Bloggarkiv
Mer pengar! Mindre Gud!
Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.
”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”
Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”
Nähä?
Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry
Att lida för Jesus
Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.
Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.
Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry
Går vi för långt?
”Jag håller inte med om allt du skriver” är något av det vanligaste jag får höra när jag träffar människor live som läst mig på nätet.
Det är kanske inte så konstigt eftersom jag har skrivit om väldigt många olika ämnen under åren – sannolikheten att någon mer än mig skulle tycka som jag i alla de frågorna är trots allt väldigt liten.
Samtidigt så tror jag att färre skulle bjuda på den här kommentaren om det jag uttryckt i de olika frågorna var mindre radikalt.
Det jag och flera av mina medskribenter här på Hela Pingsten argumenterar för är inte vanlig ljummen söndagskristendom med lite extra krydda karismatik, evangelisation och biståndsgåvor. Det jag argumenterar för är restorationism – återställandet av den ursprungliga, bibliska kristendomsformen.
Det inkluderar mirakler av biblisk intensitet, enkla husförsamlingar, egendomsgemenskap och frimodig offentlig evangelisation. Read the rest of this entry
Ledare i motvind
Jag läser en utomordentlig kommentar till Andra Korintherbrevet med namnet ”Ledare i motvind” just nu, nu för tredje gången i år. Författarna – pastorerna Sören Perder Örebro och Marcus Sönnerbrandt Linköping – har gjort ett verkligt förnämligt arbete när de skrev denna kommentar.
Inte bara får läsaren kunskap i situationen i församlingen i Korinth, utan detaljer som är tankvärda smygs in i materialet. Till exempel: visste du att detta är Aposteln Paulus fjärde brev till Korintherna? Övertygande visar författarna det.
Ett annat problem de löser är frågan om Andra Korintherbrevet borde delas i två delar, skälet är skillnaden i tonen Paulus har i förhållande till församlingen i kap.1-9 och kap. 10-13. Vineyardpastorn och teologen Hans Johansson argumenterar till exempel för att man behöver tänka två brev, medan Perder och Sönnerbrandt menar – och med mycket goda skäl tycker jag – att man ska enligt kristen tradition hålla ihop brevet till en enda enhet. De visar dessutom i sin kommentar bl.a. utifrån den antika retoriska traditionen att Paulus följer reglerna för hur ett brev ska vara upplagt för att nå sitt syfte.
Lita på pengar eller på Gud?
Detta är del tre av sommarens följetong ”Gud eller Mammon” som finns att läsa i sin helhet här. Del ett och del två finns att läsa här och här.
Två rika män
I Lukasevangeliets artonde och nittonde kapitel möter Jesus två män. Till en början ser situationerna ganska lika ut, men berättelserna utvecklar sig radikalt annorlunda.
En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.” Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?” Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (Ur Luk 18)
I nästa kapitel möter Jesus Sackaios. Åtminstone delar av hans rikedom verkar vara förskaffad på orättfärdig väg. I mötet med Jesus utbrister Sackaios att: ”Hälften av vad jag äger, herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon ska jag betala det igen fyrdubbelt.” Jesu respons blir att ”idag har räddningen nått detta hus.” Enligt lagen var Sackaios endast skyldig att betala tillbaka beloppen plus en femtedel av summan. ”Fyrdubbelt tillbaka” var den ersättning som gavs om någon hade stulit boskap och blivit gripen. Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av. När Sackaios blir räddad i detta stycke når glädjens budskap även de materiellt fattiga, då han ger bort sin förmögenhet. Även Sackaios själv, inte materiellt men andligt fattig, får del av glädjebudskapet.
Hur kan vi få frikyrkan att evangelisera igen?
Pannkaksevangelisation i centrala Örebro igår
Jag är väldigt tacksam att än en gång ha fått förtroende från Torpkonferensen att vara med och leda outreach-satsningen Dela Evangeliet, som syftar till att få ut konferensdeltagare i centrala Örebro och evangelisera med Pannkakskyrkan. Tyvärr är det, precis som förra året, väldigt få som följt med oss ut. Av Torps över 10 000 deltagare är det hittills fem personer som hängt med de senaste tre dagarna.
Jag skrev ett blogginlägg efter Awakening Europe om varför de lyckades få ut de flesta av sina tusentals deltagare, medan vi inte lyckats med det på Torp. Det primära anledningarna lär vara att Dela Evangeliet presenteras som ett val av många — vilket det är — och att Awakening Europe hade mobilisation för evangelisation som explicit syfte medan Torp är mer som en retreat för familjer. Få förväntar sig och förbereder sig för gatuevangelisation när de åker till Torp, och därför följer så få med ut även när vi informerar från scenen på kvällsmötet om att det äger rum.
