Bloggarkiv
Är ”sälj allt ni äger” en bildlig uppmaning?
I en Facebook-kommentar till mitt förra inlägg om kommunitetsliv menade en person att egendomsgemenskap inte kan ses som helgelse. Då jag poängterade att Jesus uppmanar till egendomsgemenskap i exempelvis Luk 12:33 och 14:33 skrev personen:
Blir märkligt att tolka de där skriftställena bokstavligt på det sättet. Det är en illustration på att vi måste försaka allt för att följa. Det andra skriftstället handlar om att inte samla skatter här utan i himlen. Alltså poängen är att tänka efter på var ens hjärta är så man prioriterar rätt samla inte och åtrå inte. Det handlar inte om att ingen får äga det nödvändiga för att klara livet. 1 Tim 5:8
Jag menar att det tvärtom blir väldigt märkligt att tolka dem bildligt. I Luk 12:33 säger Jesus: ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” Det riktas enligt vers 22 till hans lärjungar. Orden om att sälja allt är en uppenbar parallell till Jesu uppmaning till den rike mannen i Matt 19, Mark 10 och Luk 18. Uttrycket återkommer även i Apostlagärningarna när inträdet i den urkristna egendomsgemenskapen beskrivs (Apg 2:44-45, 4:34-35).
Här ser vi ett första problem med att förstå dessa ord som bildliga. Dess första åhörare, lärjungarna, följde dem bokstavligen. Lukas är ju även författare till apostlagärningarna, så det är en medveten koppling mellan Jesu uppmaning till allt-säljande och lärjungarnas egendomsgemenskap. Att Lukas i evangelierna skulle använda det bildligt men sedan bokstavligt i apostlagärningarna är långsökt. Read the rest of this entry
Varför jag vill leva i en kristen kommunitet
Jag tänker på GUDS RIKE, där ingen lider nöd, och Mammons rike, där nöden är stor.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och människan fick sitt hem i Edens lustgård. Och Gud såg på allt och DET VAR GOTT. För det fanns inget lidande. Med människorna samtalade Skaparen och gav dem del av sin kunskap, Skaparen sam-vetade med människorna så att gott sam-arbete blev till. Människan hade ju fått Skaparens förtroendet att härska över hans skapelsen. Hon fick börja med trädgården, för att senare kunna växa till i kunskap och vishet för att kunna sköta om hela planeten. Så var nog Guds plan. Människorna fick äta av livets träd, som gav dem evigt liv. Så de hade all tid i världen, skulle man kunna säga, att lära sig ett och annat. Det fanns alltså ingen död. Så var Skaparens vilja och avsikt med sin skapelse. Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Gud att tvingas driva ut Adam och Eva ur Edens lustgård? Det var ju inte alls vad han hade önskat.
Men Gud hade ju gett människorna fri vilja (och änglar med). Han ville inte ha arbetsrobotar, utan han ville ha relation, ömsesidighet. Gemenskap. Men nu hade de fallit för frestelsen att själva bli som Gud, utan samtal, samvetande och samarbete. En frestelsen som man skulle kunna kalla ”kan själv” eller ”oberoende”. Genom list ( ni kan bli som Gud) och lögn ( Gud vill inte att ni ska bli kloka som han, och ni kommer inte att dö ) förförde Guds fiende dem att misstro Gud och bli del av det uppror som han själv påbörjat i sin avund av Skaparen. Det är en gåta hur de kunde tro på en total främling, som påstod saker så där utan vidare. Utan att han behöva bevisa vad han var för en. Om han var god och något att lita på.
