Category Archives: Kyrka och teologi

Lidande ger liv

larm-rmah-273644.jpg

Om man gör en översiktlig koll över alla de nytestamentliga böckerna över vad som är grundläggande pelare för det kristna lärjungaskapet så finns det vissa punkter som de flesta – kristna såväl som inte, instämmer i. En viss sexuell moral, återhållsamhet när det gäller våldsutövande, alkoholkonsumtion och ett liv präglat av sanning. Något som – kusligt nog – förbises nu för tiden i svensk kristenhet är den bibliska självklarheten om att lidande i olika former är vardagsmat.

Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. -Jakobsbrevet

Vid en andra läsning av de kristna förgrundsgestalternas vittnesbörd så är det helt självklart att lidandet är ett klimax där våra egna sprickor blir som mest synliga, och Andens ljus får lysa igenom. Berättelsen om Stefanos sista levande minuter är rörande, och visar samtidigt på ett ödmjukt hjärta (Apg 7). En eftersmak av namnet Jesus som lever kvar och ekar än. Read the rest of this entry

Hur du kan sprida Guds rike till vänner och familj

watching movie together

Credit to Wonderlane, Flickr user: https://www.flickr.com/photos/wonderlane/5351344293/in/photostream/

Ibland kan det kännas svårt som kristen att få till ett samtal med sina vänner och familj om tro och om lärjungaskap. Hur börjar man? Vad säger man? Vem pratar man med? Hur bryter man igenom den där barriären av privatreligiositet som så många av oss har byggt upp? Nyligen rapporterades det ju, föga förvånande, att många svenska kristna upplever en stark skämsfaktor kring sin tro, att man behöver ”komma ut” som kristen. Det verkar bero på att man inte tycker sig äga epitetet kristen. Men frukta icke! Möjligheterna är många, men jag tänkte föreslå en särskild.

Lärjungarörelsen The Last Reformation släpper snart sin andra (eller egentligen tredje) långfilm, en uppföljare till filmen The Last Reformation- The Beginning. Själv kom jag i kontakt med både rörelsen och filmen när den delades på denna blogg, och den har sedan dess inspirerat mig enormt till att gå ut och vittna om Jesus och verka i Anden. Senare har jag även deltagit i deras tre veckors pionjärträningsskola, vilket var både lärorikt och omvälvande.

Read the rest of this entry

Vad är ekumeniskt med att United går med i EFS?

Skärmavbild 2018-02-08 kl. 11.05.06

Något som jag verkligen imponeras av i historien om att församlingen United i Malmö lämnar Pingst och går till EFS är att pastor Magnus Persson på bara några år har fått med sig 70 % av församlingen på tanken att lutherdomen är grejen. Förvisso är passionerad övertygelse smittsam, och United kanske har en kultur såsom många andra församlingar av att Pastorn Har Rätt, men det är fortfarande väldigt imponerande!

Precis som med Ulf Ekmans konvertering till katolicismen är detta något som är en naturlig följd efter flera års öppen utveckling, men som ändå väcker många känslor när beslutet blir definitivt. Pingstledaren Daniel Alm skrev ett mycket fint och respektfullt inlägg som samtidigt uttryckte lite sorg och frustration över beslutet, inte minst för att han upplevde att Pingst FFS lämnats lite utanför processen.

Andra är glada, och en hel del säger att detta är en framgång för ekumeniken. Men sakta i backarna. Jag har full förståelse om du jublar över förändringen för att du tycker att EFS är vettigare än Pingst av den ena eller andra anledningen. Men säg inte att det är bra för att det är ekumeniskt, för i så fall är du antiekumen om du inte jublar när en Missionskyrka börjar predika framgångsteologi, eller när en EFK-församling går med i Plymouthbröderna och tvingar kvinnor att ha huckle. Read the rest of this entry

”Anabaptismen har mycket att bidra med till kyrkan i vår tid”

Jonas Melin är bibellärare, pastor och församlingsplanterare som driver bloggen Barnabasbloggen. Han är även kontaktperson för Nätverket Anabaptist som gett ut tre olika böcker om anabaptismen på svenska; Ett frö av anabaptism av Arnold Snyder, Radikalt lärjungaskap av Stuart Murray och Aldrig mer tillbaka gå – utmaningar från anabaptismen där han själv är en av medförfattarna. Hela Pingsten ställde några frågor till honom om anabaptismen och vad den kan bidra med till svensk kristenhet.

1. För den som inte vet, hur skulle du kortfattat beskriva anabaptismen?

Anabaptismen uppstod under reformationen på 1500-talet och kan beskrivas som reformationens frikyrkorörelse. Ibland kallas den även för reformationens tredje gren och då räknas de lutherska och reformerta grenarna som de två övriga.

