Bloggarkiv
Egendomsgemenskap enligt Bruderhof
Nytt avsnitt av Jesusfolket! För några veckor sedan var Sarah och Micael i London och besökte en Bruderhof-kommunitet. Denna hundraåriga rörelse flydde från Tyskland när Hitler tog över och finns idag i fem länder. Vad kan vi lära oss av dem när det gäller egendomsgemenskap och fattigdomsbekämpning?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Öppet brev till Cissi Wallin
Hej Cissi!
Det verkar ha varit en hektisk vecka för dig. Sedan du i TV4:s morgonsoffa sa att de som är emot abort borde aborteras retroaktivt har du fått en hel del kritik inte minst från oss kristna. Vad jag kan se har varken du eller TV4 uttryckt någon ursäkt, istället har ni betonat att orden inte ska tolkas bokstavligt utan att det var satir.
Du kan nog mer om satir än mig, men jag tycker att när satir handlar om att skada eller döda människor minskar humorvärdet. Jag hörde flera gånger i grundskolan att ”Micke ska spolas i toan” eller liknande, bara för att senare mötas av ”Men du fattar väl att jag skojade, idiot.” Det fick mig inte att gapskratta direkt.
Naturligtvis är det få som tror att du har seriösa planer eller drömmar om att döda meningsmotståndare, men användadet av sådan satir befäster en retorik som på allvar kan vara farlig. Se bara hur många Sverigedemokratiska skämt om kulsprutor på Öresundsbron och nedbrända asylboenden bidrar till ökat våld mot invandrare. Att ”abortera” människor syftar ofrånkomligen på att se till att de inte finns, och i fortsättningen bör vi nog alla vara försiktiga med att kläcka sådana kommentarer.
Häromdagen skrev du även en krönika i Metro där du bemöter kritiken du fått. Vi som varit kritiska till ditt uttalande klumpas samman med Donald Trump, SD, KD, dem som vill förbjuda abort, klimathotsförnekare och dem som hatar HBTQ-personer. Vi är ”konservativa vindar” som står i vägen för ”medborgerliga rätt- och skyldigheter” och vi borde portas från politiken, skriver du, för vi ”tror” saker utifrån en ”sagobok” medan makthavare enbart ”ska veta”. Read the rest of this entry
Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?
Foto från när jag och Edsinger möttes i duell här i Northamptonshire och den kvickfotade lutheranen genomborrade mitt anabaptistiska hjärta
Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.
När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.
Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.
1. Tvåregementsläran
Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa. Read the rest of this entry
Münsterupproret och den självmotsägande våldsamma anabaptismen
Burar längs med S:t Lamberti kyrka som katolikerna hängde upp Münsterrebellerna i efter att de torterats
I mitt förra blogginlägg kontrasterade jag de medeltida katolikernas och magisteralprotestanternas statskyrkoteologi som motsatte sig religionsfrihet och tvingade människor till lydnad genom våld, med anabaptisternas frikyrkoteologi som förespråkade religionsfrihet, frivilligt lärjungaskap och pacifism. En person kommenterade: ”Så ”frikyrkan” är helt oskyldig? Det här är vad dina anabaptiska vänner ställde till med”. Länken går till Wikipediaartikeln om Münsterupproret 1534-1535, när ett gäng radikala och apokalyptiska kristna tog kontroll över den tyska staden Münster med våld, införde kommunism, tvångsmässigt troendedop och polygami, och besegrades till slut av katolska arméer som torterade och avrättade upprorsmakarna.
Händelsen tas upp i de flesta historiska verk om anabaptismen, och Jonas Melin som är kontaktperson för Nätverket Anabaptist har kallat det för anabaptismens Knutby. Flera katoliker och lutheraner som jag diskuterat med, inte bara killen skrev kommentaren ovan, har tyckt om att hänvisa till detta för att på nåt sätt visa att vi anabaptister är lika goda kålsupare vi. Här ska vi inte försöka framställa det som att vår kyrkosyn är bättre, för även pacifistiska och statskyrkoförkastande biblicister kan tydligen upprätta våldsamma, obibliska stadskyrkor… eller?
