Att lyssna

ear-207405_1280

Då var jag tillbaka i rutinerna igen. Sommaren har varit bra och jag har fått vila mycket. Det var välbehövligt.

Efter mitt mer än årslånga uppehåll när det gäller föreläsningar runt om i landet, är jag på banan igen. Det känns skönt och roligt.

Tänk att sorg och smärta så fullkomligt kan slå undan benen på en.

Jag har gråtit mycket, jag har ifrågasatt varför och sedan vilat. Vilat i Guds famn.

De första veckorna efter att det fruktansvärda hände, satt jag bara i soffan och bad till Gud. Jag panikbad. ”Hjälp mig Gud, hjälp mig med en oehörda smärta.” ”Bär mig, håll om mig, få mig att förstå varför.”

Så löd mina böner till Gud, men jag hade glömt en viktig sak. Jag lyssnade inte på vad Gud sa till mig!

Read the rest of this entry

God teologi

thumb_IMG_2616_1024

Evangeliet om Jesus Messias är goda nyheter. De måste förkunnas i varje generation och i alla kulturer. Varför? Jo helt enkelt därför att ingen kultur eller generation eller individ är ”kristen” av naturen, ingen har helt enkelt sanningen om Guds uppenbarelse medfödd. Det är denna verklighet som teologer kallat ”arvsynd”. Alla har skadats genom detta och behöver helas, frälsas.

Eftersom Gud älskar den enskilda människan och varje kultur så sände Han sin enfödde Son, Jesus, ”för att var och en som tror, inte ska förgås, utan ha evigt liv” (Joh 3:16). I historien om Jesus och Hans jordiska liv händer alltså något som är ”goda nyheter”. Gud själv sänder sin ende Son för att vi ska få leva för evigt. Något sker i och genom Jesus som förändrar allt.

Vad är det som sker?

Gudsuppenbarelse – i Jesus har Gud visat vem Han är! Vi vet vem och hur Han är, nämligen exakt som Jesus. Gud är en, ”ett väsen”. Samtidigt tre personer: Fader, Son och Helig Ande. Bibeln är Guds Ord som vi fått som en gåva för att veta allt detta. Den är vår tillförlitliga auktoritet. Read the rest of this entry

Vi behöver mindre ateism – inte mer

thumb_IMG_2273_1024.jpg

Denna debattartikel skickades till Sydsvenskan men togs inte in.

Anders Ekström argumenterar i Sydsvenskan kultur (13/8) för att religiösa företrädare ska akta sig för att debattera politik, då religionen ska vara privat och inte försöka påverka samhällets regler. Bakom Ekströms text spökar myten om ateismens neutralitet, att det är rimligt att samhällsdebatten utgår från att Gud inte finns och därmed inte har någon åsikt om hur mänskliga samhällen ska se ut.

Men ateismen är en trosövertygelse och livsåskådning som alla andra, den är vare sig vetenskapligt bevisad eller ens särskilt populär. Knappt någon filosof eller seriös religionsdebattör skulle hävda att vi vet att Gud inte finns eller att Guds existens vore omöjlig, vilket därmed gör ateismen till en orimlig utgångspunkt i vilken diskussion som helst, inklusive den politiska.

I sin text erkänner Ekström existensen av objektivt sanna moraliska värden, såsom mänskliga rättigheter, jämställdhet och individens frihet. Men utifrån en ateistisk världsbild kan objektiv moral egentligen inte existera och det finns inga garantier för att en ateist inte väljer att bli nihilist eller ansluter sig till ett etiskt system som Ekström och jag skulle tycka är avskyvärt. Read the rest of this entry

Podcast: Egendomsgemenskap genom tiderna

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Micael och Sarah predikade tillsammans med Sirak Amanuel och Sunniva Rettinger på Sammankomst, konferensen för kristna kommuniteter, i våras. På tio minuter var tog vi upp egendomsgemenskap i Bibeln, genom kyrkohistorien, idag och i framtiden. Håll till godo!

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.

Oväntat besök – av Jesus

anneliVeckan innan pingst, 1985, fick jag ett livsförvandlande möte med Jesus Kristus, hemma i mitt kök.

Ett totalt oväntat besök. Jag hade vid det tillfället glömt att jag i slutet av 70 talet, lyssnat  mycket på en kristen Lp skiva för barn ( var fick jag den ifrån?) där man bl.a. sjöng berättelsen om hur Jesus ropat ner Sackeus ur ett träd för att han ville besöka honom i hans hem. Det grep mig djupt, och jag tänkte: Hur lycklig skulle inte jag bli om Jesus frågade mig! Om han ville komma hem till mig!

