Varför jag är kristen pacifist

I torsdags var jag inbjuden av Kristna Fredsrörelsen till Betlehemskyrkan i Göteborg för att tala om pacifism, fredsskapande och kristen tro. Det blev en toppenkväll med ett mycket större deltagande än vad arrangörerna hade räknat med. I tider av upprustning, krigsherrar och kärnvapenhot törstar människor efter fred, och det är precis vad kristendomen erbjuder.

Jag är kristen pacifist, och min övertygelse att vi inte ska döda har bara stärkts de senaste åren då det blivit allt tydligare att våldets väg inte kan leda till fred.

Jesus sa väldigt tydligt vad vi ska göra med våra fiender.

I Bergspredikan säger han: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Och strax innan: ”Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på den högra kinden, vänd också den andra mot honom.”

Den naturliga läsningen av de orden är inte: ”Älska dina fiender – utom när du verkligen behöver döda dem.” Jesus anger inget sådant undantag.

Och att vända andra kinden till betyder inte passivitet. Det är en tredje väg mellan att slå tillbaka och att ge upp. Jesus själv visar detta när han blir slagen under sitt förhör inför stora rådet: han slog inte tillbaka, men han protesterar: ”Har jag talat rätt, varför slår du mig då?”

Och när Petrus använde svärdet i Getsemane stoppade Jesus honom och helade den skadade mannen, vilket är själva motsatsen till det resultat som våldet försökte åstadkomma. Han sa sen att den som tar till svärd kommer dödas med svärd – våldet är en spiral som slår tillbaka mot en själv.

Några av åhörarna på föreläsningen.

Och Paulus säger samma sak.

I Romarbrevet 12 skriver han: ”Välsigna dem som förföljer er.” ”Löna inte ont med ont.” ”Hämnas inte.” Om din fiende är hungrig – ge honom mat. Om han är törstig – ge honom något att dricka. Och så sammanfattar Paulus hela resonemanget:

”Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Det är svårt att förena med idén att kristna ibland ska besegra det onda genom att döda den som gör det onda.

Men Romarbrevet 13 då? Där står det att överheten inte bär svärdet förgäves. Absolut, men Paulus säger inte att kristna ingår i överheten, vilket de verkligen inte gjorde på Nya Testamentets tid. Tvärtom kommer Romarbrevet 13 och dess beskrivning av staten som en Guds hämnare direkt efter uppmaningen att kristna inte ska hämnas i kapitel 12.

Men hur är det då med alla krig i Gamla testamentet?

Jag tror inte att lösningen är att blunda för eller nedtona Gamla testamentet. Frågan är vilken roll de texterna har i det nya förbundet.

Gamla testamentet innehåller också djuroffer, kosherregler och omskärelse. Kristna följer inte automatiskt varje instruktion som gavs åt Israel, därför att Jesus har upprättat ett nytt förbund.

Israel var ett politiskt folk med land, domstolar och arméer. Kyrkan är inte en nationalstat. Jesus ger inte apostlarna ett territorium att försvara. Han skickar dem obeväpnade till alla folk.

Redan profeterna såg fram emot detta messianska fredsrike: svärden skulle smidas till plogbillar och folken inte längre lära sig att föra krig. Och i Nya testamentet blir vår strid uttryckligen andlig: Paulus säger att våra vapen inte är världsliga och att vår kamp inte är mot kött och blod.

Det här är inte någon modern, naiv omtolkning av kristendomen. Flera av de allra tidigaste kristna teologerna läste evangeliet just så. Justinus Martyren beskrev hur människor som tidigare dödade varandra efter sin omvändelse vägrade kriga. Irenaeus av Lyon kopplade uttryckligen profetian om svärd som blir plogbillar till kristna som vägrar strida och vänder andra kinden till. Tertullianus skrev att Herren hade ”avskaffat svärdet”, och kritiserade kristna som blev romerska soldater.

Skriften ”den apostoliska traditionen” från 200-talet säger till och med att en soldat som får order att döda inte ska lyda ordern.

Idén att kristna kan och bör döda i krig kom betydligt senare. Augustinus utvecklade på 400-talet teorin om det rättfärdiga kriget först när kristendomen har blivit sammanflätad med det romerska imperiet, och hans främsta inspiration var inte Bibeln utan en hednisk senator som hette Cicero.

Den vanligaste invändningen mot pacifism brukar vara att allt detta låter fint – men att våld ibland helt enkelt är nödvändigt.

Problemet är att modern forskning gör den självklarheten mycket mindre självklar.

