Category Archives: Ekonomi och social rättvisa

Så är det att leva i egendomsgemenskap

Nytt avsnitt av Jesusfolket!  Många tänker att ett liv i kommunitet där man har allt gemensamt är jobbigt, stressfyllt och svårt. Mark och Sangitha från Jesus Army menar att det snarare är tvärtom. Micael pratar med dem om hur de träffades, varför de valde att leva i kommunitet och vad de tycker att andra som lockas av kommunitetslivet ska tänka på.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.

Vi måste bli bättre på att undervisa om egendomsgemenskap

För inte mer än 120 år sedan var det knappt någon präst eller pastor i det här landet som ansåg att Andens mirakulösa gåvor – såsom tungotal, profetia och helande – fortfarande finns tillgängliga. Detta innebar att varje gång de skulle predika utifrån en bibeltext som handlade om dessa gåvor, såsom Apg 2, la de krutet på att förklara för sina församlingsmedlemmar varför det dog ut med apostlarna. Först med pingstväckelsen i 1900-talets början och den efterföljande karismatiska rörelsen blev det ovanligare med cessationism som den här idén kallas, och idag är den närmast ickeexisterande i Sverige.

1800-talspredikanter som ville bortförklara mirakulösa gåvors relevans och vikt drevs av olika saker. Dels hade de sällan en egen erfarenhet av det och ville inte anses andligt mesiga. Dels var det ovanligt i deras församling, så av pastoral hänsyn ville de inte att församlingsmedlemmarna skulle känna press att börja profetera och bota sjuka. Och dels var säkert flera av dem helt enkelt övertygade om att cessationismen var sann, trots att den låg på så otroligt bräcklig grund – det finns ju för det första inget bibelställe överhuvudtaget som faktiskt säger att mirakulösa gåvor ska upphöra med apostlarnas död.

När pastorer och präster idag predikar och undervisar om egendomsgemenskap ser vi ungefär samma sak hända. De allra flesta lever inte själva i det och vill det inte heller, trots att det mycket troligt skulle gynna dem andligt och stressmässigt, och de flesta av deras församlingsmedlemmar lever inte heller i det. Så man undervisar en sorts ekonomisk cessationism där den apostoliska praktiken att sälja allt och ge till de fattiga, som uppmanades av Jesus själv (Luk 12:33), beskrivs som något passé och i vissa fall till och med som en dålig idé. Read the rest of this entry

Är pingströrelsen den största rörelsen för social rättvisa någonsin?

iris pemba

Iris Church i Pemba, Mozambique

De allra flesta pingstvänner och karismatiker världen över är så kallade ”Progressive Pentecostals”, vilket innebär att de bryr sig om och verkar för social rättvisa och fattigdomsbekämpning. Forskning pekar till och med på att pingströrelsen är världens största rörelse för social rättvisa som någonsin har existerat.

pentecostalism and developmentPentekostala studier är verkligen på frammarsch. Förr så undvek de flesta pingstvänner akademiska studier då det ansågs ”släcka Anden”, och många forskare såg på den känslomässiga karismatiska rörelsen med en hel del förakt och utan större akademiskt intresse. Idag är dock pingstkarismatiska akademiker som Amos Yong och Craig Keener världsledande inom sina repektive fält, och även forskare av annan tro börjar inse att man kan inte blunda för hur 600 miljoner människor formar världen.

För fyra år sedan släpptes antologin Pentecostalism and Development: Churches, NGOs and Social Change in Africa, redigerad av Dena Freeman vid London School of Economics, som slog fast att pingströrelsen förmodligen har gjort mer för Afrika vad gäller fattigdomsbekämpning och utveckling än alla internationella biståndsorganisationer tillsammans. Read the rest of this entry

Guds, individualismens eller konsumismens rike?

IN-GOD-WE-TRUST

Varför känner vi oss så tomma när vi har så mycket att fylla våra liv med?
‍‍
Två stora rörelser i vår tid är individualism och konsumism.

Individualism sätter den enskilde individen i första rummet. Ensamhet präglar den, trots lovord om frihet. Självförverkligandet visade sig vara fel ord i strävan efter lycka. Gudsförverkligande är och har sen tidens början sann lycka handlat om, och det finner vi tillsammans med varandra och inte i första hand som enskilda individer.

