Bloggarkiv

Vad skulle hända om en kommunitetsväckelse drabbade Sverige?

thumb_IMG_3456_1024.jpg

Året är 2057. Femton år har gått sedan den Nya Jesusväckelsen slog igenom på allvar, och inte bara Sveriges kyrkor utan samhället i stort är fullständigt förvandlat. Över fyra miljoner uppger till SCB att de går på religiösa möten varje vecka, 75 % av befolkningen uppger sig tro på Gud och både brottsligheten och alkoholkonsumtionen når bottennivåer. Överallt, på varje ort, finns kristna kommuniteter och åtminstone varje vecka, om inte varje dag, står kristna och evangeliserar på gator och torg, utanför livsmedelsbutiker och köpcenter.

Kommuniteterna varierar i storlek och uttryck, vissa är herrgårdar med plats för 40 personer medan andra består av små lägenheter nära varandra. Vissa liknar kloster med dräkt, ikoner och gamla tideböner men de flesta är betydligt lågkyrkligare. Män och kvinnor, familjer och singlar, äldre och yngre delar i de flesta fall kommunitet. Många tar in hemlösa och flyktingar till den Sverigedemokratiska regeringens förtret, men förföljelsen och arresteringarna från statens sida bidrar bara till att väckelsens eld hålls brinnande.

De flesta kyrkobyggnader i landet har rivits, sålts eller gjorts om till kommuniteter. Nästan alla kyrkobyggnader som inte är kommunitetskyrkor officiellt har ändå människor som bor där, ofta hemlösa eller flyktingar. Det uppskattas att ungefär 70 % av Sveriges kristna bor i kommunitet. I alla samfund är kommuniteterna centrum för Gudstjänstlivet, som inte längre ses som en söndagsaktivitet utan något kristna ägnar sig åt varje dag. Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet har upprättat en fond som tar emot överskotten från de tiotusentals kommuniteterna och skänker dem till kyrkor och kommuniteter i majoritetsvärlden.

Read the rest of this entry

#mittkors och Svenska kyrkans relativism

IMG_20160806_172434

Jag och mitt kors från dagens evangelisationsinsats i Kettering

Facebookgruppen Mitt kors som uppmanar människor att ta kort på sina smyckeskors i solidaritet med förföljda kristna har fått stor uppmärksamhet, dels för att gruppen är populär och dels på grund av de reaktioner de fått från främst företrädare från Svenska kyrkan. Kyrkokansliets kommunikationsansvarige Gunnar Sjöberg skrev på Facebook att initiativet är ”uppviglande och okristligt”.

Han förtydligar i ett blogginlägg att han inte är emot korset som sådant utan kritisk till kampanjen ”för att Jesu kors riskerar att användas som ett tecken MOT en annan grupp bekännare. Inte bara som ett tecken FÖR utsatta kristna. Jag är orolig för att korset blir en distanserande markör, som delar in oss i ett vi och ett dom, och inte det hoppets tecken som jag menar Jesus står för.”

Biskop Åke Bonnier har också skrivit ett blogginlägg där han påpekar att han med stolthet bär sitt kors och att är genom korset Gud har funnit seger. Samtidigt så slår han liksom i våras ett slag för liberalteologisk universalism: Read the rest of this entry

Tre problem med Åke Bonniers liberalteologi

Åke Bonnier, biskop i Skara stift, har skrivit en debattartikel i Dagen som delvis är ett svar till min insändare om att kristna och muslimer inte ber till samma Gud. De flesta som hittills argumenterat mot mig har gjort en distinktion mellan frågan om vilken Gud olika religioner ber till och huruvida alla religioner skulle leda till frälsning, vanligtvis har de sagt något i stil med ”Jesus är den enda vägen till frälsning men av olika skäl tror jag att muslimer ber till samma Gud som oss.”

