Bloggarkiv

Var inte rädda.

walk-with-me-greg-olsen.jpg

När Jesus kommer gåendes mitt i en härjande storm, när hela himlen öppnar sig över Jesus vid hans dop, vid varje tillfälle en ängel visar sig för någon.. Vid alla de ögonblicken och många fler blir uppmaningen på människors reaktion: ”Var inte rädda.”

”Var inte rädd” kan tyckas vara en banal uppmaning. Om rädsla är en känsla, är det något vi inte styr över.

1 Joh 4:18 säger:

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” 

Att vara orädd tror jag handlar om att välja bort rädsla. Det finns många situationer vi står inför där det är upp till oss att välja vår respons. En sådan är rädsla eller kärlek, dessa två bibliska motsatser. När vi väljer att respondera i enlighet med honom som har större makt än vad det än är som inger fruktan, gör vi en tyst men mäktig bekännelse. Hur mycket terror som än sker, bekänner jag genom min kärleksrespons att det är Gud och hans godhet som har sista ordet i berättelsen om oss människor. Genom att välja kärlek istället för rädsla när jag är på väg hem en mörk natt, väljer jag att bekänna Guds kärlek för alla försvunna söner och döttrar där ute i mörkret. Du har säkerligen helt egna rädslor i ditt liv och kan använda dina egna exempel.

Att vara orädd blir därför en medveten respons på en instinktiv känsla, snarare än känslan själv. Konsekvensen av responsen beskriver Johannes i samma stycke: ”Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” (1 Joh 4:16)

Varje gång du väljer att älska som respons på rädsla, blir du förvandlad. Istället för att med din rädsla bekänna globala terrornätverk kan du med din kärlek bekänna Guds rike som till skillnad från någon mänsklig konstruktion, är evigt och oförstörbart.

Är rädsla en rättfärdigad respons ibland? 

Att älska är inte att springa framstupa in i en fara eller att göra något dumdristigt. Det handlar som tidigare nämnt om en medveten inre respons på något yttre man upplever hotfullt. Att ta den tryggare vägen hem kan vara smart och behöver inte tyda på att rädslan styr.

Var och en behöver pröva sig själv. Fråga dig själv i varje given situation om du låter kärlek eller rädsla styra ditt beslut. På så sätt blir du gradvis ett starkare och starkare ljus i den här världen, genom många små beslut att låta kärlek få regera i dig istället för rädsla.

Vad som gäller i slutändan

Jag brukar i vanliga fall blogga om apologetik – vilka skäl vi har för att tro – men idag kände jag att jag ville skriva om ett helt annat tema: att älska människor. Man skulle kunna tycka att det är ett ämne som är lite gjort. Men jag tycker ändå att ibland är det läge att komma tillbaka till varför vi gör saker. För min del kan ett exempel vara apologetik – vad är syftet med alla argumenten för Guds existens? Varför läser jag bibeln varje dag?  Har jag inte med mig kärleken i det jag gör så är det mycket som tappar sitt syfte. Egentligen allt. Ett klassiskt uttryck är ”man kan vinna en diskussion och förlora en människa”. Alltså: man kan vara en besserwisser som har alla svar men gör jag det med syftet att krossa någon med mina argument så fyller de ingen som helst funktion. Det ärar inte Gud, ingen kärlek når fram och ingenting är egentligen vunnet.

Personligen måste jag ständigt hålla håll på min egen stolthet och vinningslystnad. Den riskerar verkligen att ta över ibland och då får jag helt enkelt be Gud om förlåtelse, vända om och lära mig från det.

Detta är ett mycket väl citerat bibelord men kan ändå inte lyftas fram nog:

om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.  Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. 1 kor 13

Det verkar alltså inte spela någon roll om jag gör en massa goda handlingar ens, kärleken måste finnas med som en grund för och syfte med allt vi gör.

Read the rest of this entry

Pray for Stockholm och andra klichéer

sthlm

När Sverige drabbas av vad som benämns som ett terrorattentat öppnar Stockholmarna sina hem och sina hjärtan. Jag omvänder mig från cynism och Aftonbladet ändrar sin omslagsbild på Facebook.

