Bloggarkiv

Lärdomar och skräckexempel från en latinamerikansk pingstvän

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Luis Aranguiz Kahn från Chile gästar oss och beskriver vad som är vacker och fult med pingströrelsen i hans hemland. Vi snackar om pastorer som har all makt över församlingens pengar, hur främlingsfientligheten sprider sig globalt och om hur vi kan bygga en global Andefylld rörelse för fred och rättvisa.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.

Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Kommentera nedan!

Vad är ekumeniskt med att United går med i EFS?

Skärmavbild 2018-02-08 kl. 11.05.06

Något som jag verkligen imponeras av i historien om att församlingen United i Malmö lämnar Pingst och går till EFS är att pastor Magnus Persson på bara några år har fått med sig 70 % av församlingen på tanken att lutherdomen är grejen. Förvisso är passionerad övertygelse smittsam, och United kanske har en kultur såsom många andra församlingar av att Pastorn Har Rätt, men det är fortfarande väldigt imponerande!

Precis som med Ulf Ekmans konvertering till katolicismen är detta något som är en naturlig följd efter flera års öppen utveckling, men som ändå väcker många känslor när beslutet blir definitivt. Pingstledaren Daniel Alm skrev ett mycket fint och respektfullt inlägg som samtidigt uttryckte lite sorg och frustration över beslutet, inte minst för att han upplevde att Pingst FFS lämnats lite utanför processen.

Andra är glada, och en hel del säger att detta är en framgång för ekumeniken. Men sakta i backarna. Jag har full förståelse om du jublar över förändringen för att du tycker att EFS är vettigare än Pingst av den ena eller andra anledningen. Men säg inte att det är bra för att det är ekumeniskt, för i så fall är du antiekumen om du inte jublar när en Missionskyrka börjar predika framgångsteologi, eller när en EFK-församling går med i Plymouthbröderna och tvingar kvinnor att ha huckle. Read the rest of this entry

Vad är karismatisk aktivism?

Skärmavbild 2018-01-14 kl. 12.01.36

I år är förhoppningsvis året då min första monografiska bok publiceras. Den heter Charismactivism och handlar om Hela Pingstens vision: hur mirakler och evangelisation kan och bör förenas med engagemang för fred och rättvisa. Nedan är en översättning av en del av första kapitlet där jag förklarar vad karismatik, aktivism, och nyordet karismaktivism innebär.

Vad betyder karismatisk?

Ordet ”karismatisk” kommer från grekiskans charismata, som betyder nådegåvor. Detta är det ord som Paulus använder i 1 Kor 12 när han beskriver gåvor som visdom, helande, profetia och talar i tungor. En karismatisk kristen tror att alla dessa gåvor – inklusive de mirakulösa – är tillgängliga idag, och många karismatiker hävdar att de har fått sådana gåvor.

”Karismatiker” blandas ofta ihop med ”pingstvän”, och det är inte riktigt överraskande eftersom de två orden har mycket liknande betydelser. Pingstvänner tror också att mirakulösa andliga gåvor är tillgängliga för alla Jesusefterföljare idag; de pekar på pingstdagen i det andra kapitlet i Apostlagärningarna där Jesu lärjungar döptes i Helig Ande och började tala i tungor och profetera (Apg 2: 1-4). Pingstvänner har ofta bildat sina egna kyrkor och samfund, men när fler och fler kristna började sympatisera med pingstens idéer om mirakulösa andliga gåvor utan att lämna sina egna kyrkstraditioner, myntade Harald Bredesen och Jean Stone Willans termen ”karismatiker” 1963. Read the rest of this entry

Varför slutade amerikanska pingstvänner vara pacifister?

roger e olson

Roger E. Olson

Idag på Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice publicerar vi en briljant artikel av Roger E. Olson, professor i teologisk etik och en av USAs ledande evangelikala bloggare, om den amerikanska pingströrelsens pacifistiska historia som fick ett abrupt slut på 70-talet. Olson har varit med ett tag, och som uppvuxen inom pingströrelsen såg han med egna ögon denna utveckling. Enligt honom beror de amerikanska pingstvännernas förvandling från apolitiska vapenvägrare till krigshyllande republikaner på primärt en sak:

Rikedom.

Olson skriver:

The vast majority of Pentecostals during the first half century of the movement’s history were relatively poor. I can remember when that began to change in the 1950s and especially in the 1960s. My father, a Pentecostal pastor for over fifty years, preached against “the sin of conspicuous consumption” and I know he wasn’t the only one. As Pentecostals became more affluent they were expected to give more to missions. When a family in our church (1950s) bought a new Cadillac they were subjected to church discipline. That money (over what a new Chevrolet would cost) could have gone to world missions—a major emphasis of Pentecostals then.

