”Det är klart att när man har varit med om en sån här grej blir ens tro stärkt. När det blir tufft och jobbigt och man tänker: ‘är jag verkligen ute på rätt spår?’ – då kan man tänka tillbaka och konstatera att ja, det är jag. Han är på riktigt.”

Nåt i den stilen (jag suger på citatåtergivning) sa en kille som vill vara anonym när jag satt och talade med honom i en timme på ett café i Stockholm igår. Vi snackade om tungotal.

Språkets nådegåva.

Om att det inte är en samling slumpmässigt valda ord som man ropar ut i extas för att verka andlig. Om att det är faktiska språk från den Helige Ande. Ibland himmelska. Ibland jordiska.

”Första gången jag stötte på detta var när jag gick Bibelskola. Det fanns en man där som talade rejält mycket finska alltså. En kille som var från Finland reagerade ibland när han talade i tungor och översatte vad han sa. Det skedde rätt ofta… När de försökte sätta det i system och träffas bara för att den här mannen skulle tala i tungor så att killen kunde översätta, funkade det dock inte.”

Han fortsatte med att berätta om hur han ett tag misstänkt att han då och då talat meningar på franska när han bett i tungor, saker som ”Jag behöver Dig” och ”Du är mitt allt”. Franskkunniga har sagt att det låter som en liten äldre form av franska.

Så kom den dagen för drygt ett år sen när han besökte Sthlms bönehus på en måndagsbön. Han var där med en kompis. Han bad i tungor och efter ett tag kände han att det verkligen låg Kraft i orden, hur Anden verkligen drev på.

Han såg hur kvinnan mitt emot honom spetsade öronen.

Jag har hört den här historien flera gånger förut, jag är ju med i bönehuset och flera vänner där har berättat hur det var, upprymdheten och Gudsfruktan som fyllde alla som satt där när de insåg att en helt vanlig svenne utan några som helst finska kopplingar talar klockren finska. Men det är förstås något extra att tala med talaren i fråga. En riktigt ödmjuk och enkel kille, tydligt pekande på Jesus.

”Det som jag tycker är coolast är det ju verkligen är Gudsgrejer man snackar om. Det är ju inte direkt multiplikationstabellen man rabblar upp utan saker som ‘Jag är livets bröd’…”

Sen är det klart, en invändning kan ju vara att han har säkert lärt sig finska på nåt sätt. Den möjligheten finns. Men vilket syfte hade den kvällskursen? Att en gång styla med finska på ett möte för att till dags dato aldrig göra det igen? ”Jag har inga kopplingar till Finland, vad kan jag tala? ‘Yxi kaxi kolmi’ liksom.”

Han visste inte ens att kvinnan var finska.

Men framför allt är detta ett mirakel för honom själv, ett mirakel som stärker hans överlåtelse och uppoffringsvilja för Guds Rikes skull. ”Han är på riktigt, det är Honom vi ska satsa på, som vi ska ge våra liv till. Det handlar om att dö från sig själv och ge allt till Honom.”

Amen, ge allt till Honom.