Det här står förstås i kontrast till Torpkonferensen i sin ungdom, när mobilisationen av evangelister och missionärer stod i absolut centrum. Den evangeliserande kultur som byggde EFK:s modersamfund – och de flesta andra frikyrkor för den delen – finns inte på samma sätt idag. Det är ett väldigt stort problem. Som jag påpekar i det senaste avsnittet av Jesusfolket: på Nya Testamentets tid evangeliserade alla kristna offentligt, och det är dags att vi åter betraktar evangelisation som lika självklart och naturligt i det kristna livet som bön, tillbedjan och bibelstudium. Read the rest of this entry
Att välja Gud framför TV:n
Att leva enkelt för att hjälpa de fattiga så mycket som möjligt handlar inte bara om att vara sparsam och generös när det gäller pengar. Enkelhet handlar också om tid. Om den tid som vi spenderar på oss själva och våra närmaste blir för stor, blir det oundvikligen mycket mindre tid som vi kan spendera på att hjälpa de fattiga eller övertala andra om att leva enkelt. Medan mängden pengar varierar från person till person har vi alla samma budget av tid.
I enkelhetsrörelsen är det dock vanligare att man hyllar och vill prioritera tid man spenderar på sig själv: fritid i naturen, med familjen, med hobbies. Detta porträtteras i kontrast till arbete, som ska skäras ner på så mycket som möjligt. Denna ”downshifting” motiveras med att de ekonomiska hjulen snurrar långsammare om man bidrar med mindre arbetskraft till den och har mindre pengar att konsumera för. Att äta glass i parken och softa snarare än att jobba anses då vara en miljögärning.
Bibeln har ett annat perspektiv. Arbete ses som något väldigt gott – så länge det gör nytta för människor. Paulus skriver att vi ska ”arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” (Ef 4: 28) Han sa även: ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.” (Apg 20:35). I sin undervisning lyfter han fram vikten av att arbeta på sin frälsning (Fil 2:12), något distinkt från att jobba för en lön givetvis, men fortfarande något som kräver tid och energi. Read the rest of this entry
Vad hände på den första pingstdagen?
Vad hände på den första Pingstdagen? Min blogg idag handlar om en världshistorisk nyhet. Innan Jesus dött, uppstått och uppstigit till himlen och med Fadern utgjutit den Helige Ande på Pingstdagen tänkte man att Anden mestadels vilade över vissa utvalda personer. Dessa var oftast profeter,domare, präster och kungar. De var fyllda av Guds Ande och visade folket Guds vilja, de framträdde som ledare i krig. GTs profeter förmedlade Guds vilja o c h en stegrad uppenbarelse om vem Gud är.
I och med Jesus hände något dramatiskt. Gud uppenbarade sig slutgiltigt som tre i en, treenig Gud: ett väsen, tre personer. Anden, den tredje personen, är inte en opersonlig kraft, närvaro, utan en person som handlar, leder och talar. Anden döper allt Guds folk, i det nya förbundet, med sig själv. Pingstdagen är helt enkelt starten på den sista tiden som profeten Joel (kap 2) profeterade om och sa att alla skulle uppfyllas av Anden.
Detta skulle visa sig i att de profeterade. Unga och gamla, kvinnor och män, ja alla skulle få Anden. Ingen skulle få särskilt mycket, utan alla skulle ”utan mått” få del av Guds Ande. Alla nådegåvor, all Andens frukt, all kraft och allt liv är givet i Anden. Det finns ingen begränsning av vad Gud kan göra just nu varsomhelst. Read the rest of this entry
Är ”sälj allt ni äger” en bildlig uppmaning?