Then came the 1970s and a sudden increase in Pentecostals’ affluence. It began earlier, but became notable to me, anyway, in the 1970s. Suddenly Pentecostal church parking lots were filled with expensive new cars. I will never forget the controversy among Pentecostals sparked by some Pentecostal churches’ building of “fancy new church buildings.” Before the 1970s most Pentecostal churches were relatively simple—often older church buildings purchased from “mainline” churches that built new ones out in the suburbs. […]

Read the rest of this entry

Är pingströrelsen den största rörelsen för social rättvisa någonsin?

iris pemba

Iris Church i Pemba, Mozambique

De allra flesta pingstvänner och karismatiker världen över är så kallade ”Progressive Pentecostals”, vilket innebär att de bryr sig om och verkar för social rättvisa och fattigdomsbekämpning. Forskning pekar till och med på att pingströrelsen är världens största rörelse för social rättvisa som någonsin har existerat.

pentecostalism and developmentPentekostala studier är verkligen på frammarsch. Förr så undvek de flesta pingstvänner akademiska studier då det ansågs ”släcka Anden”, och många forskare såg på den känslomässiga karismatiska rörelsen med en hel del förakt och utan större akademiskt intresse. Idag är dock pingstkarismatiska akademiker som Amos Yong och Craig Keener världsledande inom sina repektive fält, och även forskare av annan tro börjar inse att man kan inte blunda för hur 600 miljoner människor formar världen.

För fyra år sedan släpptes antologin Pentecostalism and Development: Churches, NGOs and Social Change in Africa, redigerad av Dena Freeman vid London School of Economics, som slog fast att pingströrelsen förmodligen har gjort mer för Afrika vad gäller fattigdomsbekämpning och utveckling än alla internationella biståndsorganisationer tillsammans. Read the rest of this entry

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud

Guds frälsningsplan för världen kommer fram redan i Bibelns tredje kapitel (1 Mos 1:15) när Han säger till ormen som lurat människan att vända sig bort från Gud:

”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,

mellan din avkomma och hennes:

de skall trampa på ditt huvud

och du skall hugga dem i hälen.”

Detta är en av profetiorna om Jesus.

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud.

Det är ett underligt uttryck, eftersom det vanliga i Skriften är, att kalla varje barn som föds för mannens säd eller mannens barn. När det då är tal om ”kvinnans säd”, så är det alltså tal om en som på ett särskilt sätt, mer än annars, skall vara kvinnans barn. Han skulle födas av enbart kvinna.

Lyssna på predikan för att få höra den spännande fortsättningen!

Målningen ”Maria och Jesusbarnet” är målad av Taruna Rettinger, Art for Creation.

Mehtaps vittnesbörd, del 1

Jag har fått tillåtelse att dela min församlingsmedlems Mehtaps berättelse om hur hon blivit frälst, helad och sett syner av Jesus.

cross-1448946_960_720

Jag är f.d. muslim. Jag var i moskén ofta och läste Koranen hela tiden. Jag fick lära mig att på nätterna kan döda människor väckas till livet för att döda, skrämma eller ge sjukdomar. På nätterna gömde jag mig ibland för jag var så rädd för att spöken skulle döda mig.

En vän, Gabriella, frågade mig varför jag gömmer mig. Jag sa att jag var rädd för spöken. Gabriella sa ”Kom så ska jag berätta något fint”. Jag tog hennes hand och följde med henne och la mig i sängen. Det första hon sa var Jesus, det hände något på insidan så fort hon sa det: jag kände att nåt kom över mig, fruktan försvann helt och hållet.

Jag sa till henne ”Jag känner mig trött”. Jag sov väldigt gott den natten, innan hade jag inte kunnat sova. Gabriella kom varje kväll och berättade om Jesus och korset och änglavakt och så vidare, jag satt och grät ofta. Gabriella frågade om jag ville gå med till kyrkan. ”Absolut!” sa jag. Hon tog mig till Livets Ord, de talade med tungor och min fråga var ”Va, talar ni afrikanska här inne?”

Gabriella frågade efter gudstjänsten: ”Vad vill du att Jesus ska göra för dig?” ”Va, kan din Jesus göra saker?” utbrast jag. Som muslim trodde jag inte att Gud gör mirakler, man måste fixa sitt liv själv. Hon frågade vad för bön jag önskade mig.

