Bloggarkiv
Lita på pengar eller på Gud?
Detta är del tre av sommarens följetong ”Gud eller Mammon” som finns att läsa i sin helhet här. Del ett och del två finns att läsa här och här.
Två rika män
I Lukasevangeliets artonde och nittonde kapitel möter Jesus två män. Till en början ser situationerna ganska lika ut, men berättelserna utvecklar sig radikalt annorlunda.
En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.” Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?” Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (Ur Luk 18)
I nästa kapitel möter Jesus Sackaios. Åtminstone delar av hans rikedom verkar vara förskaffad på orättfärdig väg. I mötet med Jesus utbrister Sackaios att: ”Hälften av vad jag äger, herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon ska jag betala det igen fyrdubbelt.” Jesu respons blir att ”idag har räddningen nått detta hus.” Enligt lagen var Sackaios endast skyldig att betala tillbaka beloppen plus en femtedel av summan. ”Fyrdubbelt tillbaka” var den ersättning som gavs om någon hade stulit boskap och blivit gripen. Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av. När Sackaios blir räddad i detta stycke når glädjens budskap även de materiellt fattiga, då han ger bort sin förmögenhet. Även Sackaios själv, inte materiellt men andligt fattig, får del av glädjebudskapet.
Skulle du låta fattiga dö för att få bada i parfym?
Som svar till mitt blogginlägg om scenljus och rökmaskiner har prästen David Silverkors skrivit ett relativt långt inlägg om mitt problem med pengar. Jag är hejdlöst trött på att debattera rökmaskiner men David lyfter diskussionen till att handla om Bibelns syn på ekonomi generellt, vilket är ett av mina hjärteämnen och något jag just nu skriver en bok om. Så jag skulle vilja ge några kortfattade svar på hans kritik.
Skatt på jorden och hjärta i himlen?
David börjar med att argumentera för en lära jag kallar inställningsteologi, vars huvudtes är att det inte är ett problem i sig att ha mycket pengar, problemet är om man har en dålig inställning till dem och förlitar sig på pengarna istället för Gud. Som jag förklarar i videoklippet nedan finns det dock ett stort problem med denna lära – den går rakt emot Jesu undervisning i Bergspredikan. Inställningsteologin säger att det är möjligt att ha en skatt på jorden i form av rikedom och samtidigt ha sitt hjärta i Himlen, medan Jesus säger i Matt 6:19-21 att detta är omöjligt då vårt hjärta kommer vara där vår skatt är.
Därtill tar inställningsteologin ingen hänsyn till de fattigas perspektiv. David menar att Jesu uppmaning till den rike mannen att sälja allt han äger beror på att han ”såg den mannens svaghet och uppmanade honom att leva fattigt”. Men förutom att allt-säljande är ett kall till egendomsgemenskap snarare än fattigdom (Apg 2:44-45) så glömmer David att Jesu motivering faktiskt är att mannen ska ”ge till de fattiga”. Och de fattiga behöver hans pengar oavsett hur hans psykologiska inställning till pengar ser ut. Read the rest of this entry
E17 – vägen till egendomsgemenskap
Jag har nu bott en månad i Holy Treasure, Jesus Armys kommunitet i Kettering, tillsammans med åtta andra. Det är en märkbar skillnad jämfört med det kollektiv jag bodde i under mina år i Uppsala. Här finns en stark känsla av familj och att vara församling 24/7. Dörrarna är öppna och varje dag kommer församlingsmedlemmar eller vänner och hälsar på. Faktum är att det är väldigt sällan som enbart kommunitetsmedlemmar befinner sig i huset, gästfriheten är total.
På tisdag kommer jag börja jobba på två av Jesus Armys företag med videokommunikation, och lönen går då till Holy Treasures gemensamma kassa som står för mina kostnader. Äntligen får jag leva i egendomsgemenskap! Jag hoppas få utmanas än mer och inspirera andra till en enkel livsstil. Exempelvis vill jag peppa de andra att äta mer veganskt eftersom den västerländska köttdieten är helt uppåt väggarna orimlig.
