Bloggarkiv

Reflektioner kring Agenda 2030

pexels-photo-235615.jpeg

Häromveckan var jag på fortbildningsdag med jobbet. Den handlade om FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, och hur vi som folkhögskola kan arbeta för dessa. Agenda 2030 handlar om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och tar upp bland annat fattigdoms- och hungersbekämpning, jämlikhet och klimatfrågor. Viktiga grejer, helt enkelt!

Superviktiga frågor och jag är väldigt glad och tacksam över att få arbeta på en skola som tar de här frågorna på allvar och som ger möjlighet till fortbildning kring det.

Under och efter dagen hade jag en hel del funderingar och det här blogginlägget innehåller en del av dem. Under dagen pratade jag och mina kollegor om skuld och skam kring miljöförstöring och att allt för mycket ansvar läggs på individen. Åsikterna om ifall skuld är en vettig grogrund för förändring gick isär, och alltifrån åsikten ”det hjälper inte att skuldbelägga individen” till ”vi förstör miljön med vårt sätt att leva och därför ska vi känna skam” lyftes.

Här började jag fundera kring vår kulturs oförmåga att hantera skuld. Vi vet att vi är skyldiga, att vi gör fel, men vi tar ofta avstånd från skuldbeläggande, för vi vet inte hur vi ska hantera skulden. En kultur som inte kan erkänna skuld kan inte heller erkänna förlåtelse, upprättelse och en väg framåt. Här tror jag att ett kristet förhållningssätt visar på en annan väg. Vi erkänner att vi har syndat, mot Gud och mot varandra, och vi tar också emot förlåtelse, av Gud och av varandra. Read the rest of this entry

Varför jag vill leva i en kristen kommunitet

community

Jag tänker på GUDS RIKE, där ingen lider nöd, och Mammons rike, där nöden är stor.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och människan fick sitt hem i Edens lustgård. Och Gud såg på allt och DET VAR GOTT. För det fanns inget lidande. Med människorna samtalade Skaparen och gav dem del av sin kunskap, Skaparen sam-vetade med människorna så att  gott sam-arbete blev till. Människan hade ju fått Skaparens förtroendet att härska över hans skapelsen. Hon fick börja med trädgården, för att senare kunna växa till  i kunskap och vishet för att kunna sköta om hela planeten. Så var nog Guds plan. Människorna fick äta av livets träd, som gav dem evigt liv. Så de hade all tid i världen, skulle man kunna säga, att lära sig ett och annat. Det fanns alltså ingen död. Så var Skaparens vilja och avsikt med sin skapelse. Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Gud att tvingas driva ut Adam och Eva ur Edens lustgård? Det var ju inte alls vad han hade önskat.

Men Gud hade ju gett människorna fri vilja (och änglar med). Han ville inte ha arbetsrobotar, utan han ville ha relation, ömsesidighet. Gemenskap. Men nu hade de fallit för frestelsen att själva bli som Gud, utan samtal, samvetande och samarbete. En frestelsen som man skulle kunna kalla ”kan själv” eller ”oberoende”. Genom list ( ni kan bli som Gud)  och lögn ( Gud vill inte att ni ska bli kloka som han, och ni kommer inte att dö ) förförde Guds fiende dem att misstro Gud och bli del av det uppror som han själv påbörjat i sin avund av Skaparen. Det är en gåta hur de kunde tro på en total främling, som påstod saker så där utan vidare. Utan att han behöva bevisa vad han var för en. Om han var god och något att lita på.

