Bloggarkiv
Tidningen Inblicks fullständiga magplask
Jag gillar Inblick, inte minst för de hundratals fantastiska livsberättelser de har publicerat om människor som blivit frälsta, helade och befriade. Vissa av dem som har intervjuats känner jag personligen, och jag tycker det är strålande att deras viktiga vittnesbörd får utrymme på nätet. Inblick har även ambitionen att vara en nyhetstidning, och även om de inte är lika stora och nyanserade som min favorittidning Dagen så uppskattar jag alla initiativ som vill fylla mediavärlden med evangelium.
Jag blev på grund av detta mycket och förvånad och besviken när Tidningen Inblick kallade mig för kommunist för tre timmar sen.
Låt mig förklara kontexten till detta märkliga uttalande. I förrgår publicerade Inblick en artikel av tidningen tf chefsredaktör Ruben Agnarsson, titulerad ”Riksdagen kan bli hans nya arbetsplats”. Det är en intervju med Alexander Christiansson som är kristen och kandiderar till riksdagen för Sverigedemokraterna. Read the rest of this entry
Kristna som attackerar andra kristna när de tror att de attackerar islam
Har ni hört om de frikyrkliga svenskarna som vill att andra kristna ska förföljas och dödas?
Inte?
Martin Kroon har i flera år argumenterat för att kristna ska sluta upp bakom en sverigedemokratisk syn på invandring, jag har debatterat mot honom tidigare när han argumenterade för att Sverige inte ska ta emot flyktingar som flyr från krig. Nyligen skrev han en debattartikel i Dagen där han på fullaste allvar argumenterar för att asylsökande som konverterat till kristendomen ska tvångsutvisas till länder där kristna förföljs.
Ja, du läste rätt. Han skriver:
Om den asylsökande tillåts att skapa nya asylskäl under processen innebär detta oundvikligen en inbjudan till fusk, till exempel i form av skenkonversioner.
Inbjudan till Guds rike gäller alla människor, och som kristna i Sverige ska vi naturligtvis ta emot alla människor i våra församlingar och även erbjuda dem att konvertera till den kristna tron. Om detta kan inte råda någon tvekan. Men vi borde samtidigt kunna vara tydliga med att en sådan konversion i allmänhet inte påverkar konvertitens möjlighet till asyl.
Migrationsverket vet inte vad de gör
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Den som besöker både en pingstkyrka och equmeniakyrka eller som inte kan svara på vad den förre påven hette, kan inte inte vara kristen enligt Migrationsverket. Vi pratar om den fruktansvärt dåliga kristendomskunskap som råder på myndigheten med rätt att utvisa, och pekar på att det stora problemet är att de har en religiös gallringsprocess överhuvudtaget.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Kommentera nedan!
Sveriges migrationspolitik är som Hungerspelen
Många har med rätta reagerat på rapporterna om hur dåliga Migrationsverket är när de ska bedöma om människor är kristna eller inte. Nyligen avslöjade Dagen att Migrationsverket kallade Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan för ”sekter” och hävdade att en iransk familj som besöker båda församlingarna inte kan vara genuint kristna.
För ett år sedan uppdagades det att tjänstemän ställt absurda frågor till konvertiteter såsom ”Hur många delar består Nya Testamentet av?” och ”Vad säger kristendomen om skärselden?” Sveriges kristna råd har vädjat till Migrationsverket att utbilda dem om vad kristendomen handlar om, för de verkar ha otroligt dålig koll.
Eftersom konsekvenserna av detta är så ödesdigra för dem som utvisas är det av yttersta vikt att vi protesterar. Vi har bibliska mandat att välkomna och älska invandraren (3 Mos 19:34), och att i synnerhet hjälpa dem som delar vår tro (Gal 6:10).
Samtidigt oroar jag mig för att vi inte går tillräckligt långt i våra protester. Grundproblemet är inte att Migrationsverket har dåliga metoder för att bedöma vilken religion människor har. Grundproblemet är att de bedömer vilken religion människor har överhuvudtaget.
Öppet brev till polisen
Foto: Lisa Wanneby. Creative Commons
Hej polisen.
Jag läser i tidningarna att ni i fredags arresterade fem papperslösa barnfamiljer på ett läger anordnat av Svenska kyrkan.
30 poliser och polishundar använde ni för att göra detta.
