Bloggarkiv

När mörkret sluter sig kring dig

david-monje-219913.jpg

Foto: David Monje, Unsplash

För några veckor sedan skulle NMR demonstrera i Göteborg. Det skrevs mycket om det, och likt de flesta fick det mig att känna en hel del. Min första reaktion var chock. Det kanske låter naivt, men jag trodde inte att det fanns så många som sympatiserade med nazistiska idéer idag. Någonstans tänkte jag att NMR nog var en moderniserad, förklädd variant av nazism – något slags nazism light där man måste gräva åtminstone lite för att hitta de där riktigt tydliga nazistiska idéerna.

Så snubblade jag över en artikel om NMR som hänvisade till deras valmanifest. Efter att ha läst igenom några av punkterna satt jag tyst. Det lilla hopp jag haft om att det kanske inte var så illa låg som en punkterad ballong i mitt inre. Det var nazism i ren form, öppen för världen att beskåda, utan ens ett försök att maskera sig som något annat.

Sedan dess har jag funderat av och till. Hopplösheten har hela tiden lurat runt hörnet och försökt dra ner mig i sitt lömska gap. Hopplösheten över polariseringen, över brustna förtroenden för politiker, över sinnen som hårdnar. Utan att jag märker det har hopplösheten obemärkt ändå lyckats smyga sig in, tätt följd av frustrationen, vanmakten och till sist – cynismen. Stenhjärtat.

Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

Orden står där. Stirrar mig i ansiktet. Orubbliga.

Read the rest of this entry

Jesus – namnet över alla namn 

jesus.jpeg

I Mosaik, den församling jag tillhör, har vi planerat att ägna hösten åt en alldeles lysande ämne, nämligen ”Jesus – vem är Han? Bibelns undervisning om Jesus”.

Bakgrunden till valet av detta ämne är förstås vår längtan att allt djupare som gemenskap och som individer lära känna Honom. Vi vill förstå Bibelns undervisning, men också än viktigare lära känna Honom sådan Han är.

John Wimber sa en gång att vi som pastorer aldrig ska försöka motivera människor. Hans poäng var brutalt tydlig. Vi kan aldrig motivera människor – församlingen – att älska och följa Jesus, på Hans vandring idag bland människor för att frälsa dem, genom att t.ex. hänvisa till deras dåliga samvete eller viljebeslut. Nej, som John ungefär sa, ”om inte Jesus själv motiverar människor, vem är jag att göra det?”

Risken är stor att vi försöker göra just det: ställa oss mellan individen eller gemenskapen och Gud. Vi blir ett sorts filter som söker få dem att röra sig framåt. Vårt enda bidrag ska vara att peka på Jesus, vittna om Honom och be Anden göra Ordet om Gud levande.
Nej, vi behöver flytta på oss och låta Guds Ande röra sig i människors hjärtan. Anden vittnar om Sonen och om Fadern och föder viljan att följa Jesus. Det är så rörelsen föds. Anden griper människor och de omvänder sig och följer. I mötet med Jesus föds insikten om synd och behovet av kraft, gudomlig kraft i Andedopet och Andeuppfyllelsen sker svaret. Vi förändras och blir efterföljare. Read the rest of this entry

Tankar inför ett äktenskap

stengren-32.jpg

Imorgon gifter jag mig med Sarah. Det har varit en fantastisk resa med stora emotionella kurvor som tagit oss till den här punkten. Och resan har ju bara börjat. Det känns glädjefyllt men också lite läskigt.

I min familj har äktenskap ofta slutat i skilsmässor, och därför har jag betingat, som psykologer säger, äktenskap med att till slut få en kraschad relation. Och det vill jag ju inte ha med Sarah. Mycket av vår tid tillsammans har gått ut på att låta Gud hela inre sår i oss, så att vi i frihet kan bygga något vackert tillsammans i överlåten gemenskap.

Paradoxalt nog har jag länge varit rätt ensam i mitt förespråkande för gemenskap: mot individualism och egoism, för ekonomisk utjämning och kärlek. Inte främst i bemärkelsen att jag varit singel, för jag tror att man absolut kan leva i celibat och praktisera överlåten gemenskap. Se bara på klosterrörelsen. Utan jag har varit en singel som saknat en hängiven kommunitet och dessutom slarvat på att vårda mina vänskapsrelationer. Read the rest of this entry

Ekonomisk efterföljelse?

20170722_143657-2 Detta är den sjätte och avslutande delen av sommarens följetong Gud eller Mammon. Följande del av fördjupningsarbetet är personliga reflektioner utifrån det som tidigare skrivits i del ett, två, tre, fyra och fem av följetongen. Texten i sin helhet är skriven 2015 och finns att läsa här.

