Category Archives: Ekonomi och social rättvisa

Varför växer Bruderhof när Jesus Army krymper?

Idag har jag och Sarah för första gången besökt Bruderhof. Deras Peckham Community i centrala London är en nystartad missionskommunitet bestående av två familjer och tio studenter. Då jag bott hos Jesus Army sedan augusti förra året och Sarah precis avslutat en tvåmånadersvistelse där var vi väldigt nyfikna på vilka paralleller och skillnader som finns mellan de två rörelserna. I synnerhet kommunitetsledaren Tom Kleinsasser gav oss flera värdefulla upplysningar som gör att jag vågar mig på några generella jämförelser som som sträcker sig längre än Peckham.

Båda är evangelikala, bibelbetonande rörelser. Båda praktiserar fullständig egendomsgemenskap i sina kommuniteter och centrerar församlingslivet kring dem. Kommuniteterna rymmer familjer såväl som singlar och är tämligen stora. Vissa är ute på landet, andra i städer. De driver egna, sociala företag och vill rikta sig utåt mot samhället. Tyvärr är båda även patriarkala och låter inte kvinnor vara ledare (även om Jesus Army håller på att förändras på den punkten). Båda har en säregen subkultur och är relativt små samfund: Jesus Army har 1500 medlemmar medan Bruderhof, internationellt, har 2700.

Så till skillnaderna. Jesus Army är betydligt mer karismatiska än Bruderhof och har varit mycket mer involverade i gatuevangelisation, även om det tyvärr har dragits ner kraftigt det senaste decenniet. Jesus Army är yngre och är enligt mig och Sarah mer känslobaserade än teologiskt förankrade. Bruderhof är mer konservativa, vilket syns tydligt i och med att kvinnorna måste ha långklänning och huckle. De är även uttalat pacifistiska och anabaptistiska medan Jesus Army enbart säger att de inspireras av anabaptismen. Read the rest of this entry

Reflektioner kring Agenda 2030

pexels-photo-235615.jpeg

Häromveckan var jag på fortbildningsdag med jobbet. Den handlade om FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, och hur vi som folkhögskola kan arbeta för dessa. Agenda 2030 handlar om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och tar upp bland annat fattigdoms- och hungersbekämpning, jämlikhet och klimatfrågor. Viktiga grejer, helt enkelt!

Superviktiga frågor och jag är väldigt glad och tacksam över att få arbeta på en skola som tar de här frågorna på allvar och som ger möjlighet till fortbildning kring det.

Under och efter dagen hade jag en hel del funderingar och det här blogginlägget innehåller en del av dem. Under dagen pratade jag och mina kollegor om skuld och skam kring miljöförstöring och att allt för mycket ansvar läggs på individen. Åsikterna om ifall skuld är en vettig grogrund för förändring gick isär, och alltifrån åsikten ”det hjälper inte att skuldbelägga individen” till ”vi förstör miljön med vårt sätt att leva och därför ska vi känna skam” lyftes.

Här började jag fundera kring vår kulturs oförmåga att hantera skuld. Vi vet att vi är skyldiga, att vi gör fel, men vi tar ofta avstånd från skuldbeläggande, för vi vet inte hur vi ska hantera skulden. En kultur som inte kan erkänna skuld kan inte heller erkänna förlåtelse, upprättelse och en väg framåt. Här tror jag att ett kristet förhållningssätt visar på en annan väg. Vi erkänner att vi har syndat, mot Gud och mot varandra, och vi tar också emot förlåtelse, av Gud och av varandra. Read the rest of this entry

Det våras för kommuniteterna

Tyvärr kunde jag och Sarah inte vara med på årets Sammankomst för kristna kommuniteter eftersom vi är i England, men det hindrade inte de som var med från att ha en fantastisk helg. Josh Armfield rapporterar:

Förra helgen arrangerade kommuniteten Senapskornet Sammankomst i Luleå. Det är första gången Sammankomst har varit i Norrland och inte minst i Norrbotten! Det var en väldigt lyckad helg med mycket inspirerande seminarier, Gudstjänster, och samtal samt goda måltider och fin gemenskap.Temat för helgen var ”Att leva tillsammans i en trasig värld”.

