Bloggarkiv

Lidande ger liv

larm-rmah-273644.jpg

Om man gör en översiktlig koll över alla de nytestamentliga böckerna över vad som är grundläggande pelare för det kristna lärjungaskapet så finns det vissa punkter som de flesta – kristna såväl som inte, instämmer i. En viss sexuell moral, återhållsamhet när det gäller våldsutövande, alkoholkonsumtion och ett liv präglat av sanning. Något som – kusligt nog – förbises nu för tiden i svensk kristenhet är den bibliska självklarheten om att lidande i olika former är vardagsmat.

Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. -Jakobsbrevet

Vid en andra läsning av de kristna förgrundsgestalternas vittnesbörd så är det helt självklart att lidandet är ett klimax där våra egna sprickor blir som mest synliga, och Andens ljus får lysa igenom. Berättelsen om Stefanos sista levande minuter är rörande, och visar samtidigt på ett ödmjukt hjärta (Apg 7). En eftersmak av namnet Jesus som lever kvar och ekar än. Read the rest of this entry

Sveriges migrationspolitik är som Hungerspelen

hunger games

Många har med rätta reagerat på rapporterna om hur dåliga Migrationsverket är när de ska bedöma om människor är kristna eller inte. Nyligen avslöjade Dagen att Migrationsverket kallade Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan för ”sekter” och hävdade att en iransk familj som besöker båda församlingarna inte kan vara genuint kristna.

För ett år sedan uppdagades det att tjänstemän ställt absurda frågor till konvertiteter såsom ”Hur många delar består Nya Testamentet av?” och ”Vad säger kristendomen om skärselden?” Sveriges kristna råd har vädjat till Migrationsverket att utbilda dem om vad kristendomen handlar om, för de verkar ha otroligt dålig koll.

Eftersom konsekvenserna av detta är så ödesdigra för dem som utvisas är det av yttersta vikt att vi protesterar. Vi har bibliska mandat att välkomna och älska invandraren (3 Mos 19:34), och att i synnerhet hjälpa dem som delar vår tro (Gal 6:10).

Samtidigt oroar jag mig för att vi inte går tillräckligt långt i våra protester. Grundproblemet är inte att Migrationsverket har dåliga metoder för att bedöma vilken religion människor har. Grundproblemet är att de bedömer vilken religion människor har överhuvudtaget.

Read the rest of this entry

Bibeln – en orgie i kvinnoförtryck?

Av Sonja Alriksson, ursprungligen publicerat på hennes egen blogg.

Jag fick den här kommentaren och jag tänkte att jag ska svara på den.

Hej!

Jag läste denna text och tänkte genast: ”undrar vad Sonja skulle tycka om denna text”.

http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/bibeln-en-orgie-i-kvinnofortryck

Skulle vara intressant att höra din åsikt!

Hej!

Vad roligt att du tänkte på mig! 🙂 Jaa vad ska jag säga? Här har vi en som har missförstått en hel del, även om hon förstått en sak rätt: att kvinnor har blivit förtryckta och illa behandlade genom historien, vilket i allra högsta grad syns i Bibeln och överallt.

Jag vill bara börja med att säga att jag ÄLSKAR Gamla Testamentet. Jag blir helt förälskad i Gud när jag läser den. Varför? Ja inte är det för vad olika människor gör i de olika böckerna, utan min kärlek för GT beror på vad Gud (YHVH) gör och vem HAN är. Folket är ofta en sorglig historia… även Guds särskilt utvalda nasirer, kungar och profeter beter sig inte alls sällan som riktiga praktrövhål, ofta eller bara vid nåt enstaka tillfälle. En ganska stor grej i Bibeln är just att hans utvalda folk blir värre än hedningarna som inte ens fått Guds lag och hjälp. Vi är alla förlorade och vilsna utan Jesus, jude och o-jude lika samma.

Read the rest of this entry

Den verkliga anledningen till att kristna inte lever i egendomsgemenskap

sammankomst18.jpg

23-25 februari är det dags för Sammankomst, den årliga samlingen för kristna som lever i eller är intresserade av kommuniteter och kollektiv. Jag hoppas få se några av er där! Den svenska kommunitetsrörelsen är liten men rätt så stark, och jag tror att den faktiskt börjar vara redo att explodera.