Kommuniteter likt dessa där man har allt gemensamt som i den första kyrkan är ovärderliga, och det är en skam för kristenheten i Sverige att det inte är mycket vanligare. Tänk på all fattigdom vi kan utrota om de rika har allt gemensamt med de hemlösa! Tänk på den andliga vitalitet och det deltagande som kan skapas av att man är kyrka 24/7. Mike Farrant som varit kassör för Jesus Armys nationella Trust Fund, en egendomsgemenskap för de lokala egendomsgemenskaperna, sa till mig att 80% av kyrkans pengar och 80% av arbetskraft och ideellt engagemang för kyrkans räkning kommer från dem som bor i kommuniteterna. Och då utgör de knappt en fjärdedel av kyrkans medlemmar. Read the rest of this entry
Tre problem med att se egendomsgemenskap som en kallelse för vissa
Yvonne och Mark, kommunitetsmedlemmar i Jesus Army
En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar om min passion för biblisk egendomsgemenskap eller den kommunitet jag numera bor i här i England, är ”Vad spännande, de som är kallade till det tycker jag absolut ska prova på sånt!” eller ”Vad roligt för dig, men jag känner att jag inte skulle klara det”. Egendomsgemenskap beskrivs som en individuell kallelse snarare än, som Sirak argumenterade för häromdagen, ett universellt bud till alla kristna. Det är inte en ovanlig position, även kyrkor och kristna rörelser som själva praktiserar egendomsgemenskap hävdar ofta att det bara är för vissa, såsom Jesus Army (även om de under de tidigaste åren menade att det var för alla).
Mitt intryck är att anledningen till att man når slutsatsen att egendomsgemenskap bara är för vissa är antingen personlig eller pragmatisk snarare än biblisk eller teologisk. Med personlig menar jag att man helt enkelt inte vill eller tror sig klara av egendomsgemenskap, så då bestämmer man sig för att det inte kan vara ett universellt bud utan att egentligen sätta sig in i argument för och mot det. Med pragmatisk menar jag att man inte vill stöta sig med dem som inte vill leva i egendomsgemenskap, något jag skulle säga är den främsta anledningen till att Jesus Army ändrat sin position i frågan.
Självklart anförs bibliska anledningar ibland, men de är oftast väldigt tunna. Det vanligaste argumentet är att Jerusalem skulle vara ensamt om att praktisera egendomsgemenskap, ett argument från tystnaden som har kyrkohistorien mot sig eftersom egendomsgemenskap var välspritt i fornkyrklig tid. Dessutom förutsätter det att den apostoliska församlingen i Jerusalem som av Lukas beskrivs som rätt och slätt fantastisk inte var menad att betraktas som normerande, vilket ärligt talat är en absurd tanke.
Därtill finns det tre stora problem med idén att egendomsgemenskap är en kallelse för bara en utvald grupp kristna som sällan diskuteras eftersom folk når slutsatsen så snabbt. Jag diskuterar dem mer djupgående i videon ovan men skriver även ut dem här i kortfattad form: Read the rest of this entry
Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Del 1
”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”Matt. 6:19
Oftast säger kristna människor jag vill leva för andra, Jag vill leva efter Apostlarnas lära och livstil men när dem får kallelse då blir inte saken lätt. Jag vet att det är inte lätt men att följa kallelse ska vara lika lätt så som man vakna upp tidigt varje dag och gå till jobbet. Jag menar att åka till jobbet kan vara ibland jobbigt men man har något man ser framemot då gör det oavsett vad.
Alla får kallelse efter sina förmåga
Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan – allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.
2 Kor 8:9-15
”Allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. ” Gud ger inte kallelse som du inte klarar av att fullfölja, att leva i egendomsgemenskap är vi alla kallade för. Många säger jag vill men klarar inte av att leva i ett kollektiv där nya människor kommer ständigt där jag inte har en privat liv/stund. Gud vill att du ska ha privat stund med Honom i ensamhet men samtidigt vill vår Herre att vi ska ha gästfrihet. Adam och Eva hade kallelse men samtidigt så hade dem också egen tid en kvalitativ tid med varandra. Gud är en Gud av balans. Read the rest of this entry
Kan vi uppnå ekonomisk jämlikhet utan egendomsgemenskap?
