Category Archives: Asylaktivism och altruism

Migrationsverket vet inte vad de gör

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Den som besöker både en pingstkyrka och equmeniakyrka eller som inte kan svara på vad den förre påven hette, kan inte inte vara kristen enligt Migrationsverket. Vi pratar om den fruktansvärt dåliga kristendomskunskap som råder på myndigheten med rätt att utvisa, och pekar på att det stora problemet är att de har en religiös gallringsprocess överhuvudtaget.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.

Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Kommentera nedan!

Sveriges migrationspolitik är som Hungerspelen

hunger games

Många har med rätta reagerat på rapporterna om hur dåliga Migrationsverket är när de ska bedöma om människor är kristna eller inte. Nyligen avslöjade Dagen att Migrationsverket kallade Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan för ”sekter” och hävdade att en iransk familj som besöker båda församlingarna inte kan vara genuint kristna.

För ett år sedan uppdagades det att tjänstemän ställt absurda frågor till konvertiteter såsom ”Hur många delar består Nya Testamentet av?” och ”Vad säger kristendomen om skärselden?” Sveriges kristna råd har vädjat till Migrationsverket att utbilda dem om vad kristendomen handlar om, för de verkar ha otroligt dålig koll.

Eftersom konsekvenserna av detta är så ödesdigra för dem som utvisas är det av yttersta vikt att vi protesterar. Vi har bibliska mandat att välkomna och älska invandraren (3 Mos 19:34), och att i synnerhet hjälpa dem som delar vår tro (Gal 6:10).

Samtidigt oroar jag mig för att vi inte går tillräckligt långt i våra protester. Grundproblemet är inte att Migrationsverket har dåliga metoder för att bedöma vilken religion människor har. Grundproblemet är att de bedömer vilken religion människor har överhuvudtaget.

Read the rest of this entry

Ann Heberlein har fel om godheten

16797914_1317222921671660_3567230309590051302_o.jpg

Ann Heberlein

I en krönika i GP på juldagen, ”Älska dina nära medmänniskor först”, skrev Ann Heberlein om godhet. I sin text raljerar hon över alla de som kämpar för att i sin vardag vara goda medmänniskor:

Jag… anser nämligen att släktskap och närhet räknas. Jag har större ansvar för min dotter än för grannens dotter och jag bör vara mer lojal med min man än med vilken annan man som helst. Liksom omsorgsetikern Nel Noddings menar jag att vi har starkare förpliktelser mot våra närmaste. […] Vi måste helt enkelt göra skillnad på människor.

Hon tycks mena att människan inte har kapacitet att både ta hand om sina närmaste och samtidigt bry sig om andra som har det svårt. Vi tror på en annan väg, där vi tillsammans förändrar världen.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har världens sjätte rikaste befolkning enligt Credit Suisse. Nog borde det vara ett skäl till att vi både kan ta hand om våra familjer och andra som på olika sätt behöver vårt stöd, både ekonomiskt och socialt. Otaliga av oss klarar nämligen, tvärtemot vad Heberlein verkar tro, både att hämta barnen på förskolan och att hjälpa andras barn.

Read the rest of this entry

Flyktingens credo

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 00.39.45

Vi tror på Gud, den allsmäktige, som ledde sitt folk i uttåg och exil,
Han som var Gud för Josef i Egypten och Daniel i Babylon,
Han som är Gud för främlingen, flyktingen och migranten.

Vi tror på Jesus Kristus, en utstött galilé,
som föddes långt borta från sitt hem och folk
och som tillsammans med sina föräldrar tvingades fly för sitt liv och lämna sitt land.
När han skulle återvända led han under Pontius Pilatus,
som tjänade den romerska ockupationsmakten.
Jesus förföljdes, blev slagen, torterad
och orättvist dömd till döden.
På den tredje dagen uppstod Jesus från de döda,
inte som en föraktad främling
utan för att ge oss medborgarskap i Guds rike.

Vi tror på den helige ande,
evig emigrant från Guds rike
som lever ibland oss och talar alla språk,
lever i alla länder och återförenar alla folk.

