Flyer: Därför måste tvångsutvisningarna av irakier stoppas!

Jag har suttit här på förmiddagen och knåpat ihop en flyer som jag tänkte att folk kan dela ut till exempelvis poliser på blockaderna ikväll (notera att det blir två blockader, en i Flen och en i Märsta, se här). Skriv ut den gärna med två sidor per ark dubbelsidigt så blir det en nätt liten A5-folder: DÄRFÖR MÅSTE TVÅNGSUTVISNINGARNA AV IRAKIER STOPPAS

Det här är vad som står i den, mycket är hämtat från Jonas Bergström och första halvan känns igen från gårdagens inlägg här på bloggen:

DÄRFÖR MÅSTE TVÅNGSUTVISNINGARNA AV IRAKIER STOPPAS!

För två veckor sedan träffades Iraks migrationsminister Dindar Najman Dosky och den svenske ambassadören Carl Magnus Nesser i Bagdad.[1] Dosky meddelade vänligt men bestämt att Irak är emot all form av tvångsutvisning av irakier från Sverige. Han sa bland annat: ”returning Iraqis forcibly from EU countries in general and Sweden in particular is rejected by the Iraqi government and the Iraqi parliament” och ” deporting them forcibly has cause problems to them because some areas that they have migrated from are still unstable in security significantly.”[2]

Detta är inte första gången som Irak från officiellt håll kritiserar Sveriges regering. I januari 2011 ifrågasatte Iraks ambassadör i Sverige hur regeringen har valt att tolka det avtal som Sverige och Irak har om irakiska flyktingar.[3] I avtalet står det att utvisningar ska ske ”stegvist, humant och under ordnade former” vilket Irak menar att Sverige brutit mot. I oktober 2011 vädjade Iraks regering Sverige att helt avbryta tvångsutvisningarna till Irak.[4]

Nyligen röstade en stor majoritet i Iraks parlament igenom en motion som innebär att Irak inte längre accepterar att flyktingar utvisas med tvång till Irak, att de företag som genomför tvångsutvisningar kommer stämmas och att samförståndsavtalet mellan Sverige och Irak från 2008 ska granskas.[5]

Tidigare har också tung kritik mot Sveriges migrationspolitik, specielt utvisningarna till Irak, kommit från Amnesty[6], EU[7] och FN[8]. UNHCR kom en ny rapport 31 maj där situationen i Irak beskrivs som allvarligt, speciellt för etniska och religiösa minoriteter.[9] Dessutom uppmanar UNHCR länder som tar emot flyktingar från Irak att göra en grundlig utredning.

Detta kan man knappast påstå att Sverige har gjort. Khaled Khodena från Irak sökte asyl i Sverige eftersom han tillhörde den utsatta religiösa minoriteten ezidi och eftersom han hade hjälpt den amerikanska militärmakten, vilket sågs med onda ögon från irakiska terrorister. Migrationsverket trodde honom inte och utvisade honom. Kort därefter, oktober 2011, blev Khodena halshuggen av terroristerna. Han lämnade efter sig en sex månader gammal son.[10]

I februari utvisades det lesbiska paret Awas och Sofiya till de kurdiska delarna av Irak trots att homosexualitet är olagligt i Irak och trots att de hotats till döden.[11] Migrationsverket uppmanade dem att dölja sin sexualitet. I maj skrev de ett vädjande brev: ”hjälp oss ifrån detta helvete”.[12]

Jonas Bergström har talat med några av de irakier som utvisas idag. Han skriver på Flyktingbloggen:[13]

Yasser Hanna gråter varje kväll. Han sitter inlåst på Migrationsverkets förvar och imorgon ska utvisas imorgon till Irak. Varje gång han pratar med sin fru och sina barn, en pojke på fyra år och en flicka som är tre år, gråter han. Barnen gråter också. De är rädda, de förstår inte riktigt vad som händer. Bara att de är på väg att förlora sin pappa.

Yasser har bott i Sverige i fem år och har arbetat som bilmekaniker i Jönköping. Han har tre systrar och en bror i Sverige. Hans föräldrar bor i Syrien. I Irak har han ingen familj, ingen släkt och ingen stans att bo. Ingenting.

Yassers släkt är kristen. ”Alla kristna flyr från Irak” säger han. Det gör de också. Enligt UNHCR är situationen för kristna och andra religiösa och etniska minoriteter i Irak allvarlig.[14] De är hotade av olika militanta grupper.

Yasser säger gång på gång till mig: ”Jag har jobbat, betalt skatt och har min familj här. Varför får jag inte stanna?”

Jag pratar också med Ahmed Allah. Han är 20 år. Han sålde sin lägenhet och allt han ägde för att ha råd att ta sig till Sverige. Här i Sverige har han jobbat på en pizzeria, men han ville studera.

”Allt jag har är ett par byxor, tröja och min mobil. Jag har inga pengar och ingen stans att bo i Irak. Vart ska jag gå? Vad ska jag göra? Irak är inte som Sverige, där får man ingen hjälp alls av myndigheterna. De bara visar dig dörren ut.”

Ahmed berättar för mig hur han känner sig lurad av Migrationsverkets personal på förvaret. Han hade fått löfte om han skulle få tillstånd fortsätta arbeta och få lämna förvaret, om han bara gav dem sitt pass. Men istället ordnade Migrationsverket med resehandlingar så att han kan utvisas till Irak. Dessutom har han blivit nekad att träffa sin advokat. ”Migrationsverket lurar många” säger Ahmed.

Han berättar om sin vän Hamza Jaar. Han är från de kurdiska delarna av Irak. Hamza hade blivit lovad att han skulle få 30 000 kr av Migrationsverket när han landade i Irak. Men det var bara ett lockbete för att han skulle skriva under de papper som krävs för utvisningen ska gå rätt till. När han hade skrivit på fick han veta att han inte skulle få några pengar.

”Vi vill inte åka tillbaka. Ingen här vill åka tillbaka” hör jag Hamza och Yasser säga i bakgrunden.

—

SVT Blekingenytt har intervjuat ännu en person som ska utvisas idag, nämligen Ayad Raheem. De skriver:[15]

Förra veckan mottog Ayad Raheem ett hotbrev från en person som tidigare förföljt honom i Irak. I brevet hotar han med att möta upp Ayed Raheem på flygplatsen i Bagdad för att hämnas på honom. Som om inte det vore nog har polisen dessutom utfärdat en arresteringsorder på honom för ett bombattentat som skedde när Ayed var i Sverige.

– Polisen kom till min bror och sa att jag gjort mig skyldig till ett bombattentat i Irak den 14 januari 2012, men jag har ju varit i Sverige sedan januari 2008.

—

Sammanfattningsvis är det alltså inte bara ett litet gäng naiva akivister som är kritiska mot tvångsutvisaningar av irakier utan tunga myndigheter som FN, UNHCR och EU. Det finns flera exempel på när Migrationsverket omdömeslöst har utvisat irakier till död och/eller förföljelse, och det finns tecken på att några av de personer som ska utvisas ikväll riskerar att hamna i samma situation.

Men det starkaste argumentet mot detta är nog att inte bara Amnesty utan Iraks egen regering och parlament kräver att alla tvångsutvisningar av irakier från Sverige ska stoppas, oavsett vem det gäller. Irak välkomnar dem som vill återvända frivilligt, men är högst kritisk till att Sverige sparkar ut människor med tvång till ett så konfliktdrabbat och osäkert land. Vilken sida väljer du, Tobias Billströms eller irakiernas?