Pionjärbloggen – som jag verkligen rekommenderar er att följa – gästas den här veckan av Jonas Melin, karismatisk anabaptist och församlingsplanterare som jag känt i många år (han skrev Hela Pingstens första gästinlägg någonsin). Häromdagen skrev han ett inlägg där han diskuterar vad som utgör en biblisk församling, han beskriver hur han precis som jag har den apostoliska församlingen i Jerusalem (Apg 2:41-47) som rollmodell för hur församlingen ska se ut, men han gör en distinktion mellan församlingens form och princip, där den förra kan variera beroende på kontext och vad som helt enkelt funkar, medan den senare är statisk.
Jag å min sida har dock de senaste åren blivit övertygad att Jerusalemförsamlingens struktur – som bland annat innebär att man samlas för bön i hemmen istället för en kyrkobyggnad, att man evangeliserar varje dag och att man praktiserar egendomsgemenskap – behöver återtas för att de bibliska principerna av enkelhet, evangelisation och ekonomisk utjämning ska kunna bli realitet. Jag påpekade detta i en kommentar på Pionjärbloggen, som jag återger nedan lite modifierad:
Jag håller i princip med om distinktionen mellan former och principer, men som sagt tror jag att former kan påverka hur vi lever ut principerna och jag tror också att vad en ser som en form ser en annan som princip. En klassisk debatt i husförsamlingar är ju nattvarden – är formen av bröd och vin nödvändig för principen, att äta till åminnelse av Jesu död? Eller dopet – är formen av nedsänkning i vatten nödvändig för principen om att tydliggöra sin omvändelse? Om formen tonas ner för mycket riskerar vi att bli kväkare allihopa 🙂
Den tidiga kyrkans syn på rikedom och egendomsgemenskap
En vanlig missuppfattning jag möter är att den egendomsgemenskap som praktiserades i apostlarnas församling i Jerusalem (Apg 2:44-45) endast praktiserades i denna församling, och att den radikala syn på ekonomisk utjämning som Jesu första lärjungar hade var ett naivt ideal som inte krävdes av efterkommande generationer kristna. Detta stämmer inte alls.
Följande är en liten sammanställning av vad flera viktiga fornkyrkliga auktoriteter sa om rikedom, fattigdom och att ha allt gemensamt, som jag skrev när jag läste en kurs i patristik på Newmaninstitutet. Jag har redan publicerat här på bloggen andra PM som jag skrev i samma kurs, nämligen de tidiga kyrkofädernas syn på försoningen samt Tertullianus och militärtjänsten. Nedanstående text finns också på PDF, Den tidiga kyrkans syn på rikedom.
Den tidiga kyrkans syn på rikedom och egendomsgemenskap
Micael Grenholm
Pachomius tar emot sin klosterregel från en ängel
De tidiga kristna levde i ett samhälle som kännetecknades av djup ojämlikhet. I Romarriket tillhörde 3 % av befolkningen den rika eliten, ytterligare 7 % hade mer än det nödvändiga medan resterande 90 % låg knappt över, på eller under existensminimum (Longenecker 2010, ss. 329-32). Ca 25 % av dessa var i behov av gåvor för att överleva: tiggare, änkor, funktionshindrade, fångar.
Hur förhöll sig de kristna till rikedom och egendomsgemenskap i en sådan kontext? Det är vad detta PM mycket kortfattat vill försöka svara på, genom att göra nedstamp hos några av de viktigaste kyrkofäderna och kristna skrifterna under 100- till 400-talet. Vad samma fäder säger om de fattiga och fattigdom, samt vad Nya Testamentet säger, hade gett en kompletterande bild men faller utanför ramen för denna studie – till detta rekommenderas litteraturen i referenslistan.