När jag på nätet har debatterat egendomsgemenskap med andra kristna har det ofta varit en exegetisk diskussion där vi tvistar om hur egendomsgemenskapen som Jesus och apostlarna praktiserade ska tolkas – som undantag eller som norm. Jag har i flera år slipat på mina argument för att försöka övertyga den mest inbitna individualist om att det är bra att de rika delar allt med de fattiga. När jag vid några tillfällen har fått möjlighet att föreläsa om samma ämne live så har jag därmed förberett ett artilleri av bibelargument, redo att svara på alla möjliga eller omöjliga invändningar.

Men det behövs inte. Folk håller oftast med mig. Read the rest of this entry

#metoo i Bibeln

pexels-photo-622135

Vad har Bibeln att säga om sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och de #metoo-berättelser som avslöjats den senaste tiden? Och hur kan Bibelns berättelser hjälpa oss att förstå maktmissbruk och hur det hör samman med sexuella övergrepp?

Den senaste tiden har människor med makt avslöjats eftersom de har missbrukat sin makt och utnyttjat människor sexuellt. Många tror att sexuella trakasserier och övergrepp framför allt handlar om sex och begär. Även om det ligger något i det har övergrepp, trakasserier och våldtäkt framför allt att göra med makt och hur människor med makt utnyttjar andras utsatthet. Ibland handlar makt om fysisk styrka men ofta handlar det om en social position som ger status. Det kan handla om makt över andras karriärer och arbetsliv. Ibland handlar det om en äldre som utnyttjar sin makt över den som är yngre, oerfaren eller godtrogen.

Read the rest of this entry

Vem kan du ge evangelium till?

Gästinlägg av Simon Lundgren, som just åkt till Madagaskar för att predika Evangeliet.

I Matt 10:8 säger Jesus följande, ”Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni fått som gåva ska ni ge som gåva”.

Hur underbart är det inte att Gud för lite mer än 2000 år sedan gav den största gåvan av dem alla, sin egen son Jesus, och försonade oss med sig (Rom 5:10).

Julens budskap är fantastiskt! Evangelium, Jesus själv kom till vår jord och GAV sig själv och blev till ett med synden för din och min frälsning för att sedan uppstå i härlighet! Detta glada budskap är för alla människor! Så min fråga är den, vem kan du ge evangelium till? En familjemedlem, vän eller ovän?

Read the rest of this entry

Fem usla anledningar till att förneka jungfrufödseln

gareth-harper-175342.jpg

Snön glittrar, julgranen skimrar och i predikstolen står prästen och säger att det här med jungfrufödsel behöver man ju inte tro på. Så var min uppväxts jular, och sedan jag själv blev kristen vid 15 års ålder har jag ställt mig förbryllad till påståenden om att jungfrufödseln inte hände, eller att det inte spelar någon roll om den var en verklig biologisk händelse istället för enbart en symbol. Låt mig gå igenom några av de vanligaste argumenten för detta, och visa varför jag inte tycker att de håller.

1. Jungfrur föder inte barn

Jag vet inte var jag ska börja. Det här ”argumentet” är så kasst att Jim Inhofes snöbollsargument mot klimatförändringars existens framstår som briljant.  Naturligtvis kan inte jungfrur föda barn, det är därför en jungfrufödsel är mirakulös. Liksom de besläktade stolpskotten ”Döda uppstår inte” och ”Människor kan inte gå på vatten” utgår detta argument från att Bibelns poäng skulle vara att dessa saker är naturligt möjliga, att en av hundra jungfrur ploppar ur sig en bebis då och då. I själva verket är Bibelns författare fullständigt medvetna om sex krävs för att få barn: just på grund av detta protesterar Maria mot ängeln genom att påpeka att hon inte legat med någon man, varav ängeln svarar ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37). Att hävda att Gud inte kan ha gjort x för att vi inte kan göra x, är som att säga att Shigeru Miyamoto inte kan gå baklänges för att Super Mario inte kan göra det. Read the rest of this entry

Vi måste bli bättre på att undervisa om egendomsgemenskap

För inte mer än 120 år sedan var det knappt någon präst eller pastor i det här landet som ansåg att Andens mirakulösa gåvor – såsom tungotal, profetia och helande – fortfarande finns tillgängliga. Detta innebar att varje gång de skulle predika utifrån en bibeltext som handlade om dessa gåvor, såsom Apg 2, la de krutet på att förklara för sina församlingsmedlemmar varför det dog ut med apostlarna. Först med pingstväckelsen i 1900-talets början och den efterföljande karismatiska rörelsen blev det ovanligare med cessationism som den här idén kallas, och idag är den närmast ickeexisterande i Sverige.