Vi tror att kyrkan är det trygga hemmet för alla oss som är gäster och främlingar,
för alla som tror.
Vi tror att den kristna gemenskapen börjar när vi omfamnar alla som tillhör Gud,
mitt i vår mångfald och olikhet.

Vi tror på förlåtelse, som gör oss alla lika inför Gud.
Vi tror på försoning som helar vår brustenhet.
Vi tror på att uppståndelsens Gud kommer att ena oss som ett folk, där vi alla är unika och samtidigt lika varandra.
Vi tror på evigt liv, där ingen längre kommer att vara främling,
för alla kommer att vara medborgare i det rike där Gud regerar,
i evigheters evighet.

Amen

Originaltitel: The Immigrant Apostles’ Creed, av Rev. Jose Luis Casal
I svensk översättning och tolkning av Emma Andersson

Foto: David McEachan from Pexels

 

 

Öppet brev till polisen

polisen

Foto: Lisa Wanneby. Creative Commons

Hej polisen.

Jag läser i tidningarna att ni i fredags arresterade fem papperslösa barnfamiljer på ett läger anordnat av Svenska kyrkan.

30 poliser och polishundar använde ni för att göra detta.

Resultatet är bland annat att en av familjerna, med barn på fyra och elva år, sitter inlåsta på förvar och väntar på att bli tvångsutvisade. Er presstalesperson, Ewa-Gun Westford, deklarerade att respekten för kyrkofriden officiellt är över när hon sa:

Det finns inga fredade zoner enligt svensk lag. Det enda som finns är ambassader, i övrigt finns inga fredade zoner.

Jag har några frågor till er.

Skulle ni vilja att era barn arresterades av poliser och tvångsutvisades till ett land de inte vill vara i? Frågan är nästan meningslös, det är klart att ni inte vill, även om det så vore Hawaii de tvångsutvisades till så vänder era magar sig av tanken att någon tvingar dem dit mot deras vilja.

Så känns det förstås för de familjer ni arresterade. Read the rest of this entry

En sommar med tvångsdeporteringar

summer sunrise

Gästinlägg av Lisa Wulfsberg.

Sverige, juni 2017. Det är sommar och skolavslutning, tentaplugg och grill, första bad och längtan efter semester. Det är också tvångsdeporteringar, att inte på ett och ett halvt år ens fått ha ett första möte med migrationsverket, kristendomsprov för att bevisa sin tro, uppslitna familjer och så mycket oro och ångest inför framtiden.

I mars förra året var jag volontär på ett flyktingläger på en motorvägsavfart vid den kroatiska gränsen i Serbien. Mitt när vi var där stängdes Europas gränser. Om Stefan Löfven/Morgan Johansson/Anders Ygeman/alla andra politiker i Sveriges regering hade varit där då tror jag att det hade varit omöjligt för dem att låta rösta igenom den restriktivare flyktingpolitiken som de gjorde då, och att sedan hålla den så.

Om de hade stått där med dessa människor när beslutet kom att deras bussar skulle åka och de själva skulle bli kvar, om de hade sett den förtvivlan och maktlösheten som fanns i de människornas ögon, om de hade gråtit med dem som vi gjorde då, då hade de inte kunnat sova gott om natten om de hade varit med och stängt några gränser. Read the rest of this entry

Boktips: Gud är inte ett främmande namn

imag0531På bokrean i Stockholm snubblade jag över boken ”Gud är inte ett främmande namn”. Jag började läsa baksidan och orden ”om bön som motståndshandling, om det grundläggande radikala i att erkänna en annan världs möjlighet och om en tro som inte har lov att vända bort sitt ansikte från det lidande som pågår runt omkring oss” tog tag i mig.

I poesins och dagbokens form delar författaren Kristian Lundberg sitt hjärtas tro och ett engagemang för utsatta människor som är djupt kristet. Utgångspunkten är att Gud är på de svagas och förtrycktas sida. Matteus 25 ekar i orden om att ”kärleken lär oss att den som fryser ska få bli varm. Solidariteten lär oss att den som hungrar ska få bli mätt.”

Jag blev djupt berörd över det som skrivs om människovärdets okränkbarhet och om författarens engagemang för människor som tigger och människor på flykt.