De apostoliska fäderna
När rika och rikedom nämns i de apostoliska fäderna, de skrifter som tidsmässigt är närmast Nya Testamentet, är det i regel i negativa ordalag, och de rika uppmanas ofta att göra sig av med sin rikedom genom att dela med den till de fattiga. Didaché som brukar dateras till omkring år 100 uppmanar till ekonomisk jämlikhet: ”Du skall inte vända dig bort från den som behöver utan ha allt gemensamt med din broder och inte säga, att det är ditt eget. Ty om ni har gemenskap i det oförgängliga, hur mycket mer bör ni inte ha det i det förgängliga!” (Did. 4:8). Nästan samma formulering finns i (det förmodligen senare) Barnabasbrevet (Barn. 19:8). Vad som i praktiken åsyftas med denna egendomsgemenskap är svårt att svara på, kanske något i stil med det som utmålas i Apg 2:44-45 och 4:32-37, men det är tydligt att Didachés ideal är att de rika inte har mer än de fattiga. Read the rest of this entry
Varför egendomsgemenskap äger
Huw Lewis
Som flera av ett vet besökte jag Jesus Army i Storbritannien förra året, en karismatisk kyrka som praktiserar egendomsgemenskap, och jag ska åka dit igen i augusti tillsammans med ett tiotal svenska syskon som längtar efter radikalt lärjungaskap. När jag var i Jesus Army filmade jag en hel del, och i ovanstående video får ni se hur det ser ut i kommuniteten Holy Treasure samt höra Huw Lewis, en av Jesus Armys ledare, när han förklarar varför de lever i egendomsgemenskap.
Huw säger att det hela började på 70-talet med ett kraftfullt utgjutande av den Helige Ande i ett litet baptistkapell på den engelska landsbygden. Människor blev helade, såg syner och talade i tungor.
De älskade att vara tillsammans i Guds närvaro, och många kände sig mer och mer obekväma med att behöva skiljas åt hela tiden och gå till sina privata radhus och lägenheter. De läste i Apostlagärningarna om hur den första andeutgjutelsen ledde både till karismatiska erfarenheter och egendomsgemenskap:
Julklappar som räddar liv: Hela Pingstens biståndsjulklappsguide 2014
Lite julfakta:
- Svenskarna spenderade ca 64,7 miljarder i 2010 års julhandel. Detta är mer än dubbelt så mycket som Sveriges totala biståndsbudget för hela 2010.
- 15 procent upplever stress för att man spenderar mer pengar än man borde.
- Var fjärde svensk uppger att julruschen påverkar humöret till det sämre.
- Hela 50 procent minns inte vem som gav vad förra julen och 15 procent av svenskarna kommer inte ihåg en enda julklapp från förra året.
- Nästan en tredjedel av svenskarna, eller 29 procent, ser inte fram emot julfirandet i någon större utsträckning.
All denna skit till åminnelse av Frälsarens födelsedag. Skippa konsumtionen av onödigheter den här julen – köp klappar som räddar liv. Låt mig presentera Hela Pingstens biståndsjulklappsguide 2014!
Låt mig först presentera årets nykomlingar: Hoppets stjärna och Hjärta till hjärta hjälper romer i Rumänien, som verkligen behöver vår omsorg dessa dagar. Enligt detta dokument går höns och kossor som man köper i Hoppets stjärnas webbshop till bl.a. Rumänien, dumt nog har de dock inte skrivit ut det på hemsidan än. Men men om hönan hamnar i Haiti gör den nytta där med 🙂
(Organisationerna står i alfabetisk ordning och det är förstås ingen fullständig lista).
Get med paket
ActionAid kör som vanligt på presenter mot fattigdom, där vi har klassikern get för 225 kr, skolböcker för 155 kr och bybarnmorska för 525 kr. ActionAids gåvokort kan antingen beställas eller skrivas ut. Read the rest of this entry
Sverige är inte ett fattigt land
Det är bra att rika delar med sig av sitt överflöd till de fattiga, eller hur? Det kan de flesta hålla med om. ”Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” säger Johannes (1 Joh 3:17). Paulus säger att målet med att ge pengar till de fattiga är att det ska bli ”lika för alla” (2 Kor 8:14). 5 Mos 15:9 säger att om man hade kunnat ge pengar till de fattiga men låter bli för att man vet att man inte kommer få tillbaka pengarna, då vilar synd över en.
De rika ska helt enkelt ge pengar till de fattiga, där är både kristen teologi och även utbredd sekulär moral överens. Hur ska få en rik människa, syndfull som hon är, undkomma motsättningen mellan att vara en moralisk människa och samtidigt inte ge till de fattiga? Hur ska hon rationalisera sitt ickegivande utan att framstå som egoist? Ja, ett elegant – men verklighetsfrånvänt – sätt är helt enkelt genom att argumentera antingen för att de fattiga i själva verket är rika, och/eller att hon själv egentligen är fattig. I så fall råder snarast det omvända!