Vi var inte kristna då. Vi hade ingen kontakt med kristna. Vi läste aldrig Bibeln. Vi var politiska och andliga ”fria sökare”. Jag blev påmind om den här perioden för någon vecka sedan, när ett av barnen i vårt lilla kollektiv, nu vuxen, skrev om sin barndom offentligt. Hon beskrev hur de hörde den där Lp skivan om och om igen, och hur de sjöng det för full hals på lekplatsen.

Tänk att jag, så många år senare, verkligen skulle få uppleva det! Precis som jag i djupet av mitt hjärta önskat den gången. Plötsligt, när jag var på väg till disken i köket, var där ett starkt ljus, och i ljuset Jesu vackra ögon som såg med kärlek på mig. Och hans ljuva stämma, som jag hörde liksom inne i mig. Men klart och tydligt. En smärre chock. ” Jesus!? Lever du!? Finns du på riktigt!?” Read the rest of this entry

Vi är alla tiggare

Gästinlägg av Emma Andersson.



Vi är alla tiggare. Nakna och fattiga föds vi in i den här världen, och ingenting får vi ta med oss dit vi går.

Jag är nyfödd och skriker och ber desperat andra att ta hand om mig. Mina föräldrar gör det, för att det är djupt nedlagt i människan att vilja fylla andras behov, särskilt barns. Jag föds som tiggare, beroende av andras nåd.

Jag är 19 år gammal och glömmer min plånbok på biblioteket i studentstaden där jag inte hade lärt känna en kotte, förutom mitt ex som jag inte vågade ringa och be om hjälp. Jag knackar på hos en kompis till en kompis som var ungdomspastor i Pingstkyrkan och som bjuder mig på te och lånar mig pengar till nytt tågkort så jag kan ta mig hem och tillbaka dagen därpå när biblioteket är öppet och jag får tillbaka min plånbok. En tiggare, beroende av andras nåd.

Jag är 22 år gammal och ligger på min säng och gråter. Gråter för att han jag höll av mest av allt inte ville ha mig, inte den gången. Vänner tröstar så gott de kan, lyssnar på mitt oändliga ältande, dricker te med mig, går och simmar med mig för att få mig att tänka på något annat, kramar mig, ringer och kollar läget. En vän från Rumänien som tigger på dagarna bor hos oss några dagar, kramar mig, tar hand om min disk och ger av sin kärlek och omsorg. Jag är en tiggare, beroende av andras nåd.  Read the rest of this entry

Episk evangelisation på London Jesus Day

Idag ägde Englands egen Jesusmanifestation rum – London Jesus Day som arrangeras av Jesus Army. Jag och Sarah följde med de andra från Holy Treasure och Ketterings Jesus Fellowship. Efter att ha ätit lunch i en park i London där jag även fick tillfälle att vittna för en muslim, slöt vi upp med annat Jesus Army-folk för att marschera.

Tidigare år har man sett till att de allra flesta har färgglada t-shirts på sig för ökad synlighet, men i år fanns ingen klädkod. Inte heller fanns det särskilt många flaggor och banderoller till skillnad från tidigare vilket känns märkligt. De kan knappast ha gått upp i rök. Däremot var jag väldigt glad att upptäcka att tåget leddes av en lastbil med liveband och gasade evangelister som högljutt ledde lovsång och proklamerade Evangeliet.

Tre högtalarsystem på hjul som var trådlöst kopplade till lastbilens mixerbord rullades av volontärer i mitten och i slutet av tåget. En evangelist proklamerade ”Vi som går här kan alla vittna om att Jesus förvandlar liv!” varav massan jublade. När tåget stannade vid ett rödljus ropade han ut ”Alla i London som är sjuka, ta emot helande i Jesu Namn! Vi är kristna och ska nu lyfta våra händer för att ge helande. Ta emot!”  Read the rest of this entry

Podcast: Kan man tro på demoner?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Psykologen Richard Gallagher skrev i Washington Post nyligen att han inte kan förneka demoners påverkan på oss människor. Det är vår erfarenhet också, men hur övertygar man en naturalistisk kultur om den andliga verkligheten, och vad gör man rent konkret när någon börjar manifestera? Läs här för mer.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.

Att dela livet

cinque-terre-828614_1280

En annan italiensk bergsby

Jag befinner mig på annan ort. Inte i Sverige. Jag och min familj har hittat en plats där lugn, frid och gemenskap härskar. Ja, det finns en sådan plats, och vi har haft turen att hitta den.