I en Facebook-kommentar till mitt förra inlägg om kommunitetsliv menade en person att egendomsgemenskap inte kan ses som helgelse. Då jag poängterade att Jesus uppmanar till egendomsgemenskap i exempelvis Luk 12:33 och 14:33 skrev personen:
Blir märkligt att tolka de där skriftställena bokstavligt på det sättet. Det är en illustration på att vi måste försaka allt för att följa. Det andra skriftstället handlar om att inte samla skatter här utan i himlen. Alltså poängen är att tänka efter på var ens hjärta är så man prioriterar rätt samla inte och åtrå inte. Det handlar inte om att ingen får äga det nödvändiga för att klara livet. 1 Tim 5:8
Jag menar att det tvärtom blir väldigt märkligt att tolka dem bildligt. I Luk 12:33 säger Jesus: ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” Det riktas enligt vers 22 till hans lärjungar. Orden om att sälja allt är en uppenbar parallell till Jesu uppmaning till den rike mannen i Matt 19, Mark 10 och Luk 18. Uttrycket återkommer även i Apostlagärningarna när inträdet i den urkristna egendomsgemenskapen beskrivs (Apg 2:44-45, 4:34-35).
Här ser vi ett första problem med att förstå dessa ord som bildliga. Dess första åhörare, lärjungarna, följde dem bokstavligen. Lukas är ju även författare till apostlagärningarna, så det är en medveten koppling mellan Jesu uppmaning till allt-säljande och lärjungarnas egendomsgemenskap. Att Lukas i evangelierna skulle använda det bildligt men sedan bokstavligt i apostlagärningarna är långsökt. Read the rest of this entry
Lär känna dem som tigger
Debattartikel publicerad i gårdagens Världen idag.
Per Ewert skriver på Världen idags ledarsida 26 april om hur samhället i allmänhet, och kristna i synnerhet, ska hjälpa människor som tigger. Han har flera goda poänger, men samtidigt skriver han saker som vi finner väldigt problematiska. Som engagerade i Stefanushjälpen har vi fått god insyn i tiggande människors liv och vill gärna sprida den kunskapen vidare.
Få skulle hävda att det är omöjligt att avgöra om deras vänner antingen är hederliga medborgare eller brickor i ett kriminellt nätverk. Ewert tycks därmed utgå därför att de tiggande inte är våra vänner när han skriver: ”Det är omöjligt att veta om tiggaren utanför butiken verkligen vill hjälpa sin fattiga familj därhemma, eller om han eller hon är en bricka i ett kriminellt nätverk.” I själva verket blir detta väldigt uppenbart när man har lärt känna dem som tigger.
I Stefanushjälpen arbetar vi alltid utifrån relationer. Om du vill hjälpa en person, lär känna honom eller henne. Bjud hem dem som tigger, ät och skratta tillsammans, be och inkludera dem i församlingen. Read the rest of this entry
Fylld av tomhet
I alla tider har man kunnat se ett mänskligt behov av något större än människan själv. Historien vittnar om hur människan prisat och lovat väsen som vi menar har en högre eller den högsta makten. Olika filosofer har genom tiderna försökt sätta ord på det vi inte förstår genom att formulera olika gudsbevis. Aristoteles menade att något måste ha upphov till det första skeendet och Descartes menade att eftersom människan vet att hon är ofullkomlig måste det finnas något fullkomligt. Kort sagt finns ett tomrum inom alla människor som behöver fyllas. Som kristen är jag övertygad om att tomrummet finns där för att det ska fyllas av Helig Ande. Gud formade människan, blåste livsande i henne och gav henne allt. Men människan tog Guds kärlek för givet och bytte Gud mot hennes önskan. Människan fyllde därmed sitt tomrum med tomhet.
Idag kvarstår problemet, för vi är fortfarande skapade till Guds avbild, vi är fortfarande i behov av något större än oss själva och vi har fortfarande ett tomrum inom oss som ekar.
Jag tänkte att gör väl hyfsat bra ifrån mig, läser bibeln, ber, går i kyrkan osv, men sen kom jag över Efesierbrevet 4:29, där står det
“ Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.”
Hur kan man på allvar tro att Jesus har uppstått?
Gästinlägg av Sonja Abrahamsson.
Nu har det varit (och är väl på sätt och vis fortfarande) påsk och då kan man ha fått höra ett och annat ”Jesus är uppstånden!”.
Och innan jag blev kristen så hade det väl nån gång då och då fladdrat förbi mig med att ”Jesus lever”. Men det var en sån där grej som jag på något sätt sorterade bort som skräpinformation. Det fastnade helt enkelt inte.
Något som jag också hörde då och då och som hade betydligt lättare att fastna var det här att ”Jesus dog på korset”.
För till skillnad från ovanlig uppståndelse från de döda så kunde jag ta in och smälta sannolikheten att någon råkat ut för den betydligt vanligare döden.