Jag måste bekänna en sak. Jag är en cyniker, jag tror alltid det värsta om folk och deras motiv. Men i fredags blev jag motbevisad. Det är beklagligt att det ska krävas ett terrorattentat och avstängd kollektivtrafik för att medmänsklighet och omtanke ska komma till ytan, men faktum är att Stockholmarnas respons utmanade min cyniska, fördomsfulla bild av storstadssvenskar. Och min bild av folk i allmänhet.

Aftonbladet ändrade samma eftermiddag sin omslagsbild på Facebook till en bild där det står ”PRAY FOR STOCKHOLM”. Denna paroll är inte ovanlig, istället har den blivit lite av en global kliché som folk använder efter de upprepade terrorattentat som ägt rum i Europa de senaste par åren. Men när svensk media ställer sig bakom dessa ord blir jag överraskad. På riktigt. Mitt i en pågående debatt där en hel rad debattörer högljutt argumenterar för Sveriges offentligt sekulära natur lägger alltså en av de största kvällstidningarna upp en bild där det står att vi ska be för Stockholm. Förstår ni hur stort detta är? Read the rest of this entry

Kärlekens väg – Nu inleds fastetiden

”Om en man gav allt för kärleken? Vem skulle ringakta honom?” (Höga visan 8:7)

Vad har du för rätt?

Det var en gång en grupp människor som dog. En brokig skara. Fattiga, rika, ljushyade, mörkhyade, Svenskar, Amerikaner, unga och gamla. Det dom hade gemensamt var att ingen av dom var nöjda med sina liv. Dom hade lidit, erfarit fattigdomsproblem och rikedomsproblem, lidit av utanförskap och rasism, haft sjukdomar i familjen och känt mindrevärdeskomplex. De hade blivit utsatta för en det ena en det andra. De kände skam och skuld och ångrade saker dom gjort. Helt vanliga människor helt enkelt.

Dessa dog och inför Gud fick dom se sina liv och Gud visade dom vad dom gjort fel och rätt och undrade vad de tyckte om saken.

Men flera av dom blev arga.

”Ja, jag stal det där brödet men jag var ju fattig! Vad vet du om hur det är att vara hungrig?!” sa en.

”Men alltså! Det där karriärlyftet var ju så frestande! Jag skulle få massor med makt! Vad vet du om att få ett erbjudande du inte kan stå emot?!” sa en annan.

”Klart man måste ta lite risker,” sa en annan. ”Man måste satsa lite för att vinna. Det var ju tråkigt att dom där andra kom i kläm. Men vad vet du om att hoppa och lita på att allt ska lösa sig?!”

”Ok jag erkänner, jag var elak. Men det var för att de mobbade mig i skolan. Vad vet du om att bli hånad?!”

”Ja jag slog mina barn. Det gjorde jag bara för att min lärare slog mig! Vad vet du om hur det är att vara illa behandlad av auktoriteter?”

”Klart jag dödade den där skitstöveln som berättade mina hemligheter. Vad vet du om att bli uthängd naken?!”

Dom tyckte inte att Gud hade rätt att påpeka vad dom gjort för fel. För allt har en anledning och Gud vet ju inte hur det är att vara människa. Gud vet inte hur det är att lida

Först blev Gud tyst.

Read the rest of this entry

Livet är som en spegelsal

Läs: Salomos Vishet 11:22-26,  Filliperbrevet 3:7-14, Matteusevangeliet 19:27-30, Psaltaren 25:4-11

Livet är som en spegelsal, ni vet såna där som finns på tivoli. Där finns speglar som gör en tjock, speglar som gör en långsmal, speglar som ger dig stora händer eller ett stort huvud, speglar som förlänger skägg och förstorar tår, som gör din näsa till en potatis och dina öron till trollöron.

