Bloggarkiv
Jesu uppståndelse: gravplundring, hallucinationer – eller mirakel?
Text skriven för Svenska apologetiksällskapet.
Livets bräcklighet
Förra veckans terrordåd i Stockholm får oss oundvikligen att tänka på livets bräcklighet. Det fanns ingen gemensam nämnare för dem som dödades. Maïlys, den belgiska kvinnan som väntade på Drottninggatan för att träffa sina vänner hade inget att göra med Ebba, den elvaåriga flickan som var på väg hem från skolan. De dog urskillningslöst.
Samma sak kan hända oss, när som helst. Det behöver inte ske genom en terrorattack, utan genom plötslig sjukdom eller en olycka. Vi kan inte ta livet för givet. Faktum är att vi kan vara döda imorgon.
När jag var ateist i yngre tonåren avskydde jag att tänka på detta. Jag kvävde mina existentiella tankar med underhållning av alla möjliga slag. Men när en familjemedlem hastigt gick bort kunde jag inte hålla dödsångesten på avstånd. Som jag beskrivit i djupare detalj här slutade det med att jag den 2 april 2006 blev kristen. Några veckor senare bad jag Gud visa sig för mig, och jag såg syner av Jesus nästan varje kväll i över ett år.
När jag berättar detta för ateister påpekar de ofta att min starka vilja att Gud skulle finnas och ge mig evigt liv påverkade mitt beslut att börja tro på det. Men viljan att något ska vara sant innebär inte att det är sant. Och det stämmer, men det innebär inte att min slutsats automatiskt är falsk. Read the rest of this entry
Mirakler gör samhällsförändring så mycket roligare
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Micael predikar i Timrå kyrka om samhällsansvar i Andens kraft och den bibliska föreningen av karismatik, aktivism och evangelisation. Han delar vittnesbörd från Simon Ådahls liv om övernaturlig kraft i vardagen och berättar om hur han själv såg Jesus för tio år sedan.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Tacka Gud för tomheten
Min predikan i Marieborgskyrkan i Västervik från Tacksägelsedagen i söndags skulle egntligen publiceras här i torsdags men jag får skylla på halsfluss och att min levande påminnare glömde bort att påminna mig. Sånt händer. Men här är den iallafall:
(Visar stort glas vatten, halvt fullt med vatten.)
Hur mkt vatten är det i det här glaset?
En del skulle säga halvfullt, andra halvtomt. Man brukar säga att det är skillnaden mellan positiva och pessimister.
Vi lever i en värld som inte är lycklig. I alla fall inte bara lycklig. Om den ens vore till största delen lycklig skulle uttryck som ”ta tillvara på de fina stunderna” och sånt inte myntas.
Men ska vi inte tala om tacksamhet idag på tacksägelsedagen?
Jo, såklart. Tacka på. Tacka för skörden, för solen, för den varma hösten, för alla nyfödda barn och för alla världens bästa mammor.
Tacka för det halvfulla glaset.
När ljuset kom – Första advent
Nu börjar ett ljusets tid. Inte för att det är särskilt ljust ute. En kompis skrev från Norrland: 12.30, mörkt. Där jag befinner mig är det mörkt vid 15. Eller nej, för nu tänder vi ljus!
Vi tänder ljus för att motarbeta och fördriva mörkret som hotar att ta överhanden i våra liv. Mörkret har sin plats när det visar på ljuset, men utan ljus är mörker bara mörker, och i mörker frodas det som inte vill bli sett.
Jesus sade: ”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska vara uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Johannesevangeliet 3:19-21)
I adventstid vill vi fördriva mörkret. Vilket mörker? Mörkret har många former, det tar sig många uttryck. Hur som döljer mörkret det som frodas i det. Vrede, skam, förakt, misströstan, hat, inbilskhet, fascism, fördomsfullhet, maktmissbruk, våld, förtryck, disrespekt, orättvisor, offermentalitet… Vi tänder ljus för att fördriva det mörker som döljer ondskan, som döljer de variga såren, som döljer oss för oss själva, för varandra, och för Gud.
Evangelisten Johannes berättar om Döparen Johannes: ”Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.” (Johannesevangeliet 1:7-8) Vi kan tända ljus, ta av vårt eget lilla ljus och lysa upp vår egen och andras stig. Och genom att göra det banar vi väg för Ljusets härskare. Vi förbereder Hans ankomst, födsel, i våra hjärtan.