Resultatet är bland annat att en av familjerna, med barn på fyra och elva år, sitter inlåsta på förvar och väntar på att bli tvångsutvisade. Er presstalesperson, Ewa-Gun Westford, deklarerade att respekten för kyrkofriden officiellt är över när hon sa:
Det finns inga fredade zoner enligt svensk lag. Det enda som finns är ambassader, i övrigt finns inga fredade zoner.
Jag har några frågor till er.
Skulle ni vilja att era barn arresterades av poliser och tvångsutvisades till ett land de inte vill vara i? Frågan är nästan meningslös, det är klart att ni inte vill, även om det så vore Hawaii de tvångsutvisades till så vänder era magar sig av tanken att någon tvingar dem dit mot deras vilja.
Så känns det förstås för de familjer ni arresterade. Read the rest of this entry
Hur motverkar vi terrorism?
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Terrordåd sprider skräck i Europa och världen – när bilar används som vapen blir terrorattacker otroligt svåra att förutse. Främlingsfientliga argumenterar för att vi måste utvisa fler för att terrordåden ska stoppas. Vi pratar om varför det snarare ökar terrorism, och vad vi bör göra istället för att motarbeta det.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
En sommar med tvångsdeporteringar
Gästinlägg av Lisa Wulfsberg.
Sverige, juni 2017. Det är sommar och skolavslutning, tentaplugg och grill, första bad och längtan efter semester. Det är också tvångsdeporteringar, att inte på ett och ett halvt år ens fått ha ett första möte med migrationsverket, kristendomsprov för att bevisa sin tro, uppslitna familjer och så mycket oro och ångest inför framtiden.
I mars förra året var jag volontär på ett flyktingläger på en motorvägsavfart vid den kroatiska gränsen i Serbien. Mitt när vi var där stängdes Europas gränser. Om Stefan Löfven/Morgan Johansson/Anders Ygeman/alla andra politiker i Sveriges regering hade varit där då tror jag att det hade varit omöjligt för dem att låta rösta igenom den restriktivare flyktingpolitiken som de gjorde då, och att sedan hålla den så.
Om de hade stått där med dessa människor när beslutet kom att deras bussar skulle åka och de själva skulle bli kvar, om de hade sett den förtvivlan och maktlösheten som fanns i de människornas ögon, om de hade gråtit med dem som vi gjorde då, då hade de inte kunnat sova gott om natten om de hade varit med och stängt några gränser. Read the rest of this entry
Jag avskyr mitt svenska överläge
En afghansk ung man har bott hos oss i veckan. Han lever i osäkerhet, som så många andra. Osäkerhet kring om han bedöms som värdig att stanna här. Tidigare har vi haft papperslösa i vårt hem som rakt upp och ned fått beskedet att de inte kvalar in. Deras beslut att lämna allt de visste om och ta sig någon annanstans var tydligen inte välgrundat, enligt svensk byråkrati. Dagligen umgås och arbetar jag med utsatta EU-medborgare som skyfflas omkring i våra städer utan någon verklig chans att starta sina liv här.
Själv får jag betalt för att studera och flänger så mycket att jag nyligen fått någon form av stammiskort på SJ. Jag har som längst arbetat ett år på halvtid i mitt liv, ändå har jag rest till andra sidan jorden och flera gånger semestrat runt i Europa. Svenskt pass. Alltid välkomnad.
Visst är det underligt, våra landsgränser. Att vi känner att vi har rätten att rita upp dem, och sedan låta människor lida och dö för vår rätt att bestämma vem som kan korsa den linje som inte egentligen finns där. Det är ingen naturlig mur att klättra över. Oftast skulle man kunna promenera eller i värsta fall simma över. Men inte i vår moderna idyll. Osynliga befästningar. Read the rest of this entry
Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?
Foto från när jag och Edsinger möttes i duell här i Northamptonshire och den kvickfotade lutheranen genomborrade mitt anabaptistiska hjärta
Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.
När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.
Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.
1. Tvåregementsläran
Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa. Read the rest of this entry
Ska en kristen syn på migration välkomna synd?
Olof Edsinger har än en gång kritiserat mig för att jag anser att en biblisk, kristen moral innebär att migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder är något bra. Den här gången verkar han ha läst min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting, vilket är positivt. Tyvärr återger han inte dess innehåll särskilt bra allt, utan tar ibland ord ur sina sammanhang.