Helgen började med middag och Gudstjänst på fredagkväll. Temat för Gudstjänsten var ”Engagemang i en trasig värld” och Annika Spalde delade tanker och inspiration från Dorothy Day och Peter Maurin som var grundaren till The Catholic Worker Movement. Annika delade också utifrån egen erfarenhet från hennes tid i Catholic Worker-kommuniteter.

På lördag morgon undervisade Tobias Hadin med ett seminarium om hur den tidiga kyrkan växte utan att ha någon uttalad evangelisationsplan. Den tidiga kyrkan växte istället på grund av sitt meningsfulla liv tillsammans i Jesu efterföljd. Den tidiga kyrkan drog till sig många nya efterföljare trots att kyrkan förföljdes och levde utspritt och ofta i svåra förhållanden. Seminariet hete ”Bofasta främlingar: hur den tidiga kyrkan evangeliserade Rom utan att försöka.” Read the rest of this entry

Varför jag vill leva i en kristen kommunitet

community

Jag tänker på GUDS RIKE, där ingen lider nöd, och Mammons rike, där nöden är stor.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och människan fick sitt hem i Edens lustgård. Och Gud såg på allt och DET VAR GOTT. För det fanns inget lidande. Med människorna samtalade Skaparen och gav dem del av sin kunskap, Skaparen sam-vetade med människorna så att  gott sam-arbete blev till. Människan hade ju fått Skaparens förtroendet att härska över hans skapelsen. Hon fick börja med trädgården, för att senare kunna växa till  i kunskap och vishet för att kunna sköta om hela planeten. Så var nog Guds plan. Människorna fick äta av livets träd, som gav dem evigt liv. Så de hade all tid i världen, skulle man kunna säga, att lära sig ett och annat. Det fanns alltså ingen död. Så var Skaparens vilja och avsikt med sin skapelse. Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Gud att tvingas driva ut Adam och Eva ur Edens lustgård? Det var ju inte alls vad han hade önskat.

Men Gud hade ju gett människorna fri vilja (och änglar med). Han ville inte ha arbetsrobotar, utan han ville ha relation, ömsesidighet. Gemenskap. Men nu hade de fallit för frestelsen att själva bli som Gud, utan samtal, samvetande och samarbete. En frestelsen som man skulle kunna kalla ”kan själv” eller ”oberoende”. Genom list ( ni kan bli som Gud)  och lögn ( Gud vill inte att ni ska bli kloka som han, och ni kommer inte att dö ) förförde Guds fiende dem att misstro Gud och bli del av det uppror som han själv påbörjat i sin avund av Skaparen. Det är en gåta hur de kunde tro på en total främling, som påstod saker så där utan vidare. Utan att han behöva bevisa vad han var för en. Om han var god och något att lita på.

Men gör inte människor så fortfarande? De vill så gärna tro på det som sägs, att de inte bryr sig om konsekvenserna. Det är fortfarande många som har svårt för det här med logiskt tänkande. Följden av detta misstroende mot sin Skapare och Gud, skulle leda världen och livet mot en total katastrof, där ondskan skulle få makt att verka med sitt onda. För att befria sin skapelse från att i evighet behöva leva i det helvetet, hindrade Gud människorna att äta av Livets träd mer. Så ut ur Paradiset var de tvungna att gå. Denna händelse kallas för syndafallet. Ett fall från intimitet med Gud till ett ”kan själv” tillstånd, där gemenskapen bröts. Bibeln beskriver konsekvenserna för mannen bl.a. som ” i ditt anletes svett ska ska du äta ditt bröd” och för kvinnan ” Till din man ska din åtrå vara och han ska råda över dig”. Syndens konsekvenser. Så hade det aldrig varit förut. Nu kom nöden in i världen. Read the rest of this entry

