Utdrag från min debattartikel i Dagen:
Verkligheten i dagens Sverige är att för många är tröskeln ganska hög till en stor, ekande kyrksal med hårda bänkar, sånger de inte kan och ett specifikt språkbruk, oavsett om det gäller Svenska kyrkan eller frikyrkan.
Fundera därför på var människor samlas. Är det på fotbollsplanen, i second hand-butiken eller på McDonald’s? Gå dit! Jesus kallar oss inte främst in i kyrkan, han kallar oss att gå ut och göra människor till lärjungar.
För att kunna nå ut till människor behöver vi som redan följer Jesus också tränas i att dela evangeliet och att dela vittnesbörd, små som stora. För att tillsammans öva på detta finns många bra verktyg och modeller. […]
Vi behöver börja tänka i nya banor kring vad kyrka innebär. Vi har våra väl beprövade former för gudstjänster och verksamheter, frågan är om de fortfarande är de mest effektiva för att nå människor?
Jag blev nyligen inspirerad av en representant från Frälsningsarmén som berättade om deras arbete i ett utsatt område i Sverige. Det benämns som en församlingsplantering trots att de inte håller traditionella gudstjänster och deras arbete består av barnverksamhet i en föreningslokal. De håller en kort undervisning om Gud men på grund av den kulturella kontexten nämner de inte Jesu namn varje gång, detta för att behålla föräldrarnas förtroende.
Från det jag sett på nära håll av långtidsmission i Sydasien kan denna sorts relationsskapande verksamhet på sikt bära frukt i form av hängivna lärjungar. I en del sociala kontexter tror jag att den här typen av verksamhet blir lättillgänglig även i en traditionell kyrkobyggnad. […]
Försöker vi inkludera allt och alla kommer vi ändå att exkludera somliga, och människor blir osäkra på vad vi egentligen står för.
Evangeliet har en sprängkraft och är det enda som kommer att få kyrkan att växa i längden. När människor får smak på livet Jesus ger oss är det en naturlig följd att berätta för andra om denna upptäckt, och det är början på den tillväxt vi längtar efter.
Hela Pingsten 