Category Archives: Pacifism och politik

Kristen apati är livsfarlig

nazism

Igår skrev Samira om nynazistiska rörelser och hur viktigt det är vara ljus i mörkret. Jag tänkte fortsätta på samma tema, men med ett historiskt perspektiv.

I en tid då nazister organiserar sig öppet och folkvalda främlingsfientliga partier  på nytt breder ut sig i parlamenten runt om i Europa är det lätt att en som liten obetydlig människa känner sig handfallen och lite apatisk. En ställer sig frågor kring hur detta kan hända, i det Europa som under 1900-talet slogs sönder och samman i krig motiverade av bland annat extrem nationalism och rasism. Borde vi inte veta bättre?

Flera faktorer möjliggjorde Nazisternas maktövertagande 1933. Skulden för första världskriget hade, kanske inte helt rättvist, hamnat helt på Tyskland. Det enorma skadestånd som fastslogs under fredsförhandlingarna 1919 kom att bidra till Tysklands totala ekonomiska haveri på 1920-talet, vilket i sin tur ledde till en inflation som haft få motsvarigheter i modern tid. Omställningen från krigsekonomi till fredsekonomi var inte heller smärtfri. Detta kombinerat till de förändringar i social hierarki som inflationen lett till orsakade massarbetslöshet, vilket i sin tur ledde till stor social oro och en känsla av hopplöshet inför framtiden. Weimarregimen var politiskt och ideologiskt splittrad och hade därmed ingen tydlig vision för Tyskland.

Mot denna gråa bakgrund är det inte överraskande att ett relativt nytt parti med en karismatisk ledare och en tydlig vision, väl förankrad i den rasism som redan fanns i samhället, kunde få inflytande.

Read the rest of this entry

Etisk karismatisk apologetik

trump-duterte

Duterte och Trump, personer vars omoral suddas ut av det faktum att de är politiker?

I förrgår publicerades en artikel av mig på Svenska apologetiksällskapets blogg som har mötts både av uppmuntran och kritik. Inlägget handlade om hur apologetik inte kan frikopplas från etik, dels för att biblisk apologetik ska vara etisk och dels för att vi inte kan stänga av våra hjärnor när vi resonerar kring etik lika lite som när vi resonerar kring filosofi och teologi.

Vissa moraliska ställningstaganden kräver långt sämre argument och logiska resonemang än de mest skrattretande argumenten mot Guds existens, och det blir inkonsekvent av oss att omfamna sådana moraliska ställningstaganden.

Som exempel på dessa gav jag den främlingsfientliga etiken som propageras av Trumprörelsen och Sverigedemokraterna, och baserat på min tes om att apologeter bör vara etiskt bibliska kritiserade jag apologeter jag stött på som hyllar Donald Trump.

Kritik som missar målet

Kritiken mot mitt inlägg handlade framför allt om att jag tog politisk ställning och att det är skillnad på apologetik och politik. Men en sådan respons är inte så konstruktiv, det är ju enbart att upprepa tesen som jag argumenterar emot.

Hela mitt blogginlägg gick ut på att ge skäl för varför idén om politiskt neutral apologetik i Trumperan vare sig är möjlig eller eftersträvansvärd. Att bemöta det med ”apologetik har inte med politik att göra” är lite som att efter att mödosamt försöka beskriva ett Gudsbevis få höra ”men det finns ju inga bevis för Guds existens”. Read the rest of this entry

Hur motverkar vi terrorism?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Terrordåd sprider skräck i Europa och världen – när bilar används som vapen blir terrorattacker otroligt svåra att förutse. Främlingsfientliga argumenterar för att vi måste utvisa fler för att terrordåden ska stoppas. Vi pratar om varför det snarare ökar terrorism, och vad vi bör göra istället för att motarbeta det.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Är ickevåld realistiskt?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Micael Grenholm och Jacob Schönning pratar om att älska sina fiender och vända andra kinden till i Jesu efterföljd. Är det inte naivt att vilja stå för ickevåld i en värld fylld av terrorism och krigshot? Hur skulle Hitler kunna stoppas med pacifism?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Låt inte solen gå ner över din vrede