Men gör inte människor så fortfarande? De vill så gärna tro på det som sägs, att de inte bryr sig om konsekvenserna. Det är fortfarande många som har svårt för det här med logiskt tänkande. Följden av detta misstroende mot sin Skapare och Gud, skulle leda världen och livet mot en total katastrof, där ondskan skulle få makt att verka med sitt onda. För att befria sin skapelse från att i evighet behöva leva i det helvetet, hindrade Gud människorna att äta av Livets träd mer. Så ut ur Paradiset var de tvungna att gå. Denna händelse kallas för syndafallet. Ett fall från intimitet med Gud till ett ”kan själv” tillstånd, där gemenskapen bröts. Bibeln beskriver konsekvenserna för mannen bl.a. som ” i ditt anletes svett ska ska du äta ditt bröd” och för kvinnan ” Till din man ska din åtrå vara och han ska råda över dig”. Syndens konsekvenser. Så hade det aldrig varit förut. Nu kom nöden in i världen. Read the rest of this entry
Kapitalismens ofrånkomliga kollaps
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Romarriket kollapsade, mayaimperiet kollapsade, och vår moderna, globala civilisation som har sitt centrum i västvärlden kommer också kollapsa. Frågan är inte om, utan när. Vi pratar om varför miljörörelsen döljer detta faktum, hur Bibeln förutspår att rika civilisationer går under samt vad vi praktiskt kan göra för att hjälpa människor när allt rasar.
David Jonstads bok Kollaps som vi pratar om går att få tag på billigt här.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Hur mycket pengar bör man leva på som kristen?
Sunnivas inlägg om att vi inte ska vara rika har väckt många reaktioner, inte minst hennes påpekande att om vi lever på mer än 7 000 kronor i månaden så stjäl vi direkt eller indirekt från de fattiga. Detta baserar sig på en uträkning jag själv gjorde för några år sedan när jag ville se var maxnivån för en enkel livsstil låg, vad som är acceptabelt för oss att spendera på oss själva innan vi börjar leva på andra bekostnad.
Det måste ju rimligtvis vara världsbruttoprodukten per capita tänkte jag – alla världens pengar delade på hela världens befolkning. Jag fick då fram 13 000 dollar per person och år, vilket inte är en orimlig summa – det är ungefär lika mycket som Costa Ricas eller Serbiens BNP per capita. Eftersom Bibeln framstället ekonomiskt jämlikhet som något gått (Luk 3:11, Apg 2:44-45, 2 Kor 8:13-15) och eftersom fattiga tar skada av att vi lever på deras bekostnad, är det etiskt goda att vi eftersträvar en sådan enkel livsstil.
Jag räknade fel
Kritiken jag och Sunniva har fått går bland annat ut på att olika människor och samhällen har olika stora kostnader, att vi ser ekonomin som ett slutet nollsummespel samt att ojämlikhet kan gynna de fattiga i slutändan genom tillväxt. Men det finns ett ännu större problem som jag upptäckte nu när Sunniva lyfte detta.
Uträkningen stämmer inte. Read the rest of this entry
Ska en kristen syn på migration välkomna synd?
Olof Edsinger har än en gång kritiserat mig för att jag anser att en biblisk, kristen moral innebär att migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder är något bra. Den här gången verkar han ha läst min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting, vilket är positivt. Tyvärr återger han inte dess innehåll särskilt bra allt, utan tar ibland ord ur sina sammanhang.
Tillväxtscenariot är orealistiskt
Olof Edsinger
Edsinger skriver att jag ”föreslår ett skifte där vi i Sverige går från att leva på 48 000 till 16 000 dollar per capita (sid 180)”, och senare ”Personligen tror jag att det är orimligt att förvänta sig av majoriteten av Sveriges befolkning att de ska dra ner på sin ekonomiska standard med 67 procent per capita. Gör det mig verkligen mindre kristen?”
Det Edsinger hänvisar till är det kapitel i boken där jag diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare. Alla människor är ju skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) så det blir orimligt att tänka sig att Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner.
Därefter konstaterar jag att det finns i grund och botten två sätt för världen att bli mer jämlik: att fattiga länder kommer upp till rika länders nivå genom ytterligare tillväxt, eller att rika länder såsom Sverige går igenom en nerväxt för att alla länder ska hamna på världsbruttoprodukten, omkring 16 000 dollar per capita. Ni kan se den aktuella boksidan här. Read the rest of this entry
Elva konstiga saker med julen
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Det finns många bra saker med julen, men också en hel del märkliga, tokiga och rentav dåliga aspekter av modernt julfirande. Så här kommer Jesusfolkets tio-i-topplista på konstiga saker med julen! Eller nej det blev elva för Sarah ville prata om åsnor också.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Inför julhelgen
För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.