Bonnier däremot argumenterar för att alla religioner borde leda till frälsning, att kristna inte har ”monopol på sanningen”. ”Min övertygelse är att Gud är Gud bortom alla religioner”, skriver han. Därmed vill inte Bonnier evangelisera eller missionera, hans vision för kyrkan är att den håller sig på sin kant utan att försöka övertyga andra om att de behöver ge sina liv till Jesus och bli frälsta.

Vad har han för argument för detta? Inte särskilt många, och de är förbluffande dåliga för att komma från en bildad person som Bonnier:

1. Det är jobbigt att missionera.

”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen.”

Vet ni vad som också är en stor och nästan omöjlig uppgift? Fred. Eller rättvisa. Att något är svårt är inte ett argument för att det är falskt. Read the rest of this entry

Hela Pingstens biståndsjulklappsguide 2015

Skärmavbild 2015-12-09 kl. 02.17.34

Trött på att köpa onödiga prylar som förstör miljön och ogynnar de fattiga? Här kommer vår traditionsenliga guide för julklappar som lindrar nöd och räddar liv!

Diakonia erbjuder kort med citat från människorättskämpar världen över.

Från PMU kan man både köpa gåvokort och halsband, med fokus på Kongo och Syrien.

ActionAid har åtta fina presenter mot fattigdom, såsom klassikern geten.

UNICEF har ett stort utbud av gåvokort som hjälper utsatta barn runtom i världen.

Likaså Läkarmissionen har många gåvokort att välja på, såsom brunnsborrning och hjälp till flyktingar.

Läkare utan gränser säljer små böcker som berättar gripande historier om hur de räddar liv.

Och Svenska kyrkan erbjuder både billiga och dyrare gåvokort med ett juligt budskap.

Köp en klapp som gör Jesus glad – rädda liv i jul! Gud välsigne dig.

Svenska kyrkans framtid och frikyrkans respons

Uppsala_domkyrka_09

mitt blogginlägg om att bibeltroende kyrkor borde ta avstånd från Svenska kyrkan angående att deras högsta ledning är öppen för tanken att andra religioner leder till Gud, väckte en del uppmärksamhet förståeligt nog. På grund av min Englandsvistelse hade jag dålig tillgång till internet och kunde bara läsa och besvara kommentarer sent på kvällarna. Det tog därför ett tag för mig att förstå att det jag hade skrivit kunde ganska lätt missuppfattas. I en diskussion på Facebook skrev plötsligt en person att jag ”omformulerar” mig när jag vidareutvecklade mitt resonemang, och först då insåg jag att rätt så många nog tolkat in något i det jag skrev som jag inte menade uttrycka.

Så för att förtydliga: jag talar inte om att alla medlemmar nödvändigtvis ska bojkotta Svenska kyrkan eller att andra kyrkor ska sluta samarbeta regionalt eller lokalt. Jag talar inte om att alla bibeltroende kristna ska fly undan från allt som har med Svenska kyrkan att göra. Och orsaken är förstås att det fortfarande finns mängder med bibeltroende, evangelikala och karismatiska personer, präster och församlingar i Svenska kyrkan som inte ställer sig bakom allt det som ledningen ägnar sig åt.

Min vän Lucas Logg skrev på Facebook:

Tror det är viktigt att tydligare skilja på nationellt samarbete och lokalt. En distinktion som kanske antyds, men som jag inte tycker är riktigt tydlig i din text. Det finns många präster som inte är religiösa pluralister, synkretister eller universialister. Tyvärr saknas dessa i SvK’s ledning på nationellt plan. De vittnar inte sällan om ett mått av utfrysning i sina egna sammanhang, sådana präster behöver mer stöd och samarbete, inte mindre.”

Jag håller med. Jag syftade mycket riktigt på kyrkodiplomati på högsta nivå, hur andra samfunds ledningar bör reagera, inte hur alla lokala församlingar och individer ska bete sig.

