Vad kärlek egentligen handlar om

Visste du, att en man som kom att kallas Sankt Valentin dog för ca 1700 år sedan. Okej, än sen? Han var troligen inte ensam om det, kanske du tänker. Nej han var inte den enda, men vad som intresserar mig är orsaken till hans död. Sankt Valentin var en romersk präst som vigde kristna par, och därför led martyrdöden. Det är uppenbarligen inte bara jag som tycker att det är mäktigt, utan väldigt många är familjära med alla hjärtans dag; Valentine´s day, och fortsätter att uppmärksamma hans dödsdag, den 14e februari, varje år.

Jag ser kopplingen mellan martyrdöd och en ikonisk kärleksdag. Men ofta glömmer jag nog varför det är en kärleksdag, den där biten med Sankt Valentins dödstraff därför att han tjänade Gud. Istället är det lätt att dras med i jargongen som kretsar kring alla hjärtans dag. Att dagen bör fyllas med romantik för att anses lyckad, för att inte uppmärksamma någon man älskar extra mycket just denna dag vore ett nederlag.

Trots att jag finner det underbart att en enda dag kan signalera så mycket kärlek som den 14e februari, så önskar jag som kristen att kyrkoårets påskhögtid skulle få vara den globala kärlekshögtiden. Alltså när det främst handlar om vad Jesus gjorde på korset, att det för alla människor skulle få förknippas med kärlek mer än något annat, mer än någon annan tid på året. Men så tänker jag ett steg till, jag som bekännare av Jesus Kristus vill ju leva i ”kärlekens dag” varje dag. Jag vill tro att vad Jesus gjorde på korset var i kärlek och gav oss nåd, som också räcker för alla dagar. Det om något är värt att uppmärksamma varje dag året runt.

Missförstå mig rätt, jag tycker fortfarande att uppmärksammandet och kärnan av 14e februari är hejdundrans bra, kärleken från Gud. Vad jag önskar förmedla med detta blogginlägg är en större längtan efter att leva i kärleken som Gud är och ger, Agápe. Den kärleken som gjorde att Sankt Valentin förmådde att uthärda en plågsam död. Jag inspireras av honom att leva för Guds kärlek tills dagen då jag lämnar denna jord.

Men vad som motiverar mig mest till att sträva efter ett liv i Hans kärlek är Gud själv. Gång på gång talar Jesus om den sanna kärleken från Gud, och uppmanar till att låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra sinnen så att vi kan pröva vad som är Guds vilja och behagar honom (Rom 12:2). Jag tror att Bibelns röda tråd är kärleken mellan Gud och människa, vilket bevisar att Gud längtar efter en fullkomlig relation med oss.

När Jesus en gång fick frågan av en laglärd om vilket som var det främsta budet svarade han: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.” (Matt 22:34-40). Jesus säger att vi ska älska Gud med hela hjärtat, själen och förståndet, inte hälften till Gud och hälften till något/någon annan, utan allt för honom.

Jag börjar tänka vad som skiljer dessa tre åt, på något sätt kopplas de samman av att de utgör någon slags grund för våra liv, men vad skiljer de åt egentligen?

• Vårt hjärta tror jag symboliserar vad vi väljer att göra med våra liv i relation till Gud. Jag tror att Jesus uppmanar oss på så sätt att agera enligt hans vilja, och att leva ut kärleken i praktiken.

• Själen är något Bibeln gestaltar som oberoende av kroppen, när jag dör tror jag att min själ fortfarande kommer att bestå. Och jag tror att själen är vad som fylls med Guds andetag, det eviga livet. Betyder det att oavsett omständigheter kan jag få vila i att min själ förses med evigt? Det tror jag, till och med att Jesus uppmuntrar oss till det när han säger att vi ska älska Gud med hela vår själ, vi ska förtrösta på honom.

• Förståndet tror jag handlar om hur vi (väljer att) uppfatta Gud. För att sedan älska honom med ”hela vårt förstånd”, vilket då ger innebörden att älska den bilden av Gud. Det borde också innebära ett ansvar från vår sida att skaffa oss den sanna och fullkomliga bilden av Gud, så att vi faktiskt älskar Honom.

Dessa tre pekar mot bönens centrala roll i ett älskande av Gud. Hur kan jag annars känna hans vilja, och göra vad som behagar honom? Hur kommer jag då nånsin kunna agera som han vill, kunna förtrösta på honom, eller ens veta vem Han är? Var tar Guds efterlängtade relation mellan Gud och människa vägen då? Jag är övertygad om att vi behöver ta oss tid med honom, vi behöver be.

Men Jesus uppmanar oss inte endast till att älska Gud, utan även våra medmänniskor liksom oss själva. Och vad om inte mer behagar Gud än att vi skulle älska vad han älskar, så som han älskar? Gud älskar sin skapelse, där ingår hela jordens befolkning. Och Han älskar oss var och en för vilka vi är, hans älskade barn. Det berättas till och med i första moseboks första kapitel att Gud skapar människan till sin avbild. Blir det då inte uppenbart för oss att älska dem vi möter? Jo, eftersom var och en av oss speglar Gud själv. Vi är skapade till Hans avbild! Hur vackert är inte det, Guds egna skapelse utgör en mångfald av alla hans sidor och personlighetsdrag!

Vi är menade att älska därför att han först älskade oss (1 joh 4:19). Blir inte det extra aktuellt idag i vår värld? Jag tänker på med en ökad främlingsfienliget behöver vi kristna än mer inse ansvaret att representera Guds rike och älska alla människor. Det är skillnad på att älska och tycka om, men vi behöver börja älska våra medmänniskor så som Gud gör. Han älskar mig varken mer eller mindre än någon annan. Han älskar oss inte för vad vi gör men vilka vi är, hans älskade barn. Så måste också vi älska våra medmänniskor, som hans älskade barn. Han älskar sin skapelse så mycket att han var beredd att offra sin ende son, Jesus Kristus, för att var och en som väljer att tro på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16). Vilka är då vi att döma människors rätt till liv? Hur kan vi älska människor som han? Jag tror att endast vår egen fantasi sätter gränserna.

Dagen till ära tackar jag Gud för Sankt Valentin och för den nåd att var dag få leva i Hans kärlek. Jag vill fortsätta att älska Gud med hela mitt hjärta, av hela min själ och med hela mitt förstånd. Jag ber också om frimodighet att älska andra människor så som Jesus, men också att älska mig själv som Guds älskade barn. Jag ber för att vår värld än mer ska få präglas av Hans kärlek och att Hans vilja ska få ske här på jorden så som den gör i himlen. Amen.