Bibelns mirakler inte kan vara historiska händelser eftersom vi idag ”vet” att mirakler inte händer.

Genom att peka på hundratals påstådda mirakler från hela världen visar Keener att David Hume hade fel i att hävda att mirakler inte är en del av universell mänsklig erfarenhet, och han föreslår också att den bästa förklaringen för åtminstone en del av de påstådda miraklerna – särskilt de som intygas av flera vittnen och stöds av läkarundersökningar – är övernaturliga.

Apologen Gary Habermas har föreslagit att Keeners arbete kan användas i ett argument för Guds existens, och jag håller med honom. På samma sätt som Jesu mirakulösa uppståndelse kan användas som Gudsbevis, kan vi argumentera för att den bästa förklaringen till vissa väldokumenterade mirakelrapporter är att mirakler verkligen händer, och utifrån det kan vi hävda att Gud finns.

Read the rest of this entry

Är vi beroende av budord?

Vi verkar inte kunna avskaffa vår kärlek till regler och budord. Inte ens i en normkritisk tid. Normkritiken är en postmodern rörelse som marknadsför sig med att sanningen är relativ, eller att den inte finns, och att allt ska ifrågasättas. I Italien gifter sig en kvinna med sig själv. I Skåne kämpar en person för att bli accepterad som häst. Men parallellt med acceptansen för allsköns okonventionaliteter verkar en annan regelbok växa fram. Ungefär som att en sån där blyertspenna med suddgummi i ena änden används, och samtidigt som det ena raderas råkar pennan skriva på ett annat papper.

Förra veckan hade vi en mycket intressant föreläsning om gender och jämställdhet. Det är fruktansvärt hur systematiskt kvinnors prestationer inom akademien nedvärderas. Män med sämre kvalifikationer får pengarna för att de anses ha ’potential’, fastän kvinnor med överlägsen kompetens ansökt om samma finansiering. Men förutom det huvudbudskapet fångade en bisats min uppmärksamhet. Föreläsaren nämnde kort om hur ’lätt det är att säga och göra fel’ inom feminismen, både akademiskt och i vardagslivet. Vilka ord som anses kränkande. Vad som egentligen är feministiskt, förtryckande, befriande, ’empowering’.

Tidigare i veckan hade jag en annan konversation med en något yngre vän som menade att hen skulle bli dumförklarad om hen försvarade konceptet äktenskap som en vettig grej. Eller tron på en Gud.

01102014-JPA_2318 (2)

Read the rest of this entry

Hur kan vi veta att demoner inte finns?

johannes-plenio-266299

Foto av Johannes Plenio, från Unsplash

Marius inlägg i fredags om att kasta ut demoner har blivit häftigt omdebatterat, både här på bloggen och på Hela Pingstens Facebooksida. Medan flera håller med Marius om att demoner finns och kan och bör drivas ut i Jesu namn när de plågar människor, är det flera andra som är övertygade om att demoner inte finns – både ateister och kristna – som är väldigt upprörda att Marius skriver sin text och att vi publicerar den. Ord som vidskepelse, sekt, vansinne och fanatism har nämnts.

Det är sällan vi får så starka reaktioner när vi publicerar texter om att Gud finns. En och annan ateist kanske anmärker att vi är vidskepliga fanatiker då med, men de flesta ateister jag har pratat med förstår ändå att man kan vara en intelligent, ärlig och sund person och samtidigt tro att det finns en allsmäktig skapare. Och bland dem som inte är ateister blir det förstås inga negativa reaktioner alls. Mitt intryck är att det är rätt okontroversiellt i Sverige att tro på en god övernaturlig varelse (Gud), medan det är väldigt kontroversiellt att tro på onda övernaturliga varelser (demoner).

Mitt intryck är att det är rätt okontroversiellt i Sverige att tro på en god övernaturlig varelse (Gud), medan det är väldigt kontroversiellt att tro på onda övernaturliga varelser (demoner).

Varför?

Rent logiskt är ju en varelses existens inte mer sannolik för att den är god. Faktum är att med ondskans problem i åtanke – det vanligaste argumentet mot Guds existens – så är det snarare sannolikt att den övernaturliga dimensionen, om den finns, inte enbart innehåller varelser som är goda. Read the rest of this entry

