För en vecka sedan publicerades ett väldigt vackert vittnesbörd i tidningen Dagen om hur Adam Frisk gick från att vara ordförande för en ateistisk studentförening på universitetet i Edinburgh till att omfamna den kristna tron och studera teologi. Han hade blivit imponerad av provokativa ateister som Richard Dawkins och Sam Harris på YouTube – men så kom han att träffa en präst som visade att det inte alls fanns någon motsättning mellan vetenskap och kristen tro. När Adam väl öppnade sig för möjligheten att Gud finns blev hans liv förvandlat:
– Jag hade såklart hört om Jesu korsdöd och uppståndelse innan, men när jag nu fick höra den igen, drabbade berättelsen mig på ett sätt som jag inte kunde förutse. Jag insåg att ifall det är sant att Jesus hade lidit döden på ett kors för våra synders skull, så var det av yttersta vikt att bekänna honom som Herre. Det var denna typ av absoluta, objektiva sanning jag hade sökt efter.
Adam beskriver också vilken skillnad den kristna tron gör för hur han ser på sig själv och andra:
– Tidigare har jag nästan varit besatt av världslig bekräftelse – ständigt speglat mig i vad andra tycker och tänker. Jag har varit rädd för att det ska gå dåligt i livet, att jag ska göra bort mig, eller bli utfryst. Men hos Gud kan jag uppleva den nåd och förlåtelse jag alltid sökt.
Jag skrev ett inlägg om detta på Facebook, vilket sedan delades av Mats Molén i gruppen Ateist Sverige med över fyra tusen medlemmar. Där fick inlägget över 200 kommentarer – och förvånansvärt många ifrågasatte att Adam talade sanning.
En hel del argumenterade för att han inte hade varit ateist och att föreningen han hade varit ordförande för i Edinburgh – The Humanist Society – inte hade något med ateismen att göra utan var en förening för studenter intresserade av humaniora. Andra menade tvärtom att han inte hade blivit kristen utan läste till präst bara för pengarnas skull. Och några ifrågasatte att han överhuvudtaget existerar.
Det är väl i och för sig inte konstigt att just ateister ifrågasätter existensen av något som provocerar dem.
Här är några exempel på vad ateisterna skrev:
Det här är en falsk ingress.
Att vara ordförande i en ”humanistisk förening” på ett Universitet, har med humaniora att göra. Inte begreppet ”humanism” som i en idélära – det som organisationen Humanisterna står för.
Det tar Moléns källa chansen att förvanska.
Bedrövligt.
Tror inte att han var ateist, han var bara eventuellt inte troende.
Han verkar inte ens förstå vad objektiv sanning betyder.
En objektiv sanning kan alla se, oavsett vem som tittar.
Tja, troligen så handlar det om trauma eller psykisk sjukdom som är förklaringen till att snubben började tro på en sagofigur.
Han har ont om pengar kanske 
Han kan mycket väl ha kommit på att präst är ett skönt yrke. Man kan vara bra på att prata och trösta även som ateist. Har själv vänner som funderade på den banan för länge sedan, när vi all funderade på att hitta ett bekvämt jobb med hyfsad lön.
Nej. Han har bara kokat ihop en historia bara för han vill ha präst lönen!
Finns den här Frisk och hans ateistiska förening? Eller är de också påhittade?
I och med att det är svårt för Adam att inte ha varit ateist samtidigt som han fortsätter vara ateist samtidigt som han inte finns kunde man förvänta sig att dessa konspirationsteoretiska ateister skulle börja debattera med varandra – men så är inte fallet. Det är som att de alla är tillfreds med att avfärda nyheten att någon kan lämna deras läger för att upptäcka Gud – att deras spekulativa förklaringar inte går ihop med varandra spelar ingen roll.
Det påminner mig om en ”klimatskeptisk” konferens jag läste om där några av talarna passionerat argumenterade för att det inte sker någon global uppvärmning och andra lika passionerat argumenterade för att den pågående globala uppvärmningen beror på vulkaner – att de sa emot varandra skapade ingen nämnvärd reaktion då det egentligen inte var deras egna teorier som spelade någon roll, utan att de tillsammans avfärdade IPCC.
Så hur är det då? Finns Adam? Japp, vi har flera gemensamma vänner. Var han ateist? Japp, och Humanist Society of Scotland är en ickereligiös organisation som verkar för ett sekulärt samhälle precis som de svenska Humanisterna, och båda är medlemmar i Humanists International. Om ateisterna hade läst artikeln i Dagen hade de sätt att Adams aktiviteter i föreningen inte gick ut på att diskutera humaniora utan argumentera mot religion:
När Adam Frisk efter gymnasiet flyttade till Edinburgh för att läsa internationella relationer, och senare filosofi, engagerade han sig i ”The humanist society” – en ateistisk studentförening. Snart blev Adam ordförande och ägnade sin tid åt att övertyga andra om varför ateismen var överlägsen religiös tro.
– Jag var nog den mest polemiska medlemmen och kunde sitta på puben och raljera över hur dålig kristendomen var, minns han.
Föreningen ordnade debatter och event, bland annat med en präst från skotska kyrkan. Motvilligt fick då Adam Frisk konstatera att det verkade vara möjligt att både vara kristen och intellektuell.
Och blev han kristen? Japp, med en levande bekännelse och varm tro på Jesus Kristus som världens uppståndne frälsare. ”Ytterst handlar det också om vad som är sant. Det var när jag blev övertygad om att kristendomen var sann, och jag började tro att Jesus hade uppstått ifrån de döda, som jag kunde omfamna den kristna tron”, säger han i artikeln.
Jag själv är ett annat exempel på någon som övergav en ateistisk världsbild för att istället få mitt liv förvandlat av Jesus och hans mirakulösa kraft. Att vi finns, och gladeligen berättar om hur vi fick lämna ateismens mörker bakom oss, är något som tydligen provocerar så djupt att en del ateister vill förneka det.
Om du som läser detta däremot känner dig utmanad och nyfiken av att höra om varför moderna, tänkande människor lämnar ateismen och bli kristna, kolla in Svenska apologetiksällskapet för argument för kristen tro och jesus.se för gratis material om hur du kan bli kristen.
Hela Pingsten 