Author Archives: Katarina Hedman

Allt som är sant väger inte lika tungt

katesbaby-10.jpg

Teologer och mer eller mindre glada amatörer debatterar outtröttligt vad som är sann doktrin, vad Jesus egentligen menade och på vilket sätt vi människor bör leva. Ofta hamnar dessa debatter långt utanför det som är bibelns avsikt; att lära känna Guds hjärta och utifrån det få kraft till att leva radikala liv. Vi offrar istället våra syskon på den korrekta teologins altare och glömmer den djupaste sanningen och riktlinjen för våra liv, det som går som en röd tråd genom hela bibeln.

Att älska Gud och älska sin nästa som sig själv.

För alla sanningar väger inte lika tungt. 

Exempelvis lyfter köttälskare ofta fram vissa verser ur NT för att motivera sitt allätande, som kontrast till lagens strikta matregler. Detta kan vi konstatera är en biblisk sanning: Gud har aldrig förbjudit oss att äta animalieprodukter.

Men när vi lever i ett samhälle där vår livsstil är oförenlig med budet att älska sin nästa som sig själv måste vi konstatera att ”ät vad du vill” inte kan väga lika tungt eller tyngre än ”älska din nästa”. Att älska din nästa bör därför i vår tid ta sitt uttryck i att du förändrar din livsstil – att du gör något aktivt för att äta och konsumera hållbart. Det är inte moraliskt riktigt att leva rikt på bekostnad av andra. 

Read the rest of this entry

Därför tycker du att bön är tråkigt

idaskunst

Jag vet inte hur bön såg ut i den kyrka du växte upp i, om du vuxit upp i en kyrka överhuvudtaget. Som liten fick jag intrycket av att bön var något som bara gamla sysslade med. Bön var tråkigt. Livlöst. Torrt. Krävande.

Mycket har förändrats sedan dess. Från att vara det tråkigaste jag visste om är nu bön en av de saker som ligger mig närmast om hjärtat. Jag älskar att se andra inspireras till ett liv präglat av kraftfull, Jesuscentrerad och glädjefylld bön!

Vad är bön?

I grunden är bön mest ett fancy ord för att prata, umgås och hitta på spännande saker med pappa Gud. Jag är ingen teolog, men jag skulle vilja dela upp bön i två olika kategorier med olika syften. Bön som tillbedjan och bön som förbön.

lewis.jpg

1. Bön som tillbedjan

Tillbedjan behöver inte vara lovsång – målet för lovsång bör däremot vara tillbedjan. Tillbedjan är framförallt en livsstil, en livstil som samtliga kristna är kallade till. Det smärtar mig enormt när jag ser hur många kristna som bygger sina liv på andras upplevelser med Gud. Andrahandsuppenbarelse. Det är vissa sanningar du måste få direkt från pappa Gud,   Read the rest of this entry

Pray for Stockholm och andra klichéer

sthlm

När Sverige drabbas av vad som benämns som ett terrorattentat öppnar Stockholmarna sina hem och sina hjärtan. Jag omvänder mig från cynism och Aftonbladet ändrar sin omslagsbild på Facebook.

Jag måste bekänna en sak. Jag är en cyniker, jag tror alltid det värsta om folk och deras motiv. Men i fredags blev jag motbevisad. Det är beklagligt att det ska krävas ett terrorattentat och avstängd kollektivtrafik för att medmänsklighet och omtanke ska komma till ytan, men faktum är att Stockholmarnas respons utmanade min cyniska, fördomsfulla bild av storstadssvenskar. Och min bild av folk i allmänhet.

Aftonbladet ändrade samma eftermiddag sin omslagsbild på Facebook till en bild där det står ”PRAY FOR STOCKHOLM”. Denna paroll är inte ovanlig, istället har den blivit lite av en global kliché som folk använder efter de upprepade terrorattentat som ägt rum i Europa de senaste par åren. Men när svensk media ställer sig bakom dessa ord blir jag överraskad. På riktigt. Mitt i en pågående debatt där en hel rad debattörer högljutt argumenterar för Sveriges offentligt sekulära natur lägger alltså en av de största kvällstidningarna upp en bild där det står att vi ska be för Stockholm. Förstår ni hur stort detta är? Read the rest of this entry

Därför slutade jag som kristen bära kors

kors-6

Ska samhället kunna diktera vilka kläder och symboler vi är tillåtna att bära? Är det vårt yttre som bestämmer vem vi tillhör, vilka vi är? Kan ett korshalsband i guld bli en fasad vi gömmer oss bakom?

Jag har varit kristen hela livet och därmed burit kors hela livet. Som barn och tonåring gjorde jag hela frikyrkogrejen: Jag var på konferenser och läger, engagerade mig i ungdomsarbetet i min stad och gjorde mitt bästa för att leva föredömligt. Jag var en skötsam, engagerad tonårstjej med goda intentioner och ett korshalsband i guld. Jag såg kristen ut men mitt hjärta var dött. Kallt. Förstelnat. Jag kämpade med beroenden, kunde inte förlåta och var livrädd för vad folk tyckte om mig. Dessutom hade jag stora problem med att älska Gud. Hur klarade man av att älska honom? Jag såg att somliga uppriktigt gjorde det – själv kände jag mig som världens hycklare när jag i lovsången sjöng ”Jesus jag älskar dig” och ”jag ger dig mitt liv”. Jag ville mena det jag sjöng men kunde inte. Inte på riktigt.

En dryg månad innan min artonsårsdag hände något märkligt, något som förändrade mitt liv totalt. Jag mötte den Gud jag pratat om hela mitt liv. Den Gud jag med mitt korshalsband velat representera. Det var inte ett fridfullt möte á la frikyrkoskidläger* med mysig stämning, tända ljus och en söt liten tår som långsamt rinner nedför kinden. Det var ett vilt möte med Guds råa kärlek och kraft på ett sätt som skakade mig till ande, själ och kropp. Det förändrade allt.

Read the rest of this entry

Att leva i renhet, frihet och helighet

Foto: Katarina Hedman

Foto Katarina Hedman

Designad för ett liv i Guds närvaro

”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Första Mosebok 2:7

När vår fantastiska pappa Gud skapade den första människan blåste han sin livsande in i dennes näsa. Anden – själva essensen av den Gud är – gavs till den enda del av skapelsen som formats i Hans avbild. De första människorna levde i en tät och och oförstörd relation med pappa Gud. Han vandrade med dem i Edens lustgård, han var runt dem och i dem. När synden kom in i världen bröts denna symbios, något som Jesus helt och fullt återupprättade för två tusen år sedan.

Frihet, renhet och helighet är återigen tillgängligt för oss! Hur häftigt är inte det?

Det kan då kännas ironiskt att många kristna har problem med just detta. Varför kämpar kristna med beroenden, sår, bitterhet och oförmåga att förlåta? Borde inte allt vara enkelt, nu när allt är återupprättat? Varför är det så svårt att leva i renhet, frihet och helighet? Read the rest of this entry