Det jag stör mig på är att Svenska kyrkans ledarskap kan säga i princip exakt vad som helst – inklusive djupt heretiska saker – och de andra samfunden fortsätter med business as usual utan att reagera särskilt mycket. Om andra samfund skulle vara tydliga med att religionsrelativismen inte är kristendom och att de inte kan samarbeta ekumeniskt med kyrkor som inte menar att Jesu försoningsdöd krävs för att bli frälst, då skulle det sätta press på Svenska kyrkans ledning att ta avstånd från dessa idéer. Det skulle vara ett stöd för de krafter inom Svenska kyrkan som vill vara bibliska, medan det inte skulle ge liberalteologerna den totala frihet de nu verkar ha att förändra Svenska kyrkan från grunden. Read the rest of this entry

Vågar bibeltroende kyrkor ta avstånd från Svenska kyrkan?

Elias grät sig själv till sömns. Han hade tappat livstörsten helt och bestämt sig för att ta sitt liv följande morgon, då han upplevde sig ha förlorat allt. Han hade lämnat tron på Allah som liten och blivit ateist, men nu ropade han ut i förtvivlan att om det finns en Gud så ville han möta Honom. Plötsligt så ser han en syn av en gestalt med genomborrade händer som säger ”Jag är Jesus. Jag är din Gud”.

Ni kan läsa mer om Elias här – han är en god vän till mig med stark profetisk gåva. En gång ringde han upp mig och kunde beskriva en vän till mig som han aldrig hade träffat i detalj, och ge ett profetiskt ord som stämde på pricken. Så det är coolt!

Jag själv blev kristen på ett liknande sätt – jag bad att Jesus skulle visa sig för mig och därefter såg jag Jesu ansikte varje kväll när jag lade mig för att sova i över ett år. Jag började läsa om Jesus i evangelierna och mitt hjärta brann när jag såg vad han sa och gjorde, och ytterligare mirakler som skedde i mitt liv bekräftade min tro på Honom. Jag förstod att Han dog på korset för mina synders skull och att det är genom Hans försoningsdöd som jag kan komma till Fadern och få evigt liv.

Igår skrev några präster från Stockholm på DN debatt om att kyrkan måste vara öppen för andra religioner eftersom alla religioner leder till Gud. I synnerhet påpekas att kristendomen, judendomen och islam har samma Gud som vi vandrar till på olika vägar, och därför har domkyrkoförsamlingen bjudit in företrädare för andra religioner och lobbar för att andra församlingar ska öppna sina församlingshem för muslimers fredagsböner. De betonar att detta är för att främja religionsdialog och tolerans, och motivationen är framför allt teologisk: alla vägar leder till Gud.

Read the rest of this entry

Bryr sig Gud om vad vi äter? – Ett panelsamtal

Jag och några andra av våra vänner har av Micael bjudits in att medverka här. Du kan läsa om oss i menyn  Om Hela Pingsten ovan. Jag, som heter Sunniva, bloggar annars bland annat på https://ettbrackligtlerkarl.wordpress.com Som en första post som medskribent här bidrar jag med min särprägel direkt. Enjoy! 


pig-2661_640

Har du någonsin undrat:

Vad är ett djur?

Varför skapade Gud djuren?

Är människan också ett djur – är det något som skiljer oss åt?

Kan djuren tala? Vem ska berätta deras berättelse?

Dog Jesus för att djuren ska leva?

Kan vi höja den negativa synen på djuren och antopomorcentriska världsbild vi har? Ska vi det? Räcker det att prata om det, eller ska vi göra något?

Har kristna fattat att djuroffer upphörde som legitim praxis för 2000 år sedan?

Har man rätt att lägga sig i vad andra äter? Hur kan vi lyfta viktiga frågor om djur och människor relation utan att kränka och förolämpa köttätare?

Varför blev James vegetarian?

Är fisk kött?

Vad har människor att tjäna på ett mer djurvänligt sätt att leva?

Ska människan fortsätta äta ”markens örter” så som 1 Mosebok säger, även när marken ger en tistel och törne och det är lättare att döda ett djur?

Vad kan ha hänt med de kristna som slutat följa apostlarnas och Helig Andes instruktion att inte äta blod?