Det där med mode

thumb_img_2606_1024

Förnöjsamhet. Är inte det ett oerhört fromt ord? Och kanske ett av de ord som uteslutande används inom kyrkan, som äldre bibelöversättningar liksom bevarat åt oss i vår lilla subkultur. Ibland kan jag tycka att det blir lite fånigt med det där som av kristna lite på skoj kallas ”kristniska”, ord som bara de redan invigda förstår. Andra gånger kan jag vara tacksam för att vi lyckats bevara dessa gamla ord, som vårt samhälle av olika anledningar inte finner någon användning för längre, men som fortfarande är aktuellt för oss. Och det i allra högsta grad.

Hur ofta pratar man om förnöjsamhet eller ens ordet ”nöjd” utanför kyrkan (eller i kyrkan, för den delen)? Kanske kan det användas som ”vill du ha en kaka till?” ”Nej tack, jag är nöjd.” eller ett ”Är du nöjd med din nya dator?”. Att vara nöjd tycks ha reducerats till något tillfälligt, något som lika gärna kan ha ändrats imorgon. Den där datorn du var så nöjd med börjar förstås krångla efter ett par år (eller månader). Kakorna som du ätit tills du var nöjd vill du några timmar senare ha fler av. Skorna som du var så nöjd med förra hösten behöver förstås bytas ut, eller i alla fall kompletteras med den senaste modellen, som är inne den här hösten. Förnöjsamhet handlar snarare om en attityd till livet och tillvaron. Om att man bestämt sig för att vara nöjd med var man har. Jag tror att vi är många som strävar ditåt, men varför ska det vara så svårt? Att titta på den där nya fina modellen av jackor och fortfarande vara nöjd över att jag redan har en jacka som är hel och vindtät, och i det få kraft att säga nej till den nya jackan trots att den ”satt sååå fint” och ”är bara sååå jag!”.

Jag läste en kurs i etik och samhällsanalys för ett par år sedan, där vi tog upp precis detta fenomen. Vår lärare Roland Spjuth sa då en mycket tänkvärd sak. Han sa att (väldigt fritt citerat, det var ett par år sedan, men detta var den kontenta jag fick med mig) ”Hela vårt ekonomiska system, hela marknaden bygger på en enda sak, som hela maskineriet gör allt för att upprätthålla, för kraschar det så kraschar allt, och det är att vi aldrig, ALDRIG får bli nöjda”. Detta fick mig verkligen att tänka till. För är det inte så? Tänk på all reklam på TV. Hur ofta handlar det faktiskt om att fylla våra behov? Read the rest of this entry

Kapitalismens ofrånkomliga kollaps

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Romarriket kollapsade, mayaimperiet kollapsade, och vår moderna, globala civilisation som har sitt centrum i västvärlden kommer också kollapsa. Frågan är inte om, utan när. Vi pratar om varför miljörörelsen döljer detta faktum, hur Bibeln förutspår att rika civilisationer går under samt vad vi praktiskt kan göra för att hjälpa människor när allt rasar.

David Jonstads bok Kollaps som vi pratar om går att få tag på billigt här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Hur mycket pengar bör man leva på som kristen?

money.jpg

Sunnivas inlägg om att vi inte ska vara rika har väckt många reaktioner, inte minst hennes påpekande att om vi lever på mer än 7 000 kronor i månaden så stjäl vi direkt eller indirekt från de fattiga. Detta baserar sig på en uträkning jag själv gjorde för några år sedan när jag ville se var maxnivån för en enkel livsstil låg, vad som är acceptabelt för oss att spendera på oss själva innan vi börjar leva på andra bekostnad.

