Author Archives: Katarina Hedman

Därför spelar din syn på den yttersta tiden roll

Skärmavbild 2017-03-28 kl. 18.25.52

Jag är ingen teolog och kan därför med ett ödmjukt hjärta också erkänna att jag inte är särskilt påläst inom eskatologi. När jag gick bibelskola hade vi en dag dedikerad till ämnet, och eftersom jag inte tog en enda anteckning under hela min tid som bibelskoleelev försvann den lilla kunskap jag tillägnat mig väldigt fort. Jag lärde mig i alla fall att det kallas ESKATOLOGI för den som vill låta smart och ENDETIDSLÆRE på norska. Vad det heter på svenska vet jag inte men det är av mindre betydelse här och nu.

Trots bristande kunskap kan jag i alla fall konstatera en sak:

Din syn på den yttersta tiden spelar roll

Den spelar roll för hur du investerar din tid, dina resurser och dina gåvor. Om du har en mörk syn på den yttersta tiden, tänk klassisk ”käre Jesus kom snart”-mentalitet, kommer detta prägla hur du ser på världen runt dig. I praktiken har du redan hissat vit flagg. Exempelvis är ett klassiskt antimiljöargument en bit ur Jesaja där det står att jorden ska slitas ut ungefär som en gammal trasa. Med denna vers blir det lätt att bara sucka och skaka på axlarna när man ser exploatering av miljön som resulterar i lidande för andra människor, utan att man försöker förändra något. För det står ju i bibeln att det ska vara så här i den sista tiden, ojojoj hjälp oss, Jesus må du komma snart… Total förlorarmentalitet och tyvärr inte ovanlig i kristensverige.

Vet du vad som också står i bibeln? Att vi är Guds barn, skapade till goda gärningar. Att vi fått som uppgift att förvalta skapelsen och att vi är kallade till att sprida Guds rike på jorden. Detta kommer vi inte uppnå med förlorarmentalitet.

Perfekt kärlek kastar ut all fruktan

Många blir rädda när de tänker på den sista tiden. Jag skulle vilja påstå att en syn på den yttersta tiden som skapar fruktan inte kan vara från Gud. Det står i bibeln att Gud är perfekt kärlek, och att den perfekta kärleken kastar ut all fruktan. Jag tror att vi måste våga ta denna versen på allvar.

God is love. When we take up permanent residence in a life of love, we live in God and God lives in us. This way, love has the run of the house, becomes at home and mature in us, so that we’re free of worry on Judgment Day—our standing in the world is identical with Christ’s. There is no room in love for fear. Well-formed love banishes fear. Since fear is crippling, a fearful life—fear of death, fear of judgment—is one not yet fully formed in love. (1 Joh 4:17-18, The Message)

Så om dina teorier och åsikter leder till ett liv i fruktan, kan dessa omöjligen vara förankrade i Gud, han som är perfekt kärlek. Den helige andes frukter är glädje, hopp, kärlek, medkänsla osv. Inte fruktan. Inte missmod. Detta är inte för att peka ett finger mot de som lever med missmod och fruktan, inte på något sätt. Detta är till uppmuntran!

Hopp är inte skygglappsoptimism. Hopp är att veta att man är perfekt älskad av Gud, och att han har kontroll!

Jag bryr mig inte om vilka teologiska begrepp du använder för att beskriva din syn på den yttersta tiden, huruvida du tror på hänryckning och sju år av vedermöda eller ej. Det jag är intresserad av är vilka konsekvenser detta har för hur du väljer att leva ditt liv.

En person med en Jesuscentrerad och hoppfull syn på den yttersta tiden har en vision för hur denna världen skulle kunna se ut, istället för att hissa vit flagg och gömma sig under en sten till hen dör eller Jesus kommer tillbaka. En person som varje dag dör från sig själv letar aktivt efter guldet i människorna runt sig och tar sin roll som förvaltare av skapelsen på allvar. 

Låt oss vara sådana människor.

Allt som är sant väger inte lika tungt

katesbaby-10.jpg

Teologer och mer eller mindre glada amatörer debatterar outtröttligt vad som är sann doktrin, vad Jesus egentligen menade och på vilket sätt vi människor bör leva. Ofta hamnar dessa debatter långt utanför det som är bibelns avsikt; att lära känna Guds hjärta och utifrån det få kraft till att leva radikala liv. Vi offrar istället våra syskon på den korrekta teologins altare och glömmer den djupaste sanningen och riktlinjen för våra liv, det som går som en röd tråd genom hela bibeln.

Att älska Gud och älska sin nästa som sig själv.

För alla sanningar väger inte lika tungt. 

Exempelvis lyfter köttälskare ofta fram vissa verser ur NT för att motivera sitt allätande, som kontrast till lagens strikta matregler. Detta kan vi konstatera är en biblisk sanning: Gud har aldrig förbjudit oss att äta animalieprodukter.

Men när vi lever i ett samhälle där vår livsstil är oförenlig med budet att älska sin nästa som sig själv måste vi konstatera att ”ät vad du vill” inte kan väga lika tungt eller tyngre än ”älska din nästa”. Att älska din nästa bör därför i vår tid ta sitt uttryck i att du förändrar din livsstil – att du gör något aktivt för att äta och konsumera hållbart. Det är inte moraliskt riktigt att leva rikt på bekostnad av andra. 