Hycklar-Svensson

Om vi börjar spåra idéerna som genomsyrar vårt svenska samhälle kommer vi snart börja fascineras över den, ehm, rikedom av kontrasterande världsbilder och tankesystem som ryms inom Svenssons tänkande. Ta en situation där du t.ex. upptäcker att din pojkvän är otrogen. De flesta i den situationen skulle reagera med ilska och tycka att ett sådant beteende var felaktigt. Så länge du inte lever i något slags ‘öppet förhållande’ skulle du nog skriva under på att en kärleksrelation är exklusiv och att exklusiviteten är en av grundbultarna i den. Om någon frågade dig varför du tycker att det är fel att din pojkvän är otrogen, skulle det kanske låta såhär: ”Det är klart att det är fel! Det bara ÄR det, det vet ju alla, det är inte okej att göra så”. Det vi kanske inte spontant gör i det här fallet är att spåra den idéen/värderingen tillbaka till var den kommer från. Inte alla i den här situationen skulle säga: ”Sverige har sedan långt tillbaka räknats som ett kristet land byggt på kristna värderingar och jag har den här värderingen för att det står i Bibeln: du ska inte begå äktenskapsbrott. Detta trots att jag själv inte räknar mig som kristen. Men jag lever ändå i en tid som fortfarande präglas av sitt kristna arv.”

Read the rest of this entry

Etisk karismatisk apologetik

trump-duterte

Duterte och Trump, personer vars omoral suddas ut av det faktum att de är politiker?

I förrgår publicerades en artikel av mig på Svenska apologetiksällskapets blogg som har mötts både av uppmuntran och kritik. Inlägget handlade om hur apologetik inte kan frikopplas från etik, dels för att biblisk apologetik ska vara etisk och dels för att vi inte kan stänga av våra hjärnor när vi resonerar kring etik lika lite som när vi resonerar kring filosofi och teologi.

Vissa moraliska ställningstaganden kräver långt sämre argument och logiska resonemang än de mest skrattretande argumenten mot Guds existens, och det blir inkonsekvent av oss att omfamna sådana moraliska ställningstaganden.

Som exempel på dessa gav jag den främlingsfientliga etiken som propageras av Trumprörelsen och Sverigedemokraterna, och baserat på min tes om att apologeter bör vara etiskt bibliska kritiserade jag apologeter jag stött på som hyllar Donald Trump.

Kritik som missar målet

Kritiken mot mitt inlägg handlade framför allt om att jag tog politisk ställning och att det är skillnad på apologetik och politik. Men en sådan respons är inte så konstruktiv, det är ju enbart att upprepa tesen som jag argumenterar emot.

Hela mitt blogginlägg gick ut på att ge skäl för varför idén om politiskt neutral apologetik i Trumperan vare sig är möjlig eller eftersträvansvärd. Att bemöta det med ”apologetik har inte med politik att göra” är lite som att efter att mödosamt försöka beskriva ett Gudsbevis få höra ”men det finns ju inga bevis för Guds existens”. Read the rest of this entry

Jesus är mitt hopp

Innan jag kom till tro så kände jag att denna världen var så full av ondska och mörker att jag knappt orkade leva i den. Vi matas varje dag med alla fruktansvärda vidrigheter som sker runtom vår planet och ofta har vi inget skydd mot vad det gör med vårt sinne. Det letar sig in, i alla hörnen och vrår. Får oss att i vanmakt skrika ”VARFÖR HÄNDER DETTA?”

Det har haft mig i ett järngrepp i hela mitt liv. Ett liv fyllt av rädslor, osäkerhet, självhat, självförakt! Förakt för mina medmänniskor, jag har (nästan) hatat dem som inte tyckt som jag. Låtit andra människor trycka ner mig, trott på deras ord att jag inte duger. Sett på mig själv med samhällets ögon, att jag är en maskin som ska producera, prestera och bidra med skatt till vår välfärd. För i den här världen är vi inte värda mer än vad vi bidrar med till tillväxten. I princip. Vårt värde bestäms av hur välfyllt vårt CV är, hur arbetsmarknadens ögon ser på oss, hur attraktiva vi är, både utseendemässigt och prestationsmässigt. Att vi är vår egen gud, och skapar vår egen verklighet, och det lämnade mig med en enorm tomhet.

Sen kom Jesus. Drog mig långsamt upp ur den dy jag varit så länge. Öppnade mina ögon för världen. Plötsligt förstod jag: jag kommer att fortsätta drunkna i min ångest om jag inte lägger mitt liv i Guds händer. Det finns ingenting denna världen kan erbjuda som kommer att få mig att må bättre. Det finns ingen annan som kan rädda mig, allra minst jag själv. Endast Guds kärlek och hans kraft kan lyfta mig ur mörkret. Få mig att se världen med Guds ögon.

Read the rest of this entry

Ung, dum och kristen?

pexels-photo-89909.jpeg

Gästinlägg av Anelle Egserius, ursprungligen publicerat på Nouw.