Anabaptismen kan också beskrivas som en del av den radikala reformationen. På 1500-talet var det många som ville gå längre än till exempel Luther och Zwingli och de drog åt olika håll. Anabaptismen är en av de rörelser, som brukar gå under samlingsnamnet ”den radikala reformationen”.

Ordet anabaptist betyder omdöpare och kommer av att deras motståndare kallade dem detta eftersom de förkastade barndopet och endast döpte vuxna som bekände en egen tro. Själva såg de förstås inte sitt dop som ett omdop, utan som det sanna kristna dopet, men rörelsen kom ändå med tiden att kallas anabaptismen även av dem själva.

2. Varför brinner du för anabaptismen? Vad inspireras du mest av?

Jag brinner för anabaptismen eftersom den hjälper mig att förstå vad det betyder att följa Jesus och att vara församling. Det finns många intressanta och inspirerande rörelser i kyrkohistorien, men jag tycker att anabaptismen på 1500-talet är en av de rörelser som ligger närmast det vi läser om i Apostlagärningarna. Det jag inspireras mest av är just deras fokus på att följa Jesus, leva efter bergspredikan och att bygga församlingar där man lever i gemenskap och delar livet med varandra. Deras sätt att få vanliga kristna att missionera och offra sina liv för evangeliet är också inspirerande och utmanande.

Read the rest of this entry

Enhet som Kristi kropp

thumb_IMG_2589_1024Förra månaden skrev jag ett blogginlägg om ekumenik på det lite större planet, mellan kyrkor, och i dag ska jag ta det ett steg djupare – till enheten mellan oss som kristna.

Du har säkert läst bibelstycket om hur vi alla är en del av Kristi kropp, olika lemmar med olika funktioner och syften och att vi alla kompletterar varandra. Men lever vi verkligen så?

I många kristna kretsar upplever jag att det finns något som liknar en ”andlig elit”. Det är inget som uttalas, men underförstått ligger det där och gror i församlingen – och det är så nedbrytande. Olika samfund betonar olika gåvor nästintill ohälsosamt mycket.

Vikten på tungotalet inom den karismatiska rörelsen är en sådan företeelse.

Read the rest of this entry

Förnyelse

”Se jag gör allting nytt” säger Jesus i uppenbarelseboken.

Gårdagen i Göteborg bjöd på den första snön. En kort stund av intensivt snöande som efter några timmar blev till lite slask och is. Lika traditionellt som julafton vaknar göteborgare till i en slags glädjefylld halvpanik. Grannen går upp tidigt och skottar bort den lilla centimetern snö som ligger på trottoaren, asfaltsskrapandet är påtagligt. Saftblandare på snöröjningsbilar lyser upp den numera nästan torra gatan. Det viskas ivrigt på spårvagnen; ”Ja kära nån, vilket snökaos.” För en stad som i så stor omfattning präglas av regn och rusk behövs väldigt lite renodlat väder för att väcka den barnsliga förtjusning som uppstår hos göteborgare varje år vid den första snön.

Jag har bott här i nu fyra år och det slår aldrig fel.

Uppväxten i Värmland präglades av snörika vintrar. Jag och min bästa kompis brukade hoppa från hans tak, ner i ett tjockt snötäcke på hans gräsmatta där vi försvann.

Read the rest of this entry

Vi bekänner Jesu liv

pexels-photo-66100

Vi tror ock på Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, vår Herre,
som är avlad av den Helige Ande,
född av Jungfru Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
(Ur Den apostoliska trosbekännelsen)

…och lär dem att hålla alla de bud jag gett er.
(Jesus i Matt 28:20)

Read the rest of this entry

Enhet i Kristus

Ekumenik kommer från det grekiska ordet oikoumene, vilket var uttrycket för den av grekerna kända världen.

 

Jag har precis börjat teama ett år på Ny Generation, som stöttar kristna skolgrupper runtom i hela Sverige. Då organisationen är allkristen har jag redan under mina första veckor träffat flera teamkamrater från olika samfund och vi har besökt kyrkor av massa olika slag – till exempel har jag gjort mina första besök både på en EFK- och EFS-gudstjänst.

Det som jag framförallt har lärt mig sedan jag flyttade till Uppsala är dock vikten av ekumenik, och att inse att vi alla faktiskt är kristna även om vi har våra olika meningskiljaktigheter och teologiska ståndpunkter på olika områden. Alla kyrkor är fortfarande en del av Kristi kropp.