”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom Honom, men världen kände Honom inte. Han kom till det som var Hans, men Hans egna tog inte emot Honom.” (Johannesevangeliet 1:9)
Kronan på verket – Skapelsedag 7
Nästan Advent… och Klimatmöte. Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger
”Guds vila”
( 1 Mos 2:1-3)
Fullbordan
Vilan
Det heliga
sakramentet
Bägaren
Som skulle fyllas
Alltid har fyllts
Av nåd och kärlek
I evigheters evighet
Amen
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Människoliv – Skapelsedag 6
Snart Klimatmöte… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger
”Guds avbild”
( 1 Mos 1:24-31)
Gud längtade
efter att skapa
sin kära avbild
människolivet
Den med allt inom sig
Allt levande inuti
Som en spegel
av Sig Själv
Av hela det Han skapat
Även dennes vänner
de älskade djuren
att vårda
Guds plan
var satt i verket
Frälsningen,
förbundet
som Han väntade på
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Liv – Skapelsedag 5
Vi fortsätter nedräkningen till klimatmötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger
”Fåglar och fiskar”
( 1 Mos 1:20-23)
Gud eftersträvade
mera liv
flygande
svävande
simmande
vimlande
snurrande
kolossala liv
späda liv
färggranna liv
starka liv
Havet genomträngdes
blev levande
Himlen fylldes
av fågelsång
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Kontraster – Skapelsedag 4
Bara några dagar kvar till miljömötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger
”Sol och Måne”
( 1 Mos 1:14-19)
Gud tänkte
Det behövs ljus
Men även mörker
Men ljuset
Ska aldrig vara borta
Solen, den livgivande
skall skina över
arbetets tid
Månen, den svalkande
skall lysa över
vilans tid
Den välsignade dagen
frambringades
Den dunkla natten
intog sin plats
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Andning – Skapelsedag 3
Med tanke på det stundande klimatmötet i Paris och såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att ha en veckolång serie om vår världs skapelse – Text och bild av Taruna Rettinger
”Grönskande dräkt”
( 1 Mos 1:9-13)
Gud önskade sig
grönska, växter
frodiga skogar
leende blommor
Så Han sa till vattnet
Att flytta på sig lite
Ge plats
För det spirande livet
strandens värme
de lummiga träden
Andningen kom
till jorden
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Horisont – Skapelsedag 2
Vi fortsätter vår serie om skapelse såhär i kyrkans domsöndagsvecka – och tankarna går till det stundande klimatmötet i Paris. Vi blir denna vecka inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Text och bild av Taruna Rettinger
”Himlafästet”
(1 Mosebok 1:6-8)
Gud ville
skilja vatten
från vatten
Skapa en linje
som visade evigheten
i Hans verk
Och vattnet delade sig
Himlen blev till
Den gåtfulla
svårfångade
horisonten
skapades
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Varde Ljus – Skapelsedag 1
Såhär på domsöndagen i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger
”Varde Ljus”
( 1 Mos 1:2-5)
Gud skapade
himmel och jord
I början
då bara Han fanns
Gud ville fylla det
med Sitt ljus
Mörkret var stort
Guds ande var där
Guds viljande ande
svävade över djupet
över vattnet
det mörka
Gud ville ljus
Ljuset blev till
av Guds ord
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
Mirakler och pånyttfödelse
I min husförsamling Mosaik går vi just nu genom Johannesevangeliet, och förra veckan på vår Kom in, gå ut-gudstjänst ledde jag ett bibelstudium om första halvan av Johannes 3, när prästen Nikodemus i ett rätt förvirrat tillstånd lär sig av Jesus om vad pånyttfödelse och evigt liv är.
Nikodemus inleder konversationen med att säga: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” (Joh 3:2) Alltså fattade han att Jesus är sänd av Gud för att Han gjorde mirakler. Mirakler tenderar att ha en sån effekt, de visar var, hur och när Gud är verksam.
Det finns mängder med exempel på när människor kommit till tro idagefter att ha erfarit mirakler. I videon återger jag en sådan händelse som Craig Keener skriber om i sin fantastiska bok Miracles: David Dominong, en svetsare i Filippinerna som grillades av ett elfel. Med fjärde gradens brännskador lades han in på sjukhus i över en månad, och läkaren sa att det förmodligen skulle ta fem år innan han kunde gå igen. Hans syster, som var kristen, övertalade honom att följa med på ett kampanjmöte, och där bad evangelisten för honom och sa åt honom att resa sig upp ur sin rullstol och gå. Vilket han gjorde. Detta helande var så överumplande att David gav sitt liv till Jesus.