Det måste ju rimligtvis vara världsbruttoprodukten per capita tänkte jag – alla världens pengar delade på hela världens befolkning. Jag fick då fram 13 000 dollar per person och år, vilket inte är en orimlig summa – det är ungefär lika mycket som Costa Ricas eller Serbiens BNP per capita. Eftersom Bibeln framstället ekonomiskt jämlikhet som något gått (Luk 3:11, Apg 2:44-45, 2 Kor 8:13-15) och eftersom fattiga tar skada av att vi lever på deras bekostnad, är det etiskt goda att vi eftersträvar en sådan enkel livsstil.

Jag räknade fel

Kritiken jag och Sunniva har fått går bland annat ut på att olika människor och samhällen har olika stora kostnader, att vi ser ekonomin som ett slutet nollsummespel samt att ojämlikhet kan gynna de fattiga i slutändan genom tillväxt. Men det finns ett ännu större problem som jag upptäckte nu när Sunniva lyfte detta.

Uträkningen stämmer inte. Read the rest of this entry

Vill du vara rik så du kan ge åt de fattiga? – Allt du behöver veta.

Ibland önskar jag att jag hade lite mer pengar så att jag kunde känna (ekonomisk) trygghet att ge bort en del av pengarna. Eller mycket pengar. Man vill ju så gärna hjälpa flyktingarna i flyktinglägren i Syrien, de där kvinnorna i Afrika som våldtas, flickorna i Nepal, jordbävningsoffer i Haiti… listan kan göras oändlig på människor som skulle behöva hjälp.

Kanske finns en släng av själviskhet i det också, att man vill känna sig bra och duktig, men också av mer ädel sort: känna glädjen i att vara en glad och generös givare. Det är ju inge roligt när oron för om pengarna ska räcka till mina egna basbehov smutsar ned givandet och stryper generositeten.

Så lösningen borde vara att jag får jätte mycket pengar så jag kan ge bort massor med pengar!money-837375_640.jpg

Eller?

Read the rest of this entry

Varför tiggeriförbud är en fruktansvärt dålig idé

Stefan Löfven har öppnat upp för tiggeriförbud pga att det är oacceptabelt ”att se” människor tigga. Vem är det mest synd om, den som lider eller den som ser någon annan lida?

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Vad skulle hända om en kommunitetsväckelse drabbade Sverige?

thumb_IMG_3456_1024.jpg

Året är 2057. Femton år har gått sedan den Nya Jesusväckelsen slog igenom på allvar, och inte bara Sveriges kyrkor utan samhället i stort är fullständigt förvandlat. Över fyra miljoner uppger till SCB att de går på religiösa möten varje vecka, 75 % av befolkningen uppger sig tro på Gud och både brottsligheten och alkoholkonsumtionen når bottennivåer. Överallt, på varje ort, finns kristna kommuniteter och åtminstone varje vecka, om inte varje dag, står kristna och evangeliserar på gator och torg, utanför livsmedelsbutiker och köpcenter.

Kommuniteterna varierar i storlek och uttryck, vissa är herrgårdar med plats för 40 personer medan andra består av små lägenheter nära varandra. Vissa liknar kloster med dräkt, ikoner och gamla tideböner men de flesta är betydligt lågkyrkligare. Män och kvinnor, familjer och singlar, äldre och yngre delar i de flesta fall kommunitet. Många tar in hemlösa och flyktingar till den Sverigedemokratiska regeringens förtret, men förföljelsen och arresteringarna från statens sida bidrar bara till att väckelsens eld hålls brinnande.

De flesta kyrkobyggnader i landet har rivits, sålts eller gjorts om till kommuniteter. Nästan alla kyrkobyggnader som inte är kommunitetskyrkor officiellt har ändå människor som bor där, ofta hemlösa eller flyktingar. Det uppskattas att ungefär 70 % av Sveriges kristna bor i kommunitet. I alla samfund är kommuniteterna centrum för Gudstjänstlivet, som inte längre ses som en söndagsaktivitet utan något kristna ägnar sig åt varje dag. Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet har upprättat en fond som tar emot överskotten från de tiotusentals kommuniteterna och skänker dem till kyrkor och kommuniteter i majoritetsvärlden.