För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.
Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.
Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.
God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.
Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.
Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus
Kritiken av Juluppropet faller platt till marken
Olof Edsinger och Ann Heberlein
Jag vet inte hur din familjesituation ser ut men jag hoppas att du har några närstående som du älskar och som älskar dig. En make eller maka, barn, syskon, föräldrar… Hur skulle det kännas om du inte fick träffa dem på ett år? Eller vad sägs om fem år? Hur skulle det kännas om du aldrig skulle få träffa dem igen?
Välkommen till flyktingarnas värld.
I onsdags uppmanade ledarna för Sveriges största kristna samfund oss att skriva på juluppropet, en kampanj som pressar politiker att garantera asyl för skyddssökande barn samt återförening av familjer. Det är en kritik av Sveriges extremt hårda migrationspolitik och en profetisk handling utifrån att vi kristna ska stå för barmhärtighet och gästfrihet samt har ett bibliskt mandat att kritisera makthavare som gör det onda. Över 20 000 har hittills skrivit på, inklusive partiledarna för V, FI, C och KD. Jag själv var snabb på att skriva på uppropet och vill naturligtvis rekommendera er att göra detsamma.
Det har dock riktats kritik mot juluppropet, dels rasisters sedvanliga skrikande om landsförräderi och folkmord på vita förstås men även lugnare kritik från exempelvis den kristne Uppsalapolitikern Stefan Olsson som nyligen fått medhåll från teologen och författaren Olof Edsinger. De menar båda att uppropet är ogenomtänkt, att det strävar efter en återgång till den ”förra” generösare migrationspolitiken vilket de menar skulle bli för dyrt och inte hjälpa dem i störst nöd. Teologen Ann Heberlein menar ”att återgå till en generösare invandringspolitik ter sig förödande” och tycker att juluppropet har en naiv intention snarare än att ta hänsyn till konsekvenserna.
Men det som dessa kritiker verkar missa är att kärnan i juluppropet är att familjer ska återförenas och att barn inte ska utvisas till krig, fattigdom och förföljelse. Barn. Som de Matilda Brinck-Larsen skriver om i en otroligt gripande debattartikel: Read the rest of this entry
Varför fortsätter vi konsumtionsfrossa?
Gästinlägg av Sara Norén.
Nu är väl ändå köpfesten över?! Som om det inte räckte med black friday, som egentligen börjar redan på torsdag och sedan fortsätter även lördag och söndag. Dessutom ska vi visst ha cyber-måndag. Som fortsätter i julhandel, som säkert slår rekord i år igen. Sedan är det mellandagsrea långt in i januari.
”Köp, köp, köp. Jag hör inget annat” sa Emil i Lönnebergas pappa.
Kan vi ställa oss några frågor? Vad behöver jag, egentligen? Vad är behov och vad är begär? För vad är det jag arbetar dag ut och dag in? För att konsumera mer? När är det tillräckligt? Hur mycket kan jag klara mig utan? Read the rest of this entry
Fem tips för ett radikalt kristet julfirande
Julen är snart här då vi firar Jesu födelse genom att konsumera skiten ur plånboken och planeten. Jesus Army där jag befinner mig nu firar inte jul, dels för att de är så rikedoms- och konsumtionskritiska och dels för att 25 december ursprungligen var en hednisk högtid i Romarriket. Långt ifrån alla svenska kristna skulle dock vilja gå så långt att de skippar julfirandet helt och hållet, så här är fem tips för er som vill uppmärksamma inkarnationen utan att tillbe Mammon:
1. Sälj alla onödiga grejer
Det positiva med att folk blir köphysteriska denna tid på året är att det är extra lätt att följa Jesu uppmaning till alla sina lärjungar att vi ska sälja allt vi äger (Luk 12:33). Visst kan det kännas konstigt att göra de köphungriga till lags, men second hand är mycket bättre än att de köper nytt och pengarna kan ges till de fattiga.