Konsumismens gud är mammon. Fiktiva behov skapas hos oss när vi direkt och indirekt blir matade av information som säger att vi kunde haft det mycket bättre om vi bara offrade våra pengar till mammon. Köp nya kläder, nya teknikprylar… Morgondagen kräver nya offer, för kläderna blir gamla snabbt… Read the rest of this entry

Kollektiv kanske är bättre än du tror?

thumb_IMG_3707_1024.jpg

Häromdagen delade jag på Facebook en artikel i ETC om kollektivliv. Jag hade upptäckt den via Anneli som liksom jag är med i Jerusalemprojektets distanskommunitet. Artikeln beskrev bland annat hur arbetsbördan och kostnader i vardagslivet och hushållet sjönk drastiskt även i ett kollektivboende med privata lägenheter, och hur det är särskilt populärt bland kvinnor eftersom de mest känner av avlastningen. Jag delade den med kommentaren ”Varför vill inte alla leva så här?”

Jag fick förstås svar på tal. Flera tryckte på att människor helt enkelt är olika och har olika preferenser. Och det stämmer förstås, men vissa olikheter är mer förvånande än andra. Jag funderar sällan på varför inte alla gillar popcorn, men däremot är det en bra och viktig fråga varför inte alla vill leva eller engagera sig för en bättre värld. Artikeln lyfte hur välfungerande kollektiv både gör livet billigare och mindre stressigt, något som bekräftas av min egen erfarenhet, och eftersom det är något människor generellt eftersträvar tycker jag det är en bra fråga varför inte alla vill leva så.

Flera angav att de inte skulle klara av kollektivliv för att det skulle bli för stressigt. De skulle bli socialt utmattade och fått sin autonomi alltför utmanad. En person anmärkte att han vill bestämma själv vad det blir för mat, en annan att det är illa nog med en inneboende som hon delar kök med. Read the rest of this entry

Moses: Slav, mörkhyad, handikappad och kvinna

harriet-tubman-horiz-57a9b07b67fb7f69

På en gård i staten Maryland föddes det en liten flicka runt år 1820. En dålig tid att komma till världen på om du var mörkhyad i en slavstat. Hela hennes familj var en vit mans egendom och Araminta, eller ”Minty” som hon kallades, fick redan vid fem års ålder lära sig vad det innebar att vara ägd. Hon blev uthyrd till en familj som behövde en barnvakt till deras nyfödda bäbis.

Mintys uppgift var att se till att den här bäbisen togs hand om dygnet runt. Hon minns att hon var tvungen att sitta ner på golvet när hon vaggade barnet i famnen då hon själv ännu inte var helt stadig på benen. Under nätterna skulle hon hålla sig vaken och vagga krubban medan bäbisen och dess föräldrar låg och sov.

Om Minty råkade slumra till och barnet började gråta så kom mamman kvickt ut från sovrummet, dock inte för att trösta bäbisen, utan för att använda piskan på Minty och lära henne att mörkhyade femåringar minsann inte ska ha någon sömn. Det var hennes första arbetsplats, och det var där hon även samlade på sig sina första ärr som skulle vittna om hennes kommande framtid.

Read the rest of this entry

”Lyckolandet” visar varför tiggeriförbud är en katastrofal idé

Norska NRK:s dokumentär om tiggeri, Lyckolandet, har fått enorm uppmärksamhet även här i Sverige sedan Uppdrag Granskning sände den för några dagar sedan. Dokumentären visar på ett övertygande sätt hur 40 tiggande kvinnor i Bergen ingår i ett nätverk där de och ytterligare 100 personer ägnar sig åt prostitution, knarkhandel, stölder, koppleri och trafficking. Merparten av pengarna går till ett fåtal män som övervakar den kriminella verksamhet, något de spenderar på lyxprodukter och att bygga dyra hus.

I slutet av Uppdrag Granskning intervjuar Janne Josefsson kvinnan som producerat dokumentären och frågar henne hur den norska opinionen påverkats av den. Hon säger att människor har slutat ge pengar till människor som tigger i Bergen, att givandet har drastiskt gått ner i andra städer, samt att majoriteten har blivit för ett tiggeriförbud medan enbart 20 % är emot. Här i Sverige har dokumentären refererats flitigt av just dem som vill ha ett tiggeriförbud, inklusive Ann Heberlein som igår skrev på Expressen:

”Lyckolandet” visade med all önskvärd tydlighet att det förekommer organiserad brottslighet, människohandel och prostitution i anslutning till tiggeriet. Där sprack en av de ihärdigaste lögnerna i svensk debatt – att tiggeriet inte skulle vara organiserat.

