Bloggarkiv

Att välja Gud framför TV:n

time

Att leva enkelt för att hjälpa de fattiga så mycket som möjligt handlar inte bara om att vara sparsam och generös när det gäller pengar. Enkelhet handlar också om tid. Om den tid som vi spenderar på oss själva och våra närmaste blir för stor, blir det oundvikligen mycket mindre tid som vi kan spendera på att hjälpa de fattiga eller övertala andra om att leva enkelt. Medan mängden pengar varierar från person till person har vi alla samma budget av tid.

I enkelhetsrörelsen är det dock vanligare att man hyllar och vill prioritera tid man spenderar på sig själv: fritid i naturen, med familjen, med hobbies. Detta porträtteras i kontrast till arbete, som ska skäras ner på så mycket som möjligt. Denna ”downshifting” motiveras med att de ekonomiska hjulen snurrar långsammare om man bidrar med mindre arbetskraft till den och har mindre pengar att konsumera för. Att äta glass i parken och softa snarare än att jobba anses då vara en miljögärning.

Bibeln har ett annat perspektiv. Arbete ses som något väldigt gott – så länge det gör nytta för människor. Paulus skriver att vi ska ”arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” (Ef 4: 28) Han sa även: ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.” (Apg 20:35). I sin undervisning lyfter han fram vikten av att arbeta på sin frälsning (Fil 2:12), något distinkt från att jobba för en lön givetvis, men fortfarande något som kräver tid och energi. Read the rest of this entry

Är ”sälj allt ni äger” en bildlig uppmaning?

pexels-photo-259251

I en Facebook-kommentar till mitt förra inlägg om kommunitetsliv menade en person att egendomsgemenskap inte kan ses som helgelse. Då jag poängterade att Jesus uppmanar till egendomsgemenskap i exempelvis Luk 12:33 och 14:33 skrev personen:

Blir märkligt att tolka de där skriftställena bokstavligt på det sättet. Det är en illustration på att vi måste försaka allt för att följa. Det andra skriftstället handlar om att inte samla skatter här utan i himlen. Alltså poängen är att tänka efter på var ens hjärta är så man prioriterar rätt samla inte och åtrå inte. Det handlar inte om att ingen får äga det nödvändiga för att klara livet. 1 Tim 5:8

Jag menar att det tvärtom blir väldigt märkligt att tolka dem bildligt. I Luk 12:33 säger Jesus: ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” Det riktas enligt vers 22 till hans lärjungar. Orden om att sälja allt är en uppenbar parallell till Jesu uppmaning till den rike mannen i Matt 19, Mark 10 och Luk 18. Uttrycket återkommer även i Apostlagärningarna när inträdet i den urkristna egendomsgemenskapen beskrivs (Apg 2:44-45, 4:34-35).

Här ser vi ett första problem med att förstå dessa ord som bildliga. Dess första åhörare, lärjungarna, följde dem bokstavligen. Lukas är ju även författare till apostlagärningarna, så det är en medveten koppling mellan Jesu uppmaning till allt-säljande och lärjungarnas egendomsgemenskap. Att Lukas i evangelierna skulle använda det bildligt men sedan bokstavligt i apostlagärningarna är långsökt. Read the rest of this entry

Jag avskyr mitt svenska överläge

pass

En afghansk ung man har bott hos oss i veckan. Han lever i osäkerhet, som så många andra. Osäkerhet kring om han bedöms som värdig att stanna här. Tidigare har vi haft papperslösa i vårt hem som rakt upp och ned fått beskedet att de inte kvalar in. Deras beslut att lämna allt de visste om och ta sig någon annanstans var tydligen inte välgrundat, enligt svensk byråkrati. Dagligen umgås och arbetar jag med utsatta EU-medborgare som skyfflas omkring i våra städer utan någon verklig chans att starta sina liv här.

Själv får jag betalt för att studera och flänger så mycket att jag nyligen fått någon form av stammiskort på SJ. Jag har som längst arbetat ett år på halvtid i mitt liv, ändå har jag rest till andra sidan jorden och flera gånger semestrat runt i Europa. Svenskt pass. Alltid välkomnad.