I en liten sömnig bergsby i Italien har vi sedan ett par år, med jämna mellanrum, laddat batterierna. Dagar av tystnad, dagar av djupa samtal och så åter tystnad. Här finns det som jag längtar efter.

I byn vi bor i har alla allt gemensamt. Ja, de flesta bor i egna hus, men delar allt annat. Ofta stora gemensamma måltider där vi naturligtvis är medbjudna trots att vi inte tillhör byns bofasta befolkning. Sedan vi för första gången satte våra fötter där har vi varit en självklar del i byns gemenskap. Med händer och fötter, gester och enstaka italienska ord kommunicerar vi med varandra. Vi skrattar mycket och äter gott.

Men det tas också stor hänsyn till när och om vi vill vara för oss själva. Ofta är vi trötta och slitna när vi landar i detta paradis. Då respekteras det och vi får vara ifred och bara vara tillsammans i vår familj. Vi får ladda batterierna, leva i tystnad och gemenskap med bara vår familj.

Read the rest of this entry

Tre problem med att se egendomsgemenskap som en kallelse för vissa

yvonne and mark

Yvonne och Mark, kommunitetsmedlemmar i Jesus Army

En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar om min passion för biblisk egendomsgemenskap eller den kommunitet jag numera bor i här i England, är ”Vad spännande, de som är kallade till det tycker jag absolut ska prova på sånt!” eller ”Vad roligt för dig, men jag känner att jag inte skulle klara det”. Egendomsgemenskap beskrivs som en individuell kallelse snarare än, som Sirak argumenterade för häromdagen, ett universellt bud till alla kristna. Det är inte en ovanlig position, även kyrkor och kristna rörelser som själva praktiserar egendomsgemenskap hävdar ofta att det bara är för vissa, såsom Jesus Army (även om de under de tidigaste åren menade att det var för alla).

Mitt intryck är att anledningen till att man når slutsatsen att egendomsgemenskap bara är för vissa är antingen personlig eller pragmatisk snarare än biblisk eller teologisk. Med personlig menar jag att man helt enkelt inte vill eller tror sig klara av egendomsgemenskap, så då bestämmer man sig för att det inte kan vara ett universellt bud utan att egentligen sätta sig in i argument för och mot det. Med pragmatisk menar jag att man inte vill stöta sig med dem som inte vill leva i egendomsgemenskap, något jag skulle säga är den främsta anledningen till att Jesus Army ändrat sin position i frågan.

Självklart anförs bibliska anledningar ibland, men de är oftast väldigt tunna. Det vanligaste argumentet är att Jerusalem skulle vara ensamt om att praktisera egendomsgemenskap, ett argument från tystnaden som har kyrkohistorien mot sig eftersom egendomsgemenskap var välspritt i fornkyrklig tid. Dessutom förutsätter det att den apostoliska församlingen i Jerusalem som av Lukas beskrivs som rätt och slätt fantastisk inte var menad att betraktas som normerande, vilket ärligt talat är en absurd tanke.

Därtill finns det tre stora problem med idén att egendomsgemenskap är en kallelse för bara en utvald grupp kristna som sällan diskuteras eftersom folk når slutsatsen så snabbt. Jag diskuterar dem mer djupgående i videon ovan men skriver även ut dem här i kortfattad form: Read the rest of this entry

En liten bit av himlen- Evangelisation genom att bara leva ett öppet liv.

litenbit

En grupp vänner som äter middag ihop, bilden tagen uppifrån

Många har frågat mig hur man delar sin tro, hur man hjälper människor till Jesus osv.

Utgångspunkten är ofta att det är något man ”gör”, utanför det vanliga livet. Som om evangelisation är ytterligare en verksamhet som man har vid sidan av gudstjänsten på söndagar och barnkören och allt vad det kan vara. Då brukar jag fråga om de tror att Jesus är med varje dag. Svaren brukar vara jakande. Men någonstans har man ändå fått in tanken att vardagslivet och ”livet med Gud/det kristna livet” på något sätt är åtskilda.

Då blir livet med Jesus en kamp och att dela sin tro en kramp. Men så är det inte tänkt att vara.

Uttrycket ”Vi går inte till kyrkan- Vi är kyrkan” gillar jag. Men frågan är: Hur är vi kyrka, om inte kyrka handlar om en byggnad och verksamhet? Hur fungerar det kristna livet?

