Bloggarkiv
Kommuniteter vs kyrkobyggnader
Efter åtta månader hos Jesus Army i England har jag nu flyttat tillbaka till Sverige och känner mig redo att starta kommunitet/er med mina vänner i Jerusalemprojektet. Jag är fylld med tankar och idéer. En sak som jag tänkt mycket kring de senaste dagarna är hur annorlunda en kommunitets arkitektur och inredning är jämfört med en kyrkobyggnad, eftersom de är designade för helt olika saker. Ta en titt på denna ritning av en svenskkyrklig byggnad:
Jag gick till Svenska kyrkan en hel del som barn med min familj. När jag frågade min käre far varför vi gick dit sa han att det var ”Guds hus”. Jag tänkte att det var väldigt synd om Gud som hade ett så otroligt opraktiskt hus. Kyrkobyggnader må vara designade för att vara vackra, episka och samla många människor, men de är inte designade för att någon ska bo där eller ens vara där en längre tid. De är designade för att man så småningom ska gå därifrån.
En typisk frikyrka, som ofta inkorpererar det Svenska kyrkan kallar församlingshem i samma byggnad som gudstjänstlokalen, är inte heller de designade för att folk ska stanna särskilt länge. Gudstjänstlokalen är en aula med bänkar eller stolar på rad, och övriga rum är mer inspirerade av kontor än av hem. Även om ungdomar eller hemlösa ibland sover över där är byggnaden inte designad för det – faktum är att jag känner till flera fall när hemlösa inte får sova i kyrkobyggnader alltför länge för att lokalens brandskydd inte är anpassat efter boende utan efter att lokalen ska stå tom på natten.
Mission- bara utanför Sveriges gränser?
Allt som oftast finner jag på mitt FB-flöde fantastiska berättelser, i både bild och skrift, om missionsresor i andra länder. Det är vittnesbörd om tusentals människor som kommer till tro på Jesus, viger sina liv till Honom och ofta med helande till både kropp och själ.
Det är fantastiskt upplyftande att läsa och titta på. Många gånger kommer jag på mig själv med att önska att jag fick vara med på någon av dessa missionsresor och se människor komma till tro på Jesus och bli berörda av Honom, men det är något som stoppar mig. Inte bara att det kostar mycket pengar att fara runt hela jordklotet, vara borta länge från familjen utan också en stilla fråga i mitt inre:
” Vi som lever i ett av världens mest sekulariserade länder, varför åker vi bort för att missionera? Varför börjar vi inte här hemma i Sverige?
Jag förringar inte arbetet att missionera utomlands. Det är ett viktigt arbete. Det är inte så jag menar.
Det är svårt att missionera i Sverige. Klimatet( inte bara vädermässigt) är mycket sämre och mindre tillåtande. Det är lätt att bli klassad som konstig och överspänd om du ställer dig på torget eller i gathörnet och högt och ljudligt proklamerar om Jesus. Read the rest of this entry
Charles Kridiotis handbok för bibliska församlingar
Jag har nu läst ut Charles Kridiotis nyutkomna bok Guds Rike, lärjungaskap och enkla församlingar (XP Media). Titeln må vara lite stolpig i mitt tycke men sammanfattar innehållet väldigt bra: Charles bok är en praktisk handbok i Gudsrikesteologi, lärjungaträning och enkla församlingar, även kända som husförsamlingar.
I stort sett allt som Charles tar upp håller jag helhjärtat med om: Evangeliet är enkelt och kräver inte en massa examen för att förstå, och våra liv och församlingar mår som bäst när de kännetecknas av enkelhet. Guds Rike döljs för de visa och kloka och uppenbaras för barn, som Jesus sa (Matt 11:25). Det är ett fantastiskt glädjebudskap för fattiga och enkla människor som vill tjäna Jesus med vad det har, men ett utmanande och provocerande budskap för rika och priviligierade i kyrkan som baserar sin makt och status på saker som Bibelns församlingar inte hade.