Visst är det underligt, våra landsgränser. Att vi känner att vi har rätten att rita upp dem, och sedan låta människor lida och dö för vår rätt att bestämma vem som kan korsa den linje som inte egentligen finns där. Det är ingen naturlig mur att klättra över. Oftast skulle man kunna promenera eller i värsta fall simma över. Men inte i vår moderna idyll. Osynliga befästningar. Read the rest of this entry

Ett annat sätt att leva

fågelbo.jpeg

800 miljoner människor lägger sig hungriga varje kväll.

Klimathotet börjar vara bortom vår kontroll.

Främlingsfientligheten växer ostoppbart.

Individualismen gör oss sjuka psykiskt och fysiskt.

Det är alldeles uppenbart att världen kan vara mycket bättre, och de flesta av oss vill bidra till att den blir det.

Men de lösningsförslag som kastas runt är ofta väldigt grundliga. Skänk en hundralapp eller två! Sopsortera! Säg ifrån när någon säger något rasistiskt! Säg hej till grannen!

Dessa goda gärningar är förstås fortfarande goda, men det är som att dricka droppar ur en nästan tom vattenflaska när det samtidigt finns en rik känsla under oss, redo att bryta fram med strömmar av liv. Read the rest of this entry

Vad Sackeus kan lära oss om himlen, mirakler och aktivism

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Innan han lämnade England talade Micael på ett husmöte för Kettering Jesus Army om Sackeus i Lukas 19. Utifrån Sackeus övernaturliga, livsförvandlande Jesusmöte delar Micael berättelser om mirakler idag, och utmanar sina åhörare att vara minst lika generösa och radikala när de hjälper de fattiga.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Lär känna dem som tigger

jag-och-doina-glada.jpg

Debattartikel publicerad i gårdagens Världen idag.

Per Ewert skriver på Världen idags ledarsida 26 april om hur samhället i allmänhet, och kristna i synnerhet, ska hjälpa människor som tigger. Han har flera goda poänger, men samtidigt skriver han saker som vi finner väldigt problematiska. Som engagerade i Stefanushjälpen har vi fått god insyn i tiggande människors liv och vill gärna sprida den kunskapen vidare.

Få skulle hävda att det är omöjligt att avgöra om deras vänner antingen är hederliga medborgare eller brickor i ett kriminellt nätverk. Ewert tycks därmed utgå därför att de tiggande inte är våra vänner när han skriver: ”Det är omöjligt att veta om tiggaren utanför butiken verkligen vill hjälpa sin fattiga familj därhemma, eller om han eller hon är en bricka i ett kriminellt nätverk.” I själva verket blir detta väldigt uppenbart när man har lärt känna dem som tigger.

I Stefanushjälpen arbetar vi alltid utifrån relationer. Om du vill hjälpa en person, lär känna honom eller henne. Bjud hem dem som tigger, ät och skratta tillsammans, be och inkludera dem i församlingen.  Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap enligt Bruderhof

Nytt avsnitt av Jesusfolket! För några veckor sedan var Sarah och Micael i London och besökte en Bruderhof-kommunitet. Denna hundraåriga rörelse flydde från Tyskland när Hitler tog över och finns idag i fem länder. Vad kan vi lära oss av dem när det gäller egendomsgemenskap och fattigdomsbekämpning?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Varför jag vill leva i en kristen kommunitet

community

Jag tänker på GUDS RIKE, där ingen lider nöd, och Mammons rike, där nöden är stor.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och människan fick sitt hem i Edens lustgård. Och Gud såg på allt och DET VAR GOTT. För det fanns inget lidande. Med människorna samtalade Skaparen och gav dem del av sin kunskap, Skaparen sam-vetade med människorna så att  gott sam-arbete blev till. Människan hade ju fått Skaparens förtroendet att härska över hans skapelsen. Hon fick börja med trädgården, för att senare kunna växa till  i kunskap och vishet för att kunna sköta om hela planeten. Så var nog Guds plan. Människorna fick äta av livets träd, som gav dem evigt liv. Så de hade all tid i världen, skulle man kunna säga, att lära sig ett och annat. Det fanns alltså ingen död. Så var Skaparens vilja och avsikt med sin skapelse. Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Gud att tvingas driva ut Adam och Eva ur Edens lustgård? Det var ju inte alls vad han hade önskat.