Avslutning (och en ny början)
Syndabekännelse. Inledningsvis när jag skrivit den här texten har jag känt stor frustration och sorg över mitt liv. Att se diskrepansen mellan mitt liv, mina sammanhang, och Jesu undervisning i Lukasevangeliet måste väcka någonting i mig. Insikten att jag är en farisé som allt för ofta älskar pengar mer än människor skakar mig i grunden. Denna insikt kan dock inte stanna i förkrosselse och skam, utan måste leda fram till en syndabekännelse. När jag lever i orättfärdigt överflöd medan mina syskon inte har sina basbehov fyllda, när jag skadar skapelsen, då har jag inte älskat Kristus över allt annat, inte älskat min nästa som mig själv. I Kristus är vi rättfärdiggjorda och får ta till oss hans uppmaning om att ”gå nu, och synda inte mer.”

Rik i den här världen? Min utgångspunkt i följetongen har varit att jag definierar mig som ”rik i den här världen”. Här kommer någon läsare kanske inte känna igen sig i bilden.Vi läser ibland texter om att ”85 personer äger halva jordens tillgångar” och lägger därmed problemet om global ekonomisk orättvisa utanför oss själva. Men jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har kläder på kroppen och tak över huvudet, jag äger en dator, en kaffebryggare och inte så få böcker. Jag har pengar på banken och i plånboken. Utifrån detta definierar jag mig som rik i den här världen. Att reagera och säga ifrån varje gång någon kallar mig för ”fattig student”, eller de gånger jag själv råkar göra det, har för mig varit viktigt för att inse min privilegierade position i den här världens ekonomiska system. Read the rest of this entry

Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

618e9cb6816a733ef1773265efea788b

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry

Att lida för Jesus

Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.

Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.

Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry

Går vi för långt?

BIble-Jesus-Disciples.jpg

”Jag håller inte med om allt du skriver” är något av det vanligaste jag får höra när jag träffar människor live som läst mig på nätet.

Det är kanske inte så konstigt eftersom jag har skrivit om väldigt många olika ämnen under åren – sannolikheten att någon mer än mig skulle tycka som jag i alla de frågorna är trots allt väldigt liten.

Samtidigt så tror jag att färre skulle bjuda på den här kommentaren om det jag uttryckt i de olika frågorna var mindre radikalt.

Det jag och flera av mina medskribenter här på Hela Pingsten argumenterar för är inte vanlig ljummen söndagskristendom med lite extra krydda karismatik, evangelisation och biståndsgåvor. Det jag argumenterar för är restorationism – återställandet av den ursprungliga, bibliska kristendomsformen.

Det inkluderar mirakler av biblisk intensitet, enkla husförsamlingar, egendomsgemenskap och frimodig offentlig evangelisation. Read the rest of this entry

Ledare i motvind 

pexels-photo-54300.jpeg

Jag läser en utomordentlig kommentar till Andra Korintherbrevet med namnet ”Ledare i motvind” just nu, nu för tredje gången i år. Författarna – pastorerna Sören Perder Örebro och Marcus Sönnerbrandt Linköping – har gjort ett verkligt förnämligt arbete när de skrev denna kommentar.

Inte bara får läsaren kunskap i situationen i församlingen i Korinth, utan detaljer som är tankvärda smygs in i materialet. Till exempel: visste du att detta är Aposteln Paulus fjärde brev till Korintherna? Övertygande visar författarna det.

Ett annat problem de löser är frågan om Andra Korintherbrevet borde delas i två delar, skälet är skillnaden i tonen Paulus har i förhållande till församlingen i kap.1-9 och kap. 10-13. Vineyardpastorn och teologen Hans Johansson argumenterar till exempel för att man behöver tänka två brev, medan Perder och Sönnerbrandt menar – och med mycket goda skäl tycker jag – att man ska enligt kristen tradition hålla ihop brevet till en enda enhet. De visar dessutom i sin kommentar bl.a. utifrån den antika retoriska traditionen att Paulus följer reglerna för hur ett brev ska vara upplagt för att nå sitt syfte.

Read the rest of this entry

Lita på pengar eller på Gud?

pexels-photo-164580

Detta är del tre av sommarens följetong ”Gud eller Mammon” som finns att läsa i sin helhet här. Del ett och del två finns att läsa här och här.

Två rika män

I Lukasevangeliets artonde och nittonde kapitel möter Jesus två män. Till en början ser situationerna ganska lika ut, men berättelserna utvecklar sig radikalt annorlunda.