Harvardforskarna Erica Chenoweth och Maria Stephan jämförde stora våldsamma och ickevåldsliga motståndskampanjer under 1900-talet och fann att ickevåldskampanjer hade varit ungefär dubbelt så framgångsrika. Om en ickevåldslig motståndsrörelse omfattar minst 3,5 % av befolkningen har den nästan aldrig misslyckatsmed att störta ens de mest monstruösa diktatorer.

Senare forskning visar också att väpnade uppror löper betydligt större risk att mötas av massdödande och att de är tiotusentals gånger dyrare trots att de är mindre effektiva än att göra motstånd med ickevåldsliga medel.

Så kristen pacifism betyder inte: ”Gör ingenting när människor utsätts för ondska.”

Tvärtom.

Skydda den utsatte. Gör motstånd. Ställ dig i vägen. Organisera dig. Protestera. Sabotera förtryck utan att skada människor. Riskera ditt eget liv om det krävs. Men vägra göra fienden till någon vars liv inte längre är heligt.

För Jesus kallade oss aldrig att älska bara de människor som är lätta att älska.

Han sa: Älska era fiender.

2 kommentarer

  1. Överheten är från Gud.. men kristna ska inte ingå i överheten…om ens land blur anfallet då ska överheten enligt Gud inte bära sin svärd förgäves ett land har rätt att försvara sig…men kristna ska inte försvara sitt land med vapen…bibeln gör skillnad på överheten staten och privat personer…staten skall straffa dom onda det skall inte en privat person göra. Älska sin nästa ja….men det betyder inte att brott inte ska bestraffas…..om man får inbrott kan man ringa till polisen då..polisen har vapen ..kan man vara polis som kristen ..fred kommer det aldrig att bli på denna jord….skulle man vända andra kinden till Hitler så hade Nazisterna styrt Europa idag…det var inte synd att döda nazister i överhetens tjänst…

    Gilla

  2. Jesu uppmaning till sina lärjungar var att de skulle fortsätta att leva i efterföljelse av Hans ord och liv genom en fortsatt nära gemenskap med Honom och genom att nu vandra tillsammans med D.H.A. Uppdraget vi fick var att göra alla folk till lärjungar på vägar som som D.H.A. redan berett för oss. Ingenstans ges oss uppdraget att störta denna världens alla hemska tyranner som funnits en uppsjö av sedan civilisationen tagit sin början. Jesus visste så klart att det enda sättet för oss människor att övervinna ondskan var genom att vandra i Guds kärlek och låta hämnden vara Guds. Endast Hans domar är helt rättvisa. Vi kan lugnt förlita oss på att Jesus har all makt i Himmelen och på Jorden. Jesus ger oss också beskedet att vår vandring på Kärlekens väg mycket väl kan innebära mycket lidande och död. Hans löfte till oss är att aldrig lämna oss eller överge oss. Även om vi är trolösa så är Han trofast och bereder oss en utväg ur alla de lidande vi kan få utstå. Inget förmår att rycka oss ur Hans hand. Inget förmår att skilja oss från Hans Kärlek. För Paulus kom förföljelsen han fick utstå i huvudsak från det Judiska prästerskapet utom möjligen på slutet av hans liv då han enligt traditionen avrättades under den romerska förföljelsen av kristna. Min uppfattning är att Han manade dom Kristna att inte i onödan reta upp Rom vilket avsevärt skulle försvåra evangelisations uppdraget. Märkligt om Han hade skrivit att överheten inte bär svärdet förgäves när Rom senare förföljde och dödade tusentals kristna. Förföljelsen av Judar Guds utvalda folk har varit stor i alla tider och i alla länder. Vi kristna har eldat på och stått bakom mycket av detta. Hitler ägnade sig åt denna ondska i industriell skala. Men judehatet var utbrett i alla de länder som hjälptes åt att störta Hitler. Inget får mig att tro att huvudskälet var något annat än att försöka återupprätta den maktordning man fått som segrare i första Världskriget. Dessa regimer hade ju oändligt med blod på sina händer. Stalins förföljelse och utrotande av hela folk. Alla de miljontals människor som fick sätta livet till under dessa kolonialmakters härjningar i olika världsdelar. Detta fortsatte ju även efter andra världskriget om än i något mindre skala. Många statsbildningar skedde genom stjäla ursprungsbefolkningars land och i det närmaste utrota dessa. Tragiskt nog har vi kristna inte tagit Jesu budskap på allvar utan låtit våra egna begär och Djävulen styra våra liv. Tänk om vi hade förstått som Jesus säger om Jerusalem vad som ger Shalom.

    Gilla

Vad tänker du?