En av de många graferna i boken
Charles Kridiotis vill liksom jag själv återgå till den bibliska kyrkomodellen, och denna restorationistiska teologi står förstås i kontrast till den konstantinska och cessationistiska teologi som i stor mån har påverkat till och med frikyrkan. Charles ägnar sig åt ett gediget bibelstudium och få kommer kunna kritisera honom för att beskriva den bibliska församlingsmodellen på ett felaktigt sett: den var onekligen centrerad kring möten i hemmet och ledarskapet var onekligen decentraliserat och hade låga trösklar. Read the rest of this entry
Demokratisk planering – ett fantastiskt verktyg för smågrupper
Jag är just nu en sväng på Diakonias aktivisthelg i Stockholm, och gjorde på tågresan hit klart en fyrsidig PDF om den modell vi använt i Uppsalagruppen som jag varmt kan rekommendera till alla som är med i smågrupper: Demokratisk planering. Nedan har jag anpassat texten till församlingar och cellgrupper.
Demokratisk planering
I över sex år har jag varit aktiv i Diakonias aktivistgrupp i Uppsala, häften av tiden som ledare. Ända sedan jag gick med i gruppen har vi haft samma struktur på gruppen, en struktur som verkligen fungerar otroligt bra och som jag tror har varit en nyckelfaktor till att gruppen har kunnat bestå, utvecklas och göra skillnad.
Det finns säkert många fler grupper som har samma struktur, men vad jag vet finns det inte jättemycket beskrivet på nätet om den. Jag tror att den inte minst skulle kunna göra stor nytta i husförsamlingar och hemgrupper, i synnerhet i de kyrkotraditioner som betonar det allmänna prästadömet och Andens gåvor.
Som namnet antyder är Diakonias aktivistgrupper kopplade till biståndsorganisationen Diakonia, vi fokuserar på globala frågor och deltar i Diakonias kampanjer, men grupperna är också väldigt självständiga där aktiviteter och teman är upp till själva gruppen. Demokratisk planering har gjort att dessa beslut är förankrade i gruppen och att väldigt många blir delaktiga och finner gruppen relevant.
Upplägg
Nyckeln till modellen är uppstartsmötet i terminens början. Det utformas som ett planeringsmöte där vi tillsammans bestämmer vad vi vill lära oss och vad vi vill göra. Ledarna för gruppen ägnar sig alltså inte åt planering i vår aktivistgrupp. Vår roll blir enbart att bestämma när uppstartsmötet sker, samt att förmedla information från Diakonia och från andra som kontaktar oss. Diakonia har ofta en kampanj på ett visst tema som vi ofta anknyter till, men det är inget måste. Read the rest of this entry
Dags för en resursbank för hemgrupper!
Hemgrupp/gudstjänst i min församling Mosaik
Tack Jesus för hemgruppsledare! Alla dessa tusentals hjältar som lägger ner tid och energi på att vägleda, uppmuntra och inspirera sina medlärjungar att gå med Jesus. Jag påpekade redan för ett halvår sedan att hemgrupper har en nyckelroll för att forma lärjungaskap och evangelisera Sverige. För det behöver hemgruppsledare stöd: präster och pastorer får ofta flera års träning innan de sätter igång med sina arbetsuppgifter medan hemgruppsledare många gånger inte får mer coachning än en ledarträff någon gång per termin.
Missförstå mig inte, jag tycker inte att alla som blir hemgruppsledare måste ha gått en särskild utbildning först, men de bör åtminstone passa in på Paulus beskrivning av församlingstjänare i 1 Tim 3:8-13. Framför allt behöver de stöd under sin tid som hemgruppsledare.
