Väckelsen bland gängkriminella som media missar

Under året som gått har det i Sverige varit fler arbetsplatsolyckor med dödlig utgång än gängskjutningar med samma resultat.

Jag skriver inte det här för att på något sätt förminska problematiken med gängbildningarna, den ökade segregationen, den organiserade brottsligheten och droghandeln i Sverige. Jag lever nära den och möter dess konsekvenser i princip dagligen.

Men samtidigt som vi läser om konflikter mellan gängen med dödlig utgång, polisens jakt på gängledare och inte minst tar del av politiker och diverse tyckares rop på högre, hårdare straff och mindre rehabilitering för de sjuka människor som hamnat i gängmiljöerna så pågår en väckelse i dessa miljöer.

Varje söndag samlas hundratals och åter hundratals med gängkriminell bakgrund i flera olika församlingar, som nya Heart of Stockholm, Frälsningsarmén och Sankta Clara kyrka i Stockholm (bara för att nämna några) med ett hopp och en villighet att med Jesus i sina hjärtan och Guds nåd i ryggen ändra på sina liv. Och faktum är att det händer. Hela tiden. Det arbete som frivilligorganisationer, tolvstegsgrupper och kyrkor gör för att stötta dessa människor nämns sällan i den så kallade kriminalpolitiska debatten i media.

Kanske är det också lika bra ibland? Att valsa runt i media leder sällan någon vart snarare än att man börja gapa lika mycket som sin motdebattör. Fokus, inom denna väckelse i marginalen, läggs istället på att hjälpa dem människor som faktiskt vill få till en förändring.

Och så till de fruktansvärda arbetsplatsolyckorna. Jag pratade häromdagen med min far, gammal frihetlig fackföreningsman som en gång var med bildade Svenska Hamnararbetarförbundet tillika och Jesustroende. Han ställde den helt befogade frågan ”Hur kan det ha blivit så här i Sverige, så fort?”.

Jag tog ett djupt andetag, vilket jag egentligen inte behövt göra, och sa det som jag landat i de senaste åren: att vi byggt detta land på sand istället för riktigt murbruk och då går det fort. Att vara ”världens mest sekulära land” hade till en början sina fördelar med ökad jämlikhet och jämställdhet. Men när incitamenten var i stort identiska som de tidigare: Att materiell rikedom och status blev det människor sökte istället för en relation med Jesus Kristus så kom maktförhållandena snart vara dem samma igen, som för hundra år sen.

Det spelar egentligen ingen roll vem som har den världsliga makten så länge det är ”mycket vill ha mer” som är drivkrafterna i ett samhälle.

Så med det sagt så tror jag att de före detta kriminella, narkomaner och alkoholister som vänder sina destruktiva liv och söker Jesus också går i fronten för något som kan göra Sverige tryggare på många sätt.

Det här kan säkert vara provocerande för en del som läser detta (jag ber er reflektera en stund vad det är som skaver innan du kommenterar) men i min bok är det samma drivkrafter i människan som gör att människor väljer kriminalitet som att vi idag har en arbetsmarknad där människor tvingas arbeta under fruktansvärda förhållanden med dödlig utgång.

Och vägen bort därifrån finns i Jesus Kristus.

God fortsättning,
Alex Bengtsson.