black-and-white.jpg

Jag läste en gång en bok, där en kristen präst och själavårdare som var på resa, tog upp en liftare i sin bil. Jag minns inte historien ordagrant, men ungefär såhär var det; När liftaren förstått att det var en kristen präst som satt bakom ratten sa han ”Du är alltså en expert på konflikter?” Prästen blev mycket förvånad och undrade ”Hur menar du då?” varpå liftaren svarade ”Handlar inte kristen tro om det? Att Jesus kunde förlåta människorna deras brott, i första hand mot Gud, men även de brott de begår mot varandra? Han gick in i både de stora och små konflikterna i världen, och visade på en lösning, en väg till försoning och fred…..eller har jag fel?” Den frågan och konversationen blev en ögonöppnare för prästen och början till författandet av boken.

Vi kristna borde vara experter på försoning. Det var ju det som Jesus kom till vår värld för. Försoning är möjlig! Mellan människan och Gud. Men också mellan människor! Man kan ju kanske, som liftaren gjorde, kalla det för att Jesus var expert på konflikthantering. Alltså borde också vi vara det. Men det är vi tyvärr inte så kända för. Tvärtom. Som arbetsplats har församlingar ofta stora problem. Och även i relationerna mellan församlingsmedlemmar finns mycket svårigheter. Mycket sår, som aldrig reds ut. ”Man ska ju vara snäll” och inte ”bråka”.

Men kanske är sanningen den att vi är konflikträdda? Kanske till och med mer än genomsnittet.

En brist på undervisning kan säkert vara en bidragande orsak till rädslan. Vi vet helt enkelt inte vad vi ska göra med våra ”negativa” känslor och hur vi ska hantera konflikter. Vi har sällan eller aldrig fått lära oss det. Vare sig hemma eller i skolan. Och inte heller i församlingarna. Det är inte något som man brukar höra predikningar om, eller som tas upp i undervisning. Read the rest of this entry

Vem ger oss rätt att försvara oss?

Nu är försvaret på agendan igen, men på EU-nivå. EU-kommissionen(som fungerar lite som en regering inom EU) har nyligen föreslagit att det ska byggas upp en EU-militär och att länderna ska samarbeta kring vapenproduktion och –forskning. Frankrikes nya president Emanuel Macron är jättetaggad på detta, efter att ha lobbat för just det under sin valkampanj. Även Stefan Löfven tycker det är en bra ide, så länge inte svensk militärindustri missgynnas.

Tidigare har krigsdebatten i Sverige kretsat mycket kring NATO. Borgarna har varit för och de rödgröna mot medlemskap i militäralliansen med kärnvapen(hos USA, Storbritannien och Frankrike) och halvdiktaturer(Turkiet). Åtminstone på ytan. För de senaste åren har S-MP-regeringen slutit flera avtal med NATO om samarbete och man har låtit NATO öva tillsammans med svenska militären på svensk mark, bland annat i Norrland.

Ytterligare teman har varit vapenexport till länder som Saudiarabien och tvångsrekrytering av ungdomar till militären, saker som politiker på båda sidor varit både för och emot. Men oavsett position i de här frågorna verkar de flesta vara rörande överens om några saker:

1.Varje land har rätt att producera vapen

2.Varje land har rätt att försvara sig med dödligt våld vid en attack

3.Militären är nödvändig för att avskräcka fiender från att attackera Sverige eller svenska medborgare Read the rest of this entry

Lovsång som aktivism

pexels-photo-28317

Under min barndom sjöng jag psalmen ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig” och det är en sång jag levt med sedan dess. När jag var tonåring så lärde jag mig att ”lovsång inte är en musikstil utan en livsstil” och det perspektivet har alltid funnits med mig. Att vi med våra liv får vi visa på Guds godhet och kärlek.

Så varför ska vi då sjunga sånger? Gör det oss inte det bara passiva när vi myser med tända ljus och bra musik? Borde vi inte göra något mer aktivt och aktivistiskt?