Lundberg kommer gång på gång tillbaka till några av Bibelns berättelser, bland annat berättelsen om Lasaros som uppväcks från de döda och påminner om att det mitt i den mörkaste natt finns ett hopp. Read the rest of this entry

Jag avskyr mitt svenska överläge

pass

En afghansk ung man har bott hos oss i veckan. Han lever i osäkerhet, som så många andra. Osäkerhet kring om han bedöms som värdig att stanna här. Tidigare har vi haft papperslösa i vårt hem som rakt upp och ned fått beskedet att de inte kvalar in. Deras beslut att lämna allt de visste om och ta sig någon annanstans var tydligen inte välgrundat, enligt svensk byråkrati. Dagligen umgås och arbetar jag med utsatta EU-medborgare som skyfflas omkring i våra städer utan någon verklig chans att starta sina liv här.

Själv får jag betalt för att studera och flänger så mycket att jag nyligen fått någon form av stammiskort på SJ. Jag har som längst arbetat ett år på halvtid i mitt liv, ändå har jag rest till andra sidan jorden och flera gånger semestrat runt i Europa. Svenskt pass. Alltid välkomnad.

Visst är det underligt, våra landsgränser. Att vi känner att vi har rätten att rita upp dem, och sedan låta människor lida och dö för vår rätt att bestämma vem som kan korsa den linje som inte egentligen finns där. Det är ingen naturlig mur att klättra över. Oftast skulle man kunna promenera eller i värsta fall simma över. Men inte i vår moderna idyll. Osynliga befästningar. Read the rest of this entry

Migrationsverkets absurda kristendomsfrågor

De senaste dagarna har det varit tal om Migrationsverkets asylprövningar av kristna konvertiter. Migrationsverket försöker alltså bedöma om människor är ärliga med om de har blivit kristna eller ej. Att bli förföljd för sin tros skull är nämligen ett skäl til asyl, och på många platser i världen är kristna och andra religiösa minoriteter förföljda.

När en person hävdar att hen blivit kristen och därför inte kan återvända till sitt ursprungsland, ställer Migrationsverket frågor om kristen tro till personen. Tyvärr verkar Migrationsverkets förståelse av kristen tro vara ytterst begränsad och fördomsfull. SVT kallar Migrationsverkets frågor för ”husförhörsliknande” och frågorna kritiseras av både jurister och kyrkliga företrädare. Nedan följer ett antal frågor som kristna konvertiter i media uppgett att de fått av Migrationsverket.

Skärmavbild 2017-12-29 kl. 22.13.35

Källa: svt.se

Fråga ett är grymt svår att svara på som nykristen. Jag hade inte klarat den när jag började vilja följa Jesus. En bra överblick av Romarbrevet (som är ett långt brev!) skulle jag tro att jag fick först när jag gick bibelskola som 23-åring. Då hade jag redan följt Jesus i många år. Hur många asylsökande har haft chansen att plugga på bibelskola ett år? Read the rest of this entry

Låt inte terrorn stänga gränser

sverige-karta.jpg

Debattartikel i dagens Dagen.

Något som dök upp ganska snart efter det hemska attentatet i Stockholm skaver i oss. Flera har hävdat att anledningen till attentatet var svensk flyktingpolitik.

Man argumenterar för att vi måste utvisa fler människor och stänga Sveriges gränser ännu hårdare för att undvika framtida terrorism. Detta, menar vi, är en tankevurpa.

Människor flyr från krig och konflikter. Människor flyr från just den här typen av attentat, från terror, våld och ond, bråd död. De allra, allra flesta som tvingas fly är inte själva våldsutövare, utan vanliga människor, som söker trygghet och en framtid för sig själva och sina familjer. De är som folk är mest.

Ändå blir responsen på terrorattentat i vårt land att vi ska stänga gränserna, införa hårdare ID-kontroller, försvåra för papperslösa, utvisa fler och ha en ännu mer restriktiv asylpolitik. Read the rest of this entry

Mirabellas resa – från jobbig till hjälte

Tänk att som Jesus leva och veta människors historia redan i första kontakten. Jesus visste att kvinnan vid brunnen hade ett gäng brokiga relationer i bagaget (Joh 4:18), att Sackaios hade tagit för mycket pengar av många som tullindrivare (Luk 19:2), och kunde sedan agera utifrån det.