I Livet är dessa speglar människorna vi möter. Det sägs att det tar extremt kort tid för oss att bilda den uppfattningen om en annan människa som kommer styra hur vi umgås med den sen. Det handlar om sekunddelar. På ngr sekunder har den spegel bildats som den människan kommer hålla upp mot dig. Den bilden kan förstås förändras, men du har redan sett dennes spegelbild av dig, och det vi en gång sett försvinner aldrig – även om vi inte minns det.

girl-1919351_640

Read the rest of this entry

Förlåtelse är kärlekens kompass

För par månader sedan så träffade jag en person som har varit aktiv i en församling väldigt länge men på något sätt så hamnade utanför kyrkan för att just han inte känner sig accepterad och att han inte såg just den förlåtelsen han fick i praktiken. För personens skull så kommer jag inte nämna personens namn utan kommer kalla personen för ”Jan”Hur kan vi när vi förlåter? Ger vi personen andra chans?

Många känner sig utanför bara för man har begått en synd eller för församlingar tappat förtroende för personen. Men hur är vår strävan efter att likna den mannen vi är kär i dvs Jesus.

Hur vill vi att vi själva och den personen som får förlåtelse ska bemöta Guds nåd?

Bibeln säger i Psalm 103:11-12: ”Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.” Read the rest of this entry

Om global nästakärlek

emma andersson

”Älska din nästa som dig själv.”

Jag tror att de flesta människor tycker att ovanstående citat är fint och så, att om människor levde så skulle vi ha en fantastiskt mycket bättre värld, om vi faktiskt lärde oss att älska varandra. Däremot tror jag ibland att vi gör budet om nästakärlek mycket mindre än vad Gud vill.

I höstas pågick en politisk debatt i Danmark kring frågan ”Vem är min nästa?” En minister drog förminskandet av nästakärleken till sin extrem när hon menade att syriska flyktingar inte skulle vara hennes nästa, och att Jesu bud endast skulle innebära att vi ska vara lite extra snälla vid våra familjemedlemmar. Detta är dock tvärt emot Jesu undervisning, och Jesus är enormt tydlig med att kärleksbudet inte bara kan gälla dem vi lever tillsammans med (”Ska ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.”).

Jesus berättar en liknelse om en man som är på vandring. Mannen blir överfallen, rånad och misshandlad, och lämnad åt sitt öde. Människor med andligt anseende och socialt kapital går förbi honom, men en samarier, vilka judarna inte hade mycket till övers för i övrigt, tar sig an honom. Jesus lyfter inte upp de skenheliga  som föredömen, utan samariern, och ger gång på gång kängor till den religiösa eliten och hävdar att ”horor och syndare ska komma före er till Guds rike.”

Read the rest of this entry

Vikten av vänners välsignande vägledning

Skärmavbild 2016-06-01 kl. 16.45.31

Kollektivkompisar

Mycket av det jag gör är ensamarbete: skrivande, läsning, videoskapande och internetevangelisation till exempel. Men det som verkligen bär mig i det jag gör är dels den Helige Ande och dels fantastiska syskon och vänner som jag regelbundet umgås med. Den sociala aspekten av lärjungaskapet är livsnödvändigt.

Jag älskar att bo i kollektiv och hänga och be med andra troende. Min husförsamling Mosaik har varit otroligt viktig under mina år i Uppsala och har varit till enorm uppbyggelse. Vännerna i Pannkakskyrkan, Diakonia och Stefanushjälpen har inspirerat och tränat mig på ett fantastiskt hjälpsamt sätt. Min familj är livsviktig och stöder och bär mig när det går både bra och dåligt, och så har jag sedan bara några veckor tillbaka en underbar flickvän, Sarah, som fyller mig med energi och hopp.

Så när jag möter syskon som hävdar att de inte behöver någon församling och att de fungerar bäst som lärjungar på egen hand blir jag alltid ställd och bekymrad. Det går inte. Gud skapade inte församlingen för att vissa skulle strunta i den. Till och med när de tidiga kristna gick ut på kortare missionsresor sa Jesus åt dem att gå två och två (Luk 10:1). Paulus levde i celibat men hade alltid resesällskap och missionsteam. Read the rest of this entry

Gudsfruktan

När du tänker på Gud, vad ser du framför dig då?

Länge trodde jag att Gud var som mina föräldrar, hård, kontrollerande, opålitlig, lögnare, straffande, någon att frukta och vara rädd för.