Det kan tyckas aningen självmotsägande att en teologi som avvisar våld och religionstvång skulle kunna använda våld och religionstvång. Och så är det, därför att Münsterupprorets ledare, Jan Matthys, förkastade anabaptismens pacifism och statskyrkokritik. Det var därför han upprättade an apokalyptisk, auktoritär stadsstat med våld och kallade den för det Nya Jerusalem, och menade sig själv vara Gideon.
Detta var sju år efter att ledande schweiziska anabaptister hade samlats i Schleitheim och kommit överens om sju gemensamma principer, vilket inkluderade ickevåld och att inte engagera sig i statens aktiviteter. Schleitheimbekännelsen kom att bli det viktigaste anabaptistiska trosdokumentet. Alla dagens anabaptister – mennoniter, hutteriter och amish – härstammar från den pacifistiska Schleitheimrörelsen. De använda själva inte begreppet ”anabaptister” eller ”wiederteufer” – vilket betyder omdöpare – utan kallade sig generellt för bröder eller kristna. Read the rest of this entry
Restorationism – ett bibliskt sätt att se på kyrkan
Restorationism, eller kristen primitivism, är idén att kyrkan ska se ut som den gjorde från början när Jesus grundade den, och är nåt jag har utgått från ända sedan jag blev frälst men jag visste inte vad det hette förrän för nåt år sen. Vi restorationister menar att kyrkan hamnar snett ibland och att vi ska kolla på vad Jesus och apostlarna gjorde och sa för att hamna på rätt kurs igen. Det är därför vi ibland pratar om apostolisk kristendom, eller bibliskt lärjungaskap.
Alla kristna tänker inte så här. Vi har romerska katoliker som har en mer evolutionär syn på kyrkan, de erkänner att den har förändrats sedan apostlarnas dagar men menar inte att det nödvändigtvis är till det sämre. När Petrus Lombardus på 1100-talet kommer på att det finns sju sakrament så är det enligt katoliker inget problem att ingen någonsin någonstans tidigare har talat om sju sakrament, för kyrkan utvecklas under den Helige Andes ledning.
De flesta ortodoxa å sin sida är kritiska till att katolikerna plötsligt kan komma på nya läror, de menar sig stå för apostolisk kristendom i och med att de tryckt på stoppknappen på tidtagaruret och beter sig fortfarande i stora drag som de gjorde på 400-talet. Dock innebär ju det att de stannat klockan 400 år för sent, och mycket av den korrupta och våldsamma statskyrkokristendom som kännetecknat katolska kyrkan har i alldeles för hög grad även representerat öst. Read the rest of this entry
Ha den äran anabaptismen!
Idag för exakt 490 år sedan anabaptismen föddes, en radikal kristen rörelse som inspirerat mig väldigt mycket. Jag är medlem i Nätverket Anabaptist och vår kontaktperson Jonas Melin har idag skrivit ett inlägg om anabaptismens ursprung som jag varmt rekommenderar.
”Ana-vadå?” kanske någon tänker nu. Tyvärr är anabaptismen inte så känd i Sverige. Därför har jag gjort ett kort youtubeklipp om vad anabaptismen är för något, där jag också presenterar boken A Living Alternative som jag är medförfattare till:
Jajamen, jag har skrivit en bok! Den finns på Adlibris om ni vill läsa den, det är jag och 19 andra anabaptister som förklarar varför anabaptismen äger – medan Luther och Calvin var för statskyrkosystem, våld och ekonomisk ojämlikhet drog anabaptisterna reformationen till sin spets och bildade lärjungatränande husförsamlingar, vägrade använda vapen och utjämnade klyftor mellan rika och fattiga. Som jag sjunger i Youtubeklippet, de tyckte att våld var dåligt och att ojämlikhet var dåligt medan religionsfrihet var bra 🙂 Read the rest of this entry
Fred och rättvisa i Andens kraft – mitt föredrag på Kingdom Culture
Presentationen
På Kingdom Culture-konferensen i Örebro fick jag möjlighet att hålla ett seminarium om mitt favoritämne: att förena tecken och under med fred och rättvisa, med hjälp av denna snygga prezi-presentation. Hela härligheten filmades och ni kan se de första 40 minutrarna ovan (del 2 håller på att laddas upp på youtube as we’re speaking och jag kommer bädda in det ovan så snart det är klart).