Många menar alltså att det som dokumentären fann i en norsk stad kan generaliseras till alla som tigger här i Sverige – och att lösningen på problemet med kriminella nätverk är att förbjuda tiggeri. I själva verket kommer tiggeriförbud öka just prostitution, droghandel och stölder enligt den empiriska forskningen som tittat på tiggeriförbudets földer. Och som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg inser de flesta detta om de under bara en halv minut betänker vad människor tvingas till om de inte har jobb, inte får bidrag och inte tigger. Read the rest of this entry

Vem bryr sig om tiggeriforskningen?

 

14188312_656395414536177_4594367606520379605_o (1).jpg

Foto: Stefanushjälpen

 

När Moderaternas kriminalpolitiske talesperson Tomas Tobé för några veckor sedan annonserade att hans parti vill se ett nationellt tiggeriförbud sa han rakt upp och ner till Sveriges Radio att det inte kommer hjälpa dem som tigger.

Reflektera kring det en stund.

Det är alltså så uppenbart att tiggeriförbud inte hjälper de fattiga att till och med människor som förespråkar tiggeriförbud erkänner det. Moderaterna är i detta fallet inte intresserade av att förbättra tiggarnas situation, de vill ha snyggare gator.

Det riktigt absurda är dock att Tobé som kriminalpolitisk talesperson förespråkar något som forskningen visar ökar kriminalitet. Forskningen visar att de allra flesta som tigger har försökt få jobb men utan resultat. När tiggeriförbud införs är det därför fler som börjar stjäla eller prostituera sig, eftersom de inte kan få jobb. Tiggeri måste ersättas med bidrag eller effektiva arbetsmarknadsinsatser för att försvinna, och sådant tar tid. Ett tiggeriförbud resulterar därför i ökad kriminalitet. Read the rest of this entry

Att leva som våra globala syskon

globe-indonesia-equator-80467.jpeg

”Jaja, men så kan en ju inte leva i praktiken?”. Oj vad vanlig den meningen är. När en pratar om idéer som sticker ut. Så sa jag själv om veganism för inte särskilt länge sen. Nu är det många som säger så till mig när jag berättar om min ambition om att inte flyga mer. Åtminstone inte för nöjes skull. ”Jo, fint tänkt o så, men det skulle inte funka för mig”.

Grundaren av denna blogg har stött på den här meningen fler gånger än de flesta 26åringar, och har en imponerande meritlista av att motbevisa kritikerna. Inte minst när det kommer till hur mycket pengar som behövs till en månadsbudget.

Problemet här är inte att vi felar. Att vi bryter mot de moraliska riktlinjer vi satt upp för oss själva, eller som vi hittar i bibeln. Det kommer alltid vara svårt. Problemet är att vi inte kan frigöra oss från samhällets normer och därför försöker anpassa vår moral till vad gemene person gör i vår närhet. Alltså att vi hittar anledningar till att inte ens försöka leva annorlunda. Det är inte ovanligt att inte flyga. Att inte dricka latte för 40:-. Att avstå kött av kostnadsskäl (eller att äta insekter…).

Ofta tror jag att de största hindren för att leva som vi vill/ som Gud vill/ som planeten kräver, är att vi bygger oss mentala barriärer. Vi underskattar vår makt att styra våra liv, att bryta oss ur mönster. Vi behöver låta oss förändras genom tankens förnyelse (Rom 12:2). Read the rest of this entry

Ekonomisk efterföljelse?

20170722_143657-2 Detta är den sjätte och avslutande delen av sommarens följetong Gud eller Mammon. Följande del av fördjupningsarbetet är personliga reflektioner utifrån det som tidigare skrivits i del ett, två, tre, fyra och fem av följetongen. Texten i sin helhet är skriven 2015 och finns att läsa här.