Så det var där som mitt fokus landade i hela den här berömda Jesus-på-korset-affären. Det landade på att han dött. ”För oss”. Vilket jag för övrigt tyckte verkade helt onödigt. ”För min del hade han gärna fått fortsätta leva” minns jag att jag sa. Jag kände mig ganska storsint när jag sa det också, haha.
”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” Korintierbrevet 1:18
Varför Internetgenerationen är allergisk mot fakta
”Allt är relativt!”
”Du är ju inte objektiv!”
”Var och en SKAPAR sin egen kunskap!”
”Det är din åsikt att verkligheten förhåller sig så, men min känsla säger något annat”
”Det som fungerar för dig kanske inte fungerar för alla andra!!”
”Vad är sanning? Allt kanske är sant?”
”Hmpf!” indignerat
Det pratas mycket om sanning och relativitet, förnuft och känslor i vår tid. Om Trump och fake news, media som ljuger, politiker som ljuger och känslostyrda drev på sociala medier. Etablerade sanningar och normer ifrågasätts. Den allmänna känslan verkar vara förvirring och att bli tagen på sängen gång på gång. Världen tycks liksom resa sig som ett stort och komplext monster, omöjligt att förstå, orubbligt för den lilla individen men så flyktigt att hon inte hinner överblicka det. Hon fattar efter något att greppa tag i, men allt är en del av monstret. Hela tiden nya intryck. Nya signaler som pockar på hennes uppmärksamhet. För den som känner så här finns det bara två val: fly eller illa fäkta.
Den som flyr ger upp mer och mer i sina försök att förstå, eller bemödar sig aldrig med att börja. Den undviker att göra några anspråk på kunskap i frågor som skulle kunna väcka diskussion och starka känslor. Den accepterar sin okunskap och blir likgiltig inför de svåra och de stora frågorna om meningen med livet, om vad moral är och hur den bör följas, och om hur världen fungerar. Read the rest of this entry
Kyrkans normer måste ifrågasättas
Det verkar som att kyrkan idag har ett bestämt mönster. Allt från när gudstjänsten ska sluta till vad som ska säljas vid kyrkkaffet. Det kanske var en god tanke från början men nu verkar det som att vi växlat huvudperson från Gud till oss.
Kyrkan har en tendens att skapa stereotypiska gudstjänstbesökare. Sådana som inte talar för mycket, inte beter sig alltför annorlunda och passar in i ramen för hur man ska vara.
Exempel finns redan i Gamla Testamentet, i Första Samuelsbokens första kapitel där vi läser om Hanna. Hanna var barnlös och blev ständigt trakasserad av hennes mans andra fru som hade många barn. En dag går hon till templet för att be.
“Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig, men eftersom han inte hörde ett enda ljud förstod han inte att hon bad utan trodde att hon hade druckit sig full. Måste du komma hit drucken? frågade han. Se till att du blir nykter!” (1 Sam 1:12-14 )
Eli tjänstgjorde i templet och han såg hur människor kom och tillbad dag efter dag därför hade han redan kommit fram till en stereotyp. Hanna höll sig inte till stereotypen och därför tog Eli sig makten att kritisera hennes sätt. Read the rest of this entry
Försoning
Idag vaknade jag till morgonandakten på P1. Prästen försökte förklara att vi behöver olika teologier om försoningen. Hon påpekade att varje synd verkligen inte behövde uppfattas som så allvarlig att Jesus måste dö på ett så fruktansvärt sätt, därför kunde man tänka sig olika behov av ”försoning” fast på olika nivåer.
Att Jesu död är fruktansvärd och djupt smärtsam att tänka på är verkligen samt. Samtidigt behöver vi betänka att det var faktiskt nödvändigt för vår frälsning att Jesus av kärlek till mänskligheten valde att lida i vårt ställe under Guds vrede. Paulus säger i 2 Kor 5:21 att Han blev ”gjord till ett med synden för vår skull”. Han bar vårt straff och befriade oss.
Vad säger då Bibeln, som är Guds Ord, om försoningen? Kortfattat:
- Vi människor är skapade av Gud till gudsgemenskap fullt ut. Adam och Evas syndafall skadade oss alla, utan undantag, så att vi därefter bär en skuld, skam och samvetsskada som inte kan läkas utan full försoning med den Levande, Treenige Guden (se Gen 1-3; Rom 1:18-32)
-
Gud har uppenbarat vem Han är: Fader, Son och Helige Ande (se Matt 28:18-20; 2 Kor 13:13; Matt 3:13-17). Read the rest of this entry
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