1 Du är död och Kristus lever

”Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.” Gal 2:19-20 Read the rest of this entry

Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Del 1

treasure-chest-619868_640

”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Matt. 6:19

Oftast säger kristna människor jag vill leva för andra, Jag vill leva efter Apostlarnas lära och livstil men när dem får kallelse då blir inte saken lätt. Jag vet att det är inte lätt men att följa kallelse ska vara lika lätt så som man vakna upp tidigt varje dag och gå till jobbet. Jag menar att åka till jobbet kan vara ibland jobbigt men man har något man ser framemot då gör det oavsett vad.

Alla får kallelse efter sina förmåga

Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan – allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

2 Kor 8:9-15

”Allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. ” Gud ger inte kallelse som du inte klarar av att fullfölja, att leva i egendomsgemenskap är vi alla kallade för. Många säger jag vill men klarar inte av att leva i ett kollektiv där nya människor kommer ständigt där jag inte har en privat liv/stund. Gud vill att du ska ha privat stund med Honom i ensamhet men samtidigt vill vår Herre att vi ska ha gästfrihet. Adam och Eva hade kallelse men samtidigt så hade dem också egen tid en kvalitativ tid med varandra. Gud är en Gud av balans. Read the rest of this entry

Podcast: Dumpstring och matsvinn

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Efter att Johannes har tackat för sig bär Micael och Sarah poddfanan vidare och talar i detta avsnitt om att plocka upp ätbar mat från sopcontainrar. Är det lagligt? Är det hälsosamt? Och skulle Jesus ha dumpstrat?

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.

Andligt Vältränad

workout

Paulus skriver i första Timotheos brevet 4:8 ”fysisk träning är bra på sitt sätt men att träna sig i att lyda Gud är nyttigt på alla sätt. Den som lyder Gud har ju fått löfte om liv både i den här världen och i den kommande världen”. Bakgrunden till denna vers är att i församlingen i Efesos har det kommit in falska läror och Paulus uppmanar Timotheos att stanna i Efesos för att tillrättavisa de som sprider de falska lärorna så att församlingen kan vara enad och ha sin rot i en och samma grund – Jesus. Paulus skriver i versen innan ”håll dig borta från de dumma och gudlösa myterna se istället till att hålla dig i god andlig form” (v. 7)

God andlig form, med andra ord ”andligt vältränad” är dagens tema. Här kommer fyra saker som jag tänker är basala för att träna och växa andligt.

Planering. För att komma igång med vilken sorts träning som helst måste man ta sig tid och planera. Den vanligaste orsaken till att folk inte tränar är att de ”inte har tid”. På samma sätt hamnar ofta Bibelläsning alldeles för ofta i skymundan.

Men om Gud i sin stora barmhärtighet ger oss 24 nya timmar varje dag kan vi väl åtminstone tacka honom med en halv? Det är bara 1/58 av vår tid. I Sverige är tid något som alla skulle behöva lite mer av just därför är det så viktigt att prioritera.

För att komma djupare i vår relation med Jesus måste vi ge tid att komma nära och lära känna honom. ” Närma er Gud så ska han närma sig er” – Jakobs brev 4:7. Men det viktiga som vi inte får glömma är att tid med Gud är ett privilegium inte ytterligare en punkt på ”att-göra-listan”. Vi ska ge Gud vårt bästa, inte det som blir över. Det handlar om vår tid. Att prioritera tid med Gud inte bara läsa Bibeln ”om vi får tid”. Read the rest of this entry

#mittkors och Svenska kyrkans relativism

IMG_20160806_172434

Jag och mitt kors från dagens evangelisationsinsats i Kettering

Facebookgruppen Mitt kors som uppmanar människor att ta kort på sina smyckeskors i solidaritet med förföljda kristna har fått stor uppmärksamhet, dels för att gruppen är populär och dels på grund av de reaktioner de fått från främst företrädare från Svenska kyrkan. Kyrkokansliets kommunikationsansvarige Gunnar Sjöberg skrev på Facebook att initiativet är ”uppviglande och okristligt”.

Han förtydligar i ett blogginlägg att han inte är emot korset som sådant utan kritisk till kampanjen ”för att Jesu kors riskerar att användas som ett tecken MOT en annan grupp bekännare. Inte bara som ett tecken FÖR utsatta kristna. Jag är orolig för att korset blir en distanserande markör, som delar in oss i ett vi och ett dom, och inte det hoppets tecken som jag menar Jesus står för.”

Biskop Åke Bonnier har också skrivit ett blogginlägg där han påpekar att han med stolthet bär sitt kors och att är genom korset Gud har funnit seger. Samtidigt så slår han liksom i våras ett slag för liberalteologisk universalism: Read the rest of this entry

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 268 andra följare