Men gör inte människor så fortfarande? De vill så gärna tro på det som sägs, att de inte bryr sig om konsekvenserna. Det är fortfarande många som har svårt för det här med logiskt tänkande. Följden av detta misstroende mot sin Skapare och Gud, skulle leda världen och livet mot en total katastrof, där ondskan skulle få makt att verka med sitt onda. För att befria sin skapelse från att i evighet behöva leva i det helvetet, hindrade Gud människorna att äta av Livets träd mer. Så ut ur Paradiset var de tvungna att gå. Denna händelse kallas för syndafallet. Ett fall från intimitet med Gud till ett ”kan själv” tillstånd, där gemenskapen bröts. Bibeln beskriver konsekvenserna för mannen bl.a. som ” i ditt anletes svett ska ska du äta ditt bröd” och för kvinnan ” Till din man ska din åtrå vara och han ska råda över dig”. Syndens konsekvenser. Så hade det aldrig varit förut. Nu kom nöden in i världen. Read the rest of this entry

Hur mycket pengar bör man leva på som kristen?

money.jpg

Sunnivas inlägg om att vi inte ska vara rika har väckt många reaktioner, inte minst hennes påpekande att om vi lever på mer än 7 000 kronor i månaden så stjäl vi direkt eller indirekt från de fattiga. Detta baserar sig på en uträkning jag själv gjorde för några år sedan när jag ville se var maxnivån för en enkel livsstil låg, vad som är acceptabelt för oss att spendera på oss själva innan vi börjar leva på andra bekostnad.

Det måste ju rimligtvis vara världsbruttoprodukten per capita tänkte jag – alla världens pengar delade på hela världens befolkning. Jag fick då fram 13 000 dollar per person och år, vilket inte är en orimlig summa – det är ungefär lika mycket som Costa Ricas eller Serbiens BNP per capita. Eftersom Bibeln framstället ekonomiskt jämlikhet som något gått (Luk 3:11, Apg 2:44-45, 2 Kor 8:13-15) och eftersom fattiga tar skada av att vi lever på deras bekostnad, är det etiskt goda att vi eftersträvar en sådan enkel livsstil.

Jag räknade fel

Kritiken jag och Sunniva har fått går bland annat ut på att olika människor och samhällen har olika stora kostnader, att vi ser ekonomin som ett slutet nollsummespel samt att ojämlikhet kan gynna de fattiga i slutändan genom tillväxt. Men det finns ett ännu större problem som jag upptäckte nu när Sunniva lyfte detta.

Uträkningen stämmer inte. Read the rest of this entry

Mirabellas resa – från jobbig till hjälte

Tänk att som Jesus leva och veta människors historia redan i första kontakten. Jesus visste att kvinnan vid brunnen hade ett gäng brokiga relationer i bagaget (Joh 4:18), att Sackaios hade tagit för mycket pengar av många som tullindrivare (Luk 19:2), och kunde sedan agera utifrån det.

För några år sedan flyttade Mirabella in hos oss för en period. Höggravid i Uppsalas midvinter. Vi visste att det var hon varje gång hon ringde på, för ingen ringer på dörrklockan lika intensivt som Mirabella. Ingen ber heller så oblygt om pengar om hon inte fått något, eller om mer pengar om hon fått något, som Mirabella. För att vara krass så träffar hon egentligen mitt i prick kring fördomen om en jobbigt påstridig EU-migrant. Jag tror vi alla i kollektivet bävade lite inför att dela hem med denna kvinna, som dessutom inte kan någon svenska eller engelska.

Lika intensivt som hon tiggde ihop mat och pengar till sig, sina barn hemma i Rumänien och sin man i fängelse, märkte vi dock också att hon tog hand om vårt kök. Hon insisterade på att ta vår disk när vi lagat mat och aldrig har vår oansenliga diskbänk blänkt som under tiden med Mirabella.

img_20160824_151034

Read the rest of this entry

Ska en kristen syn på migration välkomna synd?

Olof Edsinger har än en gång kritiserat mig för att jag anser att en biblisk, kristen moral innebär att migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder är något bra. Den här gången verkar han ha läst min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting, vilket är positivt. Tyvärr återger han inte dess innehåll särskilt bra allt, utan tar ibland ord ur sina sammanhang. 