I dessa dagar när främlingsfientligheten växer är det därmed vanligt att man försöker utmåla fattiga, nödlidande människor som bedragare som egentligen är rika. Vi ser detta när det gäller både asylsökande och hemlösa EU-migranter. Samtidigt så betonar man att svenskar är nödlidande – i synnerhet grupper som pensionärer, människor på landsbygden och svenska hemlösa. Man menar att vi måste först ta hand om våra egna innan vi hjälper människor av annan nationalitet. Ja, vissa argumenterar rentav för att Sverige är fattigt!
Det är förstås struntsnack. På Gapminder-grafen ser ni att Sverige ligger väldigt högt jämfört med alla andra länder både när det gäller BNP per capita och medellivslängd. Vår BNP per capita är dubbelt så stor som Rumäniens och hundra gånger så stor som Kongos. Vi har världens fjärde högsta levnadsstandard enligt Human Development Index. Faktum är att om alla levde som vi skulle det krävas 3,7 jordklot.
Gud är grön, del 2: Bibeln vs Västvärlden
Här kan du läsa
de andra delarna i serien.
Abraham används ofta som argument för att kristna ska vara rika. Inte minst i framgångsteologiska kretsar betonar man att Abraham var rik (1 Mos 13:2) och att vi har del av Abrahams välsignelse (Gal 3:14). En sådan bibeltolkning är dock väldigt problematisk, dels för att rikedom och välstånd inte alls är vad Paulus diskuterar i Galaterbrevet 3 utan frälsning och rättfärdiggörelse, men dels för att man direktöversätter Abrahams ”rikedom” till en västerländsk kontext för att, som till exempel framgångspredikanten Kenneth Copeland, äga en miljonvilla, privata jetplan och en egen flygplats.
Men Abraham var nomad. Hans rikedom bestod framför allt av kossor och får, och hans silver och guld lagrades inte i en pengabinge utan finansierade hans nomadiserande storfamilj. Abraham påminner mer om en Maasai i Kenya än en kapitalist i Stockholm. För att inte tala om Jesus, som inte hade mängder med kossor eller guld och vars livsstil vi faktiskt, till skillnad från Abrahams, uppmanas att efterfölja till punkt och pricka (1 Joh 2:6).
Abraham och de andra bibliska patriarkerna levde synnerligen primitivt med dagens standard, med tält, lägereldar och utedass. Men även de gammaltestamentliga israeliska rikena var fattigare och enklare än det fattigaste landet idag (till och med 1800 års Storbritannien var fattigare än Sudan är idag). Detta gör Davids och Salomos enorma rikedomer än mer skandalösa, i och med vad de hade kunnat göra om de lämnade palatsen och kom befolkningen till del. Inte undra på att Gud förbjuder kungarna att skaffa sig mycket silver och guld i 5 Mos 17:17. Read the rest of this entry
Skit i statens pengar, lev i egendomsgemenskap istället!
En av Jesus Armys kommunitetshus
Så budgeten presenterades igår och den var en besvikelse på flera sätt. Urholkningen av biståndsbudgeten fördubblades så att 20% av biståndspengarna går till flyktingmottagande i Sverige. Likt Diakonia säger jag att generös invandring är jättebra och viktigt, men att ta de pengarna från de fattiga istället för från de rika suger. Andra tråkiga besked från den rödgröna regeringen som många kristna upprörts över är att avdragsrätten för gåvor försvinner och att bidragen till trossamfunden halveras. Dagen skriver mycket om det idag.
Men egentligen är statliga bidrag till samfunden helt onödiga, sett till vad kyrkorna ska göra. Urkyrkan, den tidiga frikyrkorörelsen och husförsamlingsrörelsen i Kina är tre exempel på kristna rörelser som vuxit explosionsartat, fört mängder till tro, hjälpt mängder med fattiga människor och upplevt många tecken och under utan något som helst statligt bidrag – tvärtom blev de förföljda av staten! Idag saknar vi till stor del elden, passionen för Jesus och överlåtelsen till kyrkan, och då blåser staten in pengar i samfundsliken för att de ska ha sina institutioner och kaffeapparater medan de glider allt längre ifrån vad det verkligen innebär att följa Jesus.