Då ska du titta på denna video, från ett panelsamtal jag var med i för någon månad sen:

Panelsamtal den 15 mars 2015 i Uppsala.

Moderator: Maja Ekström, ordförande i Vildåsnan.

Panelen: James Starr, baptistpastor, lektor i teologi på Johannelund och Doctor of Theology; Sunniva Rettinger, teol kand, student vid Johannelund och THS, prästkandidat: och Ann-Sofie Lönngren, docent i litteraturvetenskap vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.

Arrangör: Vildåsnan – kristen vegetarisk förening.

Uppsatsen som refereras till är: https://makemeaninstrument.wordpress.com/2014/06/09/detta-skall-ni-ha-att-ata-this-shall-be-food-for-you/

Andra inspirerande länkar: https://ettbrackligtlerkarl.wordpress.com/lankar-om-vegetarianism/

Dagens bästa #Kristusäruppstånden-tweets

Jesus lever halleluja! Jag har tidigare berättat om hur jag sett den uppståndne Kristus, och idag är en stor glädjedag för mig och miljontals av mina syskon då vi firar att Jesus besegrade döden och öppnade vägen till evigt liv. Jublet har dessutom trendat på Twitter, och här är några av mina personliga favvo-tweets med taggen #Kristusäruppstånden:

loggandreasfrälsis

Read the rest of this entry

Kampen för Jesus, EU-migranter och att uppväcka döda

image

Predikan som jag höll i Kristinehamns kyrka idag.

Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.” Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: ”Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar.” Han svarade: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig!” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Hon sade: ”Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.” 28Då svarade Jesus henne: ”Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.” Och från det ögonblicket var hennes dotter botad. (Matt 15:21-28)

Ibland sätter vi punkt för tidigt. Det är lätt att uppfatta Jesus som ovanligt och onödigt hård, när Han till en början nekar den kanaaneiska kvinnan demonbefrielse för hennes dotter. Vi läser på andra ställen i evangelierna hur Jesus säger nej till att göra mirakler för fariséer som bara ville sätta honom på prov, men den här kvinnan har ju stark, uppriktig tro. Eller kanske det är så att hon får stark, uppriktig tro, i bönekampen för sin dotter?

Det skulle inte bli lätt för henne att vara kristen i trakten kring Tyros och Sidon. Vi läser i Apostlagärningarna om hur stark förföljelse drabbade kristna – både judiska och kanaaneiska kristna. Kanske var det så att kvinnans bönekamp i mötet med Jesus stärkte henne i den kommande kroppsliga kampen för tron: kampen att hålla fast vid det eviga livets gåva som Jesus ger oss även när vi drabbas av förföljelse.

Read the rest of this entry

Reformation 2.0 – hur Svenska kyrkan kan bli biblisk igen 

Denna artikel publicerades i senaste numret av Svensk pastoraltidskrift.

Foto: David Castor, Creative Commons

Foto: David Castor, Creative Commons

Varje god lutheran måste kunna erkänna att Luther på vissa punkter hade fel. Med tanke på Luthers egna betoning dels på sin och alla andra kristnas ofullkomlighet, dels på Skriftens vikt framför traditionen, så förefaller det mig tydligt att lutheraner inte ska betrakta Luther som den ultimata sanningssägaren – detta är enbart Jesus Kristus. Och bäst bild av Jesu lära får vi förstås genom evangelierna och de andra nytestamentliga skrifterna.

Faktum är ju att lutheraner alltid kallat sig evangeliska, just för att betona att de går tillbaka till urkunderna för den kristna tron. En sann evangelisk lutheran måste därför våga granska Luther själv mot evangeliernas vittnesbörd.

Reformera synen på mirakler

Ett exempel är cessationismen, läran att Andens mirakulösa gåvor upphörde med apostlarna, som Luther argumenterade för tillsammans med Jean Calvin i respons till katoliker som undrade, varför Gud inte gjorde mirakler bland protestanterna. Luther menade att de bibliska miraklerna inte längre förekom, utan att det väsentliga är det andliga mirakel som sker när människans synd blir förlåten.