Tillväxtscenariot är orealistiskt

edsinger

Olof Edsinger

Edsinger skriver att jag ”föreslår ett skifte där vi i Sverige går från att leva på 48 000 till 16 000 dollar per capita (sid 180)”, och senare ”Personligen tror jag att det är orimligt att förvänta sig av majoriteten av Sveriges befolkning att de ska dra ner på sin ekonomiska standard med 67 procent per capita. Gör det mig verkligen mindre kristen?”

Det Edsinger hänvisar till är det kapitel i boken där jag diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare. Alla människor är ju skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) så det blir orimligt att tänka sig att Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner.

Därefter konstaterar jag att det finns i grund och botten två sätt för världen att bli mer jämlik: att fattiga länder kommer upp till rika länders nivå genom ytterligare tillväxt, eller att rika länder såsom Sverige går igenom en nerväxt för att alla länder ska hamna på världsbruttoprodukten, omkring 16 000 dollar per capita. Ni kan se den aktuella boksidan här. Read the rest of this entry

Inför julhelgen

winter

För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.

För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.

Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.

Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.

God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.

Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.

Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus

Read the rest of this entry

Kritiken av Juluppropet faller platt till marken

ska%cc%88rmavbild-2016-12-17-kl-18-32-49

Olof Edsinger och Ann Heberlein

Jag vet inte hur din familjesituation ser ut men jag hoppas att du har några närstående som du älskar och som älskar dig. En make eller maka, barn, syskon, föräldrar… Hur skulle det kännas om du inte fick träffa dem på ett år? Eller vad sägs om fem år? Hur skulle det kännas om du aldrig skulle få träffa dem igen?

Välkommen till flyktingarnas värld.

I onsdags uppmanade ledarna för Sveriges största kristna samfund oss att skriva på juluppropet, en kampanj som pressar politiker att garantera asyl för skyddssökande barn samt återförening av familjer. Det är en kritik av Sveriges extremt hårda migrationspolitik och en profetisk handling utifrån att vi kristna ska stå för barmhärtighet och gästfrihet samt har ett bibliskt mandat att kritisera makthavare som gör det onda. Över 20 000 har hittills skrivit på, inklusive partiledarna för V, FI, C och KD. Jag själv var snabb på att skriva på uppropet och vill naturligtvis rekommendera er att göra detsamma.

Det har dock riktats kritik mot juluppropet, dels rasisters sedvanliga skrikande om landsförräderi och folkmord på vita förstås men även lugnare kritik från exempelvis den kristne Uppsalapolitikern Stefan Olsson som nyligen fått medhåll från teologen och författaren Olof Edsinger. De menar båda att uppropet är ogenomtänkt, att det strävar efter en återgång till den ”förra” generösare migrationspolitiken vilket de menar skulle bli för dyrt och inte hjälpa dem i störst nöd. Teologen Ann Heberlein menar ”att återgå till en generösare invandringspolitik ter sig förödande” och tycker att juluppropet har en naiv intention snarare än att ta hänsyn till konsekvenserna.

Men det som dessa kritiker verkar missa är att kärnan i juluppropet är att familjer ska återförenas och att barn inte ska utvisas till krig, fattigdom och förföljelse. Barn. Som de Matilda Brinck-Larsen skriver om i en otroligt gripande debattartikel: Read the rest of this entry

Hundratals flickor i Nepal i behov av akut stöd

1495149_555104671241034_1045874609_o

Ni har säkert hört talas om Badi-folkets fruktansvärda situation i Nepal – som kastlösa har de behandlats vedervärdigt i generationer, och till denna dag förväntas många av kvinnorna bli prostituerade för att de inte anses duga till något annat. Flickor unga som åtta eller nio år tas från sina familjer och placeras i bordeller i norra Indien där de lever ett helvete som sexslavar. De senaste åren har dock kristna initiativ för att befria flickor vuxit massivt så att hundratals barn har fått tillgång till trygga hem, skolor och en säkrare framtid.

