Förena helande och fattigdomsbekämpning

I Luk 11 står det att Johannes Döparen skickade sina lärjungar till Jesus för att fråga om Han var Messias eller om de skulle vänta på någon annan. Jesus svarade: ”Gå och berätta för Johannes vad ni själva har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för de fattiga predikas glädjens budskap.” De tecken som visar att Jesus är Messias är alltså att Han botar de sjuka, uppväcker de döda och gör de fattiga glada. När Han påbörjade sin verksamhet gick Han enligt Lukas4 ini en synagoga, lyfte upp bokrullen med Jesajas profetior och började citera kapitel 61 och applicera profetian på sig själv: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” (v. 18-19)

Jesus förenade helande med fattigdomsbekämpning. Hans verksamhet innebar både att i den Helige Andes smörjelse ge syn åt de blinda och att predika glädjens budskap åt de fattiga och ge de förtryckta frihet. Hans verksamhet innebar att Han i ena stunden botade sjuka och drev ut onda andar som plågade människor för att sedan prisa de fattiga saliga och ropa verop över de rika, som det står i Luk 6.

Trots att vi hos Jesus ser denna förening mellan de karismatiska nådegåvorna där helandet ingår och socialt engagemang där fattigdomsbekämpning ingår så har kyrkan inte så sällan delat upp sig så att man nästan uteslutande ägnar sig åt det ena eller andra. Det jag skulle vilja se är att kyrkan uppnår den förening mellan karismatiken och engagemanget som vi inte bara ser hos Jesus utan även hos Hans lärjungar. Det står i Apg 2 att på pingstdagen när den Helige Ande kom över kyrkan skedde stora under samtidigt som en ekonomisk utjämning ägde rum, man hade allt gemensamt och ingen behövde lida nöd. Det som jag tycker har fattats många gånger i den karismatiska rörelsen är just ett Bibliskt, passionerat engagemang för de fattiga. För det vi ser i Bibeln är att generositet inte mäts i hur mycket vi ger utan i hur mycket vi har kvar. Gud vill enligt 2 Kor 8:14 att det ska vara lika för alla, att inge n ska behöva lida nöd, och då är det självklart att de som har rikedomar, de som har mer än de behöver, delar med sig till dem som inget har. Johannes Döparen som jag nämnde i början sa enligt Luk 3:11 att den som har två tröjor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt. I 1 Joh 3:17 frågar Johannes hur Guds kärlek kan förbli i en person som har av denna världens till gångar men stänger sitt hjärta för den som lider nöd. Guds kärlek gör att man inte ignorerar de fattigas behov, utan man delar med sig om man har resurser att ge.

Denna fattigdomsbekämpning som Bibeln målar upp går hand i hand med helande, för de vilar på samma grund. Både fattigdomsbekämpning och helande innebär att lindra lidande, det handlar om barmhärtighet, medmänsklighet och kärlek. Jag har själv engagerat mig mycket för fred- och rättvisefrågor och globala frågor i flera år. Jag är till exempel involverad i Diakonias arbete. Och när man engagerar sig för en bättre värld så måste man konstatera att det finns en mur som hindrar en från att realisera ens visioner, och det är det omöjliga. Det kan vara riktigt irriterande. Hur hårt man än arbetar för att hungriga ska få mat, krigsdrabbade ska få fred och sjuka ska få medicin och vård så förmår man inte göra det omöjliga. Men Bibeln har goda nyheter: Ingenting är omöjligt för Gud (Luk 1:37)! Bibeln talar mycket om att vi inte ska arbeta i egen kraft utan i Guds kraft, och ibland innebär det mer än att bara få som en osynlig vitaminkick, ibland innebär det att Gud vill göra underverk genom oss precis som Han gjorde i Bibeln.

Fattigdom och sjukdom hänger ofta ihop. Det finns över en miljard människor som är extremt fattiga i världen, det är FN:s definition av att leva på mindre än sju kronor per dag. Ofta är dessa drabbade av sjukdom. Deras fattigdom leder till sjukdom när de inte har tillgång till vård, och sjukdom kan leda till fattigdom, funktionshinder och allavrkliga sjukdomar kan göra att man inte förmår arbeta. Denna koppling mellan sjukdom och fattigdom ser vi också i Bibeln, och Jesus bryter denna onda spiral med att komma med sittkärleksfula helandet. I Mark 10 läser vi om den blinde tiggaren Bartimeus som befriades både från ett liv i mörker och ett liv i fattigdom när Jesus botade honom. I Apg 3 botas en lam tiggare på samma sätt. Och i Luk 7 läser vi den gripande berättelsen om hur en änkas ende son hade dött, vilket för henne inte bara innebar en oerhörd sorg utan också en ekonomisk katastrof. Det står att när Jesus fick se henne förbarmade Han sig över henne och sa ”gråt inte”. Därefter uppväckte Han hennes son. Gud förbarmar sig över denna kvinna och gör ett fattigdomsbekämpande mirakel.