2. Bjud in de fattiga och ensamma i firandet
Jesus sa i Lukas 14 att närhelst vi har en fest ska vi bjuda in de sjuka, ensamma och fattiga. Varför bara fira Jesus med de du delar DNA och saliv med? Var generös och lär känna människor med behov i din bygd. Led dem till tro också when you’re at it. Read the rest of this entry
Varför ska den rike mannen sälja allt?
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah predikar i Göteborgs baptistförsamling Tabernaklet om Jesu möte med den rike unge mannen i Matt 19. Goda gärningar kan inte frälsa oss, men när vi väljer att följa Jesus ställer vi oss under ett ledarskap som förväntar sig att vi bär god frukt för hans rike.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Skulle du låta fattiga dö för att få bada i parfym?
Som svar till mitt blogginlägg om scenljus och rökmaskiner har prästen David Silverkors skrivit ett relativt långt inlägg om mitt problem med pengar. Jag är hejdlöst trött på att debattera rökmaskiner men David lyfter diskussionen till att handla om Bibelns syn på ekonomi generellt, vilket är ett av mina hjärteämnen och något jag just nu skriver en bok om. Så jag skulle vilja ge några kortfattade svar på hans kritik.
Skatt på jorden och hjärta i himlen?
David börjar med att argumentera för en lära jag kallar inställningsteologi, vars huvudtes är att det inte är ett problem i sig att ha mycket pengar, problemet är om man har en dålig inställning till dem och förlitar sig på pengarna istället för Gud. Som jag förklarar i videoklippet nedan finns det dock ett stort problem med denna lära – den går rakt emot Jesu undervisning i Bergspredikan. Inställningsteologin säger att det är möjligt att ha en skatt på jorden i form av rikedom och samtidigt ha sitt hjärta i Himlen, medan Jesus säger i Matt 6:19-21 att detta är omöjligt då vårt hjärta kommer vara där vår skatt är.
Därtill tar inställningsteologin ingen hänsyn till de fattigas perspektiv. David menar att Jesu uppmaning till den rike mannen att sälja allt han äger beror på att han ”såg den mannens svaghet och uppmanade honom att leva fattigt”. Men förutom att allt-säljande är ett kall till egendomsgemenskap snarare än fattigdom (Apg 2:44-45) så glömmer David att Jesu motivering faktiskt är att mannen ska ”ge till de fattiga”. Och de fattiga behöver hans pengar oavsett hur hans psykologiska inställning till pengar ser ut. Read the rest of this entry
Problemen med scenlampor och rökmaskiner i frikyrkan
De flesta frikyrkor växte fram i enkelhet och spred sitt budskap med knappa ekonomiska medel. Istället förlitade man sig på den Helige Anses kraft och på den frimodighet som en stark frälsningsvisshet ger. Likt apostlarna bad man: ”Hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” (Apg 4:29-30).
Dagens svenska frikyrkor har massiv avsaknad av Andens kraft och de evangeliserar nästan aldrig. Samtidigt har man i praktiken övergivit enkelheten: en kristens livsstil skiljer sig knappt från en ickekristens i Sverige, som är så extremt resurskrävande att vi skulle behöva 3,7 jordklot om alla delade den. Hur är detta förenligt med Paulus ord om att nöja sig ed mat och kläder och att inte vilja vara rik (1 Tim 6:8-9)? Inte alls, naturligtvis.