Jag har varit med i en rad olika hemgrupper som både medlem och ledare och vet att det kan variera kraftigt vad en hemgrupp gör och hur den fungerar. Till viss mån är detta precis som det ska, Gud ger oss olika gåvor och vi befinner oss i olika situationer. Samtidigt så kan avsaknaden av någon form av grundmall eller standard göra att många grupper missar sin potential. Som jag skrev igår på Holy Spirit Activism så råder ofta hemgruppsanarki i våra kyrkor och många ledare känner sig rådvilla. Read the rest of this entry
Så kan prästers och pastorers utbrändhet motverkas
Präst är Sveriges farligaste yrke rapporterade TT häromdagen. I synnerhet kvinnliga präster bränner ut sig i väldigt hög utsträckning. Detta är i linje med vad Dagen berättade för snart ett år sedan, att tre gånger så många kvinnliga pastorer bränner ut sig jämfört med manliga. Och då har pastorer generellt en hög utbrändhetsgrad jämfört med andra yrken.
Jag kommer återkomma till varför jag tror att just kvinnliga andliga ledare drabbas av psykisk utmattning i högre utsträckning, men redan nu vill jag ge ett förslag på hur jag tror att vi kan åtgärda den allmänna pastorala utbrändheten till viss mån. Flera kyrkoledare har reagerat kritiskt när jag tidigare har propagerat för att återgå till den bibliska husförsamlingsstrukturen, där församlingens basgrupp omfattar 10-20 personer snarare än 100-200 eller 1000-2000, men då den psykiska ohälsan bland andliga ledare inte lär försvinna utan strukturella förändringar skulle jag vilja be er lyssna på vad jag har att säga i det här klippet:
Ordet präst kommer från presbyteros, en biblisk ledarskapsfunktion som i de flesta fall hade hand om så många som fick plats i ett hem, eftersom den bibliska kyrkan inte hade kyrkobyggnader. Idag kallar vi dem hemgruppsledare. Kyrkornas ledarskapsstruktur behöver decentraliseras, och hemmen bör ses som bas snarare än storsamlingar. Då kommer präster och pastorer garanterat att avlastas.
Bokrecension: Middag med Jesus av Rickard Cruz
Idag på skärtorsdagen skulle jag vilja rekommendera en mycket bra bok om Herrens måltid, aka Nattvarden, nämligen Middag med Jesus av Rickard Cruz. Rickards bok har skapat en del debatt i tidningen Dagen och i den kristna bloggosfären, då dess huvudtes om att Herrens måltid egentligen är en riktig måltid med riktig mat är något kontroversiell inom en hel del kyrkliga kretsar. Rickard har själv gjort en liten sammanställning av recensioner, hyllningar och kritik för den som är intresserad.
Det är ingen hemlighet att jag gillar boken, jag gjorde en videointervju med Rickard redan för ett år sedan om dess budskap och skrev ett inlägg för några veckor sedan där jag beskrev mina första intryck av den sedan jag skummar igenom den under mitt besök i en husförsamling i Malmö. Nu har jag faktiskt läst den, och tycker fortfarande att den är väldigt bra 🙂
Rickard är en passionerad Jesuslärjunge som brinner för evangelisation, Bibelläsning och väckelse och han har precis som jag insett att enkla, bibliska församlingar som vem som helst egentligen kan starta och driva är nyckeln för detta. Hans teologiska grundsyn är att dagens församling ska återgå till urkyrkans modell (vilket på krångelspråk kallas restorationism eller kristen primitivism) vilket förstås är rätt logiskt eftersom Jesus självfallet formade församlingen såsom Han ville ha den.
Den bärande frågeställningen i Middag med Jesus är således ”Vad säger Bibeln om Herrens måltid?”, och Rickard argumenterar för att den bibliska nattvarden var en riktig måltid – där brödet inledde och vinet avslutade kalaset – och utan att döma de som firar nattvard med pyttekex och miniklunk runt ett altare så framför han de många fördelar som finns med att se måltiden i hemmet som församlingens bas snarare än ritualen i kyrkobyggnaden.
Att vara som ett barn
Gästinlägg av min vän Désirée Kjellin
Désirée Kjellin
Den kristna tron är så enkel. Så fulländad i sin enkelhet.
Allt går ut på att vi ska var som ett barn. Ja, det är till och med en förutsättning för att komma in i Guds rike!