1800-talspredikanter som ville bortförklara mirakulösa gåvors relevans och vikt drevs av olika saker. Dels hade de sällan en egen erfarenhet av det och ville inte anses andligt mesiga. Dels var det ovanligt i deras församling, så av pastoral hänsyn ville de inte att församlingsmedlemmarna skulle känna press att börja profetera och bota sjuka. Och dels var säkert flera av dem helt enkelt övertygade om att cessationismen var sann, trots att den låg på så otroligt bräcklig grund – det finns ju för det första inget bibelställe överhuvudtaget som faktiskt säger att mirakulösa gåvor ska upphöra med apostlarnas död.

När pastorer och präster idag predikar och undervisar om egendomsgemenskap ser vi ungefär samma sak hända. De allra flesta lever inte själva i det och vill det inte heller, trots att det mycket troligt skulle gynna dem andligt och stressmässigt, och de flesta av deras församlingsmedlemmar lever inte heller i det. Så man undervisar en sorts ekonomisk cessationism där den apostoliska praktiken att sälja allt och ge till de fattiga, som uppmanades av Jesus själv (Luk 12:33), beskrivs som något passé och i vissa fall till och med som en dålig idé. Read the rest of this entry

När mörkret sluter sig kring dig

david-monje-219913.jpg

Foto: David Monje, Unsplash

För några veckor sedan skulle NMR demonstrera i Göteborg. Det skrevs mycket om det, och likt de flesta fick det mig att känna en hel del. Min första reaktion var chock. Det kanske låter naivt, men jag trodde inte att det fanns så många som sympatiserade med nazistiska idéer idag. Någonstans tänkte jag att NMR nog var en moderniserad, förklädd variant av nazism – något slags nazism light där man måste gräva åtminstone lite för att hitta de där riktigt tydliga nazistiska idéerna.

Så snubblade jag över en artikel om NMR som hänvisade till deras valmanifest. Efter att ha läst igenom några av punkterna satt jag tyst. Det lilla hopp jag haft om att det kanske inte var så illa låg som en punkterad ballong i mitt inre. Det var nazism i ren form, öppen för världen att beskåda, utan ens ett försök att maskera sig som något annat.

Sedan dess har jag funderat av och till. Hopplösheten har hela tiden lurat runt hörnet och försökt dra ner mig i sitt lömska gap. Hopplösheten över polariseringen, över brustna förtroenden för politiker, över sinnen som hårdnar. Utan att jag märker det har hopplösheten obemärkt ändå lyckats smyga sig in, tätt följd av frustrationen, vanmakten och till sist – cynismen. Stenhjärtat.

Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

Orden står där. Stirrar mig i ansiktet. Orubbliga.

Read the rest of this entry

Jesus – namnet över alla namn 

jesus.jpeg

I Mosaik, den församling jag tillhör, har vi planerat att ägna hösten åt en alldeles lysande ämne, nämligen ”Jesus – vem är Han? Bibelns undervisning om Jesus”.

Bakgrunden till valet av detta ämne är förstås vår längtan att allt djupare som gemenskap och som individer lära känna Honom. Vi vill förstå Bibelns undervisning, men också än viktigare lära känna Honom sådan Han är.

John Wimber sa en gång att vi som pastorer aldrig ska försöka motivera människor. Hans poäng var brutalt tydlig. Vi kan aldrig motivera människor – församlingen – att älska och följa Jesus, på Hans vandring idag bland människor för att frälsa dem, genom att t.ex. hänvisa till deras dåliga samvete eller viljebeslut. Nej, som John ungefär sa, ”om inte Jesus själv motiverar människor, vem är jag att göra det?”

Risken är stor att vi försöker göra just det: ställa oss mellan individen eller gemenskapen och Gud. Vi blir ett sorts filter som söker få dem att röra sig framåt. Vårt enda bidrag ska vara att peka på Jesus, vittna om Honom och be Anden göra Ordet om Gud levande.
Nej, vi behöver flytta på oss och låta Guds Ande röra sig i människors hjärtan. Anden vittnar om Sonen och om Fadern och föder viljan att följa Jesus. Det är så rörelsen föds. Anden griper människor och de omvänder sig och följer. I mötet med Jesus föds insikten om synd och behovet av kraft, gudomlig kraft i Andedopet och Andeuppfyllelsen sker svaret. Vi förändras och blir efterföljare. Read the rest of this entry

Tankar inför ett äktenskap

stengren-32.jpg

Imorgon gifter jag mig med Sarah. Det har varit en fantastisk resa med stora emotionella kurvor som tagit oss till den här punkten. Och resan har ju bara börjat. Det känns glädjefyllt men också lite läskigt.