En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.” Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?” Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (Ur Luk 18)

I nästa kapitel möter Jesus Sackaios. Åtminstone delar av hans rikedom verkar vara förskaffad på orättfärdig väg. I mötet med Jesus utbrister Sackaios att: ”Hälften av vad jag äger, herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon ska jag betala det igen fyrdubbelt.” Jesu respons blir att ”idag har räddningen nått detta hus.” Enligt lagen var Sackaios endast skyldig att betala tillbaka beloppen plus en femtedel av summan. ”Fyrdubbelt tillbaka” var den ersättning som gavs om någon hade stulit boskap och blivit gripen. Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av. När Sackaios blir räddad i detta stycke når glädjens budskap även de materiellt fattiga, då han ger bort sin förmögenhet. Även Sackaios själv, inte materiellt men andligt fattig, får del av glädjebudskapet.

Read the rest of this entry

Hur kan vi få frikyrkan att evangelisera igen?

19390555_10155108242817839_5190212664498074534_o

Pannkaksevangelisation i centrala Örebro igår

Jag är väldigt tacksam att än en gång ha fått förtroende från Torpkonferensen att vara med och leda outreach-satsningen Dela Evangeliet, som syftar till att få ut konferensdeltagare i centrala Örebro och evangelisera med Pannkakskyrkan. Tyvärr är det, precis som förra året, väldigt få som följt med oss ut. Av Torps över 10 000 deltagare är det hittills fem personer som hängt med de senaste tre dagarna.

Jag skrev ett blogginlägg efter Awakening Europe om varför de lyckades få ut de flesta av sina tusentals deltagare, medan vi inte lyckats med det på Torp. Det primära anledningarna lär vara att Dela Evangeliet presenteras som ett val av många — vilket det är — och att Awakening Europe hade mobilisation för evangelisation som explicit syfte medan Torp är mer som en retreat för familjer. Få förväntar sig och förbereder sig för gatuevangelisation när de åker till Torp, och därför följer så få med ut även när vi informerar från scenen på kvällsmötet om att det äger rum.

Det här står förstås i kontrast till Torpkonferensen i sin ungdom, när mobilisationen av evangelister och missionärer stod i absolut centrum. Den evangeliserande kultur som byggde EFK:s modersamfund – och de flesta andra frikyrkor för den delen – finns inte på samma sätt idag. Det är ett väldigt stort problem. Som jag påpekar i det senaste avsnittet av Jesusfolket: på Nya Testamentets tid evangeliserade alla kristna offentligt, och det är dags att vi åter betraktar evangelisation som lika självklart och naturligt i det kristna livet som bön, tillbedjan och bibelstudium. Read the rest of this entry

Att välja Gud framför TV:n

time

Att leva enkelt för att hjälpa de fattiga så mycket som möjligt handlar inte bara om att vara sparsam och generös när det gäller pengar. Enkelhet handlar också om tid. Om den tid som vi spenderar på oss själva och våra närmaste blir för stor, blir det oundvikligen mycket mindre tid som vi kan spendera på att hjälpa de fattiga eller övertala andra om att leva enkelt. Medan mängden pengar varierar från person till person har vi alla samma budget av tid.

I enkelhetsrörelsen är det dock vanligare att man hyllar och vill prioritera tid man spenderar på sig själv: fritid i naturen, med familjen, med hobbies. Detta porträtteras i kontrast till arbete, som ska skäras ner på så mycket som möjligt. Denna ”downshifting” motiveras med att de ekonomiska hjulen snurrar långsammare om man bidrar med mindre arbetskraft till den och har mindre pengar att konsumera för. Att äta glass i parken och softa snarare än att jobba anses då vara en miljögärning.

Bibeln har ett annat perspektiv. Arbete ses som något väldigt gott – så länge det gör nytta för människor. Paulus skriver att vi ska ”arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” (Ef 4: 28) Han sa även: ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.” (Apg 20:35). I sin undervisning lyfter han fram vikten av att arbeta på sin frälsning (Fil 2:12), något distinkt från att jobba för en lön givetvis, men fortfarande något som kräver tid och energi. Read the rest of this entry

Vad hände på den första pingstdagen?

pentecost20.png

Vad hände på den första Pingstdagen? Min blogg idag handlar om en världshistorisk nyhet. Innan Jesus dött, uppstått och uppstigit till himlen och med Fadern utgjutit den Helige Ande på Pingstdagen tänkte man att Anden mestadels vilade över vissa utvalda personer. Dessa var oftast profeter,domare, präster och kungar. De var fyllda av Guds Ande och visade folket Guds vilja, de framträdde som ledare i krig. GTs profeter förmedlade Guds vilja o c h en stegrad uppenbarelse om vem Gud är.

I och med Jesus hände något dramatiskt. Gud uppenbarade sig slutgiltigt som tre i en, treenig Gud: ett väsen, tre personer. Anden, den tredje personen, är inte en opersonlig kraft, närvaro, utan en person som handlar, leder och talar. Anden döper allt Guds folk, i det nya förbundet, med sig själv. Pingstdagen är helt enkelt starten på den sista tiden som profeten Joel (kap 2) profeterade om och sa att alla skulle uppfyllas av Anden.