Att vara som ett barn!
Under många år har jag varit fånge. Fången i en hierarki byggd på mänskliga traditioner och inte på Jesus Kristus.
Jag har trott att jag inte kunde prata med Gud, att jag inte hörde hans röst, att jag inget kunde. Det var de som varit frälsta länge, helst ända från barnsben, som visste och kunde.
Jag fick veta att jag var beroende av andras böner som beskydd, annars skulle jag stå ensam, övergiven och ett lätt byte för satan. På ett visst sätt skulle jag vara. Vara inordnad.
Varför kristna idag ska leva som i Apostlagärningarna
Bibeln utgörs av de judiska heliga skrifterna, Gamla Testamentet, och apostlarnas skrifter, Nya Testamentet. Kriteriet för att en bok skulle hamna i NT var att den var skriven av en apostel eller dennes lärjunge. Nå, hör och häpna så innehåller NT uppmaningar till att vi ska följa Jesus såsom apostlarna följer Honom. ”Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.” (1 Kor 11:1).
Jesus säger själv ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” (Matt 28:19-20) Jesus lärde apostlarna att göra samma saker som Han, och Han uppmanar dem att lära sina lärjungar att göra samma saker som de, och så vidare.
I detta ingår förstås Hans uppmaningar att vi ska predika om Guds Rike (Luk 9:2), leva enkelt (Matt 6:19ff) och leva i egendomsgemenskap (Luk 12:33, Joh 13:29). Så levde Jesus och så uppmanade Han sina lärjungar att leva. Vi ser dem göra detta i Apostlagärningarna, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg.
En del kristna idag tror på cessationism, läran att ett fenomen har upphört med apostlarna. Det appliceras vanligtvis på Andens övernaturliga gåvor men det går att applicera det på de saker jag nämnde i det i blogginlägget: evangelisation, husförsamlingar, egendomsgemenskap. Read the rest of this entry
Dags för kyrkan att göra sig av med lådan!
Bild från churchanarchist.com
Den bibliska, apostoliska kyrkan hade inga kyrkobyggnader. De tidiga kristna träffades i sina privata hem, på offentliga platser och i icke-kristnas byggnader (Apg 2:46). Vad skulle hända om kristna idag sålde sina dyra kyrkobyggnader, gav pengarna till de fattiga och sedan träffades i hemmen, på torgen och i synagogorna och moskéerna?
Reformation 2.0 – hur Svenska kyrkan kan bli biblisk igen
Denna artikel publicerades i senaste numret av Svensk pastoraltidskrift.
Foto: David Castor, Creative Commons
Varje god lutheran måste kunna erkänna att Luther på vissa punkter hade fel. Med tanke på Luthers egna betoning dels på sin och alla andra kristnas ofullkomlighet, dels på Skriftens vikt framför traditionen, så förefaller det mig tydligt att lutheraner inte ska betrakta Luther som den ultimata sanningssägaren – detta är enbart Jesus Kristus. Och bäst bild av Jesu lära får vi förstås genom evangelierna och de andra nytestamentliga skrifterna.
Faktum är ju att lutheraner alltid kallat sig evangeliska, just för att betona att de går tillbaka till urkunderna för den kristna tron. En sann evangelisk lutheran måste därför våga granska Luther själv mot evangeliernas vittnesbörd.
Reformera synen på mirakler
Ett exempel är cessationismen, läran att Andens mirakulösa gåvor upphörde med apostlarna, som Luther argumenterade för tillsammans med Jean Calvin i respons till katoliker som undrade, varför Gud inte gjorde mirakler bland protestanterna. Luther menade att de bibliska miraklerna inte längre förekom, utan att det väsentliga är det andliga mirakel som sker när människans synd blir förlåten.
Detta har lett till att mirakler inte har stått högt i tak i den lutherska traditionen, vilket i sin tur öppnade för den liberalteologiska läran om att mirakler inte bara har upphört utan aldrig har existerat – ens på Bibelns tid. Detta har bland annat förespråkats av ärkebiskop emeritus K.G. Hammar.