För egen del förstod jag nog inte lovsången som något aktivt och aktivistiskt förrän jag gick bibelskola. Visst, sjunga tycker jag om och spelat piano har jag gjort sedan jag var liten – men sprängkraften i tillbedjan i form av musik upptäckte jag först när jag lärde mig mer om Uppenbarelseboken, och läste Tellbes Lammet och odjuret.

När jag läste den så fick jag upp ögonen för att Uppenbarelseboken är den bok i Bibeln som tydligast proklamerar Jesus som Gud i lovsången till Lammet (Lammet = Jesus.) Jesus äras på samma sätt som Fadern.

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
(Upp 5:13b)

Read the rest of this entry

Trump är mindre rolig när han krigar

donald-trump

USA har avfyrat 59 robotmissiler mot en syrisk flygbas på order av presidenten Donald Trump, som en hämndaktion mot den syriska regeringens användande av kemiska massförstörelsevapen som dödade upp emot 70 personer, däribland 20 barn. Ryssland, som är allierad med den syriska regimen, fördömer attacken och hotar att avsluta allt militärt samarbete med USA. Storbritannien, Israel, Saudiarabien och Frankrike stöder dock Trumps beslut.

Amerikanska myndigheter betonar att detta inte är början av en militär kampanj mot Assad-regimen. Men jag litar inte på det. Attacken representerar en 180-gradig vändning från Trump, som han gör utan att höra med kongressen eller allierade länder först. 2013 sa han åt Obama med stora bokstäver att absolut inte attackera Syrien:

Skärmavbild 2017-04-07 kl. 09.31.09

Uppgifter från Washington pekar på att Trumps snabba respons skedde efter att han har sett bilder på barn som dödades i den syriska gasattacken. Detta går i linje med tidigare uppgifter om att mycket av det Trump säger och gör har påverkats av det han sett på TV, i synnerhet Fox News (ni minns väl det han sa om ”Sverige igår”?). Någon enhetlig om det syriska folket har han ju inte – han har som bekant förbjudit alla syriska flyktingar att fly till USA. Read the rest of this entry

Den tidiga kyrkan var pacifistisk

roman soldiers

Den katolske debattören Mikael Karlendal argumenterade i Dagen 17 mars för kristen vapenanvändning och militärtjänst. Han kallar detta för den ”traditionella kristna hållningen”. I själva verket var ickevåld och pacifism det dominerade synsättet i fornkyrkan, medan idén att kristna kan vara soldater inte vann inflytande förrän på 400-talet när statskyrkosystemen utvecklades.

Justinus Martyren skrev: ”Vi som tidigare mördade varandra låter inte bara bli att kriga mot våra fiender utan dör också med glädje när vi bekänner Kristus för att inte ljuga eller vilseleda våra domare.” Hans lärjunge Tatianus bekände: ”Jag önskar inte vara kung; jag är inte angelägen om att vara rik; jag förkastar militärkommando.”

Irenaeus av Lyon instämde: ”Men det som predikades av apostlarna, som tågade från Jerusalem över hela jorden, förändrade så mycket att dessa [nationer] smidde svärden och krigslansarna till plogbillar och till vingårdsknivar för att skörda säden, det vill säga, till redskap som används till fredliga syften, och att de nu vägrar att strida, utan när de blir slagna vänder de andra kinden till.”

Tertullianus skrev: ”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.” Den Apostoliska Traditionen från 200-talet säger: ”Den som är soldat och står under befäl får inte döda någon. Om han får order att döda, skall han inte utföra den, och han får inte avlägga soldated. Om han inte är beredd till detta, skall han avvisas [från dop].” Read the rest of this entry

Gud eller staten

pexels-photo-25963

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9f)

Den senaste tiden har fokus riktats mot USA och vad presidenten håller på med där. Mitt i Donald Trumps tal om att göra Amerika great igen och att sätta den amerikanska starten först har tankar kring Gud och nationen snurrat i mitt huvud. På hemmaplan har vi återinförd värnplikt vilket också är en anledning att fundera kring de här frågorna.