Detta har lett till att mirakler inte har stått högt i tak i den lutherska traditionen, vilket i sin tur öppnade för den liberalteologiska läran om att mirakler inte bara har upphört utan aldrig har existerat – ens på Bibelns tid. Detta har bland annat förespråkats av ärkebiskop emeritus K.G. Hammar.

Cessationismen har dock inget bibelstöd. Nya Testamentet gör ingen distinktion mellan ”mirakulösa” gåvor och ”ickemirakulösa” såsom tro, kunskap eller undervisning. Allt detta är andliga gåvor som kristna enligt Paulus ska ivrigt sträva efter (1 Kor 14:1). Att vissa av dessa gåvor skulle försvinna medan andra finns kvar finns det inget bibliskt stöd för överhuvudtaget. Read the rest of this entry

Julklappar som räddar liv: Hela Pingstens biståndsjulklappsguide 2014

Lite julfakta:

  • Svenskarna spenderade ca 64,7 miljarder i 2010 års julhandel. Detta är mer än dubbelt så mycket som Sveriges totala biståndsbudget för hela 2010.
  • 15 procent upplever stress för att man spenderar mer pengar än man borde.
  • Var fjärde svensk uppger att julruschen påverkar humöret till det sämre.
  • Hela 50 procent minns inte vem som gav vad förra julen och 15 procent av svenskarna kommer inte ihåg en enda julklapp från förra året.
  • Nästan en tredjedel av svenskarna, eller 29 procent, ser inte fram emot julfirandet i någon större utsträckning.

All denna skit till åminnelse av Frälsarens födelsedag. Skippa konsumtionen av onödigheter den här julen – köp klappar som räddar liv. Låt mig presentera Hela Pingstens biståndsjulklappsguide 2014!

Låt mig först presentera årets nykomlingar: Hoppets stjärna och Hjärta till hjärta hjälper romer i Rumänien, som verkligen behöver vår omsorg dessa dagar. Enligt detta dokument går höns och kossor som man köper i Hoppets stjärnas webbshop till bl.a. Rumänien, dumt nog har de dock inte skrivit ut det på hemsidan än. Men men om hönan hamnar i Haiti gör den nytta där med 🙂

(Organisationerna står i alfabetisk ordning och det är förstås ingen fullständig lista).

Get med paket

Get med paket

ActionAid kör som vanligt på presenter mot fattigdom, där vi har klassikern get för 225 kr, skolböcker för 155 kr och bybarnmorska för 525 kr. ActionAids gåvokort kan antingen beställas eller skrivas ut. Read the rest of this entry

Lyxmiddagen visar Svenska kyrkans sanna ansikte

Christi, min rumänske vän som satsar på att inte behöva tigga längre

Christi, min rumänske vän som satsar på att inte behöva tigga längre

Dagen har publicerat en lång intervju med min vän Christi, den rumänske före detta tiggaren som slitit vansinnigt hårt för att ge sin fru och sina barn en trygg framtid. Han har lärt sig svenska, skaffat personnummer och skrivit in sig på Arbetsförmedlingen men ändå är livet fruktansvärt svårt, och intervjun ger en naken och skakande bild om hur det är att leva i extrem fattigdom i Sverige idag. Christis familj var med på vår husgrupp igår kväll, vi läste ur Lukas 6 och de Jesusord som varit så centrala för mig i så många år fick ännu större tyngd när Christi läste dem:

Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. (Luk 6:20-26, 30-31)

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift

När jag sedan komma hem får jag höra nyheten om Stockholms stifts lyxmiddag för över 300 000 kronor, med oxfilé från ”tyska hondjur” och oekologiska viner från andra sidan jorden som smaskades i gyllene salen. Slöseriet har gjort många upprörda och biskop Eva Brunne har skrivit ett meddelande på Facebook där hon ber om ursäkt och tar på sig ansvaret för det som skedde. Det klingar dock väldigt falsk eftersom hon kort dessförinnan skrev ett pressmeddelande där hon försvarade överflödet och argumenterade som att det inte gick att få det billigare (vilket förstås är struntsnack).