I min familj har äktenskap ofta slutat i skilsmässor, och därför har jag betingat, som psykologer säger, äktenskap med att till slut få en kraschad relation. Och det vill jag ju inte ha med Sarah. Mycket av vår tid tillsammans har gått ut på att låta Gud hela inre sår i oss, så att vi i frihet kan bygga något vackert tillsammans i överlåten gemenskap.

Paradoxalt nog har jag länge varit rätt ensam i mitt förespråkande för gemenskap: mot individualism och egoism, för ekonomisk utjämning och kärlek. Inte främst i bemärkelsen att jag varit singel, för jag tror att man absolut kan leva i celibat och praktisera överlåten gemenskap. Se bara på klosterrörelsen. Utan jag har varit en singel som saknat en hängiven kommunitet och dessutom slarvat på att vårda mina vänskapsrelationer. Read the rest of this entry

Ekonomisk efterföljelse?

20170722_143657-2 Detta är den sjätte och avslutande delen av sommarens följetong Gud eller Mammon. Följande del av fördjupningsarbetet är personliga reflektioner utifrån det som tidigare skrivits i del ett, två, tre, fyra och fem av följetongen. Texten i sin helhet är skriven 2015 och finns att läsa här.

Avslutning (och en ny början)
Syndabekännelse. Inledningsvis när jag skrivit den här texten har jag känt stor frustration och sorg över mitt liv. Att se diskrepansen mellan mitt liv, mina sammanhang, och Jesu undervisning i Lukasevangeliet måste väcka någonting i mig. Insikten att jag är en farisé som allt för ofta älskar pengar mer än människor skakar mig i grunden. Denna insikt kan dock inte stanna i förkrosselse och skam, utan måste leda fram till en syndabekännelse. När jag lever i orättfärdigt överflöd medan mina syskon inte har sina basbehov fyllda, när jag skadar skapelsen, då har jag inte älskat Kristus över allt annat, inte älskat min nästa som mig själv. I Kristus är vi rättfärdiggjorda och får ta till oss hans uppmaning om att ”gå nu, och synda inte mer.”

Rik i den här världen? Min utgångspunkt i följetongen har varit att jag definierar mig som ”rik i den här världen”. Här kommer någon läsare kanske inte känna igen sig i bilden.Vi läser ibland texter om att ”85 personer äger halva jordens tillgångar” och lägger därmed problemet om global ekonomisk orättvisa utanför oss själva. Men jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har kläder på kroppen och tak över huvudet, jag äger en dator, en kaffebryggare och inte så få böcker. Jag har pengar på banken och i plånboken. Utifrån detta definierar jag mig som rik i den här världen. Att reagera och säga ifrån varje gång någon kallar mig för ”fattig student”, eller de gånger jag själv råkar göra det, har för mig varit viktigt för att inse min privilegierade position i den här världens ekonomiska system. Read the rest of this entry

Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

618e9cb6816a733ef1773265efea788b

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry

Att lida för Jesus

Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.

Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.

Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry

Går vi för långt?

BIble-Jesus-Disciples.jpg

”Jag håller inte med om allt du skriver” är något av det vanligaste jag får höra när jag träffar människor live som läst mig på nätet.

Det är kanske inte så konstigt eftersom jag har skrivit om väldigt många olika ämnen under åren – sannolikheten att någon mer än mig skulle tycka som jag i alla de frågorna är trots allt väldigt liten.

Samtidigt så tror jag att färre skulle bjuda på den här kommentaren om det jag uttryckt i de olika frågorna var mindre radikalt.

Det jag och flera av mina medskribenter här på Hela Pingsten argumenterar för är inte vanlig ljummen söndagskristendom med lite extra krydda karismatik, evangelisation och biståndsgåvor. Det jag argumenterar för är restorationism – återställandet av den ursprungliga, bibliska kristendomsformen.

Det inkluderar mirakler av biblisk intensitet, enkla husförsamlingar, egendomsgemenskap och frimodig offentlig evangelisation. Read the rest of this entry