Cessationismen har dock inget bibelstöd. Nya Testamentet gör ingen distinktion mellan ”mirakulösa” gåvor och ”ickemirakulösa” såsom tro, kunskap eller undervisning. Allt detta är andliga gåvor som kristna enligt Paulus ska ivrigt sträva efter (1 Kor 14:1). Att vissa av dessa gåvor skulle försvinna medan andra finns kvar finns det inget bibliskt stöd för överhuvudtaget. Read the rest of this entry
Skippa byggprojekten och satsa på multiplicerande husförsamlingar istället!
Hans Sundberg predikar i min församling, Mosaik
Inspirationsbomben Rickard Cruz har skrivit ett riktigt bra inlägg på sin blogg om att församlingar bör fokusera på multiplikation istället för på addition. Han hänvisar till ett föredrag av Neil Cole och slår fast:
Guds rike bygger inte på addition utan på multiplikation. Det handlar hela tiden om att ge vidare det man har fått till andra så att de i sin tur kan ge det vidare till andra. Ett exempel på detta ser vi hos Paulus när han i 2 Tim 2:2 skriver så här till Timoteus: ”Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.” Här ser vi multiplikation i fyra eller möjligen fem steg: 1) Jesus, 2) Paulus, 3) Timoteus, 4) pålitliga människor och 5) andra. Paulus visste att han själv inte kunde nå hela världen men att han kunde göra det genom multiplikation. […]
Multiplikation kan dock vara frustrerande eftersom resultaten ser så små ut i början. Tänk dig att du har en lärjungarörelse som startar med två personer och som dubblerar sig varje år. Det skulle innebära att man efter ett år är fyra personer och efter 5 år är 32 personer. Det är inte direkt den typ av tillväxt som blir omskriven i kristna tidningar!
I det läget menar Neil att det finns en stor frestelse att istället för att fortsätta att långsamt multiplicera istället börja addera. Låt oss samla till stora möten! Vi gör en evangelisationskampanj som vi bjuder in alla till! Vi ska skaffar en lokal! Eller andra liknande additionsinitiativ. Om vi verkligen ska få se en lärjungarörelse i Sverige och i Europa behöver vi motstå den frestelsen och istället fortsätta att multiplicera oavsett hur lång tid det tar. […] Om lärjungarörelsen i exemplet skulle fortsätta dubbleras varje år så skulle man vara över 1 miljon efter 20 år.
Den mirakulösa, enkla, flexibla, miljövänliga hippiekyrka som Jesus startade
För någon månad sen besökte jag Björkstakyrkan i Umeå och höll ovanstående predikan. Björksta är en nära vänförsamling till min kyrka Mosaik som likt oss har ett stort hjärta för evangelisation, mission och Andens gåvor. Ungdomsledaren är en riktig profet som sett Jesus flera gånger och en av pastorerna är missionär i Asien och har talat i tungor på ett riktigt språk, det indiska språket ho.
Församlingen samlas i ett köpcenter, och när jag var där gjorde vi en evangelisationssatsning tillsammans med Credo för studenter som partade loss på en brännbollsyra. Björkstakyrkan har flyttat runt en hel del de senaste åren mellan olika lokaler och ställen, något som skiljer den från många byggnadsförsamlingar.
I min predikan uppmuntrade jag dem att fortsätta vara evangelieserande, flexibla och mirakulösa, eftersom Jesus egen kyrka var det. Jag påpekade att Hans gemenskap med sina lärjungar inte var en förskola eller ett training mode innan kyrkan började ”på riktigt” i Apostlagärningarna, utan Han hade en nomadisk församling med den. En församling är ingen byggnad och behöver inte ens vara på samma ställe hela tiden. Ordet ekklesia som används om församling i Nya Testamentet används om Israels folk när de vandrade i öknen i det grekiska Gamla Testamentet (Septuaginta).