Read the rest of this entry

Frikyrkans tradition brändes upp av statskyrkan

Som jag nämnde i förra inlägget så har frikyrkans existensberättigande börjat ifrågasättas igen i och med att en religionshistoriker felaktigt hävdade att den snart kommer att dö, och precis som för två år sen under Deminger-debatten så talas det om att frikyrkan är kortsiktig och känslobaserad och måste omfamna de historiska kyrkornas tradition och reflekterande kontemplation, med den lilla bieffekten att vi då måste finna oss i att tillhöra en megasekulariserad kyrka där 85% inte tror på Jesus eller någon av de kyrkor som infört läror som inte en kotte i urkyrkan trodde på men som ändå ses som obligatoriska. Dock finns det ett ännu större problem om vi vill lämna frikyrkan och det är att det är att alla kyrkor som existerar i Sverige är frikyrkor.

Begreppet frikyrka uppstod ju i kontrast till statskyrkan, och i hundratals år har de varit förbjudna i både Sverige och Europa just för att de inte är statskyrkor. Idag när även Svenska kyrkan är en frikyrka glömmer vi lätt bort det hemska konstantinska arv den organisationen stått och står för, men det är inte en rolig historia. Samma sak gäller katolska kyrkan. Stanley Sjöberg satte fingret på något som få katoliker gärna talar om idag:

Amen Stanley

Amen Stanley

Read the rest of this entry

Dagen skriver om mig och mamma

Jag och mamma. Foto: Lina Mattebo

Jag och mamma. Foto: Lina Mattebo

Lina Mattebo har gjort en jättefin intervju med mig och min kära mor Cristina som jobbar som kyrkosekreterare i Svenska kyrkan. Ett utdrag:

Micael är tydligare med vad han tycker är rätt och fel, medan Cristina är mer öppen för olika syner och ståndpunkter i teologiska frågor.

– Jag ser det som min kallelse att verka i Svenska kyrkan och jag vill vara här, men jag har respekt för andra typer av tro. Jag skulle aldrig säga, som Micael, att våra medlemmar inte tror på Jesus. Jag brukar förklara att vi måste ta det varsamt med människor, säger Cristina.

Den öppenheten tycker Micael är på både gott och ont.

– Jag uppfattar dig som väldigt öppen åt alla håll. Det finns ju de som är liberala i den meningen att de är antievangelikala, men det är inte du. Fast du är också öppen mot det jag tycker är för urvattnat, säger Micael.

Read the rest of this entry

”En ängel kallade mig till Sverige”

Ed Thomas. Foto: Rickard Kilström

Ed Thomas. Foto: Rickard Kilström

Ed Thomas är lugnt Sveriges coolaste präst, och historien om hur han kom till Sverige är ännu coolare. Många förknippar ”kallelse” med en vag känsla eller ett subjektivt intresse, men för Ed handlade det om Guds hörbara röst och ett änglabesök. Han berättar om hur det gick till i videon ovan, inspelad på Pannkakskyrkans konferens Union som vi höll tidigare i år.

Ed var stjärnkock i USA, bokstavligen: han lagade mat åt kändisar och hade en lovande karriär med, enligt honom själv, ”fett med pengar”. En natt förändrades allt. Han vaknade av att någon sa ”Edward!”, men det var ingen där. Han väckte sin fru och hon muttrade surt att han bara hade drömt nåt och att han skulle somna om. Han gjorde så, och vaknade igen ”Edward!”

Nu började han bli orolig. Höll han på att bli galen? Han kontrollerade att ingen fanns där och försökte somna om igen, och innan han slöt ögonen kom han att tänka på historien om hur Gud kallar profeten Samuel mitt i natten tre gånger (1 Sam 3). Read the rest of this entry