I 1930- och 40-talets Tyskland blandades stat och tro allt mer ihop, till den grad att den tyska lutherska kyrkan allt mer blev en nazistisk propagandamaskin. (För den som vill fördjupa sig är Eric Metaxas roman om Dietrich Bonhoeffer ett hett tips.) Historien visar tydligt att det som kristen finns en stor fara i att blanda ihop Guds rike med nationalstaten. Staten är en avgud som det är fruktansvärt lätt att tillbe. Många gånger har vi närmare till att tro att staten ska rädda oss när det krisar än att Gud ska göra det.

I kontrast till detta har vi evangeliet om Jesus. Evangeliet är till sin natur gränsöverskridande. Det finns inga kristna länder, begreppet är i sig självt motsägelsefullt, och vårt mål eller vår längtan ska aldrig vara att skapa ett sådant land. Vårt mål är att tillbe Gud med syskon ”från alla folk och stammar och länder och språk.” Read the rest of this entry

Varför tiggeriförbud är en fruktansvärt dålig idé

Stefan Löfven har öppnat upp för tiggeriförbud pga att det är oacceptabelt ”att se” människor tigga. Vem är det mest synd om, den som lider eller den som ser någon annan lida?

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Att välja Jesus framför Trump

Halloj! I mitt förra inlägg skrev jag om konceptet ”en människa om dagen” och jag hoppas att det har gått minst lika bra för er som det gått för mig!

Efter att ha snackat med Gud om blogginlägget så kände jag att Han la det här i mitt hjärta ”att välja Jesus framför Trump”. När jag skrev föregående mening kände jag mig lite ”överhelig” men egentligen är ju att höra Guds röst och lyda den det som vi är kallade till. Men jag tror att vi är alldeles för ovana att säga det, så jag tänker uppmuntra den vanan!


Jag tänker ta exemplet med USAs presidentval. Den åttonde november så diskuterades det hejvilt om presidentvalet. Sverige, ett land som ligger så långt ifrån, talade nästan mer om det än om vår inhemska politik. Innan man gick och la sig kollade man statistiken för att se hur det gick med de här elektorerna, jag antar att många somnade grubblandes över det blivande resultatet. Sen kom morgonen. Hur många ivrade efter att veta resultatet innan man ens steg upp ur sängen?  Read the rest of this entry

Bill Johnsons stöd för Trump är ett magplask

Jag har stor respekt för Bill Johnson och Bethel Church, jag har flera gånger försvarat honom mot falska anklagelser om att han skulle vara en falsk profet som får sin kraft av falska andar och jag tycker att han i sin undervisning om mirakler och Andens gåvor ofta har bra poänger som verkligen behöver höras i västvärlden. Samtidigt har jag i flera år varit kritisk till hans framgångsteologiska tendenser och positiva syn på rikedom, liksom hans republikanska politiska åsikter som lyckligtvis inte skiner igenom särskilt ofta. Men nu har han skrivit en pinsamt dålig artikel om varför Bibeln skulle fått honom att rösta på Trump, något jag svarar på i videon nedan:

Johnson går så långt att han hittar på saker som han tillskriver till Bibeln trots att det inte står där, och han använder dubbel måttstock när han jämför Trump och Clinton. Exempelvis påpekar han att ärlighet är en Gudsrikesprincip och att Clinton har ljugit. Men Trump ljuger mycket, mycket mer. Likaså är det först när han i slutet skriver om att den kvinnosyn som Trump har strider mot Guds vilja som han betonar förlåtelse och att ge en andra chans, något han inte alls talat om när han beskyllt Clinton för raderad epost och Benghazikrisen som dödade fyra amerikaner, ungefär en miljondel av alla de som lär dö av Trumps obefintliga klimatpolitik nu när den globala klimatkatastrofen närmar sig.

Hans Sundberg, pastor i Uppsala Mosaik och skribent här på Hela Pingsten, sa till mig häromdagen att det vi nu kommer se är mängder med människor som är övertygade om att Trump har rätt för att han vann. Det är en obegriplig logik, men det är det som tycks hända. Jag häpnas över den mängd människor i mina sociala nätverk som plötsligt bagatelliserar Trumps rasism och kvinnosyn, uttrycker förhoppning om hans presidentskap eller sprider ren och skär Trumppropaganda och hyllar honom. Read the rest of this entry

Hela Pingsten om USAs presidentval 2016

politik-med-jesusDet finns mycket att säga om presidentval. Så jag (Sunniva) frågade övriga skribenter här på Hela Pingsten vad de skulle vilja summera i några rader apropå de senaste dagarnas händelser i USA.