Min gode vän och församlingsmedlem Michael Liliequist är en person som utför ett imponerande arbete för fred och rättvisa – han jobbar i Uppsala Stadsmission, han är ordförande i Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp och han verkar för ett nytt perspektiv där vi ser jordens resurser och dess rikedomar som gemensamma och delar dessa efter var och ens behov.

1992 var han på en kristen konferens i Stockholm där en person med en profetisk gåva pekade ut honom, sade vad han hette (något som han enligt Michael inte kunde veta) och började bland annat profetera att Gud skulle hela autistiska barn och ungdomar genom honom, Ungefär ett halvår senare reste Michael till Bangalore. När han besökte en evangelisk-luthersk kyrka där sa en pastor som han aldrig hade träffat ”Michael, vi har väntat på dig!” och förde honom till ett gäng mycket fattiga autistiska barn som hade blivit utslängda från sina familjer och bodde i en kåkstad runt kyrkan. Michael berättade för mig: ”Några blev helade, andra inte, men alla berördes av Guds kärlek.” ”Hur visste man att de blivit helade?” frågade jag. ”De började tala”, sade Michael.

Detta är förstås svårt att verifiera, om Michael inte hade varit en så god vän till mig hade jag inte spridit hans historia vidare, men poängen är ändå att det är underbart att se hur Gud bekämpar fattigdom genom att gripa in och bota människor. När vi engagerar oss för de fattiga – vilket vi är kallade till – så är helandet inte en motsats utan ett välbehövligt komplement när Gud hjälper oss genom att göra det omöjliga.

Sedan finns det mycket osund och missbrukad karismatik som gör att många kopplar ihop helande med masshysteri, lögner, överdrifter, manipulation och girighet istället för att koplla ihop det med att Gud lindrar lidande. Osund karismatik är farlig och det ska vi ta avstånd ifrån, men vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet. I Bibeln står det om en osund karismatisk församling, nämligen Korinth. De ville uppleva Andens gåvor samtidigt som de hade glömt bort kärleken, till varandra och till de fattiga. Paulus lösning på deras problem var inte att be dem sluta söka Andens gåvor utan göra det mer samtidigt som de framför allt strävar efter kärlek. Det viktigaste av allt är att Gud älskar oss och Han vill använda oss till att sprida Hans kärlek över världen. Om vi följer Paulus uppmaning tror jag att vi kan se pingsten som den är beskriven i Apg 2 åter framför våra ögon – där många under sker och där de rika och fattiga har allt gemensamt så att ingen lider någon nöd. Medan vi ska ta avstånd från osund karismatik är det underbart att se genuina helanden, och jag tänkte avsluta med att berätta om ett sådant:

Den tionde april träffade jag en kvinna som heter Pia som kommer från Gävle. För 17 år sedan gick två diskar i ryggen sönder, och sedan den dagen hade hon konstant smärta i ryggen, 24 timmar om dygnet. Hon hade inte kunnat sova en enda hel natt under den perioden för varje gång hon vände sig i sängen gjorde det så ont att hon vaknade. Hon hade opererats flera gånger, ett halvt kilo titan hade inopererats och hon hade blivit stelopererad i nästan två decimeter i ryggraden. Dagen innan jag träffade henne, den nionde april, bad några kristna vänner för henne. De bad länge och uthålligt, och plötsligt upplever Pia för första gången på 17 år att smärtan försvinner. Innan hon hinner fatta eller säga något ber en tjej som heter Micaéla Ådahl ”Tack, Jesus, för att det redan är gjort. Och en annan som sitter där och ber, Tomas Andersson, tittar upp och säger ”Pia, jag tror att du är helad.” Pia bryter ihop och säger att smärtan är borta. När jag träffade henne dagen efter sken hon som en sol, och hon böjde ryggen på sätt som är omöjligt för stelopererade att göra. Jag lärde känna Tomas några veckor efteråt och han berättade att han kände en värme gå över sin egen rygg, det var därför han sa ”Pia, jag tror att du är helad”

Detta gör Gud för att Han älskar oss, helande är en välgärning som Petrus säger i Apg 4:9. Men varför blir inte alla helade? Och vad ska man göra för att se många helade? För de frågorna hänvisar jag till mitt mer genomgående Bibelstudium av helandet som finns att se här. Men jag hoppas att jag i denna text gjort klart att fattigdomsbekämpning ska förenas med helande. Amen.