I Johannes 3 berättar också Jesus tydligt om det eviga hopp som de som tror på Honom får ta del av. Johannes 3:16 brukar beskrivas som ”Lilla Bibeln” för att det sammanfattar det kristna budskapet så bra: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” Det var detta budskap som gjorde att jag blev kristen 2006, och likt Nikodemus och David Dominong har min tro på det budskapet stärkts av de mirakler jag sett Jesus göra.
Lasarus uppväckande från döden
Blogginlägg ursprungligen publicerat på Ett ljus på min stig.
För tre år sen lyssnade jag på Heidi Baker på en New Wine-konferens i Vänersborg, där hon berättade att under hennes tidiga år som missionär i Mozambique hade de en bil som hette Lasarus. Den dog och uppstod ganska mycket, nämligen. Skämtet hade dock en tyngd av allvar när hon berättade om folk som faktiskt kommit tillbaka till livet när pastorer i hennes organisation, Iris Global, bad för dem. Jag var i Sydafrika 2013 och träffade en av dessa ”Lasarusar”, Francis Shongwe från Clau-Clau, som berättade för mig hur Himlen såg ut.
Lasarus var en gång i tiden inte ett namn man kopplade samman med mirakler, det var som att heta Lasse. Johannesevangeliets 11 kapitel berättar för oss att Jesus hade en god vän som hette Lasarus, som var bror till Marta och Maria som vi även läser om i Lukas 10:38-42. Johannes skriver att Lasarus blev dödligt sjuk och systrarna sände bud till Jesus om detta och bad Honom hela deras bror. Jesus sa dock ”Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.” Johannes lägger till ”Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. ”
Det står sedan att Jesus väntade två dagar, för att sedan berätta för sina lärjungar att Lasarus sover och nu ska Han gå och väcka honom (och lärjungarna svarar: ”Herre, sover han så blir han frisk.” – rätt så sött!). Det är lätt att tro att Jesus liksom väntar ut Lasarus död genom att inte röra på sig på två dagar, men notera att när de väl kommer fram till Betania har Lasarus varit död fyra dagar (v. 17). Det innebär att det tog två dagar att gå från där Jesus var till Betania, och det innebär att Lasarus dog samma dag som Jesus fick budet från systrarna. Jesus väntar alltså inte två dagar för att Lasarus ska dö under tiden, han är redan död, och Jesus som vet det kanske sörjer eller ber, eller både och. Read the rest of this entry
Ett liv bortom graven
Som den sista fienden berövas döden sin makt, för allt har han lagt under hans fötter. (1 Kor 15:26-27)
Många är skakade och förtvivlade över mordet på Lisa Holm, en 17-årig tjej i Västergötland som plötsligt försvann i söndags och som nu hittats död. Lisas pojkvän har skrivit en väldigt stark text som spridit sig på internet:
Tiden med dig var den absolut bästa tiden i mitt liv! Alla de saker vi upplevt tillsammans under en så lång tid får mig bara att inse mer och mer att du va min stora kärlek och jag kommer aldrig att älska någon så mycket som jag älskade dig…
Du ville se så mycket som du aldrig fick och det gör så ont att du inte får göra det du vill och mår bra av. Jag tänker att när du nu är där uppe och förhoppningsvis mår bra så vill jag att du ser dig omkring i världen om du kan och försöker göra det du alltid drömt om. Jag vet att det första du gjorde när du lämnade oss var att krama din farfar som också ser ner på oss från himmelen…
Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och det kommer aldrig försvinna, och jag hoppasatt du har delar av mitt i ditt. Vila i frid min underbara Lisa
Desirée Kjellin: Att bli räddad
Ett otroligt starkt gästinlägg av min vän Desirée Kjellin.
Desirée Kjellin
En dag satt Han bara där. På min sängkant satt Han. Han la sin kupade hand på min kind och sa:
”Jag vet allt om dig, och jag älskar dig så mycket!”
Då visste jag inte vem Han var.
I mitt förvirrade tillstånd trodde jag att det var min döde far som satt där. Så djupt involverad i New age och österländskt tänkande som jag då var.
Många ”andar” hade jag mött, många demoner hade jag haft i min närhet. Att det nu var ännu en ”andevarelse” där gjorde mig inte förvånad.
Men känslan var däremot en helt annan. Jag blev fylld av värme, kärlek och glädje när han berörde min kind.
Utan att jag ropat Hans namn kom Han.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