Det här är vad jag talade om:
Apg 2 – den första kristna pingsten innehöll både tungotal och ekonomisk utjämning.
Apg 6 – Stefanus gjorde tecken och under medan han hjälpte änkorna, och han älskade sina fiender in i slutet.
Luk 6 – Jesus botar mängder med sjuka och kastar ut demoner samtidigt som Han predikar om att de fattiga är saliga och att vi ska vända andra kinden till.
Det är helt enkelt ganska tydligt i Bibeln att tecken och under ska förenas med fred och rättvisa.
Ändå har detta varit separerat ibland – vissa karismatiker jobbar inte särskilt mycket för fred och rättvisa, och vissa kristna aktivister är inte så karismatiska av sig. Dock ser vi att detta går alldeles finfint att förena om och om igen i kyrkohistorien:
Read the rest of this entry
Dags för anabaptistisk väckelse i Sverige
Jag ser mig som en karismatisk anabaptist. En karismatiker vet de flesta vad de är. En anabaptist har inte lika många kläm på.
Anabaptismen var en rörelse som grundades i 1500-talets Europa. De blev förföljda av både katoliker och protestanter på grund av deras radikala Bibelsyn: de praktiserade troendedop, vilket de var först med (baptisterna härstammar från dem), de var pacifister och vägrade använda våld, och många av dem praktiserade även egendomsgemenskap och hade ett omfattande diakonalt arbete.
Radikalt lärjungaskap av Stuart Murray
Jag är sedan några år med i Nätverket Anabaptist som alldeles nyligen fått en hemsida samt gett ut boken Radikalt lärjungaskap – med inspiration från anabaptismen. Boken är en översättning av The Naked Anabaptist, författad av Stuart Murray som är aktiv i Anabaptist Network i Storbritannien. Jonas Melin, kontaktperson för Nätverket Anabaptist, skriver om boken:
I fyra fullmatade kapitel tecknar Stuart Murray bilden av ett radikalt lärjungaskap. Han utgår från de sju kärnvärderingar som antagits av The Anabaptist Network (och även det skandinaviska Nätverket Anabaptist) och använder dem som en utgångspunkt för att förklara och beskriva vad ett radikalt lärjungaskap betyder i vår tid och hur kyrkan ska fungera i efterkristendomstiden. Ämnen som avhandlas är bland annat:
- Att både tillbe och följa Jesus.
- Att ha Jesus som centrum i förståelsen av Bibeln, lärjungaskapet och tron.
- Vad det betyder att vi lever i efterkristendomstiden och hur det påverkar kyrkans sätt att fungera och missionera.
- Församlingen som en gemenskap för mission och lärjungaskap.
- Ekonomiskt delande, rättvisa och ansvar för skapelsen.
- Fredsarbete, ickevåld och kreativ konflikthantering på alla plan.
Tillsammans med tre församlingar i Linköping bjuder nätverket också in till en konferens med temat Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle. Den kommer att äga rum i Ryttargårdskyrkan den 23-25 november och Stuart Murray är huvudtalare.
Nu kör vi hårt för att den anabaptistiska teologin ska sprida sig!
Konferens med Ron Sider 26 maj
Ron Siders bestseller om kristen ekonomisk utjämning
Från ett utskick som trillade in i e-postlådan häromdagen:
Jim Wallis besöker Sverige för att utmana tre kyrkosamfund i ett stort framtidsforum vid deras gemensamma konferens i Örebro den 14 maj. Ron Sider skildrar sitt radikala mennonitiska arv och sina erfarenheter i ett livslångt engagemang för solidaritet när han ger ”stafettpinnen” vidare till nya rörelser, nätverk och kommuniteter som växer fram i Sverige. Konferensen äger rum på Söder i Stockholm onsdagen den 26 maj och då skildrar tio av rörelserna sin vision, vad de har på gång och går sedan in i dialogen med Ron Sider.