Jag skrev häromdagen ett inlägg på Holy Spirit Activism om hur vi måste göra oss av med den moderna trenden av att köpa in scenlampor och rökmaskiner för miljontals – förmodligen miljarder – kronor till våra frikyrkliga shower, pengar som skulle kunna rädda åtskilliga liv i Aleppo eller Haiti just nu. Inlägget väckte starka reaktioner i synnerhet på Facebook då många helt enkelt gillar färgglada lampor och fejkrök. Argumenten som framfördes var att det ärar Gud, att ändamålet helgar medlen när det används i evangelisationssyfte, att Hillsong når många ungdomar genom att ha snygga konserter, och att lampor och rökmaskiner är som den nardusbalsam som Jesus sa inte behövdes säljas för att ge pengarna till de fattiga. Read the rest of this entry
Att dela livet
En annan italiensk bergsby
Jag befinner mig på annan ort. Inte i Sverige. Jag och min familj har hittat en plats där lugn, frid och gemenskap härskar. Ja, det finns en sådan plats, och vi har haft turen att hitta den.
I en liten sömnig bergsby i Italien har vi sedan ett par år, med jämna mellanrum, laddat batterierna. Dagar av tystnad, dagar av djupa samtal och så åter tystnad. Här finns det som jag längtar efter.
I byn vi bor i har alla allt gemensamt. Ja, de flesta bor i egna hus, men delar allt annat. Ofta stora gemensamma måltider där vi naturligtvis är medbjudna trots att vi inte tillhör byns bofasta befolkning. Sedan vi för första gången satte våra fötter där har vi varit en självklar del i byns gemenskap. Med händer och fötter, gester och enstaka italienska ord kommunicerar vi med varandra. Vi skrattar mycket och äter gott.
Men det tas också stor hänsyn till när och om vi vill vara för oss själva. Ofta är vi trötta och slitna när vi landar i detta paradis. Då respekteras det och vi får vara ifred och bara vara tillsammans i vår familj. Vi får ladda batterierna, leva i tystnad och gemenskap med bara vår familj.
Tre problem med att se egendomsgemenskap som en kallelse för vissa
Yvonne och Mark, kommunitetsmedlemmar i Jesus Army
En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar om min passion för biblisk egendomsgemenskap eller den kommunitet jag numera bor i här i England, är ”Vad spännande, de som är kallade till det tycker jag absolut ska prova på sånt!” eller ”Vad roligt för dig, men jag känner att jag inte skulle klara det”. Egendomsgemenskap beskrivs som en individuell kallelse snarare än, som Sirak argumenterade för häromdagen, ett universellt bud till alla kristna. Det är inte en ovanlig position, även kyrkor och kristna rörelser som själva praktiserar egendomsgemenskap hävdar ofta att det bara är för vissa, såsom Jesus Army (även om de under de tidigaste åren menade att det var för alla).
Mitt intryck är att anledningen till att man når slutsatsen att egendomsgemenskap bara är för vissa är antingen personlig eller pragmatisk snarare än biblisk eller teologisk. Med personlig menar jag att man helt enkelt inte vill eller tror sig klara av egendomsgemenskap, så då bestämmer man sig för att det inte kan vara ett universellt bud utan att egentligen sätta sig in i argument för och mot det. Med pragmatisk menar jag att man inte vill stöta sig med dem som inte vill leva i egendomsgemenskap, något jag skulle säga är den främsta anledningen till att Jesus Army ändrat sin position i frågan.
Självklart anförs bibliska anledningar ibland, men de är oftast väldigt tunna. Det vanligaste argumentet är att Jerusalem skulle vara ensamt om att praktisera egendomsgemenskap, ett argument från tystnaden som har kyrkohistorien mot sig eftersom egendomsgemenskap var välspritt i fornkyrklig tid. Dessutom förutsätter det att den apostoliska församlingen i Jerusalem som av Lukas beskrivs som rätt och slätt fantastisk inte var menad att betraktas som normerande, vilket ärligt talat är en absurd tanke.
Därtill finns det tre stora problem med idén att egendomsgemenskap är en kallelse för bara en utvald grupp kristna som sällan diskuteras eftersom folk når slutsatsen så snabbt. Jag diskuterar dem mer djupgående i videon ovan men skriver även ut dem här i kortfattad form: Read the rest of this entry
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