Read the rest of this entry

Därför tycker du att bön är tråkigt

idaskunst

Jag vet inte hur bön såg ut i den kyrka du växte upp i, om du vuxit upp i en kyrka överhuvudtaget. Som liten fick jag intrycket av att bön var något som bara gamla sysslade med. Bön var tråkigt. Livlöst. Torrt. Krävande.

Mycket har förändrats sedan dess. Från att vara det tråkigaste jag visste om är nu bön en av de saker som ligger mig närmast om hjärtat. Jag älskar att se andra inspireras till ett liv präglat av kraftfull, Jesuscentrerad och glädjefylld bön!

Vad är bön?

I grunden är bön mest ett fancy ord för att prata, umgås och hitta på spännande saker med pappa Gud. Jag är ingen teolog, men jag skulle vilja dela upp bön i två olika kategorier med olika syften. Bön som tillbedjan och bön som förbön.

lewis.jpg

1. Bön som tillbedjan

Tillbedjan behöver inte vara lovsång – målet för lovsång bör däremot vara tillbedjan. Tillbedjan är framförallt en livsstil, en livstil som samtliga kristna är kallade till. Det smärtar mig enormt när jag ser hur många kristna som bygger sina liv på andras upplevelser med Gud. Andrahandsuppenbarelse. Det är vissa sanningar du måste få direkt från pappa Gud,   Read the rest of this entry

Pray for Stockholm och andra klichéer

sthlm

När Sverige drabbas av vad som benämns som ett terrorattentat öppnar Stockholmarna sina hem och sina hjärtan. Jag omvänder mig från cynism och Aftonbladet ändrar sin omslagsbild på Facebook.

Jag måste bekänna en sak. Jag är en cyniker, jag tror alltid det värsta om folk och deras motiv. Men i fredags blev jag motbevisad. Det är beklagligt att det ska krävas ett terrorattentat och avstängd kollektivtrafik för att medmänsklighet och omtanke ska komma till ytan, men faktum är att Stockholmarnas respons utmanade min cyniska, fördomsfulla bild av storstadssvenskar. Och min bild av folk i allmänhet.

Aftonbladet ändrade samma eftermiddag sin omslagsbild på Facebook till en bild där det står ”PRAY FOR STOCKHOLM”. Denna paroll är inte ovanlig, istället har den blivit lite av en global kliché som folk använder efter de upprepade terrorattentat som ägt rum i Europa de senaste par åren. Men när svensk media ställer sig bakom dessa ord blir jag överraskad. På riktigt. Mitt i en pågående debatt där en hel rad debattörer högljutt argumenterar för Sveriges offentligt sekulära natur lägger alltså en av de största kvällstidningarna upp en bild där det står att vi ska be för Stockholm. Förstår ni hur stort detta är? Read the rest of this entry

Därför slutade jag som kristen bära kors

kors-6

Ska samhället kunna diktera vilka kläder och symboler vi är tillåtna att bära? Är det vårt yttre som bestämmer vem vi tillhör, vilka vi är? Kan ett korshalsband i guld bli en fasad vi gömmer oss bakom?

Jag har varit kristen hela livet och därmed burit kors hela livet. Som barn och tonåring gjorde jag hela frikyrkogrejen: Jag var på konferenser och läger, engagerade mig i ungdomsarbetet i min stad och gjorde mitt bästa för att leva föredömligt. Jag var en skötsam, engagerad tonårstjej med goda intentioner och ett korshalsband i guld. Jag såg kristen ut men mitt hjärta var dött. Kallt. Förstelnat. Jag kämpade med beroenden, kunde inte förlåta och var livrädd för vad folk tyckte om mig. Dessutom hade jag stora problem med att älska Gud. Hur klarade man av att älska honom? Jag såg att somliga uppriktigt gjorde det – själv kände jag mig som världens hycklare när jag i lovsången sjöng ”Jesus jag älskar dig” och ”jag ger dig mitt liv”. Jag ville mena det jag sjöng men kunde inte. Inte på riktigt.

En dryg månad innan min artonsårsdag hände något märkligt, något som förändrade mitt liv totalt. Jag mötte den Gud jag pratat om hela mitt liv. Den Gud jag med mitt korshalsband velat representera. Det var inte ett fridfullt möte á la frikyrkoskidläger* med mysig stämning, tända ljus och en söt liten tår som långsamt rinner nedför kinden. Det var ett vilt möte med Guds råa kärlek och kraft på ett sätt som skakade mig till ande, själ och kropp. Det förändrade allt.

Read the rest of this entry

Att leva i renhet, frihet och helighet

Foto: Katarina Hedman

Foto Katarina Hedman

Designad för ett liv i Guds närvaro

”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Första Mosebok 2:7

När vår fantastiska pappa Gud skapade den första människan blåste han sin livsande in i dennes näsa. Anden – själva essensen av den Gud är – gavs till den enda del av skapelsen som formats i Hans avbild. De första människorna levde i en tät och och oförstörd relation med pappa Gud. Han vandrade med dem i Edens lustgård, han var runt dem och i dem. När synden kom in i världen bröts denna symbios, något som Jesus helt och fullt återupprättade för två tusen år sedan.

Frihet, renhet och helighet är återigen tillgängligt för oss! Hur häftigt är inte det?

Det kan då kännas ironiskt att många kristna har problem med just detta. Varför kämpar kristna med beroenden, sår, bitterhet och oförmåga att förlåta? Borde inte allt vara enkelt, nu när allt är återupprättat? Varför är det så svårt att leva i renhet, frihet och helighet? Read the rest of this entry