Så är det för många. Har du haft en tuff uppväxt med föräldrar och andra vuxna som inte behandlat dig med respekt, kan det krångla till ditt förhållande till Gud.
Min syn på Gud ändrades när jag blev frälst umgicks tätt med Honom och verkligen lärt känna Honom.

Ordet ”gudsfruktan” i undervisningen skrämde mig först. Det påminde så mycket om skräckterrorn från min barndom, att vara rädd, skrämmas till lydnad och få stryk. Men Guds kärlek har inget med skräck, tvång och andra hemskheter att göra. Inte alls!

Till dig som haft föräldrar som svikit dig, behandlat dig illa, ja till och med misshandlat dig, till dig vill jag bara säga:
Sådan är inte Gud! Read the rest of this entry

Aktivism, altruism och ekonomisk utjämning

mörbylånga

När jag besökte Mörbylånga Filadelfiaförsamling på Öland fick jag predika på deras husgudstjänst om aktivism! I det vävde jag in kärlek till nästan och invandraren, kristnas kall att vara altruister som bekämpar egoism och de ekonomiska implikationerna av det: rika ska alltid ge till de fattiga tills de inte är rika längre. Predikan börjar vid 14:25 då jag först sammanfattade föredraget om evangelisation som jag hade hållit kvällen innan samt svarade på lite frågor angående var offentlig evangelisation lämpar sig bäst i dagens samhälle:

Paulus skriver: ”Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:3-5). Detta är en grundbult i kristen moral: vi ska sätta andra högre än oss själva. Vi ska bekämpa egoism och självcentrering hos oss själva men också hos andra. En kristen ska inte försöka gynna sig själv genom att exploatera andra, utan gynna andra genom att utge sig själv. Medlidande kräver uppoffringar, och det är både vackert och hederfullt.

Jag berättade om Francis Shongwe, den sydafrikanske pastorn som uppväcktes från döden i september 2003 och som jag fått äran att möta. Han betonade Luk 3:11, den som har två tröjor ska ge till den som ingen har. I Himlen finns ingen fattigdom och hunger och vårt jobb är att be och arbeta ner Himmelriket på jorden genom att bland annat utjämna ekonomiska klyftor. Så älskar vi vår nästa. Så är vi till sinnes som Jesus är.

Läs Bibeln med Ge och du ska få!

Skärmavbild 2016-01-22 kl. 16.51.52

Några av skribenterna

Sveriges största kristna Facebookgrupp Ge och du ska få har en blogg där passionerade lärjungar varje vardag skriver om Bibeln. Gå in och se själva. Det är otroligt inspirerande och vackert att se kristna från alla håll och kanter, de flesta ungdomar, dela Bibelstudier och uppmuntran. Vi följer bibelläsningsplanen En guide för livet som vi har satt ihop själva utifrån några väl valda teman.

Anney Patras inledde med att skriva om Guds avbild utifrån 1 Mos 1:

Jag kan inte se ner på mig själv, för att jag är skapad av Gud. Han som har skapat allt annat i naturen, och jag älskar naturen. Jag älskar hur träden står och ger skugga och liv, hur fåglar flyger över himlen med deras färggranna fjädrar, hur havets djur simmar i ett djupblå hav som är så oerhört vackert. T.o.m. kryp är vackra, titta bara på en nyckelpiga eller en fjäril en sommardag. Allt detta skapade Han, och om det är vackert. Hur kan en människa som är skapad av hans bild inte vara det?

Erik Svenungsson fortsatte att skriva om vår identitet som Guds barn utifrån Rom 8: Read the rest of this entry

Älskar du mig?

Gästinlägg av EFS grundare C.O. Rosenius via corosenius.blogspot.se6935_7_030_00000541_0

”Älskar du mej?” (Joh. 21:6) 

Det är Herren själv, som här talar — Han som ska döma på den yttersta dagen, Han, till vilken du ber i bönen. O, vi skulle dock, om det gällde, krypa på våra knän till Jerusalem för att få höra Honom själv säga, vad Han allraförst frågar efter. Nu frågar Han allraförst efter din kärlek.