Men Gud hade ju gett människorna fri vilja (och änglar med). Han ville inte ha arbetsrobotar, utan han ville ha relation, ömsesidighet. Gemenskap. Men nu hade de fallit för frestelsen att själva bli som Gud, utan samtal, samvetande och samarbete. En frestelsen som man skulle kunna kalla ”kan själv” eller ”oberoende”. Genom list ( ni kan bli som Gud)  och lögn ( Gud vill inte att ni ska bli kloka som han, och ni kommer inte att dö ) förförde Guds fiende dem att misstro Gud och bli del av det uppror som han själv påbörjat i sin avund av Skaparen. Det är en gåta hur de kunde tro på en total främling, som påstod saker så där utan vidare. Utan att han behöva bevisa vad han var för en. Om han var god och något att lita på.

Men gör inte människor så fortfarande? De vill så gärna tro på det som sägs, att de inte bryr sig om konsekvenserna. Det är fortfarande många som har svårt för det här med logiskt tänkande. Följden av detta misstroende mot sin Skapare och Gud, skulle leda världen och livet mot en total katastrof, där ondskan skulle få makt att verka med sitt onda. För att befria sin skapelse från att i evighet behöva leva i det helvetet, hindrade Gud människorna att äta av Livets träd mer. Så ut ur Paradiset var de tvungna att gå. Denna händelse kallas för syndafallet. Ett fall från intimitet med Gud till ett ”kan själv” tillstånd, där gemenskapen bröts. Bibeln beskriver konsekvenserna för mannen bl.a. som ” i ditt anletes svett ska ska du äta ditt bröd” och för kvinnan ” Till din man ska din åtrå vara och han ska råda över dig”. Syndens konsekvenser. Så hade det aldrig varit förut. Nu kom nöden in i världen. Read the rest of this entry

Kapitalismens ofrånkomliga kollaps

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Romarriket kollapsade, mayaimperiet kollapsade, och vår moderna, globala civilisation som har sitt centrum i västvärlden kommer också kollapsa. Frågan är inte om, utan när. Vi pratar om varför miljörörelsen döljer detta faktum, hur Bibeln förutspår att rika civilisationer går under samt vad vi praktiskt kan göra för att hjälpa människor när allt rasar.

David Jonstads bok Kollaps som vi pratar om går att få tag på billigt här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Hur mycket pengar bör man leva på som kristen?

money.jpg

Sunnivas inlägg om att vi inte ska vara rika har väckt många reaktioner, inte minst hennes påpekande att om vi lever på mer än 7 000 kronor i månaden så stjäl vi direkt eller indirekt från de fattiga. Detta baserar sig på en uträkning jag själv gjorde för några år sedan när jag ville se var maxnivån för en enkel livsstil låg, vad som är acceptabelt för oss att spendera på oss själva innan vi börjar leva på andra bekostnad.

Det måste ju rimligtvis vara världsbruttoprodukten per capita tänkte jag – alla världens pengar delade på hela världens befolkning. Jag fick då fram 13 000 dollar per person och år, vilket inte är en orimlig summa – det är ungefär lika mycket som Costa Ricas eller Serbiens BNP per capita. Eftersom Bibeln framstället ekonomiskt jämlikhet som något gått (Luk 3:11, Apg 2:44-45, 2 Kor 8:13-15) och eftersom fattiga tar skada av att vi lever på deras bekostnad, är det etiskt goda att vi eftersträvar en sådan enkel livsstil.

Jag räknade fel

Kritiken jag och Sunniva har fått går bland annat ut på att olika människor och samhällen har olika stora kostnader, att vi ser ekonomin som ett slutet nollsummespel samt att ojämlikhet kan gynna de fattiga i slutändan genom tillväxt. Men det finns ett ännu större problem som jag upptäckte nu när Sunniva lyfte detta.

Uträkningen stämmer inte. Read the rest of this entry

Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?

ska%cc%88rmavbild-2017-01-06-kl-01-56-20

Foto från när jag och Edsinger möttes i duell här i Northamptonshire och den kvickfotade lutheranen genomborrade mitt anabaptistiska hjärta

Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.

När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.

Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.

1. Tvåregementsläran

Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa. Read the rest of this entry

Ska en kristen syn på migration välkomna synd?

Olof Edsinger har än en gång kritiserat mig för att jag anser att en biblisk, kristen moral innebär att migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder är något bra. Den här gången verkar han ha läst min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting, vilket är positivt. Tyvärr återger han inte dess innehåll särskilt bra allt, utan tar ibland ord ur sina sammanhang. 