Många anser kristna som korkade och dumma i huvudet vilket jag först tyckte var jobbigt, men jag insåg sen att jag hellre är korkad och dum i huvudet och mår såhär bra (tack vare gud), än är ”normal” och går miste på den glädjen och kärleken jag fått från Jesus!

LIVET:

Jag växte upp i en kristen familj och i en församling som jag idag kallar ”min extra familj”. Jag har alltså hängt i kyrkan mer eller mindre hela mitt liv, åkt på kristna läger och konferenser, och älskat att bara umgås med Jesus. Redan som ung förälskade jag mig i jesus, hans kärlek, glädje, närhet, allt. Därför döpte jag mig väldigt tidigt, vid endast nio år (vi har vuxendop i vår församling). Många ansåg det som för tidigt Men jag var stensäker redan då och stensäker även nu på att Jesus är på riktigt.

Desto äldre jag blev desto oftare fick jag höra kommentarer och blev stämplad som en viss person bara för att jag var kristen. Det ledde till att när jag började på gymnasiet valde jag att inte berätta för folk att jag var kristen förrän de frågade, just för att jag var rädd och ville att folk skulle lära känna mig annat än att bara förutsätta vem jag var.

Nu har jag en mycket större trygghet i min tro, vilket jag fått nu under våren när jag var sjukskriven. För mitt i det jobbiga så hade jag alltid gud, och när allting annat försvann, när hela livet tog stopp, så höll ändå Jesus genom allt. Det är bara genom bön och tack vare honom jag mår så pass mycket bättre nu. Read the rest of this entry

Guds ord och sanningen

Den senaste tiden har Gud dragit min uppmärksamhet till det faktum att Jesus var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14), med betoning på sanningsdelen av detta. Vi lever i en tid då sanningen av många anses vara relativ, vilket i sig är en märklig tanke då man måste omdefiniera vad sanning är för att kunna göra ett sådant påstående. Vi kristna frestas också att dras med i ett liknande tänk; framför allt kanske vi frestas att vara tysta och inte stå upp för sanningen därför att det är mer bekvämt, även fast vi är kallade att som Guds folk vara ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15), samt ”hålla fast vid sanningen i kärlek” (Ef 4:15).

Jesus var fylld med både nåd och sanning – inte bara nåd och inte bara sanning. De två tillsammans är en oslagbar kombination! Ofta tenderar vi människor att luta över åt något av hållen (beroende på vår personlighet) och bli obalanserade, antingen till en flummig och billig nåd utan sanning (vanligare här i Sverige) eller till en hård och obarmhärtig sanning utan nåd. I mitt förra inlägg här på HelaPingsten delade jag en predikan om nåd, så jag ska inte lägga tonvikten där i detta inlägg. Jag kan bara säga att jag tror att vi i mycket har missförstått vad nåd faktiskt är i biblisk bemärkelse.

Jesus är Sanningen (Joh 14:6), det gudomliga Ordet som var i begynnelsen hos Gud och blev människa (Joh 1:1, 14). Jesus är alltså Guds Ord personifierat och förkroppsligat, vilket inte betyder att Jesus och Bibeln är samma sak, och Gud talar alltid sanning. Det är därför Jesus i nästan samma andetag både kan säga att ”sanningen ska göra er fria” och ”om nu Sonen [alltså han själv] gör er fria blir ni verkligen fria” (Joh 8:32, 36). Jesus är Sanningen. Och han är definitivt inte någon relativist. Då skulle han inte konstant börja sina meningar med ”amen, amen säger jag er…” (amen betyder sannerligen). Han gör anspråk på sanningen som du antingen kan ta emot och tro på eller förkasta. Alternativet ”min sanning är min sanning och din sanning är din sanning” finns inte hos Jesus (Micael skrev nyligen ett inlägg om detta och liknande självmotsägande påståenden). Om det nu dessutom är så att det är sanningen som gör oss fria – vilket vi alla innerst inne faktiskt vet (oärlighet leder aldrig till frihet) – så är det viktigt att vi lever i sanningen och står upp för den så att andra också kan få uppleva frihet. Det är därför vi predikar (vilket betyder proklamerar) Guds Ord och tror att det faktiskt ska göra något med människor. Read the rest of this entry

10 självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga + svar på invändningar

apple.jpg

Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets blogg.

Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.

Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.

Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem. Read the rest of this entry

Varför utmålas kristna som “the bad guys”?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Forskning visar att lärare på svenska gymnasier ofta utgår från att ateismen är sann och beskriver religiösa, inte minst kristna, som lite dumma och elaka. Det är något som vi och vår vän Samira känner igen från våra högskolestudier. Vad beror detta på, och hur kan vi förändra det?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!