Nyligen har dock Lighthouse Foundation som driver flera sådana hem drabbats av underfinansiering på grund av att en stor understödjare har slutat finansiera dem. Lighthouse är nu i akut behov av pengar för att hjälpa 330 barn.

Kampanjen Out of Ashes som drivs av den svenska organisationen Touching Asia samarbetar med Lighthouse, vädjar nu om ökat stöd för att de här barnen ska få hjälp. Du kan ge din gåva till plusgiro 68 91 83-2 eller Swish 123 001 8945. Sprid gärna vidare så att fler får upp ögonen för de nepalesiska barnens situation.

Varför fortsätter vi konsumtionsfrossa?

thumb_img_1896_1024

Gästinlägg av Sara Norén.

Nu är väl ändå köpfesten över?! Som om det inte räckte med black friday, som egentligen börjar redan på torsdag och sedan fortsätter även lördag och söndag. Dessutom ska vi visst ha cyber-måndag. Som fortsätter i julhandel, som säkert slår rekord i år igen. Sedan är det mellandagsrea långt in i januari.

”Köp, köp, köp. Jag hör inget annat” sa Emil i Lönnebergas pappa.

Kan vi ställa oss några frågor? Vad behöver jag, egentligen? Vad är behov och vad är begär? För vad är det jag arbetar dag ut och dag in? För att konsumera mer? När är det tillräckligt? Hur mycket kan jag klara mig utan? Read the rest of this entry

Fem tips för ett radikalt kristet julfirande

ska%cc%88rmavbild-2016-11-26-kl-18-55-56

Julen är snart här då vi firar Jesu födelse genom att konsumera skiten ur plånboken och planeten. Jesus Army där jag befinner mig nu firar inte jul, dels för att de är så rikedoms- och konsumtionskritiska och dels för att 25 december ursprungligen var en hednisk högtid i Romarriket. Långt ifrån alla svenska kristna skulle dock vilja gå så långt att de skippar julfirandet helt och hållet, så här är fem tips för er som vill uppmärksamma inkarnationen utan att tillbe Mammon:

1. Sälj alla onödiga grejer

Det positiva med att folk blir köphysteriska denna tid på året är att det är extra lätt att följa Jesu uppmaning till alla sina lärjungar att vi ska sälja allt vi äger (Luk 12:33). Visst kan det kännas konstigt att göra de köphungriga till lags, men second hand är mycket bättre än att de köper nytt och pengarna kan ges till de fattiga.

2. Bjud in de fattiga och ensamma i firandet

Jesus sa i Lukas 14 att närhelst vi har en fest ska vi bjuda in de sjuka, ensamma och fattiga. Varför bara fira Jesus med de du delar DNA och saliv med? Var generös och lär känna människor med behov i din bygd. Led dem till tro också when you’re at it. Read the rest of this entry

Det självklara i att vara kristen vegan

ska%cc%88rmavbild-2016-11-22-kl-19-46-06

Få saker är i så kontroversiella bland kristna och möts med sådan oförståelse (och okunskap) som veganism, har jag upptäckt. ”Äter du bara sallad?” är en fråga jag ofta får, och ”men då äter du inte vetemjöl, va?” följt av diverse kött-skämt, som är ooooh såååå roooligaaa! Varje gång. Jag lovar. Men jag har upptäckt att det de flesta gånger handlar om förutfattade meningar om vad det är att vara vegan och anledningarna bakom.

När jag berättar för människor att jag är vegan utgår de allra flesta från att det är på grund av djuretiska orsaker. Och ärligt talat var det nog så det började. För tolv år sedan blev jag vegetarian, på grund av att jag älskade djur och kände mig som en hycklare gentemot dem när jag åt kött. Med tiden började jag tänka över om detta egentligen var skäl nog. Som kristen ansåg jag redan då att människan är satt att förvalta skapelsen och att människan därmed står över djuren, och om djurens död skulle vara en förutsättning för mänskligt liv, så vore det ett offer jag var villig att göra (nu är det ju dock inte så, vilket jag ska komma in på nedan). Bibeln problematiserar heller inte köttätande eller köttkonsumtion på så vis att det ges ett bud att man inte ska döda djur. Jesus åt fisk. Paulus åt kött. Jag vet. Jag kommer gå in djupare på varför bibelns texter om kött inte är direkt applicerbara på dagens samhälle i ett framtida blogginlägg, så tills dess får ni hålla tillgodo. Jag nämner heller inte klimataspekten i detta inlägg, det får också bli i framtiden. Jag bara slänger ut, som en liten teaser så där, att veganism är det överlägset bästa klimatvalet.