Jag tror också att det framförallt är bibliskt att så långt vi kan sträva efter enhet. Det är nämligen vad Jesus själv ber om!

Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:20-21)

Read the rest of this entry

Flyktingens credo

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 00.39.45

Vi tror på Gud, den allsmäktige, som ledde sitt folk i uttåg och exil,
Han som var Gud för Josef i Egypten och Daniel i Babylon,
Han som är Gud för främlingen, flyktingen och migranten.

Vi tror på Jesus Kristus, en utstött galilé,
som föddes långt borta från sitt hem och folk
och som tillsammans med sina föräldrar tvingades fly för sitt liv och lämna sitt land.
När han skulle återvända led han under Pontius Pilatus,
som tjänade den romerska ockupationsmakten.
Jesus förföljdes, blev slagen, torterad
och orättvist dömd till döden.
På den tredje dagen uppstod Jesus från de döda,
inte som en föraktad främling
utan för att ge oss medborgarskap i Guds rike.

Vi tror på den helige ande,
evig emigrant från Guds rike
som lever ibland oss och talar alla språk,
lever i alla länder och återförenar alla folk.

Vi tror att kyrkan är det trygga hemmet för alla oss som är gäster och främlingar,
för alla som tror.
Vi tror att den kristna gemenskapen börjar när vi omfamnar alla som tillhör Gud,
mitt i vår mångfald och olikhet.

Vi tror på förlåtelse, som gör oss alla lika inför Gud.
Vi tror på försoning som helar vår brustenhet.
Vi tror på att uppståndelsens Gud kommer att ena oss som ett folk, där vi alla är unika och samtidigt lika varandra.
Vi tror på evigt liv, där ingen längre kommer att vara främling,
för alla kommer att vara medborgare i det rike där Gud regerar,
i evigheters evighet.

Amen

Originaltitel: The Immigrant Apostles’ Creed, av Rev. Jose Luis Casal
I svensk översättning och tolkning av Emma Andersson

Foto: David McEachan from Pexels

 

 

Varför Hawaii har världens bästa Bibelöversättning

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Hur svårt kan det vara att översätta Bibeln till ett nutida språk som folk fattar? Varför vågar inga biblar skriva ut att Jesus pratade om bajs i Mark 7:19? Var är Rinkebybibeln som gör Guds Ord lika tillgänglig som Hawaii Pidgins suveräna Da Jesus Book?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.

Omvänd er! Himmelriket är nära

Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken och sade: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.” – Matt 3:1-2

Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.” –Matt 4:17

Det Jesus och Johannes började predika enligt Matteus var omvändelse. Det var det första de sa åt människor att göra för att blir frälsta, och samma mönster återkommer senare i Apostlagärningarna. Omvändelse är ofrånkomligt: utan omvändelse- ingen frälsning. Varför det? Är det här samma sak som att ”ta emot Jesus i sitt hjärta”, att be en överlåtelsebön och säga med sin mun att Jesus är ens Herre? Nej.

Omvändelse har att göra med synd. Ordet omvändelse kommer från grekiskans metanoia, och kan översättas som att tänka om, ändra sinnelag. Den som omvänder sig inser sin skuld inför Gud på grund av sina synder och sin oförmåga att på egen hand göra sig kvitt den, ens med goda gärningar (Rom 3:19-20, Jes 64:6). Hon inser att hon har brutit relationen med Gud och förtjänar döden för detta (Rom 6:23). Hon inser allvaret i varje liten synd. Att hon själv varit värre, och Gud bättre än hon trott. Men inte nog med detta. Hon bekänner även sina synder öppet inför någon eller några andra människor. Specifika synder (Apg 19:18). Hon visar med ord och gärning att hon vill leva ett annat liv nu (Luk 3:8-14, Apg 19:19, 26:20), och hon säger till Gud att ”jag vill gå din väg”. Hon bestämmer sig för att vilja förlåta andra (Matt 6:14-15). Sedan tar hon emot Guds förlåtelse med stor tacksamhet (Luk 24:47,1 Joh 1:9). Det här kan mycket väl ha hänt med vissa människor som idag säger sig ha tagit emot Jesus i sitt hjärta och bett en överlåtelsebön, men definitivt inte alla. För en människa som omvänt sig skyr synden som pesten. Hon vill leva radikalt.

Read the rest of this entry

7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet

Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.

Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.

Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!