Dröj ännu med ditt svar, till dess du väl fattat hans mening. Märk: hans första fråga är: Älskar du mig? —. inte: tjänar du mej? lyder du mej? bekänner du mej? utan: älskar du?

För det andra säger Han inte: älskar du mitt, utan: mej. Han säger inte: älskar du mina krafter och gåvor? utan: älskar du mej — mej, såsom själv en gåva till dej, mej, såsom själv, i min person, hela din tröst och salighet?

Read the rest of this entry

När ljuset kom – Första advent

Nu börjar ett ljusets tid. Inte för att det är särskilt ljust ute. En kompis skrev från Norrland: 12.30, mörkt. Där jag befinner mig är det mörkt vid 15. Eller nej, för nu tänder vi ljus!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

   

Vi tänder ljus för att motarbeta och fördriva mörkret som hotar att ta överhanden i våra liv. Mörkret har sin plats när det visar på ljuset, men utan ljus är mörker bara mörker, och i mörker frodas det som inte vill bli sett.

Jesus sade: ”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska vara uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Johannesevangeliet 3:19-21)

I adventstid vill vi fördriva mörkret. Vilket mörker? Mörkret har många former, det tar sig många uttryck. Hur som döljer mörkret det som frodas i det. Vrede, skam, förakt, misströstan, hat, inbilskhet, fascism, fördomsfullhet, maktmissbruk, våld, förtryck, disrespekt, orättvisor, offermentalitet… Vi tänder ljus för att fördriva det mörker som döljer ondskan, som döljer de variga såren, som döljer oss för oss själva, för varandra, och för Gud.

Evangelisten Johannes berättar om Döparen Johannes: ”Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.” (Johannesevangeliet 1:7-8) Vi kan tända ljus, ta av vårt eget lilla ljus och lysa upp vår egen och andras stig. Och genom att göra det banar vi väg för Ljusets härskare. Vi förbereder Hans ankomst, födsel, i våra hjärtan.

”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom Honom, men världen kände Honom inte. Han kom till det som var Hans, men Hans egna tog inte emot Honom.” (Johannesevangeliet 1:9)

Read the rest of this entry

De föraktade tiggarna

Fest med rumäner

Gästinlägg av Anders Eriksson.

Vi ser dem sitta på marken utanför affärerna
och tigga pengar.

 

De flesta av oss går förbi tiggarens utsträckta
hand, både när vi går in i affären och när vi
går ut från affären.
Många människor tänker och säger ibland
högt till dessa stackars tiggare att de ska
åka hem till sitt land.
Många människor låtsas inte se tiggaren
som de går förbi på gatan eller vid ingången
till affären.

 

Tack och lov så finns det människor som
ser tiggarna och stannar upp och ger dem
en slant, lite pengar, fem kronor, tio kronor
mer eller mindre men det som är viktigast är
att vi ser dessa stackars människor och känner
medlidande med dem och sträcker ut en hand
för att hjälpa av barmhärtighet.
Jag blir så lycklig varje gång en medmänniska
stannar upp vid en tiggare och pratar med
honom eller henne och tiggaren ler med hela
ansiktet.Om denna människa dessutom ger
den föraktade tiggaren pengar och tiggaren
ler och säger: ”Tack!” så blir min glädje ännu
större.

Read the rest of this entry

Klaga? Hjälpa? EVANGELISERA!

Vad ska vi göra åt det högst aktuella ämnet Flyktingströmmar?

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matt 28:18

Att förkunna evangelium till jordens yttersta gräns är vårt Jesus-givna uppdrag. Ofta i kyrkan ber man för att alla människor över hela jorden ska få höra evangelium, eller åtminstone ber man att alla människor få frid i sina hjärtan och finna mål och mening med sina liv.

Samtidigt koncentrerar vi mycket av vårt överskott av pengar resurser och tid att hjälpa människor i nöd praktiskt med mat och boende och underhållning i hopp om att deras liv ska bli mer drägliga. Att de ska finna frid, mål och mening.

Kan människor få frid, mål och mening utan evangeliet? Nej, jag tror inte det. Read the rest of this entry