Pannkakskyrkan, en annan nomadisk, evangeliserande hippiekyrka
Därtill praktiserade både Jesuskyrkan och Apostlakyrkan egendomsgemenskap och ekonomisk utjämning. Så här ska kyrkan se ut idag också!
Låt kyrkorna ha sommaröppet!
Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik
Jag älskar sommargudstjänsterna i min församling! Mellan juni och augusti flyttar min husförsamling Mosaik ut i stadsparken i Uppsala. Om det skulle regna har vi en backupplan hemma i någons hem, men de flesta gånger skiner solen och vi njuter av picknick, lovsång och Jesushistorier i gräset. Flera gånger har syskon från andra församlingar joinat oss, eftersom flera byggnadsförsamlingar lider av ovanan att stänga ner på sommaren.
Orsaken är att många församlingsmedlemmar sticker iväg och/eller att pastorerna går på semester. Vissa byggnadsförsamlingar kör på ändå, andra gaddar ihop sig och kör gemensamma gudstjänster med andra församlingar för att det inte ska bli så ensligt i lokalerna. Men somliga tar alltså ”sommarlov” och stänger ner all verksamhet.
Jag skulle säga att detta är ett systemfel som är en konsekvens av byggnadsförsamlingar otympliga struktur. Byggnadsförsamlingar är till sin natur oflexibla och har svårt att hantera när antalet gudstjänstbesökare både krymper och ökar. Byggnaden har ju samma storlek hela tiden, så om församlingen växer måste de spendera miljoner och åter miljoner på utbyggnader eller en ny lokal, och om den krymper tvingas de göra detsamma eller stänga ner. Idealantalet gudstjänstbesökare anses dessutom ofta ligga på över hundra personer, vilket gör att när tio eller tjugo personer kommer – vilket var standard i de bibliska husförsamlingarna – anser man att då kan man likagärna ta sommaruppehåll tills fler kommer tillbaka.
Middag med Jesus – Nattvarden som en riktig måltid
Rickard Cruz
För några veckor sen provade jag nya super-Skype, google hangouts, och gjorde en intervju med coola Rickard Cruz. Rickard brinner för husförsamlingar och är drivande i Helsingborgs husförsamlingsnätverk och vill liksom jag se enkla, organiska församlingar som fokuserar mer på lärjungaskap och mindre på byggnadsplanering och mänskliga traditioner. Rickard och jag är helt överens om att vi ska återgå till den bibliska kyrkan med dess karismatiska, radikala och enkla husförsamlingar. Och därför tycker Rickard att vi ska äta riktig mat när vi firar Herrens måltid.
Om detta har Rickard nyligen skrivit en bok som heter Middag med Jesus. Den finns inte publicerad än då han letar förläggare, men jag passade på att ställa lite frågor om hans tes. Att dagens liturgiska eukaristifirande som firas i sakramentala kyrkor inte är samma sak som den urkyrkliga nattvarden är svårt att argumentera emot – på Bibelns tid användes inga oblat, man hade gudstjänst i hemmen och satt därmed förmodligen kring köksbordet och åt. Dock trodde jag att även då var det bara bröd och vin som intogs.
Rickard pekar dock på att under den allra första nattvarden – den i övre salen på skärtorsdagen – fanns ju mer än bröd och vin. Brödet inledde måltiden, och vinet avslutade den. När Jesus därför lyfter fram dessa två ringar Han in hela måltiden, som även inkluderade lammkött (Luk 22:14-20). På samma sätt betonar Paulus att bägaren delades efter måltiden (1 Kor 11:25). Kyrkohistoriskt vet vi att de fornkyrkliga församlingarna firade agapemåltid i anslutning till varje gudstjänst, där kärleken till varandra betonades (agape=kärlek) och de fattiga fick äta sig mätta. Rickard, och flera kyrkohistoriker med honom, menar att eukaristin och agapemåltiden ursprungligen var samma måltid men att de började separeras nån gång på 100- eller 200-talet.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Micael Grenholm
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