Tillväxtscenariot är orealistiskt

edsinger

Olof Edsinger

Edsinger skriver att jag ”föreslår ett skifte där vi i Sverige går från att leva på 48 000 till 16 000 dollar per capita (sid 180)”, och senare ”Personligen tror jag att det är orimligt att förvänta sig av majoriteten av Sveriges befolkning att de ska dra ner på sin ekonomiska standard med 67 procent per capita. Gör det mig verkligen mindre kristen?”

Det Edsinger hänvisar till är det kapitel i boken där jag diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare. Alla människor är ju skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) så det blir orimligt att tänka sig att Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner.

Därefter konstaterar jag att det finns i grund och botten två sätt för världen att bli mer jämlik: att fattiga länder kommer upp till rika länders nivå genom ytterligare tillväxt, eller att rika länder såsom Sverige går igenom en nerväxt för att alla länder ska hamna på världsbruttoprodukten, omkring 16 000 dollar per capita. Ni kan se den aktuella boksidan här. Read the rest of this entry

Inför julhelgen

winter

För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.

För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.

Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.

Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.

God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.

Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.

Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus

Read the rest of this entry

Kritiken av Juluppropet faller platt till marken

ska%cc%88rmavbild-2016-12-17-kl-18-32-49

Olof Edsinger och Ann Heberlein

Jag vet inte hur din familjesituation ser ut men jag hoppas att du har några närstående som du älskar och som älskar dig. En make eller maka, barn, syskon, föräldrar… Hur skulle det kännas om du inte fick träffa dem på ett år? Eller vad sägs om fem år? Hur skulle det kännas om du aldrig skulle få träffa dem igen?

Välkommen till flyktingarnas värld.

I onsdags uppmanade ledarna för Sveriges största kristna samfund oss att skriva på juluppropet, en kampanj som pressar politiker att garantera asyl för skyddssökande barn samt återförening av familjer. Det är en kritik av Sveriges extremt hårda migrationspolitik och en profetisk handling utifrån att vi kristna ska stå för barmhärtighet och gästfrihet samt har ett bibliskt mandat att kritisera makthavare som gör det onda. Över 20 000 har hittills skrivit på, inklusive partiledarna för V, FI, C och KD. Jag själv var snabb på att skriva på uppropet och vill naturligtvis rekommendera er att göra detsamma.

Det har dock riktats kritik mot juluppropet, dels rasisters sedvanliga skrikande om landsförräderi och folkmord på vita förstås men även lugnare kritik från exempelvis den kristne Uppsalapolitikern Stefan Olsson som nyligen fått medhåll från teologen och författaren Olof Edsinger. De menar båda att uppropet är ogenomtänkt, att det strävar efter en återgång till den ”förra” generösare migrationspolitiken vilket de menar skulle bli för dyrt och inte hjälpa dem i störst nöd. Teologen Ann Heberlein menar ”att återgå till en generösare invandringspolitik ter sig förödande” och tycker att juluppropet har en naiv intention snarare än att ta hänsyn till konsekvenserna.

Men det som dessa kritiker verkar missa är att kärnan i juluppropet är att familjer ska återförenas och att barn inte ska utvisas till krig, fattigdom och förföljelse. Barn. Som de Matilda Brinck-Larsen skriver om i en otroligt gripande debattartikel: Read the rest of this entry

När vår vila går ut över någon annan

rest

Den enes bröd är den andres död. Den enes död är den andres bröd. Jag vet inte riktigt hur det där uttrycket går i sin originalform.

I mitt intresse för ett enklare liv borta från Mammons värld är jag med i några grupper på sociala medier, läser en del bloggar och träffar en del folk med liknande intressen. Fokus ligger för de flesta att jobba för andra och för pengar och hemifrån så lite som möjligt. Tiden och energin önskar man istället lägga på familjen, hemmet, fritidsintressena. Livet är till för att levas, inte jobbas.

Men det finns två läger. Jag ska generalisera rejält:

Den ena gruppen flyttar ut på landet och jobbar och jobbar och jobbar, men inte för ett företag. De satsar på självhushåll, har djur, odlar, kånkar vatten, tillverkar sina egna kläder, saftar och syltar. Kanske lever de i någon form av kollektiv för det krävs nästan för den livsstilen. Många saker behövs, det är massor att göra, man går upp tidigt på morgonen och lägger sig sent om kvällen. Men man känner sig fri för man har lämnat staden och den moderna livsstilen. Read the rest of this entry