Anledningen till att jag idag är vegan, började med ett skolarbete. I naturkunskap andra året på gymnasiet. Jag skrev ett arbete om hungerbekämpning i förhållande till köttkonsumtion och stötte på information som jag då, 2008, aldrig stött på förut. Den brand som tog sin början där, som sedan utvecklades till min hjärtefråga, ledde mig till den utbildning jag läser idag, till agronom (jordbruksvetare) och nationalekonom (med inriktning mot miljö, jordbruk och naturresursfördelning).

Detta har emellertid blivit mer uppmärksammat de senaste åren, men anses fortfarande kontroversiellt i de flesta sammanhang, i synnerhet i kyrkan. Så jag tänkte därför berätta för er varför det enda vettiga är att vara vegan, eller åtminstone sträva ditåt. Read the rest of this entry

Skulle du låta fattiga dö för att få bada i parfym?

pengar

Som svar till mitt blogginlägg om scenljus och rökmaskiner har prästen David Silverkors skrivit ett relativt långt inlägg om mitt problem med pengar. Jag är hejdlöst trött på att debattera rökmaskiner men David lyfter diskussionen till att handla om Bibelns syn på ekonomi generellt, vilket är ett av mina hjärteämnen och något jag just nu skriver en bok om. Så jag skulle vilja ge några kortfattade svar på hans kritik.

Skatt på jorden och hjärta i himlen?

David börjar med att argumentera för en lära jag kallar inställningsteologi, vars huvudtes är att det inte är ett problem i sig att ha mycket pengar, problemet är om man har en dålig inställning till dem och förlitar sig på pengarna istället för Gud. Som jag förklarar i videoklippet nedan finns det dock ett stort problem med denna lära – den går rakt emot Jesu undervisning i Bergspredikan. Inställningsteologin säger att det är möjligt att ha en skatt på jorden i form av rikedom och samtidigt ha sitt hjärta i Himlen, medan Jesus säger i Matt 6:19-21 att detta är omöjligt då vårt hjärta kommer vara där vår skatt är.

Därtill tar inställningsteologin ingen hänsyn till de fattigas perspektiv. David menar att Jesu uppmaning till den rike mannen att sälja allt han äger beror på att han ”såg den mannens svaghet och uppmanade honom att leva fattigt”. Men förutom att allt-säljande är ett kall till egendomsgemenskap snarare än fattigdom (Apg 2:44-45) så glömmer David att Jesu motivering faktiskt är att mannen ska ”ge till de fattiga”. Och de fattiga behöver hans pengar oavsett hur hans psykologiska inställning till pengar ser ut. Read the rest of this entry

Tacka Gud för tomheten

Min predikan i Marieborgskyrkan i Västervik från Tacksägelsedagen i söndags skulle egntligen publiceras här i torsdags men jag får skylla på halsfluss och att min levande påminnare glömde bort att påminna mig. Sånt händer. Men här är den iallafall:

 

milk-1377564_640

(Visar stort glas vatten, halvt fullt med vatten.)

Hur mkt vatten är det i det här glaset?

En del skulle säga halvfullt, andra halvtomt. Man brukar säga att det är skillnaden mellan positiva och pessimister.

 

Vi lever i en värld som inte är lycklig. I alla fall inte bara lycklig. Om den ens vore till största delen lycklig skulle uttryck som ”ta tillvara på de fina stunderna” och sånt inte myntas.