Detta skulle visa sig i att de profeterade. Unga och gamla, kvinnor och män, ja alla skulle få Anden. Ingen skulle få särskilt mycket, utan alla skulle ”utan mått” få del av Guds Ande. Alla nådegåvor, all Andens frukt, all kraft och allt liv är givet i Anden. Det finns ingen begränsning av vad Gud kan göra just nu varsomhelst. Read the rest of this entry

Är ”sälj allt ni äger” en bildlig uppmaning?

pexels-photo-259251

I en Facebook-kommentar till mitt förra inlägg om kommunitetsliv menade en person att egendomsgemenskap inte kan ses som helgelse. Då jag poängterade att Jesus uppmanar till egendomsgemenskap i exempelvis Luk 12:33 och 14:33 skrev personen:

Blir märkligt att tolka de där skriftställena bokstavligt på det sättet. Det är en illustration på att vi måste försaka allt för att följa. Det andra skriftstället handlar om att inte samla skatter här utan i himlen. Alltså poängen är att tänka efter på var ens hjärta är så man prioriterar rätt samla inte och åtrå inte. Det handlar inte om att ingen får äga det nödvändiga för att klara livet. 1 Tim 5:8

Jag menar att det tvärtom blir väldigt märkligt att tolka dem bildligt. I Luk 12:33 säger Jesus: ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” Det riktas enligt vers 22 till hans lärjungar. Orden om att sälja allt är en uppenbar parallell till Jesu uppmaning till den rike mannen i Matt 19, Mark 10 och Luk 18. Uttrycket återkommer även i Apostlagärningarna när inträdet i den urkristna egendomsgemenskapen beskrivs (Apg 2:44-45, 4:34-35).

Här ser vi ett första problem med att förstå dessa ord som bildliga. Dess första åhörare, lärjungarna, följde dem bokstavligen. Lukas är ju även författare till apostlagärningarna, så det är en medveten koppling mellan Jesu uppmaning till allt-säljande och lärjungarnas egendomsgemenskap. Att Lukas i evangelierna skulle använda det bildligt men sedan bokstavligt i apostlagärningarna är långsökt. Read the rest of this entry

Lär känna dem som tigger

jag-och-doina-glada.jpg

Debattartikel publicerad i gårdagens Världen idag.

Per Ewert skriver på Världen idags ledarsida 26 april om hur samhället i allmänhet, och kristna i synnerhet, ska hjälpa människor som tigger. Han har flera goda poänger, men samtidigt skriver han saker som vi finner väldigt problematiska. Som engagerade i Stefanushjälpen har vi fått god insyn i tiggande människors liv och vill gärna sprida den kunskapen vidare.

Få skulle hävda att det är omöjligt att avgöra om deras vänner antingen är hederliga medborgare eller brickor i ett kriminellt nätverk. Ewert tycks därmed utgå därför att de tiggande inte är våra vänner när han skriver: ”Det är omöjligt att veta om tiggaren utanför butiken verkligen vill hjälpa sin fattiga familj därhemma, eller om han eller hon är en bricka i ett kriminellt nätverk.” I själva verket blir detta väldigt uppenbart när man har lärt känna dem som tigger.

I Stefanushjälpen arbetar vi alltid utifrån relationer. Om du vill hjälpa en person, lär känna honom eller henne. Bjud hem dem som tigger, ät och skratta tillsammans, be och inkludera dem i församlingen.  Read the rest of this entry

Fylld av tomhet

18280915_1340767699342397_1451629487_n

I alla tider har man kunnat se ett mänskligt behov av något större än människan själv. Historien vittnar om hur människan prisat och lovat väsen som vi menar har en högre eller den högsta makten. Olika filosofer har genom tiderna försökt sätta ord på det vi inte förstår genom att formulera olika gudsbevis. Aristoteles menade att något måste ha upphov till det första skeendet och Descartes menade att eftersom människan vet att hon är ofullkomlig måste det finnas något fullkomligt. Kort sagt finns ett tomrum inom alla människor som behöver fyllas. Som kristen är jag övertygad om att tomrummet finns där för att det ska fyllas av Helig Ande. Gud formade människan, blåste livsande i henne och gav henne allt. Men människan tog Guds kärlek för givet och bytte Gud mot hennes önskan. Människan fyllde därmed sitt tomrum med tomhet.

Idag kvarstår problemet, för vi är fortfarande skapade till Guds avbild, vi är fortfarande i behov av något större än oss själva och vi har fortfarande ett tomrum inom oss som ekar.

Jag tänkte att gör väl hyfsat bra ifrån mig, läser bibeln, ber, går i kyrkan osv, men sen kom jag över Efesierbrevet 4:29, där står det

“ Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.”

Read the rest of this entry