 

Skärmavbild 2016-04-26 kl. 11.14.46Simon Johansson

Istället för att reta upp oss på vilken som vann och inte vann, låt oss istället se på Jesus – kungarnas Kung – och be om hans perspektiv på hur han vill att vi ska leva i den här världen för att göra den till en bättre plats. Såvitt jag vet sitter han fortfarande på tronen och regerar.

Micael Grenholm

jagOm inte ett mirakel sker kommer Trump vara långt ifrån slutet på den fascistiska väckelse som sprider sig över världen idag. Rasism, sexism, egoism och girighet kommer bli allt vanligare. Det är så otroligt viktigt att vi rotar oss i Guds Ord och ivrigt påtalar att den ondska som extremhögern sprider är emot Guds vilja även när vi själva får lida för sådana påpekanden. Vi måste stå fasta och vara trogna det kall som Gud givit oss: att vara ett ljus i mörkret som stjärnor på natthimlen, och vägra alliera oss med ondsinta Konstantingestalter.

Skärmavbild 2016-06-12 kl. 13.55.03Sarah Stenmark

Aldrig har den här känslan varit starkare…

15036541_10154173316433736_6502136114352829951_n

sunnivaSunniva Rettinger

För ett tag sedan såg jag en film (tror det var en variant av Kung Arthurs berättelse) där en vis person (tror det var Merlin) instruerade de andra att vända häxan ryggen och totalt utplåna henne från sitt sinne. Hon skulle då upphöra att existera (vilket hon gjorde).

Så går det till i sagornas värld, men här är det lite annorlunda, mer komplicerat. Samtidigt undrar jag om det inte ligger lite sanning i att ondskan närs av de godas uppmärksamhet. Inte så att vi ska leva i förnekelse. Men tex Trump har fått väldigt mycket uppmärksamhet. En del är viktigt att informera om så att folk vet vad de röstar på. Men mina flöden har iaf svämmat över av en det ena än det andra. I flera månader har vi fått höra om Trumps frisyr  osv och hans sätt att tala, varvat med upprepningar om hur galen han är. Trump, Trump, TRUMP. Undrar om det var därför han vann… för han fick så mkt uppmärksamhet. Read the rest of this entry

Kristen tro och politik

politik-med-jesus

Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla.(1 Tim 2:1-6a). 

Idag är det val i USA, något som knappast undgått någon. Oavsett vad du tycker om de kandidaterna – och jag kan säga att jag inte tycker någon av dem är ett särskilt bra alternativ (skönt att jag inte behöver rösta där) – så behöver vi alla på något sätt förhålla oss till politik. Antingen genom att rösta i det land där vi själv finns, eller genom att påverkas av hur andra röstat (eller i icke-demokratiska länder, påverkas av de som bestämmer). Hur ska då vi kristna förhålla oss till detta? Politik ”känns” ju inte så ”andligt”, eller?

Det har alltid funnits olika ”kristna läger” vad gäller denna fråga. Av pedagogiska skäl är det alltid lätt att först måla upp extremfallen, det vill säga de som står på diametralt motsatta sidor i frågan (sedan kan man av rent retoriska skäl presentera sin egen ståndpunkt som ”det vettiga mellanalternativet”). Alltså, på ena sidan de som menar att kristna inte alls ska blanda sig i politik, antingen för att det är ”farligt” att hålla på med sådana ”världsliga” saker eller för att man anser att det inte alls har med kristen tro att göra; på andra sidan de som menar att kristna ska vara så aktiva som möjligt i politiska frågor, kanske för att man anser att kristen tro egentligen bara handlar om sociala insatser eller för att man förknippar kristen tro med vissa ”frågor”, en viss kultur (oftast en västerländsk sådan) eller kanske till och med ett visst politiskt parti.  Read the rest of this entry