Read the rest of this entry

Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?

ska%cc%88rmavbild-2017-01-06-kl-01-56-20

Foto från när jag och Edsinger möttes i duell här i Northamptonshire och den kvickfotade lutheranen genomborrade mitt anabaptistiska hjärta

Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.

När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.

Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.

1. Tvåregementsläran

Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa. Read the rest of this entry

Ska en kristen syn på migration välkomna synd?

Olof Edsinger har än en gång kritiserat mig för att jag anser att en biblisk, kristen moral innebär att migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder är något bra. Den här gången verkar han ha läst min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting, vilket är positivt. Tyvärr återger han inte dess innehåll särskilt bra allt, utan tar ibland ord ur sina sammanhang. 

Tillväxtscenariot är orealistiskt

edsinger

Olof Edsinger

Edsinger skriver att jag ”föreslår ett skifte där vi i Sverige går från att leva på 48 000 till 16 000 dollar per capita (sid 180)”, och senare ”Personligen tror jag att det är orimligt att förvänta sig av majoriteten av Sveriges befolkning att de ska dra ner på sin ekonomiska standard med 67 procent per capita. Gör det mig verkligen mindre kristen?”

Det Edsinger hänvisar till är det kapitel i boken där jag diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare. Alla människor är ju skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) så det blir orimligt att tänka sig att Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner.

Därefter konstaterar jag att det finns i grund och botten två sätt för världen att bli mer jämlik: att fattiga länder kommer upp till rika länders nivå genom ytterligare tillväxt, eller att rika länder såsom Sverige går igenom en nerväxt för att alla länder ska hamna på världsbruttoprodukten, omkring 16 000 dollar per capita. Ni kan se den aktuella boksidan här. Read the rest of this entry

Välkommen till Sammankomst för kristna kommuniteter 2017!

Flera av oss som skriver här på Hela Pingsten arrangerade förra året Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper. Det blev en riktigt lyckad helg med inspiration, relationsbyggande och gott käk 🙂 2017 arrangeras helgen av kommuniteten Senapskornet i Luleå och vi kan verkligen rekommendera er att fara dit både om ni är med i en kommunitet eller bara är intresserade av det. Nedan är informationen de ger via kommuniteter.se:

ska%cc%88rmavbild-2016-11-10-kl-12-53-02

Hej och välkommen till Sammankomst 17-19 februari 2017 hos Kommuniteten Senapskornet i Luleå. Temat för helgen är, ”Att leva tillsammans i en trasig värld”. Vi hoppas att det kan bli en helg för oss att utforska och utmana varandra i att leva i gemenskap.

Vår värld behöver försonande gemenskaper som kan vara ett vittnesbörd om Jesus, han som försonar allting med sig och vill göra allting nytt. Genom Sammankomst vill vi främja kommunitetsliv som ett sätt att vittna om sanningen om Jesus och ett sätt att ta del av Guds försoning för hela skapelsen. Vi vill stötta varandra och våra kommuniteter och gemenskaper att fortsätta att följa efter Jesus och utmana status quo.

Världen måste inte se ut som den gör. Hur kan vi, i våra olika sammanhang och gemenskaper, hitta sätt att leva som är mer likt Guds rike? Som Peter Maurin, en av grundarna till The Catholic Worker Movement, sade: ”Det vi vill göra är att skapa ett nytt samhälle i skalet av det gamla, där det är lättare för människor att vara goda.” Read the rest of this entry

Elva konstiga saker med julen

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Det finns många bra saker med julen, men också en hel del märkliga, tokiga och rentav dåliga aspekter av modernt julfirande. Så här kommer Jesusfolkets tio-i-topplista på konstiga saker med julen! Eller nej det blev elva för Sarah ville prata om åsnor också.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Inför julhelgen

winter

För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.

För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.

Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.

Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.

God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.

Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.

Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus

Read the rest of this entry