För några år sedan flyttade Mirabella in hos oss för en period. Höggravid i Uppsalas midvinter. Vi visste att det var hon varje gång hon ringde på, för ingen ringer på dörrklockan lika intensivt som Mirabella. Ingen ber heller så oblygt om pengar om hon inte fått något, eller om mer pengar om hon fått något, som Mirabella. För att vara krass så träffar hon egentligen mitt i prick kring fördomen om en jobbigt påstridig EU-migrant. Jag tror vi alla i kollektivet bävade lite inför att dela hem med denna kvinna, som dessutom inte kan någon svenska eller engelska.

Lika intensivt som hon tiggde ihop mat och pengar till sig, sina barn hemma i Rumänien och sin man i fängelse, märkte vi dock också att hon tog hand om vårt kök. Hon insisterade på att ta vår disk när vi lagat mat och aldrig har vår oansenliga diskbänk blänkt som under tiden med Mirabella.

img_20160824_151034

Read the rest of this entry

Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?

ska%cc%88rmavbild-2017-01-06-kl-01-56-20

Foto från när jag och Edsinger möttes i duell här i Northamptonshire och den kvickfotade lutheranen genomborrade mitt anabaptistiska hjärta

Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.

När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.

Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.

1. Tvåregementsläran

Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa. Read the rest of this entry

Den pågående striden om livet

Det finns dagar av glädje, dagar av tvivel, dagar av hopp och dagar av besvikelse. Inget är förutsägbart för vi vet inte vad morgondagen bär. Men vi vet att ingen har lovat oss ett rikt, sorglöst och bekymmerfritt liv.


Eller vet vi det?

Gud har utvalt dig. Gud kallar dig till att älska alla människor. Han har kallat dig till att vara hans lärjunge. Men världen ropar på dig:

  • Följ ditt hjärta
  • Förstå att det är oförståndigt att tro på något man inte kan se eller bevisa
  • Bevisa att du är tillräckligt bra för att platsa i samhället. 

Om du tror att ditt liv kommer bli en enkel match, eller att det kanske blir enklare senare kan du nypa dig själv i armen och väcka ditt liv från skönhetssömnen. För verkligheten är att det finns två olika vägar för dig. Antingen himmel eller helvete. Evigt liv eller död. Det finns ingen gråzon. Och valet avgörs inte av ett enda beslut. Det beslutet måste du ta varje dag. Read the rest of this entry

Ska en kristen syn på migration välkomna synd?

Olof Edsinger har än en gång kritiserat mig för att jag anser att en biblisk, kristen moral innebär att migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder är något bra. Den här gången verkar han ha läst min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting, vilket är positivt. Tyvärr återger han inte dess innehåll särskilt bra allt, utan tar ibland ord ur sina sammanhang. 

Tillväxtscenariot är orealistiskt

edsinger

Olof Edsinger

Edsinger skriver att jag ”föreslår ett skifte där vi i Sverige går från att leva på 48 000 till 16 000 dollar per capita (sid 180)”, och senare ”Personligen tror jag att det är orimligt att förvänta sig av majoriteten av Sveriges befolkning att de ska dra ner på sin ekonomiska standard med 67 procent per capita. Gör det mig verkligen mindre kristen?”

Det Edsinger hänvisar till är det kapitel i boken där jag diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare. Alla människor är ju skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) så det blir orimligt att tänka sig att Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner.

Därefter konstaterar jag att det finns i grund och botten två sätt för världen att bli mer jämlik: att fattiga länder kommer upp till rika länders nivå genom ytterligare tillväxt, eller att rika länder såsom Sverige går igenom en nerväxt för att alla länder ska hamna på världsbruttoprodukten, omkring 16 000 dollar per capita. Ni kan se den aktuella boksidan här. Read the rest of this entry

Inför julhelgen

winter

För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.

För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.

Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.

Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.

God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.

Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.

Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus

Read the rest of this entry