 

Men ska vi inte tala om tacksamhet idag på tacksägelsedagen?

Jo, såklart. Tacka på. Tacka för skörden, för solen, för den varma hösten, för alla nyfödda barn och för alla världens bästa mammor.

Tacka för det halvfulla glaset.

Read the rest of this entry

Problemen med scenlampor och rökmaskiner i frikyrkan 

De flesta frikyrkor växte fram i enkelhet och spred sitt budskap med knappa ekonomiska medel. Istället förlitade man sig på den Helige Anses kraft och på den frimodighet som en stark frälsningsvisshet ger. Likt apostlarna bad man: ”Hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” (Apg 4:29-30).

Dagens svenska frikyrkor har massiv avsaknad av Andens kraft och de evangeliserar nästan aldrig. Samtidigt har man i praktiken övergivit enkelheten: en kristens livsstil skiljer sig knappt från en ickekristens i Sverige, som är så extremt resurskrävande att vi skulle behöva 3,7 jordklot om alla delade den. Hur är detta förenligt med Paulus ord om att nöja sig ed mat och kläder och att inte vilja vara rik (1 Tim 6:8-9)? Inte alls, naturligtvis.

Jag skrev häromdagen ett inlägg på Holy Spirit Activism om hur vi måste göra oss av med den moderna trenden av att köpa in scenlampor och rökmaskiner för miljontals – förmodligen miljarder – kronor till våra frikyrkliga shower, pengar som skulle kunna rädda åtskilliga liv i Aleppo eller Haiti just nu. Inlägget väckte starka reaktioner i synnerhet på Facebook då många helt enkelt gillar färgglada lampor och fejkrök. Argumenten som framfördes var att det ärar Gud, att ändamålet helgar medlen när det används i evangelisationssyfte, att Hillsong når många ungdomar genom att ha snygga konserter, och att lampor och rökmaskiner är som den nardusbalsam som Jesus sa inte behövdes säljas för att ge pengarna till de fattiga. Read the rest of this entry

Hur jag hamnade i Rumänien

Processed with VSCO with p5 preset

Jag sittandes på en riktigt apostlahäst.

För ca två veckor sedan, den 26:e augusti klockan 21:00, stod jag på Skavstas flygplats, åter hemkommen från ett äventyr i Rumänien. Jag var trött, omtumlad och med många spretiga känslor så skulle jag och min arbetskollega Patrik bege oss hem till Hälsingland igen.

Förutom Patrik (proselyt-potential), som jag lyckades lura med till Rumänien, så stod det bredvid oss en mycket intressant människa. Jag och hon hade börjat prata de sista tio minuterna pa flygresan hem. Hon hade hajat till då Patrik frågat mig om varför det finns så många olika samfund och trosinriktningar. Då jag var inne i en berättelse om när jag tog nattvarden i en katolsk kyrka i Australien så hoppade Eva, som hon heter, in i samtalet och berättade om en liknande händelse hon varit med om. Hon hade blivit frälst på gamla dagar och hängt i många av de olika samfund som finns i Stockholm, även hon hade råkat ta nattvarden i en katolsk kyrka varpå prästen, som visste att hon inte var katolik, försökte hålla bägaren borta från henne. Eva skrattade när hon gestaltade hur prästen höll på till dess att Eva förstod att hon inte fick dricka av vinet.

Samtalet med Eva pågick intensivt, från det att vi landade, stod i passkontrollen, gick genom tullen och väl stod utanför flygplatsen. Det hade visat sig att Eva, precis som jag, hade lärt känna människor från Rumänien som hon hjälpt att bygga hus åt. Det visade sig också att de som Eva hjälpt inte varit särskilt snälla mot henne och mer eller mindre utnyttjat henne. Hon stod i varje fall nu på flygplatsen med hennes enda tillhörigheter i form av kläderna hon hade på sig, sitt pass, inga pengar men med ett paket cigaretter. Read the rest of this entry