Se på Jesus Army, en av de mest bibliska kyrkorna i Europa! De är ett av de minsta samfunden i Storbritannien – de har inte fler än 1500 medlemmar – men de har sjukt mycket pengar att röra sig med sett till sin storlek. Detta är för att 500 av medlemmarna lever i fullständig egendomsgemenskap. 100% av deras lön går till den gemensamma kassan, som finansierar kommuniteternas rullande utgifter, kyrkans administration samt det omfattande sociala arbetet i deras Jesus Centres. Read the rest of this entry
Ron Sider: Egendomsgemenskap enligt Jesus
Jag håller på och läser Rich Christians in an Age of Hunger av Ron Sider, en klassiker från 70-talet som innehåller liknande tankar som de jag presenterat i min bloggserie Kan en kristen vara rik? Här kommer ett utdrag från sidorna 75-76, Jesus’ New Community, översatt av mig:
Essensen i de goda nyheter som Jesus förkunnade var att det efterlängtade messianska Riket hade kommit. Men nog var det så att det Rike som Jesus proklamerade gick emot populära judiska förväntningar. Han formade inte en armé för att driva bort romarna. Han utropade inte en fri judisk stat. Men inte heller var han en isolerad, individualistisk profet. Han kallade och tränade lärjungar. Han grundade en synlig samling lärjungar som förenades i överlåtelsen att följa honom som Herre. Denna nya gemenskap började leva ut det utlovade Rikets värderingar. Som en konsekvens av detta blev alla relationer, inkluderade de ekonomiska, förvandlade i Jesu efterföljares gemenskap.
De hade en gemensam kassa (Joh 12:6). Judas administrerade det gemensamma kapitalet, genom att köpa in det de behövde eller att ge till de fattiga enligt Jesu uppmaning (Joh 13:29). Delandets gemenskap nådde ut utanför Jesus och de tolv. Det inkluderade ett antal kvinnor som Jesus hade botat. Kvinnorna reste med Jesus och hans lärjungar, och delade sina finansiella tillgångar med dem (Luk 8:1-3, se också Mark 15:40-41)
Med denna bakgrund i åtanke så ges Jesu ord ny mening och kraft. Ta till exempel hans råd till den rike unge mannen.
Egendomsgemenskap i praktiken
Spontan lovsång i New Creation Hall, Jesus Armys äldsta kommunitet
Det är så otroligt roligt att se hur egendomsgemenskap fungerar i praktiken här i Jesus Army, till den grad att jag faktiskt kände mig engagerad inför kyrkans årsmöte där kommuniteternas ekonomi gicks igenom. Mike, som har ekonomiskt ansvar i såväl kommuniteterna som i hela kyrkan och dess företag, har gett mig och Frida en detaljerad redogörelse för hur det går till när man går med i en kommunitet, vad det innebär att vara med och vad som händer när man lämnar.
Det första steget mot att bli kommunitetsmedlem är förstås att gå med i kyrkan, haka på en av de 40 olika kommunitetshusen och vara med på deras aktiviteter, bygga relationer och vänskapsband och söka Guds närvaro. Om du efter en viss prövotid fortfarande vill vara med hoppar du in i kommuniteten och får del i den gemensamma kassan, ”the common purse”, samtidigt som du ger din eventuella inkomst till denna kassa. Ditt eget kapital måste du dock behålla minst ett år, ibland upp till tre, innan du kan ge allt till kommuniteten och på så sätt helt och hållet faktiskt sälja allt du äger (Matt 19:21, Apg 4:34).
Hallen i Holy Treasure, Jesus Armys kommunitet i Kettering där jag och Frida bor
I kommuniteten får du mat, kläder, tillgång till bil och annat du kan tänkas behöva. Du får också lite fickpengar, omkring tio pund i månaden. En eller två i kommuniteten är ekonomiansvariga, och alla inkomster och utgifter redovisas öppet. Det fungerar ungefär som en ideell förening.
Allt överskott från kommuniteterna går till en nationell Community Trust som sköter saker som renovering av fastigheter, inköp av möbler och bilar, med mera. På så sätt försöker man se till att det råder ekonomisk jämlikhet inte bara inom kommuniteterna utan också mellan dem. Pengarna som denna fond får in från kommuniteterna är ungefär två miljoner pund per år.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