Anabaptismens Bibelsyn är kristenhetens Bibelsyn
Pingstpastorn i Ängelholm, Mikael Karlendal, kritiserade för drygt en halv månad sen anabaptismens Bibelsyn. Jag har länge velat ge svar på tal men har haft några ton skolarbeten att plöja igenom, plus att jag varit i Storbritannien. Nu är jag tillbaka på banan!
För det första vill jag poängtera att vi anabaptister är i gott sällskap när Karlendal kritiserar vår Bibelsyn – han har tidigare påstått att apostlarna tolkade Bibeln fel! Karlendal är influerad och fascinerad av kalvinismen (se här) och hans text får mina tankar att vandra till en mycket intressant redogörelse av en debatt mellan anabaptisten Pilgram Marpeck och kalvinisten Martin Bucer i boken ”An Introduction to Mennonite History”. Boken visar skickligt hur Marpecks och Bucers dopsyn gjorde att de fick fundamentalt olika åsikter i en rad frågor. Bucer, som likt alla dåtida kalvinister trodde på predestination och förkastade läran om fri vilja, stödde barndopet. Marpeck menade att människan har en fri vilja och ska själv välja att följa Jesus – därmed förespråkade han troendedop. Bucer stödde statskyrkan och ville att alla i ett kristet land skulle döpas och gå i kyrkan – även de som inte trodde. Om någon vägrade vara kristen skulle han eller hon straffas. Marpeck stödde religionsfrihet och förkastade kyrkans samröre med staten. Bucer menade att Gud inte älskar alla människor (i så fall hade Han ju låtit alla komma till Himlen) och därmed går det bra att döda turkar och andra ickekristna i krig. Marpeck menade att Gud älskar alla människor och att kristna därmed inte ska ta till svärdet.
Ett anabaptistiskt nätverk av relationer
Nätverket Anabaptist som jag är med i träffades igår i Johanneskyrkan i Linköping (här är lite info om vad anabaptism är). Vi skulle diskutera hur nätverket, som funnits i drygt ett år nu, ska utformas. Alla var överens om att den viktigaste grundstenen i nätverket var mötena IRL mellan bröder och systrar. Ett nätverk bygger på relationer.
Träff för nätverket Anabaptist
Plats
Anabaptismens födelsedag
Anabaptisten Dirk Willems räddar livet på sin förföljare, en symbol för anabaptismen
Idag är det exakt 485 år sedan de första anabaptisterna döptes genom att en skara troende samlades i Zürich och, efter att ha kommit fram till att barndop är fel, döpte varandra. Inte så jättelänge därefter var alla dessa döda, pga förföljselse av både katoliker och protestanter. Men rörelsen spred sig som en löpeld och lever än idag.
Kyrka sammanblandas med stat i Zambia
Dagen skriver om Zambia idag. Zambia blev officiellt ett kristet land 1991. Politik och religion blandas samman, politiker använder religiösa uttryck om politiska fighter och stoltserar med sin kristna tro samtidigt som de råder över landets krigsmakt. Tack och lov kritiserar Suzanne Matale, generalsekreterare för Zambias kyrkoråd, denna utveckling.
Gästblogg: Anabaptismen och Pingstväckelsen
Jonas Melin skrev detta på Barnabasbloggen för några månader sedan. Det texten presenterar är ett fantastiskt exempel på karismatik i kombination med arbete för fred och rättvisa, denna bloggs överhängande tema.
Ibland har jag fått frågan om man kan se 1500-talets Anabaptism som en föregångare till Pingstväckelsen. Jag har varit lite osäker på hur jag ska svara. Det finns många paralleller, men hur karismatisk var egentligen Anabaptismen? Hur mycket av Andens verk och Andens gåvor finns det exempel på i dess historia? Jag har länge tänkt att jag ska försöka finna svaret på detta men har inte hittat mycket skrivet om det. Nu har jag äntligen hittat en del och börjar så smått urskilja det intressanta svaret.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Micael Grenholm
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