”Snälla be till Jesus att jag får pengar så att jag kan åka till Turkiet och besöka farmor och farfar i Turkiet” sa jag. ”Inget är omöjligt för Gud” sa Gabbis. Read the rest of this entry

Restorationism – ett bibliskt sätt att se på kyrkan

apostles

Restorationism, eller kristen primitivism, är idén att kyrkan ska se ut som den gjorde från början när Jesus grundade den, och är nåt jag har utgått från ända sedan jag blev frälst men jag visste inte vad det hette förrän för nåt år sen. Vi restorationister menar att kyrkan hamnar snett ibland och att vi ska kolla på vad Jesus och apostlarna gjorde och sa för att hamna på rätt kurs igen. Det är därför vi ibland pratar om apostolisk kristendom, eller bibliskt lärjungaskap.

Alla kristna tänker inte så här. Vi har romerska katoliker som har en mer evolutionär syn på kyrkan, de erkänner att den har förändrats sedan apostlarnas dagar men menar inte att det nödvändigtvis är till det sämre. När Petrus Lombardus på 1100-talet kommer på att det finns sju sakrament så är det enligt katoliker inget problem att ingen någonsin någonstans tidigare har talat om sju sakrament, för kyrkan utvecklas under den Helige Andes ledning.

De flesta ortodoxa å sin sida är kritiska till att katolikerna plötsligt kan komma på nya läror, de menar sig stå för apostolisk kristendom i och med att de tryckt på stoppknappen på tidtagaruret och beter sig fortfarande i stora drag som de gjorde på 400-talet. Dock innebär ju det att de stannat klockan 400 år för sent, och mycket av den korrupta och våldsamma statskyrkokristendom som kännetecknat katolska kyrkan har i alldeles för hög grad även representerat öst. Read the rest of this entry

Vad ska vi ersätta Jesusmanifestationen med?

Jesusmanifestationen i Umeå förra året

Jesusmanifestationen i Umeå förra året

Jesusmanifestationen i Stockholm är något av det närmaste kristenheten i Sverige har kommit det bibliska bruket av att samlas på tempelgården varje dag för att proklamera Evangeliet. I Apostlagärningarna läser vi om hur alla kristna i Jerusalem – över 3000 – samlades vid Salomos pelarhall varenda dag, och ett av de primära syftena var att förkunna att Jesus är Messias (Apg 2:46, 5:12, 42). Denna utåtriktade form av gudstjänst spred sig vidare till församlingar i andra städer, som då evangeliserade i synagogor, offentliga hörsalar eller på gatan, som jag skriver i miniboken Kom in, gå ut.

Jesusmanifestationen har alltid varit ett ekumeniskt projekt, men utan tvekan har det också funnits en stark evangelisationsaspekt av eventet när tusentals kristna har marscherat runt huvudstaden med budskap som ”Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet” och ”Jesus är bäst!” Jesusbiblar har delats ut, vittnesbörd om hur Gud har förvandlat människors liv har basunerats ut i högtalarna på Kungsan, och lärjungar har lärjungatränats i att våga stå för sin tro offentligt.

Nu lägger Jesusmanifestationen ner, åtminstone i Stockholm. Anledningen är lite diffus, det är inte det på senare år sinande deltagarantalet, inte heller någon splittring, och ekonomiska problem anges inte heller. Utan det beror på att ”frukten är mogen”. Domprost emeritus Hakon Långström säger ”När det här startade var det aldrig menat att bli en institution, utan det var en gräsrotsrörelse”. Och då är han en representant för en rätt så fet institution.  Read the rest of this entry

Alla har vi syndakataloger

Att lista upp vad som är gott handlande och syndigt handlande var djupt rotat i den judiska kultur där kristendomen växte fram, och även om det kristna budskapet var att alla våra synder är förlåtna genom Jesu död så innebar det inte på något sätt för de tidiga kristna att de skulle sluta tala om synd, att livsstil inte längre spelade någon roll eller att man ska låta sina syskon i tron agera precis hur som helst. Paulus undervisar noga om detta:

Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
 […]

Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! (Rom 6:1-2, 12-15)

Ett tydligt mönster i de flesta av Nya Testamentets brev, i synnerhet de av Paulus, är således att de inleds med en teologisk genomgång av Evangeliet – frälsningen genom nåden – och avslutas med förmaningar och uppmaningar till ett heligt liv fyllt av goda gärningar. Så skriver han exempelvis i Kolosserbrevet:

Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar , skyt , slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.

Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.
 (Kol 3:8-14)

Read the rest of this entry

Pandita Ramabai – den andedöpta kvinnorättskämpen

panditaDag till ära talar jag och prästen Michael Rastas i ovanstående videoklipp om Pandita Ramabai, en av de första pingstvännerna som brann för Jesus, diakoni och kvinnors rättigheter. Hon grundade Mukti Mission i Puna som hjälpte hemlösa, ogifta gravida kvinnor och föräldralösa flickor, och hon kämpade för att kvinnor skulle få rätt till utbildning. 1905 utbröt en pingstväckelse på Mukti där bland annat en ung flicka som inte kunde engelska började tala flytande engelska när hon talade i tungor. Ramabai var också en passionerad evangelist som förde många till tro på Jesus. Jag drar paralleller från Ramabais liv till kvinnor som moder Theresa, Malala och Heidi Baker.

För mer info om Mukti Mission och hur ni kan stödja dem, gå in här.

Läs gärna också min artikel om Pandita Ramabai på min engelska blogg.

Frikyrkan vs SD (och KD?)

Bild från beholdyourking.com

Bild från beholdyourking.com

Idag är jag glad och tacksam att få vara en av de 380 pastorer som höjer sin röst mot SD:s främlingsfientliga världsbild. Vår debattartikel är publicerad i Dagen, Sändaren och Världen idag och säger bland annat:

Att ta emot flyktingar handlar om ett etiskt vägval, att ett samhälle visar öppenhet och barmhärtighet mot utsatta människor. Det finns plats för fler i Sverige och vi kan förbättra vår migrationspolitik, bland annat genom att skapa bättre förutsättningar för nyanlända att snabbt komma in på den svenska arbetsmarknaden. […]

Vi tycker inte alls att Sverige tillämpar en för generös flyktingpolitik. Det har utkämpats många kamper mot myndigheterna för att övertyga dem om att konverterade muslimer ska få stanna i Sverige. […]

Vi behöver vara en opinionsbildande röst i samhället för att värna om generositet och tolerans. Att hjälpa människor på flykt är bland det viktigaste vi kan göra.

I en valrörelse där invandring och flyktingar av vissa krafter bara kommer att framställas som ett stort problem, där ska vi höja rösten i protest.

Rassarna i kommentarsfältet go bananas förstås men för den absoluta majoriteten av Sveriges kristna ledarskap är det en självklarhet att SD:s hets mot invandrare inte är Jesuslikt och att deras världsbild går emot den kristna världsbilden. Bland undertecknarna har vi ledarna för pingströrelsen, EFK, trosrörelsen, Alliansmissionen, Vineyard, Frälsis, Equmenia, you name it. Dagens ledarsida står bakom oss. Pretty epic. Read the rest of this entry

Vem vågar vara som Lewi Pethrus idag?

Good ol' Lewi Pethrus

Good ol’ Lewi Pethrus

Idag är det 40 år sedan pingstaposteln Lewi Pethrus gick hem till Gud, och både Dagen och Svenska Dagbladet har publicerat minnesreportage som jag varmt rekommenderar. Lewi drabbades av pingstväckelsen direkt efter att den bröt ut på Azusa Street, och jag minns hur jag läste i hans självbiografi om när han beskrev den norske pingstledaren Thomas Baratts andedop: tungor som av eld dök upp ovanför hans huvud när han började tala i tungor för första gången. Som jag skrivit om många gånger förut kännetecknas den tidiga pingstväckelsen av mängder med mirakulösa vittnesbörd – folk som talar i tungor på existerande språk, övernaturliga helanden, profetiska syner och uppenbarelser, med mera.

Lewi brann för att fler både inom kyrkan och utanför skulle uppleva andedopets mirakulösa kraft. Han var inte den svenska pingströrelsens grundare, men utan tvekan dess mest inflytelserika ledare under många decennier. Dock motsatte han sig samfundsbildning och centralisering och betonade hur pingströrelsen måste vara kongregationalistisk och gräsrotsbaserad för att behålla väckelseelden. Ironiskt nog blev han ändå i praktiken som en biskop.

Förutom betoningen på andedopet och tecken och under så är Lewi ihågkommen för hans stora samhällsengagemang och aktivismen för missbrukare och andra nödlidande. LP-verksamheten, som har sitt namn efter Lewis initialer, finns kvar än idag, liksom nyhetstidningen Dagen som Lewi initierade och som i mitt tycke är Sveriges i särklass bästa kristna tidning – ja bästa tidning överhuvudtaget. Och så var Lewi förstås också en av initiativtagarna till Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, som förstås påverkat samhället oerhört.