På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter: Read the rest of this entry

Därför spelar din syn på den yttersta tiden roll

Skärmavbild 2017-03-28 kl. 18.25.52

Jag är ingen teolog och kan därför med ett ödmjukt hjärta också erkänna att jag inte är särskilt påläst inom eskatologi. När jag gick bibelskola hade vi en dag dedikerad till ämnet, och eftersom jag inte tog en enda anteckning under hela min tid som bibelskoleelev försvann den lilla kunskap jag tillägnat mig väldigt fort. Jag lärde mig i alla fall att det kallas ESKATOLOGI för den som vill låta smart och ENDETIDSLÆRE på norska. Vad det heter på svenska vet jag inte men det är av mindre betydelse här och nu.

Trots bristande kunskap kan jag i alla fall konstatera en sak:

Din syn på den yttersta tiden spelar roll

Den spelar roll för hur du investerar din tid, dina resurser och dina gåvor. Om du har en mörk syn på den yttersta tiden, tänk klassisk ”käre Jesus kom snart”-mentalitet, kommer detta prägla hur du ser på världen runt dig. I praktiken har du redan hissat vit flagg. Exempelvis är ett klassiskt antimiljöargument en bit ur Jesaja där det står att jorden ska slitas ut ungefär som en gammal trasa. Med denna vers blir det lätt att bara sucka och skaka på axlarna när man ser exploatering av miljön som resulterar i lidande för andra människor, utan att man försöker förändra något. För det står ju i bibeln att det ska vara så här i den sista tiden, ojojoj hjälp oss, Jesus må du komma snart… Total förlorarmentalitet och tyvärr inte ovanlig i kristensverige.

Vet du vad som också står i bibeln? Att vi är Guds barn, skapade till goda gärningar. Att vi fått som uppgift att förvalta skapelsen och att vi är kallade till att sprida Guds rike på jorden. Detta kommer vi inte uppnå med förlorarmentalitet.

Perfekt kärlek kastar ut all fruktan

Många blir rädda när de tänker på den sista tiden. Jag skulle vilja påstå att en syn på den yttersta tiden som skapar fruktan inte kan vara från Gud. Det står i bibeln att Gud är perfekt kärlek, och att den perfekta kärleken kastar ut all fruktan. Jag tror att vi måste våga ta denna versen på allvar.

God is love. When we take up permanent residence in a life of love, we live in God and God lives in us. This way, love has the run of the house, becomes at home and mature in us, so that we’re free of worry on Judgment Day—our standing in the world is identical with Christ’s. There is no room in love for fear. Well-formed love banishes fear. Since fear is crippling, a fearful life—fear of death, fear of judgment—is one not yet fully formed in love. (1 Joh 4:17-18, The Message)

Så om dina teorier och åsikter leder till ett liv i fruktan, kan dessa omöjligen vara förankrade i Gud, han som är perfekt kärlek. Den helige andes frukter är glädje, hopp, kärlek, medkänsla osv. Inte fruktan. Inte missmod. Detta är inte för att peka ett finger mot de som lever med missmod och fruktan, inte på något sätt. Detta är till uppmuntran!

Hopp är inte skygglappsoptimism. Hopp är att veta att man är perfekt älskad av Gud, och att han har kontroll!

Jag bryr mig inte om vilka teologiska begrepp du använder för att beskriva din syn på den yttersta tiden, huruvida du tror på hänryckning och sju år av vedermöda eller ej. Det jag är intresserad av är vilka konsekvenser detta har för hur du väljer att leva ditt liv.

En person med en Jesuscentrerad och hoppfull syn på den yttersta tiden har en vision för hur denna världen skulle kunna se ut, istället för att hissa vit flagg och gömma sig under en sten till hen dör eller Jesus kommer tillbaka. En person som varje dag dör från sig själv letar aktivt efter guldet i människorna runt sig och tar sin roll som förvaltare av skapelsen på allvar. 

Låt oss vara sådana människor.

Att lida för Jesus

Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.

Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.

Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry

En ny film om Jesuslivet!

7days-dvd-mockup

Torben Søndergaard har släppt en film!
För ett år sedan kom filmen The Last Reformation – The Beginning. I denna film visades under och tecken, man fick se människors liv bli förvandlade. Denna film är extremt uppskattad och visas över hela världen. Många har förändrat sin livsstil och börjat leva ett nytt, radikalt liv med Jesus efter att de sett filmen.

Nu har det släppts en ny film som kommer att skaka kristenheten än en gång. Detta är inte en uppföljare till långfilmen utan snarare en dokumentation av Torben Søndergaards liv ”bakom kulisserna”. Du får följa med på en 7 dagars resa till Brasilien där Torben skall hålla en mötesserie. Ofta leder Den Helige Ande oss till platser och situationer som vi inte väntat oss, det är dessa tillfällen som gör denna filmen unik. Read the rest of this entry