Avslutning (och en ny början)
Syndabekännelse. Inledningsvis när jag skrivit den här texten har jag känt stor frustration och sorg över mitt liv. Att se diskrepansen mellan mitt liv, mina sammanhang, och Jesu undervisning i Lukasevangeliet måste väcka någonting i mig. Insikten att jag är en farisé som allt för ofta älskar pengar mer än människor skakar mig i grunden. Denna insikt kan dock inte stanna i förkrosselse och skam, utan måste leda fram till en syndabekännelse. När jag lever i orättfärdigt överflöd medan mina syskon inte har sina basbehov fyllda, när jag skadar skapelsen, då har jag inte älskat Kristus över allt annat, inte älskat min nästa som mig själv. I Kristus är vi rättfärdiggjorda och får ta till oss hans uppmaning om att ”gå nu, och synda inte mer.”

Rik i den här världen? Min utgångspunkt i följetongen har varit att jag definierar mig som ”rik i den här världen”. Här kommer någon läsare kanske inte känna igen sig i bilden.Vi läser ibland texter om att ”85 personer äger halva jordens tillgångar” och lägger därmed problemet om global ekonomisk orättvisa utanför oss själva. Men jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har kläder på kroppen och tak över huvudet, jag äger en dator, en kaffebryggare och inte så få böcker. Jag har pengar på banken och i plånboken. Utifrån detta definierar jag mig som rik i den här världen. Att reagera och säga ifrån varje gång någon kallar mig för ”fattig student”, eller de gånger jag själv råkar göra det, har för mig varit viktigt för att inse min privilegierade position i den här världens ekonomiska system. Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap är den Helige Andes vilja

IMAG5114-1

Jesus säger: ”Inte alla som säger ”Herre, Herre ” till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? ”Då ska jag säga dem som det är: ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Matt. 7:21-23

Min avsikt att skriva om detta är absolut inte något ifrågasättande av de karismatiska gåvorna. De har vi fått för att förhärliga Fadern och Guds Rike med. Nej,  det är orden: ”Jag känner er inte!” som är huvudsaken här. Tänk att Jesus kan komma att säga så! Till dom som säger ”Herre Herre ” till honom! Och det till dom  som har fått dessa karismatiska gåvor t.o.m.?  Jag blir förkrossad när jag läser det och frågar ängsligt ”Jesus…Du känner väl mig?” och ”Vad betyder det Jesus, att du känner någon, och att du inte känner någon?” Du som ju vet vad som är i alla människor!

Först kommer jag att tänka på hur det är bland oss. Att jag bara kan känna en person som vill ge sig till känna för mig. Den person som vill ge oss tid och öppna sitt inre för mig. Som vill berätta om sig själv, sina erfarenheter och funderingar, känslor, och om sin vandring både i glädje och sorg. Om svårigheter och nederlag, och om segrar och styrka. Ju mer personen vill öppna sig…ju mer lär jag känna henne. Men allt klokt och förklarat prövas ju bäst i vardagen. Det gäller oss alla. Vi behöver få vara tillsammans även i det för att lära känna varandra väl. Read the rest of this entry

7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet

Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.

Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.

Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!

På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter: Read the rest of this entry

Varför är vi så ensamma?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper? Detta pratade Micael om på ett av Frizonfestivalens seminarier förra veckan.

Ladda ner MP3-filen här.

Stort tack till Frizon för inspelningen! Kolla in deras podd Frizonpodden.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

618e9cb6816a733ef1773265efea788b

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry

Kommunitetsinspiration på Frizon

Skärmavbild 2017-08-02 kl. 09.43.50

Nästa vecka drar jag till Frizon! Under fyra dagar kommer jag tillsammans med bland annat Elof från Kommuniteten Oikos montra och presentera kommunitetsliv för massa kristna ungdomar. Vi kommer ha en fin banderoll för kommuniteter.se och massa smaskigt material att förkovra sig i. Och förstås skön och mysig stämning!

Montern är ett samarbete mellan Hjämareds folkhögskola som driver Pilgrim och Kommunitetsåret samt Jerusalemprojektet. Om du vill hjälpa oss bära kostnaderna för detta, ge en gåva till Jerusalemprojektets bankgiro 126-4282 eller swisha till 123-199 57 11.

Skärmavbild 2017-08-02 kl. 17.45.54

Jag kommer även hålla ett seminarium på festivalen, eller som kidsen numera kallar det: happening. Det heter Varför är vi så ensamma? och presenteras på följande sätt:

Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper?

Det ska bli spännande detta!