Read the rest of this entry

Karismatisk aktivism genom kyrkohistorien

Idag har jag anlänt till fantastiska Frizon där jag är funktionär i det nystartade fantastiska Laboratältet. Imorgon kommer jag och fantastiska Frida Lindberg hålla ett seminarium på temat Aktivism i Andens kraft. Jag kommer tala om hur tecken och under har förenats genom kyrkohistorien, och nedan är mina anteckningar. Observera dock att på grund av tidsbrist och lathet har jag inte varit kreativ nog att skriva eget material, så mycket av det nedan är kopierat från tidigare blogginlägg, Wikipedia eller andra bloggar.

Fornkyrkan

Goe gamle Justinus

Goe gamle Justinus

Jag har många gånger här på bloggen skrivit om hur både pacifism och egendomsgemenskap var utbrett i den tidiga kyrkan. Samma sak gäller Andens gåvor. Här är tre citat från tre inflytelserika kyrkofäder som illustrerar hur tankegångarna gick hos apostlarnas arvtagare:

Justinus Martyren (100-160) skrev i sin Första apologi:

”Många av vårt folk, oss kristna, har helat och fortsätter än idag hela i varje del av världen, och även I vår stad (Rom) blir flera som är besatta av onda andar helade. […] Profetiska gåvor finns också hos oss även idag. Du må se hos oss både kvinnor och män som har gåvor från Guds Ande.”

”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.”

”Vi som tidigare mördade varandra låter inte bara bli att kriga mot våra fiender utan dör också med glädje när vi bekänner Kristus för att inte ljuga eller vilseleda våra domare.”

Irenaeus av Lyon skrev i Adversus Haereses:

”Några har sannerligen och säkerligen kastat ut demoner, så att människor om och om igen blir renade från onda andar, tror och tas emot i kyrkan. Andra har fått kunskap om saker som ska ske, genom syner och profetiska meddelanden; andra botar de sjuka genom handpåläggning och ger dem hälsan tillbaka. Och, som sagt, har även döda blivit uppväckta, och fortsätter leva med oss i många år.”

”Istället för tionde, som Lagen beordrade, sade Herren att vi ska dela allt vi har med de fattiga.”

”Men det som predikades av apostlarna, som tågade från Jerusalem, över hela jorden förändrade så mycket att dessa [nationer] smidde svärden och krigslansarna till plogbillar och till vingårdsknivar för att skörda säden, det vill säga, till redskap som används till fredliga syften, och att de nu vägrar att strida, utan när de blir slagna vänder de andra kinden till.”

Och Tertullianus skrev i sina verk Ad Scapulam, Apologicum och De Corona Militis:

”Hur manga män av rang, för att inte tala om vanligt folk, har blivit befriade från demoner och botade från sjukdomar!”

”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.”

”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.”

Read the rest of this entry

Öppna kyrkorna för de fattiga – eller bränn dem

Kö utanför Klara kyrka. Bild: Sara Lund-Persson

Kö utanför Klara kyrka. Bild: Sara Lund-Persson

Kyrkan finns framför allt till för de fattiga. För 2000 år sedan skrev Jesu bror Jakob ”Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er?” (Jak 2:5-7). Det borde vara en omöjlighet för en kyrka, som tillber en fattig, hemlös Frälsare, att se ner på de fattiga och istället promota de rika. Men det är precis det som så ofta sker, menar Jakob:

”Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?” (2:15-16)

Idag läste jag i Dagen om hur Pingstkyrkan i Linköping har sålt sin lokal för att köpa en ny stor lokal som heter Cupolen. De köpte Cupolen för 28 miljoner, och nu när de säljer sin nuvarande lokal får de 10 miljoner över. Pengar som de ska ge till de fattiga? Som de ska ge till mission? Nej, förstås inte, ”Pengar som vi kan använda till en om– och tillbyggnad av dessa lokaler”!

Min egen församling spenderar noll kronor på lokaler. Vi är en husförsamling, ni vet, precis som kyrkorna på Bibelns tid. Vi kan spendera väldigt stora delar av det vi får in på mission i Ukraina, Kamerun och Nepal helt enkelt för att vi inte har särskilt många fler utgifter än fikat vi delar ut när vi evangeliserar. Vår verklighet är flera mil från Pingstförsamlingen i Linköping, men väldigt nära den bibliska församlingen. Om en kyrka bestämmer sig för att ha en lokal eller att samlas i hemmen som på Bibelns tid är inget litet beslut utan ett som påverkar i princip allt.

Read the rest of this entry