Tillväxtscenariot är orealistiskt
Olof Edsinger
Edsinger skriver att jag ”föreslår ett skifte där vi i Sverige går från att leva på 48 000 till 16 000 dollar per capita (sid 180)”, och senare ”Personligen tror jag att det är orimligt att förvänta sig av majoriteten av Sveriges befolkning att de ska dra ner på sin ekonomiska standard med 67 procent per capita. Gör det mig verkligen mindre kristen?”
Det Edsinger hänvisar till är det kapitel i boken där jag diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare. Alla människor är ju skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) så det blir orimligt att tänka sig att Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner.
Därefter konstaterar jag att det finns i grund och botten två sätt för världen att bli mer jämlik: att fattiga länder kommer upp till rika länders nivå genom ytterligare tillväxt, eller att rika länder såsom Sverige går igenom en nerväxt för att alla länder ska hamna på världsbruttoprodukten, omkring 16 000 dollar per capita. Ni kan se den aktuella boksidan här. Read the rest of this entry
Inför julhelgen
För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.
För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.
Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.
Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.
God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.
Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.
Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus
Kritiken av Juluppropet faller platt till marken
Olof Edsinger och Ann Heberlein
Jag vet inte hur din familjesituation ser ut men jag hoppas att du har några närstående som du älskar och som älskar dig. En make eller maka, barn, syskon, föräldrar… Hur skulle det kännas om du inte fick träffa dem på ett år? Eller vad sägs om fem år? Hur skulle det kännas om du aldrig skulle få träffa dem igen?
Välkommen till flyktingarnas värld.
I onsdags uppmanade ledarna för Sveriges största kristna samfund oss att skriva på juluppropet, en kampanj som pressar politiker att garantera asyl för skyddssökande barn samt återförening av familjer. Det är en kritik av Sveriges extremt hårda migrationspolitik och en profetisk handling utifrån att vi kristna ska stå för barmhärtighet och gästfrihet samt har ett bibliskt mandat att kritisera makthavare som gör det onda. Över 20 000 har hittills skrivit på, inklusive partiledarna för V, FI, C och KD. Jag själv var snabb på att skriva på uppropet och vill naturligtvis rekommendera er att göra detsamma.
Det har dock riktats kritik mot juluppropet, dels rasisters sedvanliga skrikande om landsförräderi och folkmord på vita förstås men även lugnare kritik från exempelvis den kristne Uppsalapolitikern Stefan Olsson som nyligen fått medhåll från teologen och författaren Olof Edsinger. De menar båda att uppropet är ogenomtänkt, att det strävar efter en återgång till den ”förra” generösare migrationspolitiken vilket de menar skulle bli för dyrt och inte hjälpa dem i störst nöd. Teologen Ann Heberlein menar ”att återgå till en generösare invandringspolitik ter sig förödande” och tycker att juluppropet har en naiv intention snarare än att ta hänsyn till konsekvenserna.
Men det som dessa kritiker verkar missa är att kärnan i juluppropet är att familjer ska återförenas och att barn inte ska utvisas till krig, fattigdom och förföljelse. Barn. Som de Matilda Brinck-Larsen skriver om i en otroligt gripande debattartikel: Read the rest of this entry
Sju dåliga anledningar till att inte vara flyktingvän som kristen
I onsdags var jag på Liljeholmens folkhögskola och talade för östgötska EFK-pastorer om Jesus var också flykting. Med avstamp i debatten som följt bokreleasen tog jag upp sju vanliga motargument vi fått och visade varför de inte är hållbara.
De sju motargumenten är:
1. Vi kan tänka olika
2. Vi måste värna Guds gränser
3. Vi måste stoppa islamiseringen
4. Vi måste utvisa brottslingar
5. Vi måste hjälpa våra egna
6. Vi har inte råd
7. Vi måste hjälpa på plats
Min respons är, mycket kortfattat:
1. Nä, relativism är självmotsägande
2. Apg 17:26 handlar inte om nationalism eller migration
3. Evangelisation vida överträffar deportation
4. Inte om de då kan utföra fler brott
5. Våra egna får massa hjälp, dags för de nödlidande
6. Vi har verkligen råd
7. Motsättningen mellan bistånd och asyl är falsk
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
Emil Norberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
Markus Eddeland
suri
